Traditionell skinngarvning – seminarierapport. - naptek

30
Att lära av förhistorien
Lotta Rahme, Lottas Garveri, Sigtuna
(www.lottasgarveri.se)
Förhistoria betyder allmänt den tid som föregår
skrivkonstens införande i ett område. Den förhistoriska
tiden börjar alltså med att de första människorna
kommer till ett område. Denna tidpunkt varierar men
för Sveriges del inträffar detta för cirka 14 000 år sedan
och anses sluta cirka 1 050 e.Kr.
Jag startade min bana som garvare våren 1982 på
Bäckedals folkhögskola. Till en början studerade vi arkeologiska
fynd med målet att bättre förstå hur de skrapor
som grävs fram ur jorden hade använts. Vi tillverkade
kopior i flinta, kvarts, ben och järn som vi provade
på olika typer av skinn.
Jag gick vidare och läste arkeologi och upptäckte
att det fanns information att hämta ur förhistoriska
Tältet tillhör Elisabeth Nibgoarsi som just kommit hem från
en jakttur. Caribouhudarna läggs ut till tork. Till kläder används
skinn som fått torka utbredda på marken eftersom de
blir mjukare efter beredningen än de som torkat utspända.
Foto: Lotta Rahme.
ristningar och målningar och naturligtvist i museernas
skatter.
Det var fascinerande att upptäcka att de verktyg som
finns avbildade i Egyptiska gravkammare har samma
form som skrapor hittade i Sverige daterade till järnålder
och som fynd från Pompeji (79 e.Kr.). Svenska
flintskrapor daterade till 10 000 f.Kr. är exakt likadana
som de som används hos inuiter i Alaska.
Jag började inse att teknikerna att ta till vara hudar
och skinn förmodligen varit ganska lika över hela jorden
under förhistorisk tid. Naturligtvist har klimat och
tillgång på garvande ämnen varierat men de bygger på
samma principer.
Detta har lett till resor till Grönland, Kanada,
Alaska och Hokkaido i Japan med förhoppningen att
träffa kvinnor (skinnberedning har under förhistorien
förmodligen varit en kvinnosyssla), som fortsatt att bereda
sina skinn med tekniker och verktyg som gått i arv
sedan forntiden.