Immateriellt kulturarv som begrepp och process - Doria

VIII
fantastiskt roligt att få ta del av den! Framför allt vill jag tacka Ostämt, Smedarna,
Marianne Maans, Synnöve Svanström, Siv Ekström och låtspelarna i Vasa.
Arbetet med avhandlingens början möjliggjordes genom min anställning som
Traditionsvetenskapliga nämndens forskare vid Svenska litteratursällskapet i Finland.
En dylik anställning är guld värd för en ung forskare. Jag tackar nämndens
medlemmar för förtroendet och för det intresse ni har visat för min forskning. Jag
vill också rikta ett stort tack till forskningschef Christer Kuvaja, som på allt sätt
gjorde mitt liv som forskare på distans från huvudkontoret så lätt som möjligt. Under
min tid som Traditionsvetenskapliga nämndens forskare arbetade jag i Finlands
svenska folkmusikinstituts utrymmen. Jag tackar Institutet för denna möjlighet, i
mina ögon var det en perfekt forskningsmiljö. Jag har erhållit finansiellt understöd
av Svensk-Österbottniska Samfundet, Stiftelsens för Åbo Akademi forskningsinstitut,
Waldermar von Frenckells fond, Svenska kulturfonden och Traditionsvetenskapliga
nämnden samt Bergboms fond inom Svenska litteratursällskapet. För
dessa understöd vill jag framföra mitt djupa tack, utan dem hade mitt manuskript
förblivit på licentiatavhandlingsnivå.
Tack till Monica West, Susanna Ehrs och Sanna Aarva samt till kafferummen vid
folkloristik och religionsvetenskap, Kulturhusets femte våning och Åbo Akademis
forskarvåning i Tritonia. Ni har hjälpt mig att inse att ibland finns det inget annat
som hjälper än att skratta åt eländet. Alla terapeutiska luncher och kafferaster har
givit arbetet en guldkant!
Sist men absolut inte minst, tack till min familj som alltid ställer upp. Och utan
världens bästa sambo Johnny hade arbetet med denna avhandling känts oändligt
mycket tyngre. Bara en sådan sak som att det finns halvfärdiga fioler där hemma då
jag behöver illustrationer! Tack för att du finns!
Vasa, den 15 april 2011
Johanna Björkholm
Denna avhandling tillägnar jag mina morföräldrar, Signe och Edvin Hultolm, som
med sina berättelser, sånger och sin traditionella kunskap väckte mitt intresse för
folklore långt innan jag visste att universitetsämnet folkloristik existerade.