Uppsalas - Ergo

More documents

Recommendations

Info

14 / NYHETER Hanna Mörck är den före detta vice kårordföranden som återigen tagit plats i presidierummet på Övre Slottsgatan 7. Trots att hon inte formellt sitter som vice, ansvarar hon ändå för de frågor som skulle fallit på dennes bord om det funnits någon – de utbildningspolitiska. Gammal i gemet När Ergo pratar med Hanna Mörck vet hon ännu inte hur våren kommer att te sig. Sedan i december vikarierar hon för kårens förre vice ordförande med ansvar för utbildningspolitiska frågor, Jonas Boström, som i januari avsade sig sitt uppdrag. Personliga skäl låg bakom, och kåren behövde snabbt få tag på en person som kunde överta hans uppgifter. Tillfällig efterträdare blev därför Hanna Mörck, som satt på samma post förrförra läsåret, som representant för Vänsterns studentförbund (VSF). – Jag hade tid och tyckte att det skulle vara roligt att arbeta med Stella och Kristina. Den här gången har jag mer distans och känner att jag kan vara mer strukturerad i mitt arbete. För närvarande tituleras hon utbildningspolitiskt ansvarig, då kårfullmäktige inte kunde enas om att välja henne till formell efterträdare vid mötet den 27 januari. Hon förklarar att det även normalt sett kan vara svårt att ta över efter någon annan, då det saknas överlappningar. Hela presidiet byts ut samtidigt, och hon menar att det är negativt för kontinuiteten, även om det delvis avhjälps av att folk ofta varit engagerade och meriterat sig innan de hamnat på sina respektive poster. Personerna i kårhuset har ofta varit aktiva i kåren tidigare. En studiebevakare blir studentombud, en internationellt ansvarig blir presidial och så vidare. – Jag tror att det vore nyttigt om presidialerna gick omlott, att någon väljs på våren och någon på hösten. Den frågan fi nns dock inte med i verksamhetsplanen så jag har inte uppfattat det som en aktiv fråga för kåren idag. HANNA MÖRCK SITTER som ledamot i styrelsen för Sveriges förenade studentkårer (SFS) och representerar SFS i European Students’ Union (ESU), vilket kan vara till fördel för Uppsala studentkår, som därmed kommer att få bättre information och en större inblick i vad som sker inom kårvärlden nationellt såväl som inom Europa. När hon satt som vice 2007/08 drev hon starkt frågan om arbetslivsanknytning inom olika utbildningar. Det här läsåret ligger fokus på kårens framtida organisation. – Vi måste se till att kåren även i fortsättningen kan ta tillvara på studenternas åsikter. Till det hör förstås den viktiga kärnfrågan om studentrepresentation i universitetets olika rådgivande och beslutande organ. Studentrepresentation är en ständig fråga som man alltid måste arbeta med – det kommer ju nya studenter varje år. Som utbildningspolitiskt ansvarig sitter Hanna Mörck på mandat för Uppsala universitets studenter (UUS), ett kårparti som sätter person före parti och arbetar för studenternas bästa snarare än efter en given politisk linje. – Min största styrka och min största svaghet är densamma – jag tänker för mycket! Privat är hon dock röd-grön, och har fått förfrågan om att kandidera för Vänsterpartiet i det kommande kommunvalet. – Jag skulle vilja lägga en röst var på Miljöpartiet och Vänsterpartiet, men har valt vänstern för att jag anser att de gröna frågorna platsar även där. Andra partier har sina poänger, framför allt fokusfrågepartierna Feministiskt initiativ och Piratpartiet, även om jag inte tänker gå med i något av dem. Innan Hanna Mörck satt som utbildningsansvarig för två år sedan var hon studentombud på Uppsala studentkår. En erfarenhet hon tänkte sig kunde vara nyttig i sitt framtida yrkesliv som jurist. – Studentrörelsen är väldigt tillåtande. Man får pröva på så många olika saker, tillägna sig så många fl er kompetenser – i ett företag får man en mer fast position, det är inte samma frihet som här. Frihet kräver ansvar och ansvar är jobbigt, men frihet är också roligt. Man måste acceptera att saker och ting är som de är, ibland hinner man inte med allt och det gäller att inte bli alltför stressad. Det viktiga är att man känner att man gjort sitt bästa, även om det kan vara svårt att verifi era vad ”sitt bästa” egentligen är. I PLANERNA FÖR VÅRTERMINEN ingår att uppmuntra nya studieråd där det behövs. Studieråden, eller programföreningarna, fungerar som kårens förlängda arm och utser de studentrepresentanter som företräder kåren på program- och fakultetsnivå. – Vi kommer att skriva en guide för hur studieråden ska arbeta. Det fi nns så mycket man kan göra, speciellt med så många engagerade medarbetare. Det är roligt att kunna hjälpa fram duktiga individer, framför allt kvinnor, som kanske inte alltid ser sig själva som ledare, även om de är väl lämpade för det. Själv har Hanna Mörck bara exjobbet kvar innan hon kan ta ut sin Juris kandexamen. – Direkt efter gymnasiet ville jag inte bli jurist, mycket på grund av att min mor är det. Men jag valde ändå efter en tid att söka – med en vag idé om vikten av rättvisa! Det fi nns dock två begränsningar i yrket: En praktisk, som består i att man blir väldigt begränsad till att arbeta i Sverige, och en fi losofi sk – juridiken är inte sprungen ur naturen, utan en konstruerad vetenskap. Det som tilltalar mig med juridiken är själva kunskapen om hur samhället fungerar. Kunskap är makt och kunskapen ökar möjligheterna till samma rättigheter för alla. Hon är äldst av tre barn och var bara tretton år när pappan gick bort. Hon berättar att familjen samarbetade mycket och att den hade en demokratisk funktion. – Vi barn var en aktiv rådgivande funktion skulle man kunna säga. Vi satt vid köksbordet Ergo #2 / 2010 Om jag är en kårmupp – absolut, men kåruggla är ett och diskuterade saker som: vad ska vi göra med huset – sälja eller rusta upp det, och så vidare. Eftersom mina föräldrar inte var gifta när pappa dog så ärvde vi hans del i huset. Vi var juridiskt tvungna att hänga med. När min mor dejtade någon fi ck vi också vara med och diskutera, men det var aldrig någon som lade in ett veto... HANNA MÖRCK VÄXTE UPP i Borlänge, precis som sambon Klas-Herman Lundgren, tidigare ordförande för Uppsala studentkår och numera ordförande för Sveriges förenade studentkårer. Men det var inte förrän de båda fl yttat till Uppsala som de lärde känna varandra. Efter att ha varit goda vänner i ett drygt år växte vänskapen till kärlek och de lever idag i något som Hanna Mörck beskriver som ett symbiotiskt förhållande. Förutom kärleken till varandra har de en förkärlek för fotografi och reser gärna tillsammans på semestrar som till lika delar är fotoprojekt. – Jag är dock van att leva själv och har tidigare velat vara självständig – göra det jag vill. Herman vill istället göra mycket tillsammans och jag har kommit på att det nog är nödvändigt att man samråder och samorganiserar sig för att förhållandet ska fungera. Vad gäller barn brukar jag säga sju, Herman säger ett – jag antar att vi så småningom kommer att hamna i ett förhandlingsläge, säger hon och skrattar. Hittills är de nöjda med sitt 110-litersakvarium, med bland andra kraftfi sken Sven, en stor gul scalare som styr och ställer på samtliga nivåer i vattenbassängen. Hans stora motstån-
Ergo #2 / 2010 bättre ord, säger Hanna Mörck. Foto: Christin Lenthamre dare har dött så det fi nns inte längre någon som kan stå upp mot honom. Hanna Mörck berättar att Sven skaffat väldigt många ägg med scalaren Svea, men att han eller någon annan brukar äta upp dem på natten. – Herman är allergisk mot pälsdjur – fi ck jag välja så skulle vi ha en katt också. Foto, fi skar och fi ktion. Hanna Mörck njuter lika mycket av en bra historia som av nyttolitteratur som är sedelärande på ett eller annat sätt. Just nu läser hon ”Boktjuven” av Markus Zusak, innan dess var det ”Chockdoktrinen” av Naomi Klein. Den egna bloggen fylls emellanåt på med varierande inlägg, oftast politik, men även mer exotiska inslag, som genusas- pekten av olika siffror och dessas betydelse. Hon syr gärna och modifi erar kläder hon köpt secondhand, och upprörs av att det är dyrare att göra själv än att köpa färdigt. – Jag väljer och vrakar bland olika stilar, men gillar svart och accentfärger, stilrent och kostymer, gärna volanger och spetsar men framför allt räta linjer. Det roliga med mode är den konstnärliga biten. Det dåliga är att mode uppmuntrar till att ständigt köpa nytt. Hållbar utveckling är oerhört viktigt och jag tycker att regeringen borde våga reglera saker som måste regleras för att vi ska uppnå en hållbar utveckling! Kåren utan vice ordförande Kåren står för närvarande utan vice ordförande med ansvar för utbildningspolitiska frågor. Vid Uppsala studentkårs fullmäktige den 27 januari kunde man inte enas om att formellt tillsätta posten som vice kårordförande med utbildningsansvar. Uppsala universitets studenter (UUS) och Piratstudenterna (PS) var nöjda med valet av Hanna Mörck, men Borgerliga studenter (BS) ville ha två extra styrelseposter för att godkänna Hanna Mörck, då hon tidigare suttit för Vänsterns studentförbund. PROBLEM TILLSTÖTTE när endast en av styrelseledamöterna för UUS kunde tänka sig att avstå sin post. Förslag om att inrätta två extraposter – som skulle ges till BS respektive PS, utöver den post som skulle bli ledig i och med att en av UUS-ledamöterna kunde tänka sig att avgå – röstades ned av PS, som ansåg att förslaget kastats fram i all hast. Istället valde man att tillsätta Hanna Mörck som utbildningspolitiskt ansvarig och bordlägga valet av vice ordförande till nästa fullmäktigemöte som kommer att hållas i början av mars. Därmed står Uppsala studentkår utan vice ordförande med ansvar för utbildningspolitiska frågor tills vidare, även om Hanna Mörck kommer att arbeta med de frågor som skulle ha hamnat på vice ordförandes bord. HANNA STRANDBERG/red@ergo.us.uu. NYHETER/ 15 KRÖNIKA/MALIN NAUWERCK Malin Nauwerck är doktorand i litteraturvetenskap. Kulturell klass skiljer chihuahuan från vintage-katten Bilden är i sepia och föreställer ett träd. Under står det ”arbre” som betyder träd på franska. Scroll ner: en bild på två röda lackskor som sticker fram under draperiet i en photo booth. Bildtext: ”new york” (det heter samma på franska). Scroll ner igen, rubrik: ”var i stan kan man hitta de fi naste kastanjerna?” I bloggarna pågår det en alternativ berättelse om vår tid. Denna berättelse handlar om fl ickor med konstfärdiga 30- och 40-talsfrisyrer, uppdressade i vintage-kläder. Flickorna böjer graciöst på nacken och blottar ett vackert nyckelben eller en grop i nacken. De tittar ut genom fönster med en cigarett i handen, de dricker gnistrande drinkar i grönaktigt ljus, de läser koncentrerat ur en bok, vald för sitt omslag, på en fransig kanapé. Berättelsen dröjer helst vid vardagens små kuriositeter, men det man minns bäst är alla vackra saker som virvlar förbi: knäppkängor, rosetter, antika leksaksdjur, pärlhalsband, pimpade muffi ns (förlåt, ”cupcakes”). Verkligheten inte bara mytifi eras, utan precis som i vilket glossigt livstilsmagasin som helst, objektifi eras den också. Jag kommer att tänka på ordet ”vardagslyx” (även om dessa skribenter kanske hellre skulle tala om att ”fl y in i en sagovärld” – det skimrande språket, fullt av gemener, lingonsaft, regnbågsdroppar, skiljetecken och franska tillhör estetiken). MEN OCKSÅ EN SAGOVÄRLD kostar pengar, tid och ansträngning. Kroppen ska utsmyckas, fulländas och fotograferas, och det tar en och en halv timme oavsett om håret onduleras eller bleks till hårrötterna. Ganska snart börjar man undra vad som egentligen skiljer ett par hemknypplade spetshandskar från en kaninpäls? Eller en chihuahua i Louis Vuitton-väska från vintage-katten Kingsley som det startades en världsfrånvänd insamling till eftersom han behövde en tiotusenkronorsoperation för sin njursten. Kanske handlar skillnaden som vanligt om kulturell klass, om vem som kan föra sig, om vem som har språket (eller kameran), om vem som kan vara exhibitionistisk utan att föraktas. Vissa kommer alltid att ställa sig frågan: hur lever man när varje handling föregår ett blogginlägg? Är det tvångsneurotiskt att behöva styla sin sallad till perfektion (jordgubben lite mer åt höger tack) innan man kan ta kort på den, för att slutligen kunna börja äta? Dock är det inte detta, nya sätt att leva på som är mest problematiskt med bloggar som dessa. Snarare då en pockande materialism, kombinerad med förment feministiska ideal. Ty tvärtemot vad den utger sig för, är retro-trenden inte ekologiskt skyddad från påtvingande ’kvinnlighet’. Överbetonandet av gammeldags, feminina ideal (korsetten, hallå) återger dem inte bara i en skrattspegel, det reproducerar dem också. Och när jag läser om jakten på de perfekta vintage-spetsarna till den perfekta bröllopsklänningen för att det ska bli så perfekt som möjligt är cirkeln sluten och det skaver lika mycket i mig som vore jag fjorton.
Page 1 and 2: Uppsala studentkårs tidning. Grund
Page 3 and 4: Ergo #2 / 2010 ATT MÄTA JÄMSTÄLL
Page 5 and 6: Ergo #2 / 2010 Det viktigaste för
Page 7 and 8: Ergo #2 / 2010 Han varnar för godt
Page 9 and 10: Ergo #2 / 2010 Rackarberget är ett
Page 11 and 12: Ergo #2 / 2010 Rättad sida från p
Page 13: Ergo #2 / 2010 Per Löwdin Hövding
Page 17 and 18: STIPENDIER DEN BANALA KÄRLEKEN EN
Page 19 and 20: Ergo #2 / 2010 KULTUR / 19 journali
Page 21 and 22: Ergo #2 / 2010 De ville göra någo
Page 23 and 24: Farmaceutiska fakulteten Stipendier
Page 25 and 26: Ergo #2 / 2010 Betygen sätts i ska
Page 27 and 28: Ergo #2 / 2010 KALENDARIUM / 27 VÄ
Page 29 and 30: Ergo #2 / 2010 Pub Hyttan: mån-tor
Page 31: Tel: 018-480 31 00 reception@us.uu.

Uppsalas - Ergo

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?