Immateriellt kulturarv som begrepp och process - Doria

More documents

Recommendations

Info

222 Immateriellt kulturarv som begrepp och process återberättas av varje generation. Därför kan debatten om dansbaneeländet också förstås som en diskussion om moderniteten och om samhällets förändring. 197 Detta förefaller vara fallet även i mitt källmaterial. Märk även att snarlika argument förekom i diskussionen om den omoraliska valsen i Åbos salonger redan år 1801. 198 Vid tidpunkten för kulmen av diskussionen om dansbaneeländet i Sverige befann sig Finland i krig. Fortsättningskriget bröt ut i juni 1941 och finländarna stod inför mer akuta bekymmer än ungdomens förfall. Männen var mobiliserade och på ”hemmafronten” infördes det så kallade dansförbudet i december 1939. 199 Detta tidvis fullständiga dansförbud motiverades med att krigsmoralen vid fronterna skulle försämras om hemmavarande ungdom roade sig. Dessutom ansågs det omoraliskt med underhållning – man talade om att inte ”dansa på kamraternas gravar”. 200 Dansförbudet kringgicks dock genom otillåtna ”tjuvdanser”. 201 Enligt Anna-Maria Nordman utbröt vad tidningsdebattörerna kallade ett verkligt ”dansraseri” i november 1944 då dans åter tilläts. 202 En annan beteckning som användes var ”nöjesjäkt”. 203 Dansförbudet debatterades upprepade gånger i tidningspressen. Diskussionerna dominerades av oro över ungdomens förfall – oberoende av skribenternas inställning till förbudet – och den har således gemensamma drag med diskussionerna om dansbaneeländet i Sverige. 204 År 1942 skrev till exempel Evert Ekroth att man inte kunde kräva att ”ungdomen skall avstå från sin naturliga rätt att ge utlopp åt sin glädje över att vara ung”. Men, skrev Ekroth, ifall dansförbudet ”driver ungdomen in på nöjesvägar, som leder till sedligt förfall” så måste man tänka över konsekvenserna. 205 Han oroade sig för att dansförbudet skulle förleda ungdomen – skräckscenariot var att nöjeslokaler ”som opererar i skumrasket” skulle ta över. Ekroth rekommenderade att folkdanslagen skulle erbjuda ringdans som förströelse, vilket kunde få ungdomen att intressera sig för folkdanserna, som karaktäriserades som ”vackra, sunda och hälsobringande”. 206 Därmed har diskussionen om ungdomsproblemet mycket gemensamt med de kulturrasistiska uppfattningarna. Jag anser att de kulturrasistiska uttalandena i den finländska pressen var en variant av diskussionen om dansbaneeländet i Sverige. I grund och botten handlar det om moralpanik, om kritik av det moderna samhället och om oförmåga att förstå ungdomskulturen. Det var således inte avgörande att kulmen för den kulturrasistiska diskussionen i Finland inte inföll år 1941. Frykman har påpekat att den nya ungdomskulturen utgjorde en fysisk utmaning – ett sätt att vara mer än ett sätt att tala eller argumentera – vilket förklarar att dansen hamnade i skottlinjen. Detta sätt att vara upplevdes av den äldre generationen som ett kroppsligt främmande be- 197. Frykman 1988:9 f., 108 f. Se även Skott 2008:243 f. 198. Se s. 117 ovan. 199. [Jokinen]:Suomen se även s. 170 ovan. 200. Haapaniemi:Sota-ajan, Nordman 2000:83 ff. 201. Haapaniemi:Sota-ajan, [Jokinen]:Suomen, Nordman 2000:81 ff. 202. Nordman 2003:197. Ovan användes dock termen ”dansraseri” så tidigt som 1922 om finländska ungdomars nöjesliv. 203. Se t.ex. Wiik 1945:33, Hembygdsfester 1947:73. 204. Se t.ex. Brommels 1944:21, Holmberg [R. H.] 1944:9. 205. Ekroth [E. E.]:1942:130. 206. A.a.:130 f.
Den traditionella musikens kulturarvsprocess teende och beteckningar som ”sexuell”, ”primitiv”, ”förvildad” och ”rå” var vanliga i den rikssvenska debatten. Den moderna dansen beskrevs, enligt Frykman, med vokabulär inspirerad av det ociviliserade, tygellösa och djungelaktiga. 207 Motsvarande terminologi förekommer även i citaten ovan. Det som vid första anblicken framstår som främst kulturrasistiska åsikter kan därmed även förstås som regressivitet och avståndstagande från moderniteten. Naturen är inom dessa uttalanden inte naturfolkens äkta, värdiga natur. Den domesticerade naturen i form av kulturlandskapet uppfattades inom borgerliga kretsar som en god natur, liksom den exotiska och orörda naturen. 208 Inom diskussionerna om dansbaneeländet och ungdomsproblemet framställdes naturen i stället som vild och hotande, som en otyglad djungel. De människor som hörde hemma i den hämningslösa naturen var inga ädla naturfolk – de beskrevs i stället som ociviliserade vildar och följaktligen framställdes också dans och musik som förknippades med dem som avskyvärda. I mitt undersökningsmaterial nedvärderades det främmande i de kulturrasistiska uttalandena, vilka därför framstår som ett slags självförhärligande. I detta sammanhang är det också av intresse att folkmusik och folkdans återkommande framställdes som ett botemedel mot ”jazzpesten”. Folkmusikens värdetillskrivning och användning sammankopplades därför med en tänkt förmåga att hålla oönskade kulturkomponenter på avstånd. Anti-moderna tendenser framträder genomgående inom denna kodning av folkmusik. Tematiken sammanhänger med strävan efter att skapa en tillrättalagd historieskrivning, och i förlängningen kan den ses som en del av diskursen där man framhåller vikten av att individen skapar en fungerande historieskrivning. Åter framgår det att värdetillskrivningen dels handlar om retorik – om att musiken framställs som värdefull, dels om hur man praktisk valde att använda musiken – om görande. ”Plogtiltan vändes under sång” – nostalgi Agneta Lilja har påpekat att sagesmännen lika mycket som de tidiga traditionsvetenskapliga forskarna var en del av det moderna samhället. Detta förnekades dock konsekvent av forskarna, som i stället framställde sina informanter som rapportörer från en harmonisk, oföränderlig tillvaro, helt olik den turbulenta samtiden. Enligt Lilja var forskarnas inställning starkt nostalgisk och kan förklaras som längtan efter förlorad trygghet. 209 Jan Ling har konstaterat att bilden av ett slags storfamiljens självhushållningsidyll är nära sammankopplad med själva ordet folkmusik. 210 I en nostalgisk kodning av folkmusik, vilken sammanhängde med glansbildsaktiga uppfattningar om allmogesamhället, kan dessa aspekter iakttas. Vid dylik användning framställdes folkmusik ofta som en ingrediens i ett förskönat och idylliserat förflutet. År 1937 skrev till exempel akronymen D. T.: ”För femtio år sedan sjöng man mera än nu ute i bygderna, fastän sångundervisningen då var sämre i våra 207. Frykman 1988:90 ff. 208. Frykman & Löfgren 1979:54 ff. 209. Lilja 1996:26, 33, 243. 210. Ling 1980:11. 223
Page 1 and 2:
JOHANNA BJÖRKHOLM Immateriellt kul
Page 3:
IMMATERIELLT KULTURARV SOM BEGREPP
Page 6 and 7:
CIP Cataloguing in Publication Bjö
Page 8 and 9:
VI Abstract Cultural heritage has b
Page 10 and 11:
VIII fantastiskt roligt att få ta
Page 12 and 13:
X Kultur, tradition och kulturarv
Page 14 and 15:
XII
Page 16 and 17:
2 Immateriellt kulturarv som begrep
Page 18 and 19:
Page 20 and 21:
Page 22 and 23:
Page 24 and 25:
10 Immateriellt kulturarv som begre
Page 26 and 27:
Page 28 and 29:
Page 30 and 31:
Page 32 and 33:
Page 34 and 35:
Page 36 and 37:
Page 38 and 39:
Page 40 and 41:
Page 42 and 43:
Page 44 and 45:
Page 46 and 47:
Page 48 and 49:
Page 50 and 51:
Page 52 and 53:
Page 54 and 55:
Page 56 and 57:
Page 58 and 59:
Page 60 and 61:
Page 62 and 63:
Page 64 and 65:
Page 66 and 67:
Page 68 and 69:
Page 70 and 71:
Page 72 and 73:
Page 74 and 75:
Page 76 and 77:
Page 78 and 79:
Page 80 and 81:
Page 82 and 83:
Page 84 and 85:
Page 86 and 87:
Page 88 and 89:
Page 90 and 91:
Page 92 and 93:
Page 94 and 95:
Page 96 and 97:
Page 98 and 99:
Page 100 and 101:
Page 102 and 103:
Page 104 and 105:
Page 106 and 107:
Page 108 and 109:
Page 110 and 111:
Page 112 and 113:
Page 114 and 115:
100 Immateriellt kulturarv som begr
Page 116 and 117:
Page 118 and 119:
Page 120 and 121:
Page 122 and 123:
Page 124 and 125:
Page 126 and 127:
Page 128 and 129:
Page 130 and 131:
Page 132 and 133:
Page 134 and 135:
Page 136 and 137:
Page 138 and 139:
Page 140 and 141:
Page 142 and 143:
Page 144 and 145:
Page 146 and 147:
Page 148 and 149:
Page 150 and 151:
Page 152 and 153:
Page 154 and 155:
Page 156 and 157:
Page 158 and 159:
Page 160 and 161:
Page 162 and 163:
Page 164 and 165:
Page 166 and 167:
Page 168 and 169:
Page 170 and 171:
Page 172 and 173:
Page 174 and 175:
Page 176 and 177:
Page 178 and 179:
Page 180 and 181:
Page 182 and 183:
Page 184 and 185:
Page 186 and 187: 172 Immateriellt kulturarv som begr
Page 286 and 287:
Page 288 and 289:
Page 290 and 291:
Page 292 and 293:
Page 294 and 295:
Page 296 and 297:
Page 298 and 299:
Page 300 and 301:
Page 302 and 303:
Page 304 and 305:
Page 306 and 307:
Page 308 and 309:
Page 310 and 311:
Page 312 and 313:
Page 314 and 315:
Page 316 and 317:
Page 318 and 319:
Page 320 and 321:
Page 322 and 323:
Page 324 and 325:
Page 326 and 327:
Page 328 and 329:
Page 330 and 331:
Page 332 and 333:
Page 334 and 335:
Page 336 and 337:
Page 338 and 339:
Page 340 and 341:
Page 342 and 343:
Page 344 and 345:
Page 346 and 347:
Page 348 and 349:
Page 350 and 351:
336 Register över uppslagsord Jag
Page 352 and 353:
338 Lista över signaturer och akro
Page 354 and 355:
340 Freudenthal, Axel Olof 205, 226
Page 356 and 357:
342 Smith, Laurajane 4, 24, 30, 33,
Page 358 and 359:
344 FMI 4 FMI 26 FMI 52 FMI 67 FMI
Page 360 and 361:
346 [Sociologiska institutionen vid
Page 362 and 363:
348 Arbetsplan 2005: Arbetsplan 200
Page 364 and 365:
350 Forslin, Alfhild 1958: Sveriges
Page 366 and 367:
352 Karunaratne, J. A. 1992: Väste
Page 368 and 369:
354 Resolutions 1955: Resolutions.
Page 374:
Kulturarv har blivit något av ett
show all

Immateriellt kulturarv som begrepp och process - Doria

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?