Traditionell skinngarvning – seminarierapport. - naptek

46
Råräckning och rökgarvning – ett jaktäventyr
Sofie Kleppe-Turunen, Kuggoms Folkhögskola, Finland
Jag har länge inspirerats av inuiter och olika nomadfolk.
Deras kvinnor har varit duktiga på att sy vackra
kläder i skinn och päls till sina män, jägarna, men också
till sig själva och sin familj.
Jag bestämde mig för att börja sy jaktkläder till min
man. Det skulle vara fina kläder som skulle bringa god
jaktlycka. Kläderna skulle passa för jakt och fiske i södra
Finland under höst, vinter och vår. De skulle passa till
de mest varierade väderförhållanden och skydda mot
fukt, kyla och vind. Och dessutom skulle kläderna passa
till just min man.
Jag bestämde mig för att göra kläderna av hjort- och
älgskinn, vilka båda är vilda djur i de finska skogarna.
Skinnen ville jag garva med fett, bark och rök och sedan
sy en lång jacka, som även skulle kunna användas som
täcke under längre jaktresor. Genom att kombinera
pälsberedda hjortskinn med sämskgarvat älgskinn blir
jackan dekorativ och dessutom varm.
Till jackan gick det åt ett mellanstort älgskinn, fyra
hjortskinn och ett renskinn. Till pilkoger och jaktväska
använde jag bellingskinn från älg och till skorna tog jag
bellingar från ren.
Råräckning och rökgarvning
Jag började med att råräcka hjortskinnen. Detta innebär
att skinnet, genom mekanisk bearbetning, garvas
och mjukgörs med hjälp av sitt eget fett. Metoden har
varit vanlig bland arktiska nomadfolk. Det är en särskilt
bra metod för att pälsbereda sälskinn, men passar också
bra för pälsberedning av bland annat bäver, hjort, ren,
räv och älg. Om skinnet är mycket fett är det viktigt att
detta avläggs och tvättas ut noga innan råräckningen.
Det är också viktigt att skinnet, som torkas utspänt,
inte får vara alltför torrt när råräckningen påbörjas.
Först skrapade jag skinnen rena från hinnor och fett,
tvättade dem i vatten, torkade pälsen och spände upp
dem ganska löst i ram. När skinnen var torra, skrapade
och bearbetade jag dem mjuka med handskrapa och fettskrapa.
Därefter skrubbade jag skinnen ett par gånger
med barkavkok från gran och sälg för att få dem lite mjukare
och tåligare. Därefter mjukgjorde jag skinnen.
Jag använde samma beredning för älg- och renbellingarna,
men jag smorde även in bellingskinnen med
bark i flera omgångar.
Älgskinnet garvade jag med hjärna och tran. Först
skrapade jag skinnet rent från hinnor och fett. Därefter
spände jag skinnet i en ram och lät det torka. Så rakade
jag av håren med vass kniv och skrapade både nerv- och
köttsida noga med s-skrapa. Därefter smorde jag hela
skinnet på båda sidor med garvämne bestående av en
älghjärna kokad i vatten med c:a 5 dl sältran iblandat.
Sedan fick skinnet mogna en vecka i solen med fett på.
Skinnet fick ligga och mjukna i såpvatten över natten
innan jag skrapade det rent med skavbommen och tvättade,
torkade och mjukgjorde.
Renskinnet avhårade jag i vatten, tvättade med såpvatten,
garvade med tran och lät det därefter hänga i
solen tills det fick en vacker gyllene färg. Därefter blötte