Sociala meddelanden. 1932: 7-12 (pdf) - Statistiska centralbyrån

536
SOCIALA MEDDELANDEN 1932, NR 7
lade verkan endast alltför viss. Denna består i 'den internationella handelns strypning",
för att begagna finanskommitténs kraftiga uttryck.
Ännu mer än i januari har ekonomiska kommittén intrycket av att staternas enskilda
åtgärder — vilka nödvändigtvis hålla sig på defensiven och oundvikligen framkalla motåtgärder
från andra stater — i det att de hopa sig på varandra, endast bidraga till att
förvärra läget.
Var och en av dessa åtgärder är förklarlig, kanske t. o. m. oundviklig ur nationell
synpunkt, men i sin helhet äro de icke desto mindre olycksdigra ur internationell synpunkt.»
I fortsättningen av rapporten konstateras, att t. o. ni. gällande handelsavtal försättas
ur kraft. Därefter framställas följande frågor:
»Vad är nyttan av en bunden tullsats, när den ersattes av en extra valutatull? Vad
betyder en i traktat fastställd handelsfrihet, som i verkligheten annulleras genom prohibitiva
åtgärder? Vad blir av alla garantier i den bästa av traktater, när köparna icke
kunna erhålla den valuta, som fordras för att betala sina räkningar? Vad blir det til!
slut kvar av denna lika behandling, som mest-gynnad-nations-klausulen hade till syfte
att trygga?»
Kommittén uppehåller sig därefter speciellt vid de svårigheter, som förorsakas av restriktionerna
i valutahandeln »och hälsar med särskild tillfredsställelse de på sista tiden
framkomna planerna på internationell samverkan för reglering av de monetära problemen
genom internationell överenskommelse».
Kommittén ställer sig klart på den ståndpunkten, att de monetära företeelserna äro
en av de förnämsta orsakerna till krisen och att det monetära problemets lösning i avsevärd
mån skulle kunna bidraga till krisens hävande.
Därefter fördömer kommittén kontingenteringssystemet och begär, att tillämpningen
därav måtte begränsas. I princip uttalar den sig för bibehållandet av mest-gynnad-nations -
klausulen men medger dock, att i kristider undantag måste medgivas från klausulen. Härom
uttalar sig kommittén på följande sätt:
»Sålunda har kommittén kommit att omfatta tanken på kollektivfördrag avslutade under
Nationernas förbunds auspicier, vilka, under förbehåll av ömsesidighet, stå öppna för
alla stater, som vilja ansluta sig till dem, och vilka den tänker sig som eventuella undantag
från klausulen. Vissa handelstraktater innehålla redan särskilda bestämmelser härom.
Dessa kollektivfördrag kunna alltefter omständigheterna tänkas under formen av regionalfördrag,
då det gäller länder som befinna sig i särskilt geografiskt läge eller uppnått
ungefär samma ekonomiska utvecklingsnivå eller som fullfölja en liknande handelspolitik.
Vidare kunna de tänkas såsom sträckande sig över ett visst antal länder men med
tillämpning endast å viss produktionsgren.»
Slutligen upprepar kommittén, att endast en planmässig aktion från samtliga staters,
sida kan rädda världsekonomien »på villkor — och detta gäller i ännu högre grad numera
än i januari, då kommittén uttalade det för första gången — att en varaktig sanering
kan komma till stånd på det finansiella och på det monetära området.
Av en sådan planmässig aktion, varav länderna måhända icke förstått hela värdet under
välståndets dagar — erinras må om nationernas förbunds oavlåtliga strävanden mellan
1927 oeb 1930 — visa sig redan några visserligen osäkra och sporadiska tecken vid horisonten,
som i trots av allt tillåta oss att tro på möjligheten av en snart stundande
förbättring.»
— Arbetsmarknad och arbetslöshet —
Statens arbetslöshetskommissions verksamhet under maj 1932. Antalet till kommissionen
rapporterade hjälpsökande arbetslösa appgick vid slutet av maj till 104094, varav
25100 hänförda till det s. k. lokala arbetskraftsöverskottet. Yrkesfördelningen och ökningen
(resp. minskningen) nnder månaden framgår ar följande sammandrag: