1 - Sydsvenskan

SYDSVENSKANh
Fredag 14 september 2012
uppväxten
världen, att de kan säga något om människans natur”, säger Jeanette Winterson. FOTO: MIKAEL ANDERSSON/SCANPIX
hon fortfarande kan påminnas om
det idag, att läsandet i början stod för
något förbjudet.
– Nej, definitivt inte. Böcker kommer
självklart alltid att vara dyrbara
för mig. Jag kommer aldrig att ta
dem för givet. Det är därför jag kämpar
för läsandet i skolorna. Britterna
tror inte på utbildning, de tror på
okunnighet.
Winterson tycker om att beskriva sig
själv som en bullrig person som vill
ta mycket plats i offentligheten. ”Världen
blir allt mörkare”, påtalar hon. Då
kan inte författarna isolera sig. När vi
träffades i Stockholm 2009, då hennes
dystopiska miljöskildring ”Stengudarna”
kom på svenska, lät hon närmast
predikande. Det har inte förändrats.
Från hemmet i Stor britannien talar
hon brinnande om behovet av massdemonstrationer
mot sociala orättvisor:
”We should be out there rioting.”
När det kommer till hennes senaste
bok vill, eller snarare kan, hon inte
uttrycka sig lika klart. Minnet är inte
något bestämt, säger hon.
– Jag kallar boken för ett experi­
ment med erfarenheter. Det är inte
en självbiografi, jag har varit väldigt
tydlig med det.
I boken beskriver hon det som att
livet är ”skikt, flytande vätska, ofixerat,
fragment.” En klar kontrast mot,
säg, Karl Ove Knausgårds ambition
att skriva ut varenda detalj ur sitt liv
och påstå att allt är sant.
Jeanette Winterson pendlar mellan
att blotta och skyla händelser i sitt liv.
Hon skriver om sina tankar på självmord,
att hon hör röster, att hon fortfarande
är så präglad av misshandeln
att hon ibland vill ge folk på käften.
Sedan hoppar hon raskt över 25 år av
sitt liv. Den perioden kommer säkert
någon annan att skriva om, säger hon
vasst, och antyder att det funnits ett
stort allmänt intresse för hennes olika
flickvänner.
I ”Varför vara lycklig när du kan
vara normal?” skildrar Winterson
ömt sin återkommande känsla av
förlust och hur svårt det har varit för
henne att lära sig att älska. Jag frågar
om hon ser risken att hennes tuffa liv
kan uppfattas som romantiskt.
Omslaget till senaste
boken ”Varför
vara lycklig när
du kan vara normal?”
– Det är romantiskt och det är som
en saga, men tyvärr var det min historia.
Det är inget öde som läsarna
kommer att vilja ha för sina barn. Jag
är också mer förstående nu, det var
jag inte då. Det tar lång tid att sluta
döma sina föräldrar. Min mamma
var fången i sin egen tid, sin egen
kamp.
Mot slutet av boken får man ett svar
på varför Jeanette Winterson adopterades
bort. Men hon dröjer sig inte
kvar vid den berättelsen.
Tror du inte att många av läsarna
blir lite besvikna, att de hade velat
veta mer om vad som hände efter att
du fick veta sanningen om din riktiga
mamma?
– Jag är inte kulturkonsumtion! Jag
har varit väldigt försiktig i den här boken,
att inte berätta andra personers
historia – till exempel min biologiska
mammas. De som undrar får vara nyfikna
och dö så.
TEXT: RAKEL
CHUKRI
rakel.chukri
@sydsvenskan.se
GRATISKU