Immateriellt kulturarv som begrepp och process - Doria

50
Immateriellt kulturarv som begrepp och process
kräver att immateriella kulturkomponenter omvandlas till flyttbara dokument, såsom
uppteckningar, ljudband, film eller fotografier. Honko framhöll att detta byte
av medium innebär att kulturkomponenten avlägsnas från sin naturliga, muntliga
miljö, där den så att säga har levt och förändrats i samspel med samhället. Detta
innebar, enligt Honko, att kulturkomponenten på sätt och vis dör i arkivet, men att
den samtidigt framstår som ett odödligt monument över sig själv. 65
Enligt detta synsätt avskärmas kulturkomponenten från gruppen som har brukat
den. Samtidigt finns dokumentationen kvar som ett slags ögonblicksbild av kulturkomponentens
egenskaper vid införandet i arkivet. Michael F. Brown har framhållit
att informationssamhällets kapacitet att skala bort performativa komponenter från
den kulturella kontext som ger dem mening är karaktäristisk. Då det handlar om
immateriellt kulturarv har denna tendens tagit sig uttryck i inventeringar, varefter
kulturarvet avlägsnats från den allmänna domänen för att sedan återbördas i
andra former till dess förmenta skapare. Enligt Brown är det vanligt att olika slags
teknologi används kring beståndsdelarna, vanligen med målsättningen ekonomisk
vinning. 66
Unesco har tidigare tagit initiativ till program för immateriell kultur, dock inte
i form av konventioner. År 1989 utfärdade till exempel Unesco rekommendationer
för värnet av folklig och traditionell kultur. 67 Rekommendationerna utgör ett
program för dokumentation och forskning och kräver inte direkta insatser av medlemsländerna
för att värna den immateriella kulturen. Kritik har riktats mot rekommendationerna,
eftersom de kan anses gynna gruppen forskare snarare än den
traditionella kulturen. 68
Lauri Honko påpekade redan 1991 att Unescos program för förvaltande av traditionell
kultur och folklore väckte varierande intresse bland medlemsstaterna.
Medan utvecklingsländerna, Europas små länder och de (före detta) socialistiska
staterna visade stort intresse var reaktionerna avmätta i vad Honko kallade ”the established
civilized countries with their own imperialist and colonialist backgrounds”.
Honko framhöll att det föreföll osannolikt att rekommendationerna för värnet av
folklig och traditionell kultur skulle få inflytande över Finlands förhållningssätt till
och syn på folklore. Honko ansåg dock att rekommendationerna utgjorde ett välkommet
försök att ändra attityderna gentemot folklore till det öppnare. 69 Då jag
skriver detta kan jag inte annat än konstatera att Honkos förutsägelser, som gjordes
för 19 år sedan, fortfarande besannas av den finländska kulturpolitiken.
65. Honko 1991:35. Se även Deacon 2004:311. Nora 1989:12 har jämfört arkivmaterial som snäckskal på
stranden – ”no longer quite life, not yet death”. Lilja 1996:14 uppfattar dock arkivmaterialet som fragment
ur levande människor samtal med varandra – inte som döda texter.
66. Brown 2005:40, 44.
67. Jag vill här påpeka vissa inkonsekvenser angående namnet på Unescos Recommendation on the Safeguarding
of Traditional Culture and Folklore. Undervisningsministeriet har valt att inte översätta namnet ordagrant.
Det svenska namnet som används i Finland är rekommendationer för värnet av folklig och traditionell kultur.
Man har översatt folklore med folklig kultur. Det finska namnet är Unescon henkisen kansanperinteen
ja perinnekulttuurin suojelua koskeva suositus. Direkt översatt innebär detta att skyddsobjekten är andlig
folklore och traditionell kultur. Undervisningsministeriets översättningar har således olika innebörder.
[Unesco]:Recommendation, [Opetusministeriö]:UNESCOn, [Undervisningsministeriet]:UNESCOs.
68. Hafstein 2004:xvi, 19, Honko 1991:45.
69. Honko 1991:45.