Sveriges språk - vem talar vad och var?

jiddisch om ungefär 550, vartill ska läggas enstaka (max 50) ur förkrigsgenerationerna,
alltså totalt runt 600 personer.
2.7.5. David Fischers enkät
I en enkät från 1996 utförd av David Fischer (Lundberg [red.] 1997:502)
hade 7% av respondenterna i Stockholms Judiska Församling mycket bra
kunskaper i jiddisch, medan ytterligare 18% skattade sina kunskaper som
”bra”. Fischer uppger dock själv att han misstänker siffran vara i överkant,
och att en rimligare uppskattning skulle ligga runt 20% för dessa båda grupper
tillsammans. I Göteborg uppges situationen vara likartad, medan den
demografiska sammansättningen (större inslag av senare invandrare och av
ortodoxa) av församlingsmedlemmarna i Malmö och medlemmar i lokala föreningar
i övriga landet kan leda till antagandet att de jiddischtalande är fler
där. Däremot skulle språkkunskaperna vara lägre hos icke organiserade
judar (Lundberg [red.] 1997:503).
Låt oss anta att ”högre” respektive ”lägre” i detta sammanhang betyder tio
procentenheters avvikelse i respektive riktning från de 20% som uppges för
Stockholms församling84. Om vi använder oss av den nedan citerade geografiska fördelningen ur American
Jewish Year Book tillsammans med samma källas antal på totalt
15 000 judar i Sverige, och kombinerar dessa med de av församlingarna själva
(i personlig korrespondens) uppgivna medlemstalen framträder följande
bild:
Grupp Antal ”Bra” kunskaper Jiddischtalande
Stockholm - organiserade 4400 20% 880
Stockholm - icke organiserade 3100 10% 310
Göteborg - organiserade 1650 20% 330
Göteborg - icke organiserade 0 10% 0
Malmö - organiserade 1500 30% 450
Malmö - icke organiserade 105 20% 21
övriga landet 4290 20% 858
TOTALT 2849
Detta resonemang genererar strax under 3 000 individer, motsvarande en
femtedel av Sveriges judiska befolkning, vilket stämmer perfekt med Salomon
Schulmans (ehuru anekdotiska) uppgift om att kompetenta talare är
födda runt 1924. Ett decennium har förflutit sedan Fischers enkät genomfördes,
och eftersom åldersstrukturen hos den jiddischtalande befolkningen
alltså är kraftigt snedvriden, skulle drygt hälften av 1996 års talare ha
avlidit (och, får vi anta, utan att i någon större utsträckning ersättas av
yngre generationer), vilket alltså skulle leda till 1 500 personer med ”bra”
eller ”mycket bra” kunskaper i jiddisch.
2.7.6. Sammanfattning
Här följder en sammanställning av diskussionen hittills:
84 I landsorten uppges som sagt den jiddischtalande andelen vara större än i Stockholm,
men bristen på judiskt föreningsliv på de flesta orter gör att majoriteten av de
boende i ”övriga landet” här antas vara ”icke organiserade”.
72