Immateriellt kulturarv som begrepp och process - Doria

More documents

Recommendations

Info

202 Immateriellt kulturarv som begrepp och process klangsvisa, en visa av senare tillkomstdatum diktad i den medeltida balladens stil. Lägg märke till att Forslin klassificerade nyare visor med känd upphovsman som fusk och oäkta. Uppfattningen att balladen var en hövisk genre kan vara en förklaring till att endast två skämtballader ingår i Finlands svenska folkdiktnings ”balladband”, Den äldre folkvisan. De medtagna skämtballaderna är ”Klampfen”, som handlar om hur konungen lurar en jungfru genom att tilltvinga sig hennes älskares träben, och ”Tiggargubben”, där en riddare lånar ut sina kläder åt en tiggare, för att denne ska lura en jungfru som försmått riddaren. 81 Bägge dessa ballader handlar alltså om konungar, jungfrur och riddare. En möjlig tolkning är att redaktionen medvetet uteslöt övriga skämtballader. Man kände nämligen till flera vid utgivningen 1934. 82 Både ”Kämpen Grimborg” och ”Ramunder”, en blodig ballad i liknande stil, finns dock med. De kan emellertid kategoriseras som kämpavisor och därmed inlemmas i ett mera värdigt fack. 83 I ett odaterat manuskript med titeln ”Om skämtvisor” betecknade Alfhild Forslin skämtballader som efterklangsvisor. Hon beskrev omkvädena som en munter refräng, medan miljön och personerna var ”omsorgsfullt vulgariserade”. Innehållet i skämtballaderna speglade, enligt Forslin, ”tarvliga beteenden hos människor”. 84 Dessa beskrivningar avviker rejält från synen på balladerna som höviska visor om väna jungfrur och ädla riddare. Detta är en tänkbar förklaring till att flera skämtballader valdes bort – de utgjorde en skevhet. 85 I så fall var man ute efter att skapa en värdig genre, inte efter att ge en heltäckande bild av den traditionella musiken. I förlängningen kan detta uppfattas som en strävan efter att konstruera en ädel och omfångsrik kulturhistoria åt den svenskspråkiga befolkningen i Finland på folkkulturens grund. 86 Denna tematik kan därmed ses som en version av diskursen som betonar vikten av att individen skapar sig en fungerande historieskrivning. Uppfattningar om behovet av värdighet användes för att motivera bortval av vad som framställdes som ovärdig musik. Detta exemplifierade Johan Alex. Sjöblom i en redogörelse över insamlingsfärder som Svenska litteratursällskapets stipendiat på Åland år 1894. Han meddelade att han ”inte ansett nödigt” att uppteckna vaggvisornas melodier, ”emedan de alla sjungas på en och samma”, vilken Litteratursällskapet nog borde känna till. 87 Utsagan visar att Sjöblom inte var intresserad av variationer i vaggvisemelodierna, utan uppfattade dem som en och samma melodislinga. Av de texter utan melodi som han lämnade in till Litteratursällskapet utgjorde vaggvisorna den stora majoriteten, vilket antyder att Sjöblom inriktade 81. Andersson 1934(:276 ff.). De publicerade skämtballaderna är av typ F 25 och F 26. Jonsson, Solheim & Danielson 1978:277 f. 82. Se s. 251 ff. nedan angående ”Flickor planterande kål”. ”Flugan och tordyveln” (typ F 67) tecknades upp år 1933 efter Hilma Ingberg, medan ”Mjölnarens dotter” eller ”Två skälmar” (typ F 17) upptecknades efter Svea Jansson år 1923. Även ”Bonden och kråkan” (typ F 58) har rätt allmänt sjungits i Finlands svenskbygder. SLS 352, SLS 529, Jonsson, Solheim & Danielson 1978:275, 286 ff. 83. ”Ramunder” tillhör kategorin ”Heroic ballads”, ”Ballads of champions and supernatural beings”, typ E 139. Jonsson, Solheim & Danielson 1978:257 f. 84. IF 1979/2:1, s. 2. 85. Jfr FMI 314, 2007:07. 86. Se Solberg [1991] för en utredning av skämtballaden som genre. 87. F. U. 1895:XXXIV.
Den traditionella musikens kulturarvsprocess sig på annat ”värdigare” melodimaterial. 88 Ändå säger Svenska litteratursällskapets cirkulär med regler och råd för upptecknare från 1887 uttryckligen: ”Obs.! En visa bör, om möjligt, alltid upptecknas med melodi” och att insamlaren bör bortse från eventuella tidigare upptecknade varianter. 89 Insamlarna följde dock inte alltid instruktionerna och granskarna inom Svenska Litteratursällskapets folkloristiska kommitté bortsåg (åtminstone ibland) från sina egna regler. Här framträder dissonanser i övertagarnas åsikter om vad som var viktigt att samla in. Också Yrjö Hirn gav ett exempel på bortdefinierat material i en artikel från 1941. Hirn behandlade en diktart som, enligt honom, uppfattades som så olitterär att den aldrig publicerats: ”De små folkliga visor jag avser – folkliga i den vidsträckta bemening att de varit minst lika välkända bland de högre stånden som bland den egentliga allmogen – ha ringaktats av dem som redigerat samlingar av svenskspråkig diktning i Finland.” 90 Hirn kallade genren ”vulgärpoesi” och gav detta exempel: Vid gardet fanns en löjtnant Forsten Och en student som heter Mu Löjtnant Lode heter Torsten Mitt hjärtas avgud det är du. 91 Det verkar vara korta, nonsensartade visor som Hirn avsåg. Han påpekade att denna genre var allmänt känd i huvudstaden och på landet i början av 1900-talet samt att den kunde överskrida språkgränsen. 92 Hirn nämnde flera möjliga skevheter som kan ha medverkat till att genren ignoreras: det vulgära var i sig ett problem för de tidiga övertagarna som inriktade sig på värdigt material. Det var landsbygdens värdefulla folkdiktning de ville åt och förekomst även i staden kunde möjligen upplevas som en skevhet. En tredje möjlig skevhet var att denna typ av visor kunde överskrida språkgränsen. I den tidiga insamlingsfasen var svenskspråkighet en utgångspunkt för insamlingsarbetet. 93 Över lag förefaller dylika visor ha upplevts vara ointressanta, särskilt som insamlarna i stället kunde inrikta sig på värdiga och oproblematiska genrer som ballad, menuett och polska. Det förekom även att höviskhet användes som en fokusering för det insamlade materialet, det vill säga man placerade in det insamlade materialet i samband där det höviska framhölls. Ett exempel på att man föreställde sig menuett som en del av adelns musikkultur gavs av Edward Hedman år 1908. I fältdagboken från en insamlingsresa i Västra Nyland skrev han: ”De äldsta spelmännens berättelser och deras sätt att spela exempelvis menuetten, visa tydligt att ännu för en mannaålder tillbaka bland allmogen i dessa nejder en utpräglad smak, påminnande om roccocotiden varit rådande.” 94 Den ålderdomliga spelstilen och kanske även genren menuett, som faktiskt introducerades redan under barocken, sammankopplades på detta sätt med 88. A.a. 89. F. U. 1888:105. 90. Hirn 1941 (BP 66). 91. A.a. 92. A.a. 93. Se Wolf-Knuts 1991:19 samt s. 187 f. nedan. 94. SLS 133, s. 712 f. 203
Page 1 and 2:
JOHANNA BJÖRKHOLM Immateriellt kul
Page 3:
IMMATERIELLT KULTURARV SOM BEGREPP
Page 6 and 7:
CIP Cataloguing in Publication Bjö
Page 8 and 9:
VI Abstract Cultural heritage has b
Page 10 and 11:
VIII fantastiskt roligt att få ta
Page 12 and 13:
X Kultur, tradition och kulturarv
Page 14 and 15:
XII
Page 16 and 17:
2 Immateriellt kulturarv som begrep
Page 18 and 19:
Page 20 and 21:
Page 22 and 23:
Page 24 and 25:
10 Immateriellt kulturarv som begre
Page 26 and 27:
Page 28 and 29:
Page 30 and 31:
Page 32 and 33:
Page 34 and 35:
Page 36 and 37:
Page 38 and 39:
Page 40 and 41:
Page 42 and 43:
Page 44 and 45:
Page 46 and 47:
Page 48 and 49:
Page 50 and 51:
Page 52 and 53:
Page 54 and 55:
Page 56 and 57:
Page 58 and 59:
Page 60 and 61:
Page 62 and 63:
Page 64 and 65:
Page 66 and 67:
Page 68 and 69:
Page 70 and 71:
Page 72 and 73:
Page 74 and 75:
Page 76 and 77:
Page 78 and 79:
Page 80 and 81:
Page 82 and 83:
Page 84 and 85:
Page 86 and 87:
Page 88 and 89:
Page 90 and 91:
Page 92 and 93:
Page 94 and 95:
Page 96 and 97:
Page 98 and 99:
Page 100 and 101:
Page 102 and 103:
Page 104 and 105:
Page 106 and 107:
Page 108 and 109:
Page 110 and 111:
Page 112 and 113:
Page 114 and 115:
100 Immateriellt kulturarv som begr
Page 116 and 117:
Page 118 and 119:
Page 120 and 121:
Page 122 and 123:
Page 124 and 125:
Page 126 and 127:
Page 128 and 129:
Page 130 and 131:
Page 132 and 133:
Page 134 and 135:
Page 136 and 137:
Page 138 and 139:
Page 140 and 141:
Page 142 and 143:
Page 144 and 145:
Page 146 and 147:
Page 148 and 149:
Page 150 and 151:
Page 152 and 153:
Page 154 and 155:
Page 156 and 157:
Page 158 and 159:
Page 160 and 161:
Page 162 and 163:
Page 164 and 165:
Page 166 and 167: 152 Immateriellt kulturarv som begr
Page 266 and 267:
Page 268 and 269:
Page 270 and 271:
Page 272 and 273:
Page 274 and 275:
Page 276 and 277:
Page 278 and 279:
Page 280 and 281:
Page 282 and 283:
Page 284 and 285:
Page 286 and 287:
Page 288 and 289:
Page 290 and 291:
Page 292 and 293:
Page 294 and 295:
Page 296 and 297:
Page 298 and 299:
Page 300 and 301:
Page 302 and 303:
Page 304 and 305:
Page 306 and 307:
Page 308 and 309:
Page 310 and 311:
Page 312 and 313:
Page 314 and 315:
Page 316 and 317:
Page 318 and 319:
Page 320 and 321:
Page 322 and 323:
Page 324 and 325:
Page 326 and 327:
Page 328 and 329:
Page 330 and 331:
Page 332 and 333:
Page 334 and 335:
Page 336 and 337:
Page 338 and 339:
Page 340 and 341:
Page 342 and 343:
Page 344 and 345:
Page 346 and 347:
Page 348 and 349:
Page 350 and 351:
336 Register över uppslagsord Jag
Page 352 and 353:
338 Lista över signaturer och akro
Page 354 and 355:
340 Freudenthal, Axel Olof 205, 226
Page 356 and 357:
342 Smith, Laurajane 4, 24, 30, 33,
Page 358 and 359:
344 FMI 4 FMI 26 FMI 52 FMI 67 FMI
Page 360 and 361:
346 [Sociologiska institutionen vid
Page 362 and 363:
348 Arbetsplan 2005: Arbetsplan 200
Page 364 and 365:
350 Forslin, Alfhild 1958: Sveriges
Page 366 and 367:
352 Karunaratne, J. A. 1992: Väste
Page 368 and 369:
354 Resolutions 1955: Resolutions.
Page 374:
Kulturarv har blivit något av ett
show all

Immateriellt kulturarv som begrepp och process - Doria

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?