Traditionell skinngarvning – seminarierapport. - naptek

24
Teckningar av två dräkter, vilka är sydda av hela skinn.
Fiskskinnen ska varken vara alltför fuktiga eller helt
torkade när man börjar mjukgörandet. Skinnen kan
dras över en trubbig kant eller gnuggas mellan händerna.
Mycket arbete sparas om skinnen upprepade gånger
fryses och tinas. I klimat med många minusgrader och
torr luft kan mycket arbete sparas in om skinnen får
frysa torra utomhus.
Fiskens form ger mönster
Och vad kan sedan fiskskinnen användas till? Om man
studerar äldre plagg och väskor av fiskskinn, tycks det
vara genomgående att man utnyttjat fiskskinnens hela
form vid tillverkningen. Det ger fler variationsmöjligheter
än man först tror.
Om man granskar dräkterna ovan, har den ena till-
verkats av fiskar öppnade i buken, medan fiskarna till
den andra har öppnats i ryggen. De hål som bildas vid
borttagna rygg- och fettfenor samt analöppning har
sytts igen med skinnbitar av kontrasterande färg, istället
för att göras osynliga blir de en viktig del av mönstret.
Referenser
Hagström, A & Israelsson, I. 1987. ”Fiskskinn”, ur Människa,
Natur, Teknik. Projektarbeten 1987. Bäckedals
Folkhögskola, Sveg.
Hatt, G. 1914. Arktiske Skinddragter i Eurasien og Amerika.
Köbenhavn.
Querini, P. 1993. Beretning om forliset og om oppholdet
på Röst. Ur Mörkrets og Kuldens Rige. Red. Knutsen,
N. M. Tromsö.
Från vänster: påse av gåsfot, lakskinn och rävpäls. Påse av två gåsfötter och rödingskinn. Påse av bäverfot och bäverpäls samt
renskinn. Underlaget är garvat laxskinn (tillverkade av Isse Israelsson).