11.08.2015 Views

Ipuin Magikoak. Herri kulturaren narrazioak - Etor-Ostoa

Ipuin Magikoak. Herri kulturaren narrazioak - Etor-Ostoa

Ipuin Magikoak. Herri kulturaren narrazioak - Etor-Ostoa

SHOW MORE
SHOW LESS
  • No tags were found...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

300-399 Naturaz gaindiko aurkariakLe da otro golpe con el palo y, tieso, cae muerto; y loesconde, como puede, en un zarzal.Vuelve el pastor a casa con las ovejas bien alimentadas.Al atardecer le dieron leche abundante y el pastor hizounos quesos hermosos(3). El señor y la señora de la casaestaban encantados de tener a un chico tan bueno.Al día siguiente va de la misma forma. Nada más abrir lapuerta, todas las ovejas ahí van a aquellas buenas hierbasy pastos de la víspera, y en un momento, igual (que el díaanterior), se le presenta un oso preguntando en qué andaen este sitio. Nuestro pastor con su palo le da un golpeen el cuello y el oso se pone a gritar:—¡Ay, ay, ay! ¡Tú. Déjame vivo!. (déjame la vida)Le pregunta el pastor:—¿Cuántos sois los que estáis ahí?—Pues, ya éramos siete, pero ahora, conmigo, somos cinco.Y en ese momento le da otro golpe. Y, tieso, cae muerto.A los otros tres lobos los mató del mismo modo, uno pordía.Cuando (le) vino el último (lobo) se extrañó de ver unabestia tan grande y terrible. Llegó arrastrándose de lo viejoque era. De misma forma, éste también, le preguntaqué hacía por aquellos parajes suyos.Y mientras está diciendo esto, el pastor, le pega (conelpalo). Empieza a dar gritos horrorosos; que lo dejara vivo,que le daría riquezas, sitios hermosos, y que vivirían juntos.Lo deja vivo, manda a casa el rebaño bien alimentado,y se van (los dos) de zarzal en zarzal por las cuevas delas lamias(4).Llegan a un hermoso palacio. Allí encuentran una mesapreparada y todas las cosas buenas que se quisieran paracomer. También había criados a su (nuestro) servicio. Tambiénestaban preparados los caballos, ¡pero, cómo preparados!Los arneses cubiertos con oro y diamantes; todaslas habitaciones llenas de oro y plata. No había más queriquezas.Después de pasar así algunos días, nuestro pastor se dijopara sus adentros que lo mejor sería hacerse dueño detoda esa fortuna.Le da un palazo al oso. Lo mata, (lo deja) tieso. Se montaen el caballo, bien vestido, y ahí se va de mundo en mundo.* * *Llega a un pueblo, y oye las campanas dilin dong, dilindong dong, y allá todo el mundo estaba excitado; y preguntaqué es (qué pasa). Le dicen cómo hay en el monteun dragón, al que hay que darle de comer una personacada día. Eran siete las cabezas que tenía aquella culebra(aquel dragón). Se echaba a suertes a quién se le arrojabaal dragón. En el sorteo le había tocado a la hija del rey.Todo el mundo estaba apenado y dolorido; y todos ibanal monte con el rey por delante.La dejan (a la hija) al pie del monte, y ella se iba ya haciaarriba. Aquel joven va por detrás y le dice que quería seguirle.La hija del rey le dice:Ematen dio bere makillekin bertze kolpe bat eta hil gogorraerortzen da eta ahal bezela gorditzen du sasi batean.Artzaiña badoha etxerat ardiak ungi aserik. Arratseaneman zioten esne hañitz eta in zituen gasna eder batzuek(3).Etxeko jauna eta etxeko anderia zoratubak zirenhalako mutil ona izatiaz.Biharamuñian badoha igual. Athea ideki orduko, ardiguziak lasterka badoazi bezperako belar eta bazka on hartarat,eta igual instant baten buruban, agertzen da artza,erraten dioelarik zertan dabilan toki hekietan. Gure artzainakbere zigorrarekin ematen dio zarta bat lepuan etaartza ematen da oiuka:—Ai, ai, ai! Utz nazak bizia!Galdetzen dio artzaiñak:—Zenbat zaizte zaizten tokian.—Bagintukan zazpi eta orai bortz nerekin.Eta ematen dio horrekin batean bertze zarta bat. Eta hilgogorra erortzen da. Eta bertze hiruak igual hil zituenegunian bat.Eta azkenekua ethorri zenian arritu zen halako bestia handieta izigarria ikhustean. Herrestan arribatu zen, hainzaharra zen. Erraten dio igual zertan zabillan haren ingurutan.Eta horrekin batean ematen dio zarta bat. Ematen da oihukaorroaz, emateko bizia, emanen zioela aberastasunak,toki ederrak eta elkarrekin biziko zirela. Uzten dio bizia,egortzen du artaldia etxerat ungi aserik eta badohazi sasizsasi lamiña zilotarik(4).Arribatzen dire palazio eder baterat. Han atzematen dutemahaña emana eta zernahi gauza on jateko. Mutilak erebaziren gure zerbitzuko. Zamariak ere prest zagozin bañannola antolatubak! Harnasak 6 urhez eta diamantezbeztitubak, gela osuak urhez eta zillarrez bethiak. Ez zenaberastasunik bertzerik.Zenbait egun hala pasatu eta gure artzaiñak erran zuenbere buruan, hobe zubela bere nausi izan fortuna hoikguziez.Ematen dio artzari zartako bat. Hiltzen du, hil gogorra.Zaldi gañian eman eta ederki beztitu eta badoha munduzmundu.* * *Arribatzen da herri baterat eta aditzen du ezkillak dilindong dilin dong dong, zeñietan mundu guzia airean beitzen,galdetzen du zer den. Erraten diote nola den mendianheren suge 7 bat zeñeri presuna bat behar beitzaioeman egun guziez. Suge harek bazituen zazpi buru. Itenzen sorthea jakiteko nor eman suge hari. Sorthea erorizen erregeren alabarengañat. Mundu guzia penetan etaxangrinetan zen eta denak bazuazi errege buruz haren segimendirat.Uzten dute mendiaren azpian eta bazuan goiti, bera. Gizongazte hura badoha ondotik eta erraten dio nahi dubelasegitu. Erregen alabak erraten dio:II • IPUIN MAGIKOAK — 17

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!