Immateriellt kulturarv som begrepp och process - Doria

Syfte och utgångspunkter
som bör utnämnas till kulturarv. 3 I stället handlar det ofta om utdragna processer,
där vissa kulturkomponenter väljs ut, laddas med lämpliga ideologiska värderingar,
blir symbolbärande och med tiden objektiveras så att de kommer att framstå som
”självklara” och värdefulla. 4 Hur detta kan gå till vill jag demonstrera med folkmusik
i Finlands svenskbygder som exempel. Aktörerna som deltar i en dylik process bär
dock med sig det omkringliggande samhällets kulturellt baserade uppfattningar om
gångbar verksamhet och om kulturella ideal. 5 Aktörernas värderingar och världsåskådningar
har påverkat vilka kulturkomponenter som lyfts fram för att studeras
respektive bevaras som värdefulla arv och med vilka motiveringar. Därför är inte
heller synen på kulturarv någonting konstant eller självklart.
Efter att i avhandlingens del I, Inledning, ha presenterat sedvanliga teman, såsom
bland annat mina metodiska och teoretiska frågeställningar och mitt material,
fokuserar jag i del II, Immateriellt kulturarv som begrepp, på betydelsen och användningen
av begreppet kulturarv. Jag undersöker kulturinstitutioners, kulturforskares
och den finlandssvenska tidningspressens sätt att omtala kulturarv. I dessa
slag av texter förekommer både emisk och etisk användning av kulturarv. 6 Jag intresserar
mig för performativitet. Inom humaniora används performativitet för att
beteckna sociala praktiker som konstruerar sociala kategorier. Genom att inrikta
sig på performativitet intresserar sig forskaren inte enbart för prat eller agerande,
utan han tänker sig att människor genom sitt sätt att prata och agera aktivt utformar
och upprätthåller sin sociala verklighet. 7 Med andra ord, genom att studera det diskursiva
fält som omger immateriellt kulturarv närmar jag mig samtidigt hur denna
kategori konstrueras och upprätthålls i performativa processer.
I avhandlingens del III, Immateriellt kulturarv som process, behandlar jag kulturarvsprocesser.
Med kulturarv som process avser jag i denna avhandling hur vissa
kulturkomponenter genomgår flera faser, såsom urval, värdetillskrivning och symbolstatus,
och med tiden kommer att framstå som kulturarv. I avhandlingens del III
undersöker jag folkmusik i Finlands svenskbygder under perioden 1848–1968 och
anpassar Stefan Bohmans modell för kulturarvsprocessen till immateriell kultur.
Del IV, Avslutning, innehåller slutsatser och ett postludium.
Då en del forskare har satt likhetstecken mellan immateriellt kulturarv och
folklore 8 bör folkloristikens specialkunskaper om andlig kultur kunna användas vid
undersökningar om kulturarv. Att definiera immateriellt kulturarv som folklore
innebär dock att man inte beaktar att kulturarv kan anses vara ett resultat av urval
och värdetillskrivning. 9 Eftersom jag anser att dessa två faktorer är centrala utgår
jag från att immateriellt kulturarv är särskilt utvald, symbolbärande och/eller värdeladdad
folklore. Därigenom är inte all folklore immateriellt kulturarv.
3. Det stora undantaget är världsarv och immateriella kulturarv i form av mänsklighetens mästerverk som
utnämns av Unesco genom regelrätta ansökningar och officiella beslut. Se s. 43–47 nedan.
4. Se vidare s. 126 ff. nedan.
5. Jfr t.ex. Bohman 1997c:9 ff., Ling 1980:11 ff., Ødemark 2000:24f
6. Se vidare s. 8 f. nedan om begreppsparet emisk och etisk.
7. Se vidare s. 11 f. nedan.
8. Hafstein 2004:iii, Kirshenblatt-Gimblett 2004:53. Denna definition stämmer även överens med Unescos
definition av immateriellt kulturarv se vidare s. 45 nedan.
9. Se nedan s. 7 för en diskussion om immateriellt kulturarv respektive andlig kultur.
3