Sociala meddelanden. 1932: 7-12 (pdf) - Statistiska centralbyrån

508 SOCIALA MEDDELANDEN 1932, NR 7
Då emellertid dylika åtgärder icke voro tillräckliga för att förhindra uppkomsten
av en omfattande arbetslöshet, beslöto statsmakterna även att organisera
utlämnande av direkt understöd åt arbetslösa (i penningar eller — någon
gång — in natura). Enligt de, i huvudsak oförändrade bestämmelser, som
gälla för denna verksamhet, vilar ansvaret för densamma närmast på kommunerna.
Dessa kunna emellertid efter framställning hos arbetslöshetskommissionen
för ändamålet erhålla statsbidrag under förutsättning, att de ställa sig
till efterrättelse vissa av staten meddelade bestämmelser samt underkasta sig
arbetslöshetskommissionens anvisningar och kontroll. Kommissionen bestämmer
sålunda bl. a. understödens maximibelopp, varvid hänsyn tages till löneläget
inom kommunen, samt de kategorier av arbetslösa, som må erhålla understöd.
I vissa fall begränsas understödjandet till endast familjeförsörjare,
i andra fall undantagas vissa yrkesgrupper, t. ex. säsongarbetare särskilt under
tiden för yrkets högsäsong.
De arbetslösa äro icke tillerkända någon rätt till understöd; deras ansökningar
därom prövas individuellt ur behovssynpunkt. Understöd kan utgå endast
till arbetsföra personer, som fyllt 15 år och som icke erhållit stadigvarande
hjälp av fattigvården. Till understödet bidrager staten med högst 150 kr. pr
dag för man och hustru tillhopa, 1 kr. pr dag för ensam person, som fyllt 18
år, 0-60 kr. pr dag för ensam person, som fyllt 15 men ej 18 år; härtill kommer
0'30 kr. pr dag för varje barn, som understödstagare underhåller. Statsbidraget
får (efter en karenstid av 6 dagar) ej utgå för mer än 6 dagar i veckan!
samt icke med högre belopp än kommunen tillskjuter. För kommuner med
svag ekonomi och stor arbetslöshet kan dock regeringen medgiva, att mer än
hälften av kostnaden för understödet bestrides av statsmedel.
Understödstagare kan av arbetslöshetskommittén åläggas att under högst
två dagar pr understödsvecka utan särskild ersättning utföra lämpligt kommunalt
arbete eller att deltaga i lämplig kurs, som anordnats för arbetslösas
utbildning.
Vid hjälpverksamhetens anordnande 1914 fastställdes bl. a.:
att hjälp endast får lämnas personer, som på grund av oförvållad arbetslöshet
äro i behov av hjälp och som hos den offentliga arbetsförmedlingen sökt,
men ej erhållit arbete,
att arbetslöshetskommitté är förpliktad att i första hand söka bereda den
hjälpsökande utkomst genom eget arbete
samt att understödstagare har att regelbundet anmäla sig hos den offentliga
arbetsförmedlingen samt är pliktig mottaga arbete, som av denna anvisas
honom.
Enligt dessa bestämmelser, som fortfarande äro grundläggande för den svenska
hjälpverksamheten för arbetslösa, skola det allmännas åtgärder i främsta
rummet inriktas på tillvaratagandet och beredandet av arbetstillfällen. Endast
för så vitt sådana ej finnas, kan direkt understöd med bidrag av statsmedel
tilldelas arbetslösa. Den direkta understödsverksamheten är alltså endast avsedd
att supplementärt anlitas vid tideT och på orter med svårare arbetslöshet.
I enlighet härmed har också hjälppolitiken i Sverige bedrivits. Endast un-