MEDICINSK INVALIDITET -sjukdomar 2013 - Svensk Försäkring

4.2.3 Schizofreni och vanföreställningssyndrom
4.2.3.1 Schizofreni
Definition: Ungefär 1 % av befolkningen får schizofreni. Risken är högst hos unga
människor och avtar successivt för att åter öka efter 70 år. Män och kvinnor har lika
risk men män insjuknar tidigare än kvinnor. Förloppet är ofta långdraget vilket resulterar
i långa vistelser på psykiatriska kliniker. Störningens svårighetsgrad
visas av att drygt en fjärdedel av alla som tas in för tvångsvård har diagnosen schizofreni.
Schizofreni är ingen enhetlig psykisk störning utan kan uppkomma på olika sätt.
Utöver en ärftlig faktor kan en disposition att utveckla schizofreni senare i livet
uppstå genom hjärnskador under fosterlivet, vid födseln eller genom infektioner i
spädbarnsåldern. Storkonsumenter av cannabis har en sex gånger ökad risk att få
schizofreni jämfört med dem som inte använder cannabis. Även amfetaminmissbruk
kan framkalla schizofreni.
Besvär och funktion: En vanlig form av schizofreni, ungdomsschizofreni eller hebefreni,
börjar med att en normal utveckling avbryts i ungdomsåren, i regel mellan
15-25 år. De inledande symtomen består ofta av koncentrationssvårigheter, nedsatta
studieprestationer, isolering, grubbel och hypokondri. Det som från början kanske
tolkas som skoltrötthet eller pubertetskris visar sig emellertid efterhand vara betydigt
allvarligare.
En annan form av schizofreni, paranoid schizofreni, domineras av vanföreställningar.
Paranoid schizofreni debuterar vanligen i medelåldern, ibland även i högre åldrar.
Genomgående är upplevelserna bisarra och omöjliga för omgivningen att leva sig in i.
Ett för all schizofreni typiskt symtom är hallucinationer som kan röra såväl hörsel,
som syn, lukt, smak och känsel (“strålar”). Hörselhallucinationer uppträder i form av
en röst som fortlöpande kommenterar patientens beteende eller tankar, eller som två
eller flera röster som samtalar om patienten. Ett annat typiskt symtom är jagstörning,
där den normalt skarpa gränsen mellan jaget och omvärlden är utsuddad. De egna
tankarna upplevs då samtidigt tänkta av andra, liksom att andra människor upplevs
kunna påverka de egna tankarna, känslorna och handlingarna. Tankar upplevs bli
bortdragna och ersatta med nya störande tankar, vilket i talet kan visa sig som obegripliga
associationer. Jagstörningen ges ofta av patienten tolkningen att man är utsatt
för styrning, kontroll, hypnos eller telepati. Till dessa så kallade positiva symtom
kommer efterhand negativa symtom eller bortfallssymtom i form av känslomässig
avflackning, initiativlöshet och självförsjunkenhet (autism) som brukar dominera i ett
längre perspektiv.
Medicinering med neuroleptiska läkemedel minskar de positiva symtomen (hallucinationer,
vanföreställningar och jagstörning) och gör patienterna tillgängliga för rehabilitering.
Den syftar till att bygga upp den sociala kompetensen och ta vara på den
kvarstående arbetsförmågan. Ju längre en schizofren störning har varat desto mindre
effekt brukar neuroleptika ha och desto mer betyder rehabiliteringen.
På 5-10 års sikt blir ungefär en tredjedel symtomfria eller kraftigt förbättrade.
MEDICINSK INVALIDITET – SjuKDoMAr
28