Berättelsen under deras fötter - DiVA

andra möjliga synsätt och nya angreppssätt kan uppenbaras under arbetets
gång (ibid., s. 63ff). I Varkøys studie genomfördes en diskursanalys
av läroplanstexter och i analysen användes musikfilosofiska begrepp som
redskap. Vad han här antyder ligger, som jag ser det, nära den problematik
Johansen (2003, se ovan) erfor i sin intervjubaserade undersökning.
Denna avhandlingsstudie berättar om fem musiklärares erfarenheter
av musik och dessa ställs i relation till lärarnas musikpedagogiska verksamhet.
Vad musik betyder för människan och individen är inte nödvändigtvis
detsamma som hur ämnet musik i skolan uppfattas. Varför och
hur eleverna ska ägna sig åt musik uttrycks eventuellt inte i liktydiga
termer som varför och hur läraren själv gör eller har gjort detta. Den professionella
lärarens musikpedagogiska syn är med andra ord inte med
nödvändighet detsamma som den privata människans musiksyn. Denna
avhandling utgår från ett musikpedagogiskt perspektiv, men omedvetet
eller medvetet kan de musiklärare som ingår i studien grunda sin praxis i
musikfilosofiska diskurser. I det vetenskapliga tolkningsarbetet gäller det
följaktligen dels att skilja på relationen mellan olika begrepp och dels
vems begreppsvärld, vilken abstraktionsnivå, vi utforskar. Det är en sak
att klargöra hur musikdidaktiska, musikpedagogiska, musikfilosofiska
eller musikestetiska konceptioner relaterar till varandra i den vetenskapliga
litteraturen. Att analysera en musikpedagogisk diskurs utifrån dessa
teoretiska kategorier och dess förbindelse kan vara något delvis annorlunda.
På samma gång kan de skilda nivåerna vara användbara och klargörande
för varandra. Lärare kan både outtalat eller uttalat ha en musiksyn,
en musikfilosofi. Den kan omedvetet eller medvetet påverka den
musikdidaktiska diskursen eller verksamheten. Att likartad musikdidaktisk
diskurs hos skilda lärare även kan inrymma olikartade musikpedagogiska
filosofier, visade sig i Krügers studie (1998). Bakom de diskurser som
formade två norska musiklärares didaktiska strategier, fanns ett komplext
system av idéer och sätt att argumentera. Liknande formuleringar, som
exv. att undervisning i musik ska utgå från elevernas vardagserfarenheter,
hade olika innebörd och utvecklade skilda strategier hos de båda lärarna
(ibid., s. 259ff).
Även i studier som inte strävar efter att åstadkomma en musikfilosofisk
analys eller en önskan om att hänföra lärares uttalanden om, och erfarenheter
av, musik i filosofiska kategorier, erbjuder redan kända begrepp
och diskurser möjligheten till en djupare tolkning och förståelse av den
pedagogiska verksamheten. Diskussionen mellan Bennett Reimer och
David Elliott återges, bland annat av ovanstående skäl, i en relativt reducerad
framställning i detta kapitel. Deras tankeutbyte finns tillgänglig i
31