Berättelsen under deras fötter - DiVA

finns minnen av låtar och artister – främst från 1970-talet då Mikael var
tonåring. Johan började lyssna på och engagera sig i musik sent, men det
intressanta är att båda aspekterna sammanfaller med hans upptäckt av
ackords- och gehörsmusicerande. Vidare diskussioner kring gehörsmusik
kontra nottraderad musik och lyssnande för reflektionerna alltför långt
ifrån beröringen mellan det personliga och det professionella området i
lärarnas liv. Det är dock uppenbart att lyssning har en mer naturlig och
självklar plats för musicerande inom en gehörsbaserad tradition och att
dessa musiker därmed enklare skulle kunna skaffa sig även andra – mindre
koncentrerade – lyssnarvanor. Musiklyssning som instuderingsmetod
– där härmande och avbildande enligt Mikael ibland kan vara skadligt
för uttrycket – är inte det slag av lyssning som jag avser i det ovan förda
resonemanget.
Angående kursens innehåll finns en lång rad övriga ”inten” som är möjliga
att diskutera. Särskilda didaktiska strategier för musicerande med
hjälp av digitala medier, samtal om musikens roll i reklam och film eller
exempelvis dans och rörelse förekommer inte alls eller endast sparsamt.
Huvudintresset i denna diskussion är riktat mot på vilka grunder lärarna
väljer som de gör och hur förhållandet mellan dessa val och de personliga
erfarenheterna ser ut. Min avsikt är inte heller att bedöma eller utvärdera
undervisningens innehåll. Problem kring undervisningens innehåll lämnas
därmed här med ett undantag, eftersom det i sin tur leder över tolkningen
mot mer grundläggande värderingar om musik och undervisning.
Musikens värde och funktion som Estetisk verksamhet
På flera punkter överensstämmer de fem musiklärarnas uppfattningar i
vad som kommer att diskuteras i det följande. För att underlätta läsningen
har jag därför många gånger utelämnat lärarnas namn eller valt
att inte kalla dem för ”de fem musiklärarna”. Där inget annat uppgivs
syftar alla kategoriska påståenden – som ”musik är” eller ”musik betyder”
– på uppfattningar så som jag tolkat tillgänglig empiri.
Oavsett personlig genretillhörighet eller former för tillägnandet av
musikaliska erfarenheter – exempelvis rockband, körsång eller orkester,
formellt eller informellt lärande – är det ingen av lärarna som i sina professionella
pedagogiska val eller mål prioriterar musik som kulturarv eller
kulturellt kapital (jfr Broady 1991; Hanken & Johansen 1998, s. 162f).
Musik sägs inte heller explicit vara ett sätt för eleverna att forma, avhandla
eller bearbeta individuell och kulturell identitet (Lundberg et al.
2000; Ruud 1997, s. 55ff). Valet att i skilda innebörder utelämna musik
302