Immateriellt kulturarv som begrepp och process - Doria

More documents

Recommendations

Info

290 Immateriellt kulturarv som begrepp och process och glad, otvungen humor i rikt mått. Helt säkert kände mången en önskan att själv vara med bland dem som med ungdomlig glädje svängde om i sirliga eller sprittande danser.” 519 År 1955 förklarade sedan Kim Hahnsson att ungdomen genom att dansa folkdans dels fick lära sig om den gamla bygdekulturen, dels fostrades de till ”lyckliga och glada människor”. 520 Att det framför allt är i folkdansarnas texter som jag har stött på uttalanden kring denna kodning kan förklara dess relativt sena uppdykande – folkdansare som fenomen är med min terminologi ett resultat av objektiveringsfasen, medan organisationer, såsom Finlands Svenska Folkdansring utgör en form av institutionalisering. För utövarna var det naturligtvis viktigt att framhålla att deras sysselsättning inte bara var av kulturellt och estetiskt värde, utan att de också hade roligt. I ett större sammanhang är dock musik och dans i vår kultur förknippade med glädje – tänk bara på uttrycket ”Glad som en spelman”. 521 Om spelmannen Erik Johan Lindvall från Pensala, Oravais, skrev till exempel Alf Snellman år 1959: ”Fast Erik Johan Lindvall spelar väl aldrig i moll. Hans melodier är sprittande, livfulla och de inbjuder till dans.” 522 År 1960 presenterade Lars Axén spelmännen Viktor Hinds och Karl Viktor Appel från Tjöck, Kristinestad, i en artikel, där han framhöll att den traditionella musiken hade ”skänkt dem själva och även deras publik ett stort nöje”. Vidare skrev Axén att spelmännen hade deltagit i ett flertal spelmanstävlingar ”med sann spelmansglädje” och därmed hedrat hembygden. 523 Glädje sammankopplades således även med enskilda spelmäns värv. Mot slutet av min undersökningsperiod framfördes vid några tillfällen att glädje och munterhet är ett särmärke för den finlandssvenska folkmusiken – framför allt i jämförelse med den finska. Ett exempel härstammar från att spelmän från Östra Nyland deltog i kulturdagarna i Jyväskylä 1968. Borgåbladet rapporterade om mottagandet: Musiken är inte av sorg upprunnen, skrev de finska ortstidningarna i Jyväskylä sedan Spelmansgillet i Östra Nyland framfört sina finlandssvenska låtar vid kulturdagarna därledes. Sådan spelglädje får man sällan uppleva, sade man vidare. De finlandssvenska låtarna skiljer sig avsevärt från de finska. 524 Det framfördes att musiken hade en vacker klang, ”som griper och rör en åhörare ända in i hjärterötterna”, någonting som tillskrevs Waldemar G. Lönnroos fyrstämmiga arrangemang. 525 Här framkom tydligt att finsk och finlandssvensk folkmusik ansågs skilja sig från varandra, eftersom den senare kategorin upplevdes sammanhänga med glädje. Denna kodning av musiken är enligt mina erfarenheter vanlig bland dagens aktiva spelmän, ofta i den formen att finsk folkmusik anses gå i moll medan den finlandssvenska framställs som durbetonad. Min tolkning av dagens spelmäns attityder är att denna uppfattning spreds i och med Finlands svenska spel- 519. Kjällman [S. Kj-n] 1951:103 520. Hahnsson 1955:2 f. 521. Solstrand 1923:347. 522. Snellman [S-man] 1959a (BP 832). 523. Axén [L. A.] 1960 (BP 524). 524. Nu visslas 1968 (BP 146AA). 525. A.a.
Den traditionella musikens kulturarvsprocess mansförbunds uppkomst, då spelmanslagens roll som bygderepresentanter blev tydligare och kontakterna spelmännen emellan ökade. Det förekom således flera olika uppfattningar om folkmusik och glädje, vilka i ett större perspektiv kan knytas till divergerande kultursyner. Enligt ett synsätt placerades glädjen i det förflutna, så att musiken snarast framstod som ett slags monument över allmogesamhällets glädje. En annan ståndpunkt innebar att utövande av folklig kultur över lag, däribland även musik och dans, var glädjefyllt. Ytterligare en åsikt var att en viss grupp människor, finlandssvenskarna, och deras traditionella musik var särskilt glättig. ”Med tofsar kring knäna” – negativa åsikter I denna genomgång av den traditionella musikens kulturarvsprocess har framställningarna av folkmusik i stor utsträckning varit positiva. Åsikter om att folkmusiken borde ”höjas” till konstmusikens nivå har framkommit, men även dessa argument har bottnat i uppfattningar om att folkmusik, om än i förbättrad form, borde bevaras. Faktum är att tonläget i mitt undersökningsmaterial är så gott som entydigt positivt gentemot folkmusik. Detta är någonting som har förvånat mig, eftersom min erfarenhet är att folkmusik i dag kan framställas som något förlegat och ovidkommande. Det är möjligt att dessa åsikter blev vanliga först efter 1968. En annan möjlighet är att individer som upplevde folkmusiken som ovidkommande inte brydde sig om att uttrycka detta i tidningspressen – eller att sådana synpunkter inte infogades i arkiven eller publicerades i det tidningsmaterial som jag har utgått från. Några enstaka fingervisningar om att folkmusikens värdeladdning i samhället inte var odelat positiv har jag dock hittat. År 1934 skrev till exempel Lars Kneck om sin syn på folkvisans värde: ”Folkvisan i all ära, men det blir i längden något för mycket av det goda att höra helaftonsprogram av detta konstlösa slag.” Enligt Kneck kunde folkmusik inte anses uppnå konstmusikalisk nivå, utan musik av Richard Wagner och Alfred Anderssén beskrevs som ”djupare” och ”värdefullare”. 526 Knecks kritik tillbakavisades av akronymen B. H., som under rubriken ”Folkvisan i all ära” skrev: ”Folkvisorna och deras ans och vård i Svenskfinland äro redan av så stor betydelse, att de inte kunna rubriceras som tröttande konstlöshet, helst som varje kulturyttring av samlande betydelse inom vår svenska stam borde omhuldas i närvarande tid mer än någonsin.” 527 Detta skrevs mot kulissen av språkstriderna i 1930-talets Finland. 528 Märk att skribenten B. H. framhöll att svenska samlingssträvanden gick före konstnärlig storhet. År 1954 beskrev Erik Fordell den traditionella spelstilen i liknande ordalag som Lars Kneck: ”Man kan givetvis inte heller undgå medaljens frånsida, en viss enformighet och stampande på stället. – Detta sagt om själva spelsättet.” 529 Denna utsaga förmedlade att folkmusiken var konstlös och därmed konstnärligt ovärdig. Även här framställdes ändå vissa aspekter av 526. Kneck [L. K.] 1934:115. 527. B. H. 1934:134. 528. Se Colliander & Ekberg 2005:534 om språkstriderna. 529. Fordell 1954 (BP 67A). ). 291
Page 1 and 2:
JOHANNA BJÖRKHOLM Immateriellt kul
Page 3:
IMMATERIELLT KULTURARV SOM BEGREPP
Page 6 and 7:
CIP Cataloguing in Publication Bjö
Page 8 and 9:
VI Abstract Cultural heritage has b
Page 10 and 11:
VIII fantastiskt roligt att få ta
Page 12 and 13:
X Kultur, tradition och kulturarv
Page 14 and 15:
XII
Page 16 and 17:
2 Immateriellt kulturarv som begrep
Page 18 and 19:
Page 20 and 21:
Page 22 and 23:
Page 24 and 25:
10 Immateriellt kulturarv som begre
Page 26 and 27:
Page 28 and 29:
Page 30 and 31:
Page 32 and 33:
Page 34 and 35:
Page 36 and 37:
Page 38 and 39:
Page 40 and 41:
Page 42 and 43:
Page 44 and 45:
Page 46 and 47:
Page 48 and 49:
Page 50 and 51:
Page 52 and 53:
Page 54 and 55:
Page 56 and 57:
Page 58 and 59:
Page 60 and 61:
Page 62 and 63:
Page 64 and 65:
Page 66 and 67:
Page 68 and 69:
Page 70 and 71:
Page 72 and 73:
Page 74 and 75:
Page 76 and 77:
Page 78 and 79:
Page 80 and 81:
Page 82 and 83:
Page 84 and 85:
Page 86 and 87:
Page 88 and 89:
Page 90 and 91:
Page 92 and 93:
Page 94 and 95:
Page 96 and 97:
Page 98 and 99:
Page 100 and 101:
Page 102 and 103:
Page 104 and 105:
Page 106 and 107:
Page 108 and 109:
Page 110 and 111:
Page 112 and 113:
Page 114 and 115:
100 Immateriellt kulturarv som begr
Page 116 and 117:
Page 118 and 119:
Page 120 and 121:
Page 122 and 123:
Page 124 and 125:
Page 126 and 127:
Page 128 and 129:
Page 130 and 131:
Page 132 and 133:
Page 134 and 135:
Page 136 and 137:
Page 138 and 139:
Page 140 and 141:
Page 142 and 143:
Page 144 and 145:
Page 146 and 147:
Page 148 and 149:
Page 150 and 151:
Page 152 and 153:
Page 154 and 155:
Page 156 and 157:
Page 158 and 159:
Page 160 and 161:
Page 162 and 163:
Page 164 and 165:
Page 166 and 167:
Page 168 and 169:
Page 170 and 171:
Page 172 and 173:
Page 174 and 175:
Page 176 and 177:
Page 178 and 179:
Page 180 and 181:
Page 182 and 183:
Page 184 and 185:
Page 186 and 187:
Page 188 and 189:
Page 190 and 191:
Page 192 and 193:
Page 194 and 195:
Page 196 and 197:
Page 198 and 199:
Page 200 and 201:
Page 202 and 203:
Page 204 and 205:
Page 206 and 207:
Page 208 and 209:
Page 210 and 211:
Page 212 and 213:
Page 214 and 215:
Page 216 and 217:
Page 218 and 219:
Page 220 and 221:
Page 222 and 223:
Page 224 and 225:
Page 226 and 227:
Page 228 and 229:
Page 230 and 231:
Page 232 and 233:
Page 234 and 235:
Page 236 and 237:
Page 238 and 239:
Page 240 and 241:
Page 242 and 243:
Page 244 and 245:
Page 246 and 247:
Page 248 and 249:
Page 250 and 251:
Page 252 and 253:
Page 254 and 255: 240 Immateriellt kulturarv som begr
Page 350 and 351: 336 Register över uppslagsord Jag
Page 352 and 353: 338 Lista över signaturer och akro
Page 354 and 355:
340 Freudenthal, Axel Olof 205, 226
Page 356 and 357:
342 Smith, Laurajane 4, 24, 30, 33,
Page 358 and 359:
344 FMI 4 FMI 26 FMI 52 FMI 67 FMI
Page 360 and 361:
346 [Sociologiska institutionen vid
Page 362 and 363:
348 Arbetsplan 2005: Arbetsplan 200
Page 364 and 365:
350 Forslin, Alfhild 1958: Sveriges
Page 366 and 367:
352 Karunaratne, J. A. 1992: Väste
Page 368 and 369:
354 Resolutions 1955: Resolutions.
Page 374:
Kulturarv har blivit något av ett
show all

Immateriellt kulturarv som begrepp och process - Doria

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?