Traditionell skinngarvning – seminarierapport. - naptek

18
Foton: Marie Byström
Statens vilt och fridlysta djur
Aja Pettersson, Bäckedals Folkhögskola, Sveg
Sent i november låg ett dött djur i billyktans sken på
vägen. Vi lyfte in det i bilen i tron att det var vår
katt. Väl hemma såg vi att det faktiskt var en utter, en
utterhona med små spenar på magen. Det var första
gången vi såg en utter, men sorgligt nog var den död.
Dagen därpå fraktades uttern till polisen, som sig
bör med fridlysta djur. Många djurarter är fridlysta,
det vill säga de får inte jagas och dödas. Dessa kallas
idag statens vilt, men gick tidigare under benämningen
kronans vilt. Hittar man ett dött fridlyst djur ska det
lämnas till polisen som skickar det vidare till Naturhistoriska
riksmuseet där det analyseras. På en del av våra
fridlysta djurarter förekommer emellertid skyddsjakt
och viss licensjakt, till exempel på lodjur och björn. Det
innebär en viss avskjutning. Jägaren ska då anmäla till
polisen att ett fridlyst djur har fällts och polisen kan
då ansöka om att skytten ska få behålla bytet om han
så önskar. Skinnet ska då alltid medföljas av godkända
papper och efter beredning vara försett med ett chip
med ID-nummer.
När uttern väl var omhändertagen saknade jag den
och önskade få bereda pälsen för att lära mig utterskinn.
Tänk om den bara hamnade i ett skåp på naturhistoriska
museet! Jag ringde riksmuseet och förklarade att
jag jobbade som garvningslärare på en folkhögskola och
att jag gärna ville ta hand om skinnet. De förklarade
vänligt att fridlysta djur endast i undantagsfall tillföll
jägaren som ägnat sig år skyddsjakt. Bäckedals folkhög-
skola anhöll då om att få skinnet som undervisningsmaterial
för att kunna visa våra deltagare på skinnkurser
hur man korrekt hanterar ett dött fridlyst djur.
Naturhistoriska museet godkände vår plan och jag
reste ner till dem för att flå kroppen. Med godkända
papper från Naturhistoriska riksmuseet kom utterskinnet
till skolan och bereddes till en fin päls. Därefter tog
jag uttern till polisen för att få den chipmärkt och ytterligare
dokument på att den tillhörde skolan. På djuret
eller skinnet fästes ett chip med ett ID-nummer som
visar att det gått lagligt till (se bild nedan).
Som skinngarvare kommer du kanske att bli tillfrågad
om du vill garva ett fridlyst djur, fråga då ägaren om
du kan få se de papper som berättigar till att inneha ett
fridlyst skinn. Beredning och garvning av illegala skinn
betraktas i lagen som häleri.
Det är gott att veta att skolor och institutioner kan
få ta del av kunskap om vår hotade fauna och att uppstoppade
djur eller pälsar kommer fler till del än om
skolans utter hamnat hemma i min privata garderob.
Utterskinnet var naturligtvis med på seminariet. Var
gång vi såg oss tvungna att påminna våra föreläsare om
tidsschemat gjorde sig uttern synlig.
Vår förhoppning i framtiden är att uttern som art
ska återhämta sig och ta en självklar plats i vår natur.
Förhoppningen är att jag nästa gång ska få se en livs
levande utter.