Dansk tidsskrift for teologi og kirke - Menighedsfakultetet

48
Bengt holmberg
gisk ordning en bok om Jesus, en om Paulus,
en om evangelierna. Sist en avslutande
volym för att dra samman de historiska och
teologiska diskussioner som ofrånkomligen
varit närvarande och invävda i de föregående
böckerna, men som annars skulle placerats
i början eller slutet av var och en av
dem. Nu visade dock arbetet med boken om
den historiske Jesus (volym 2 i serien) att
frågorna kring Jesu uppståndelse i realiteten
var så omfattande att de krävde en
egen monografi. Hälften av seriens nu sex
volymer är publicerade. 1992 kom seriens
inledningsvolym, The New Testament and
the People of God (1992; 535 sidor; förkortas:
NTPG), som fyra år senare följdes av
Jesus and the Victory of God (1996; 741
sidor; JVG), varefter kom den massiva volymen
om frågor kring Jesu uppståndelse,
The Resurrection of the Son of God (2003;
817 sidor; RSG), sammanlagt 2093 boksidor.
2 Dessa tre monografier innehåller allt
väsentligt av Tom Wrights arbete inom
Jesusforskningen, vilket denna artikel vill
beskriva och diskutera. 3
metodfrågor i Jesusforskningen
Den första volymen (NTPG) var alltså avsedd
att vara en introduktion till alla de
följande, och Wright börjar med att ta upp
historiska metodfrågor. om historieskrivandets
kunskapsteori och metod, och hur man
använder narrativa texter som källmaterial.
Han menar att historiker idag måste lämna
både den kvasiödmjuka fenomenalismen,
som hävdar att man bara kan veta vad den
historiska källan säger (fenomenet), medan
den verklighet texten talar om är ovetbar,
och den kunskapsteoretiskt naiva positivismen,
som tror att det finns helt objektiv
historia och empiriskt säker kunskap om
den, och att allt annat bara är åsikter utan
belägg. Båda dessa idéer om historiografi
måste ersättas av ”kritisk realism”.
Dansk Tidsskrift for Teologi og Kirke / 04 / 09
Tom Wright följer i sin “kritiska realism”
framför allt kanadensaren Ben F. Meyer,
som i sin bok The Aims of Jesus (London,
1979) med bas i vetenskapsteoretiskt
arbete hos historikern R.G. Collingwood
och filosofen Bernard Lonergan grundligt
beskrivit vad historisk forskning och historisk
metod är för något, särskilt i relation
till den ”historiske” Jesus. 4 I begreppet ”realism”
ligger att forskaren utgår från att det
utanför betraktaren finns en historisk verklighet
som lämnat spår efter sig och som
det är möjligt att ha genuin kunskap om.
Men den kunskapen är aldrig oberoende av
kunskapssökaren själv, utan växer fram i
en samverkan mellan forskningens objekt
och dess subjekt, forskaren. Historiografin
räknar med forskarens subjektivitet som ofrånkomlig
i arbetet, men att skriva kritiskt
prövad och prövbar historia är ändå långt
ifrån att skriva historiska romaner. Historisk
kunskap är aldrig absolut säker, men
inte heller så osäker att den är meningslös
– det går att arbeta sig fram från det möjliga
över det rimliga till det sannolika.
Wright menar att Jesusforskningens
två huvudtyper är dels en konsekvent skeptisk
och dels en historiskt mer optimistisk
hållning till källorna och möjligheten av
historisk kunskap, och tar själv ställning
för den senare. Den skeptiska approachen
representeras av den forskning som kallats
”The New Quest for the historical Jesus” och
bland vars nutida företrädare kan nämnas
det av Robert Funk ledda ”Jesus Seminar”,
John Dominic Crossan och Burton Mack.
Felet med New Quest är enligt Meyer och
Wright att forskarna där börjar och fastnar
i aprioriska, “kritiska” förmodanden om
(det låga) sanningsvärdet i olika källor och
texttyper (i regel enbart Jesusord), för att
sedan på en smal bas av “kritiskt säkrat”
källmaterial bygga breda hypoteser om
Jesu historia. 5