Uppsalas - Ergo

10 / NYHETER Ergo #2 / 2010
Språket sägs ibland vara juristens främsta verktyg,
och det grundläggs till stor del under utbildningen.
Därför räcker det inte att lärarna rättar dåliga ordval
och felaktig meningsbyggnad – det behövs en tydligare
dialog mellan lärare och studenter. Det menar Ann
Blückert, aktuell med en avhandling om den språkliga
inskolningen på juristprogrammet i Uppsala.
Värsta språket
FORSKNING PÅGÅR
Fredrik Lundberg och Kaltrina Alaj är
studiebevakare på juridiska fakulteten.
Båda har tydliga minnen av sitt
första möte med det juridiska språket.
Fredrik Lundberg trodde att det
förväntades att han skulle uttrycka sig högtidligt
och ålderdomligt.
– I början använde jag högtravande ord som
jag knappt visste vad de betydde lite här och
var. Fåniga saker som jag hade sett att Högsta
domstolen skrev för länge sedan, som ”ehuru”
och ”enär”. Jag skäms när jag tänker på hur
löjlig jag var. Men jag släppte det ganska fort,
säger han.
Kaltrina Alaj, som bara hade bott i Sverige
några år när hon började plugga juridik, tvivlade
på att hon överhuvudtaget skulle kunna
lära sig behärska det rätta sättet att uttrycka
sig i skrift.
– När det kom på tal att vi skulle skriva pm
och vi hade genomgång om hur språket skulle
vara blev jag förskräckt och tänkte att jag aldrig
skulle klara det. Det som hjälpte mig var att
läsa mycket praxis och förarbeten för att bekanta
mig med det juridiska språket.
NU HAR DE BÅDA NÅTT FRAM till termin 6 och
är på god väg att skolas in i den juridiska språkgemenskapen.
Men hur går egentligen inskolningen
till? Vilka språkliga normer möter
juriststudenterna och hur förmedlas de? Det
har Ann Blückert undersökt i sin avhandling
vid institutionen för nordiska språk. Kärnan
i hennes material är lärarnas skriftliga kommentarer
på de texter som studenterna skriver
under utbildningens första två terminer.
Kommentarer kring ordval och stil är van-
Kaltrina Alaj och Fredrik Lundberg har båda fått kommentarer på sina pm
som de inte har förstått. Men juridiska institutionen har tagit lovvärda initiativ
för att hjälpa studenterna med språket, menar de. Foto: Gusten Holm
liga. Studenterna uppmanas att skriva enkelt
men också med stor precision, vilket ibland
kan uppfattas som motsägelsefullt.
– De juridiska termerna kan ofta inte översättas
till enklare ord utan att innehållet förändras.
Ibland är det omöjligt att uttrycka sig
så att vem som helst kan förstå, säger hon.
Idealet att skriva enkelt gäller även meningsbyggnaden,
och lärarna anmärker ofta på
långa meningar. Här får studenterna ibland
dubbla budskap, menar Ann Blückert, eftersom
delar av kurslitteraturen innehåller långa
och komplicerade meningar.
– Idealen stämmer inte alltid överens med
verkligheten. Sedan får vi inte glömma att den
som behärskar en komplex meningsbyggnad
kan skriva klart även med fl era nivåer av bisatser.
Det är när man försöker sig på det utan att
behärska syntaxen som det kan gå riktigt illa.
Många av språknormerna är förstås inte
unika för juridikens värld. Tydlig meningsbyggnad,
precisa ordval och korrekt stavning
är ideal som återfi nns inom andra vetenskapliga
discipliner liksom i samhället i övrigt.
Men det fi nns också lokala normer. Ett exempel
är förbudet mot ”antropomorfi seringar”,
det vill säga att tillskriva döda ting mänskliga
egenskaper.
– Det heter till exempel inte ”lagen säger”.
Jag uppfattar att det är en del av den mycket
strikta precision som eftersträvas.
Fredrik Lundberg känner mycket väl igen
den regeln, som han tycker är omotiverad.
– Efter alla kommentarer jag har fått återstår
nästan bara formuleringen ”paragraf x
stadgar”. Det blir så repetitivt. I det fallet är de
överdrivet petiga. Det bidrar också till att göra
juridisk svenska svåråtkomlig, säger han.
– ”Enligt gällande rätt” fungerar också, infl ikar
Kaltrina Alaj.
TORBJÖRN INGVARSSON är lektor i civilrätt på
juridiska institutionen och har tidigare varit
kursföreståndare på termin 2. Han tar lokala
normer som förbudet mot antropomorfi seringar
i försvar. All språkanvändning är beroende
av sitt sammanhang, menar han, och
man kan därför inte hävda att en viss regel saknar
rationell grund.
– Jag skulle snarare säga att inga språkliga
företeelser är rationella i sig. När jag pratar
med dig är det egentligen bara en massa ljud
som du sedan tolkar i en viss kontext. Språket
bör vara så störningsfritt som möjligt, och det
innebär bland annat att undvika uttryck som
kan väcka anstöt hos andra jurister. Jag brukar
själv rätta när studenterna skriver ”lagen säger”.
Inte för att det är fel, utan för att det låter
pratigt och vardagligt.
Torbjörn Ingvarsson vill nyansera bilden av
att idealet inom det juridiska språket skulle
vara största möjliga klarhet och precision.
Ann Blückert. Foto: Gusten Holm
– En jurist ska lära sig uttrycka det han eller
hon vill uttrycka. Inom affärsjuridiken fi nns
ofta skäl att välja en lagom luddig formulering.
Han nämner även fördragstexter, som ofta
formuleras i syfte att dölja konfl ikter.
– Exempelvis Lissabonfördraget innehåller
många oprecisa meningar just för att släta
över de motsättningar som fi nns mellan länderna
i EU. De jurister som skriver fördragstexten
måste anpassa sig till den politiska verklighet
där de verkar.
DE ORD OCH UTTRYCK som markeras av lärarna
följs oftast inte upp med förslag på hur studenterna
kan skriva istället, och relativt få
kommentarer rör mer övergripande drag hos
texterna som textstruktur, syfte och genre,
enligt Ann Blückert. Är det något som behöver
utvecklas på juristprogrammet är det att studenterna
får en större medvetenhet om hur de
använder språket, menar hon.
– Jag tror att de allra fl esta studenter under
utbildningens gång lär sig hur de ska skriva.
Men frågan är vilken analytisk förmåga de får
att se på sin egen språkanvändning. Med ett
metaperspektiv blir det lättare att anpassa sitt
språk efter olika mottagargrupper.
De skriftliga uppgifterna borde vara mindre
inriktade på examination och istället utformas
mer som en process där studenterna får
arbeta med sina texter efter lärarnas kommentarer,
anser hon.
– Så fungerar det i de fl esta yrken. Kolleger
tittar på varandras utkast och ger synpunkter.
Enligt Ann Blückert har de knappa kommentarerna
delvis sin grund i den pedagogiska ambitionen
att uppmuntra studenterna att själva
fundera över mer passande formuleringar.
Men främst är det förstås en fråga om resurser.
Juristprogrammet har många studenter, och
det fi nns helt enkelt inte tid att ge utförlig respons
till allihop.
– Lärarna kan inte dubblera sin tid med studenterna
men de kan fundera över sitt förhållningssätt
och vilka signaler de sänder. Skriv
inte bara ”talspråk” utan försök förklara varför.
Ge studenterna ett språk för att tala om
språk. Ibland behövs termer för att förstå vilka
associationer som kan väckas av ett visst ord,
eller termer som handlar om sammanhang
och struktur i en text.
Kaltrina Alaj instämmer i att det vore önskvärt
med mer utförlig respons.
– Som student vill man ha en motivering. Jag
vill veta vad som var bra så att jag kan fortsätta
med det, och vad som var dåligt så att jag kan
förbättra mig.
Samtidigt har det tagits lovvärda initiativ för
att hjälpa studenterna med språket, berättar
Fredrik Lundberg.
– På termin 1 och 2 skrev vi om samma ämne