Sociala meddelanden. 1932: 7-12 (pdf) - Statistiska centralbyrån

540 SOCIALA MEDDELANDEN 1932, NR 7
»Das psyehogene Ekzem des Sozialneurotikers», författad av dr Georg Rodenaeker, ehefläkare
vid sjukvårdsinrättningarna i industriföretaget Farbenindustrie, Wolfen. Uppsatsen,
som väckt stort uppseende inom faekföreningsvärlden, har i det sista aprilhäftet av Gewerksehafts-Zeitung
blivit strängt bedömd i en av dr Meyer-Brodnitz utförd granskning.
Innehållet i den socialpolitiska kontrovers, som här uppstått, är i korthet följande.
Dr Eodenaeker betonar i sin uppsats särdeles starkt vissa demoraliserande verkningar
av det sociala försäkringsväsendet. Han synes taga för givet, att sjuk- och olyeksfallsfcirsäkringsinrättningar
— i likhet med brandförsäkringsväsendet — i en högst avsevärd ut;
sträckning bli tagna orättmätigt i anspråk. Och han riktar nu särskilt invändningar
mot en i februari 1929 utfärdad tysk förordning, som betecknar vissa av kemiska ämnen
framkallade hudeksem hos industriarbetare såsom yrkessjukdomar oeh ger de insjuknade
rätt till ersättning som vid olycksfall. Han konstaterar, att eksem (liksom t. ex. astma)
är ett sjukdomstillstånd, som påverkas av psykiska faktorer ' lika väl som av fysiska. Den
psykiska influensen kan ibland vara synnerligen verksam som sjukdomsalstrare. Om en
människa försatts i hypnos, kan man lägga ett stycke papper på hennes hud och inbilla
henne, att det är glödande järn, med påföljd att brännblåsor framkallas. Likaså kan hudeksem
hos industriarbetare i vissa fall förorsakas eller åtminstone förvärras och hindras
att gå tillbaka genom inbillningens makt. Den avgörande faktorn blir här självsuggestionen,
patientens hemliga önskan att vara sjuk, varvid tanken på olycksfallsersättningen
inverkar. (Även allmän arbetsolust eller känsla av otrevnad på arbetsplatsen kan få liknande
verkan.) Sådant eksem kallar Rodenaeker »psykogent» eksem, till åtskillnad från
»exogent» eksem, vars utveckling oeh förlopp icke bestämmes av de psykiska momenten.
Han drar fram exempel på inträffade sjukdomsfall, där enligt hans mening »psykogent»
eksem förelegat. Med från England hämtad statistik anser han sig också kunna visa, att
förekomsten av eksem bland industriarbetare påverkas av möjligheten att för sådan sjukdom
erhålla understöd. Redan år 1927 hade Rodenaeker i en uppsats i ovan nämnda tidskrift
varnat för upptagandet av eksem bland yrkessjukdomar berättigande till understöd.
Dr Meyer-Brodnitz finner emellertid Rodenackers framställning icke nöjaktigt bevisande.
Han påpekar, att åtskilliga arter av eksem i relativt stor utsträckning förekomma bland
industriarbetare utan att rätt till understöd för dem medgivits i 1929 års förordning; i
denna avses endast eksem framkallat av vissa särskilt uppräknade retningsämnen. Meyer-
Brodnitz förnekar icke, att det psykiska kan spela en roll vid hudsjukdomars och för övrigt
vid alla sjukdomars utveckling, men av detta allbekanta faktum får man icke enligt hans
förmenande draga sådana slutsatser som dr Rodenaeker gjort. Bevisvärdet i de av denne anförda
exemplen ter sig tvivelaktigt. Vidare erinras om att de, som utsättas för den plågsamma
sjukdomen, i allmänhet äro högt kvalificerade, relativt väl betalda grupper av
arbetare och anställda. Det vore orimligt, att den tämligen blygsamma ersättning, som
kommer dem till del i händelse att de insjukna i eksem, skulle förefalla dem så lockande,
att den kunde göra sjukdomen önskvärd och rentav framkalla den. Till sist protesterar
artikelförfattaren i Gewerksehafts-Zeitung mot den efter hans uppfattning för en del samhällsgrupper
kränkande tonen i vissa av Rodenackers uttalanden.
Måhända har granskaren i någon mån underskattat betydelsen av det socialhygieniska
oeh socialpolitiska problem, som dock har framställts av dr Rodenaeker, även om framställningen
kan ha blivit ensidigt färgad och särskilt statistiskt sett icke förefaller uttömmande.
— Någon betänksamhet väcker t. ex. den av Rodenaeker lämnade uppgiften, att
brandförsäkringsväsendet skulle räkna med 75 % mordbrandsanläggningar, en siffra som
åtminstone av svenska brandförsäkringsexperter beteeknats som orimligt hög.