Uppsalas - Ergo

More documents

Recommendations

Info

18 / KULTUR ERGO VÄLJER UTSTÄLLNING/ Barbro Fagerlind bygger ett rum med sakral karaktär, ett Folkhemsaltare, av gamla ansjovisburkar och kaviartuber. Utställningen manar besökaren till andakt och eftertanke om konsumtionens överfl öd. Det handlar om kreativt återbruk av plåt på Kaleido konsthantverk i godsmagasinet vid centralstationen. Foto: Colin Lewis Lögn, LITTERATUR/ Värmlands nation fi rar 350 år och bjuder under sex onsdagar in allmänheten till litteraturkvällar där värmländska poeter, diktare och författare uppmärksammas ur olika vinklar. Det blir samtal, föredrag, sång och musik. I centrum står Esaias Tegnér, Erik Gustaf Geijer, Selma Lagerlöf, Nils Ferlin och nationens eget sångsällskap Gôssegôbbera. EVENEMANG/ Studentradion 98,9 kör igång frågesportsturneringen Battle of the Nations under februari månad. I varje match möts två av Uppsalas 13 studentnationer i studion för att svara på frågor. Turneringen är 12 matcher lång och sänds på onsdagar klockan 19–20 med start den 17/2. Programmet sänds också på nationernas pubar och varje onsdag ställs tre frågor direkt till pubbesökarna, som får bidra med poäng. Anttila live på Norrlands. Efter två år i Uppsala kändes det som att de gjort alla nationer en gång för mycket. David Haas och Christian Wannerwall törstade efter att få tänja det tillåtnas gränser och när Kristian Anttila gästade Norrlands nation nyligen grep de tillfället i fl ykten. DAVID HAAS & CHRISTIAN WANNERWALL Det var tänkt att bli en sedvanlig afton på Norrlands nation. Vi var där tidigt för att avnjuta dess miljö, vackert utsmyckade gäster och livgivande drycker. Bandet soundcheckade och likt ormar ringlade vi in i ett hörn av scenrummet. Mitt på scenen stod han, Kristian Anttila. För oss sann poet som sjunger ut sina tankar och upplevelser med en slags frisk och olämplig uppriktighet som får de gamla att tro att de hör fel, men de unga att vilja höra mer. Det var därför vi var där den kvällen, vi ville höra mer, bli bortrövade och befriade av magin som Anttila har för vana att kasta på publiken. Detta i kombination med vår längtan efter något utanför lådan av trivialiteter och vardag skulle leda in oss i en lögnaktig intervju. Vi visste att vi skulle få se artisten senare under kvällen, men då tvingas dela honom med alla andra gäster. Vi satt förtrollade i ljudets magnetism samtidigt som en idé började ta form. När bandet slutat spela leddes de iväg av någon (manager?) och vi tog mod till oss. – Finns det möjlighet att få prata med Kristian? hackar jag fram, Jag möts av frågande blickar från bandet, managern och en Kristian som verkar fullt upptagen med att blåsa bubblor genom ett rör ner i en bytta med vatten (bra för rösten?). – Som en intervju, fortsätter jag trevande och hänvisar till en tidning som inte existerar. SEDAN GÅR ALLTING MYCKET FORT och plötsligt är vi lovade ett möte i deras loge innan spelningen. Ergo #2 / 2010 förbannad lögn och För oss följer en intensiv halvtimme av förberedelser i form av wappning och nedkladdade frågor på baksidan av en drinklista. Sedan är det dags... Vi inleder med en fråga som ger Anttila ett fundersamt ansiktsuttryck. Den klassiska: – Vad lyssnar du på för musik? – Jag gillar inte att lyssna på musik som liknar min egen för mycket. Även om jag tycker att det är bra så hittar jag nog inspiration på andra håll, folkmusik bland annat. Det är något jag gärna lyssnar på, förklarar Anttila. – Ok, men om man kastar in dig i kategorin ”göteborgsk indiepop” tillsammans med Hästpojken, Håkan Hellström, Joel Alme, Almedal, kanske Though Alliance och Broder Daniel ifall man gör den lite bredare. Känns det som att det fi nns något västkustsound? – Jag vet inte, svarar han lite kort. Jag inser att frågan inte var särskilt vass. Lång, det var den. Men sex namedroppade band/artister och något fl um om ett västkustsound irrade nog bort alla inblandade. Min kollega, Wannerwall, inskjuter snabbt för att rädda situationen: – Håkan då? Vad tycker du om hans musik? – Han har gjort många bra skivor. Men jag gillar inte den där saxofonen som varit med så mycket det sista. Den tar över för mycket, svarar Kristian och ser lite missnöjd ut bakom den långa, svarta luggen. Han blåser ytterligare några bubblor genom röret ner i byttan med vatten (rösten, det måste vara för röstens skull?) Jag börjar då, på tal om Göteborg, berätta om en vän som sitter och pluggar varje
Ergo #2 / 2010 KULTUR / 19 journalistik dag på dess universitetsbibliotek. Lika ofta som han är där ser han, enligt egen utsago, Henrik ”sångaren i Broder Daniel” Berggren sittandes försjunken i diverse mer eller mindre fi losofi ska böcker. Jag säger det inte för att det fi nns någon smart fråga på lur. Den här ligger långt bortom drinklistan och bör nog snarare betraktas som ett desperat försök att få mannen i soffan att gilla killarna han har framför sig. Och kanske, kanske är det också, tänker jag, lite kreddigt att känna någon som vet något om någon som Henrik Berggren. Hur som, Kristian Anttila hajar till och utbrister: – Ja, jag har varit där tre gånger det senaste året och varje gång har han suttit där! Jag brukar också sitta på biblioteket faktiskt. På stadsbiblioteket då. Det blir nästan varje dag. VI PRATAR VIDARE om Göteborg och om musiken han skapar. Allt fl yter samman i varm trivsel och vi vill egentligen inte avsluta intervjun, fast inser att det måste göras. Han har trots allt en större publik än oss att mätta. – Vi har en låda här, börjar Wannerwall (vilken vi konstigt nog, av anledningar som vi inte hinner gå in på, burit med oss). – Om du tvingas leva ensam på en ö resterande dagar av ditt liv och den här lådan fi ck packas med en bok, en skiva, en färg och en maträtt vilka skulle det då vara? – TV-spelet, svarar han utan att tveka. Det något märkliga svaret ställer oss lite, men vi förstår ändå så mycket som att intervjun bör avrundas. Den går mot sitt slut, fast häng kvar, tänker jag, häng kvar nu. Vi gör det, dröjer oss kvar och klamrar oss fast vid lögnen ett litet tag till. Ant- Foto: Erik Johansson tila slänger en tröja över huvudet och somnar. ”HÄR KOMMER MER MAT TILL JOURNALISTERNA”, ropar managern och vi ler välmående mot varandra. En öl till? ja, tack. Efter en längre stund vaknar Kristian och det första han gör är att greppa en svart elgitarr. Oinkopplad och oannonserat börjar Anttila sjunga med hes och nyvaken stämma: ”Här stååår jag och spricker, så svara då din jääävel, ge mig ett ja, eller ett nej, eller skjut mig”. Ackompanjerad av pianot tar han det igen och igen och han låter lika ärlig varje gång. STÅENDES I PUBLIKEN lyssnar vi på spelningen och först nu kan vi andas ut. Lögnen om oss som journalister hade levt länge nog, den var slut i samma stund som Anttila äntrade scenen. I åratal hade vi i vanlig ordning, i olika sällskap, med varierande grader av alkoholpåverkan, ramlat runt på nationerna. Våra lyckliga studentdagar hade blivit slentrian och vi suktade efter något nytt, något eget. Utbudet av dagliga och nattliga studentaktiviteter kan, hör och häpna, kännas begränsade även här i Uppsala. Oändliga blir de endast om man, som studenter gjort i alla tider, tänjer lite på gränserna och skriver om reglerna sådär så att man nästan håller sig till dem. Du kanske inte är där än och kanske kommer du aldrig dit. Men om det sker och om tristessen tar sitt grepp våga då göra något åt det. För oss ledde det till några timmar av symbios tillsammans med Kristian Anttila. Lögnen, pulshöjningen och den (o)rena formen av glädje kommer vi leva länge på. Om den avtar? Ja, då gör vi det igen. En gång till, en gång till, en gång till . Kan man tävla i musik? MUSIKKOLL ELLINOR SKAGEGÅRD Ellinor Skagegård guidar oss till Uppsalas liveframträdanden och andra musikaliska sevärdheter. Melodifestivalen. Idol. Fame Factory. De senaste åren har intresset för musiktävlingar ökat lavinartat. Men det är inte bara på TV mer eller mindre talangfulla musiker vill granskas och bedömas. Även i Uppsalas replokaler repas och tränas det. Det är en jättebra chans att få visa upp sig, säger Gustav Jörtsö, en av förra årets länsvinnare i tävlingen Musik Direkt. 66 band i sex deltävlingar. Det är rekord för Uppsalas Musik Direkt. Under våren fylls scenen på Uppsala Konsert och Kongress av unga löften. Det är rock, pop, klassiskt, blues, rap, hiphop, alla former som tänkas kan. Tävlingen vänder sig till ungdomar mellan 13 och 19 år. Tio minuter har de på sig att visa upp sin allra bästa sida för publiken och framför allt för juryn, som avgör om de ska gå vidare till fi nalen och öka sina chanser att bli stjärnor. FÖRRA ÅRETS TÄVLING blev en riktig succé för Kärleksfabriken. Då var de en trio som spelade pop med musikalvibbar. I dag står de på scen som ett sjumannaband, många upplevelser rikare, och spelar det eget myntade ”pop happy hardcore”. Gustav Jörtsö och Magdalena Wellhagen är två tredjedelar av den ursprungliga fabriken. Det började som ett skolprojekt och en prisad show på Konserthuset där den eget skrivna musiken framfördes tillsammans med dans. – När vi hade en inrepad show kändes det kul att göra något mer av det, så vi tänkte, varför inte Musik Direkt, säger Gustav. – Han frågade inte ens innan han anmälde oss, säger Magdalena och sneglar med låtsad upprördhet mot Gustav. Trion gick hem hos juryn och de blev ett av de två vinnande bidragen som gick vidare till den stora riksfi nalen. Här fi ck de känna sig besegrade av Uppsalas andra vinnarbidrag, proggrockarna Mad Artwork. Den stora frågan kvarstår dock; Kan man tävla i musik? – Det hela är ju ganska subjektivt, säger Gustav Jörtsö. Det går ju egentligen inte att avgöra vem som är bäst, inte direkt som att springa hundra meter. FÖRUTOM DELTÄVLINGAR i Melodifestivalen och Musik Direkt tävlar nykomlingen Rockkarusellen om helgernas uppmärksamhet. Här ser konceptet lite annorlunda ut. Tävlingen är öppen för alla åldrar och själva tävlingsmomentet kommer lite i andra hand. Mesta krutet läggs på att ge banden en chans att spela. 27 band och artister spelar tre gånger var under våren. För att variera det hela fl yttas scenen runt mellan Grand, Vox Publicum/Hornet, Ungdomens Hus och Tierps fritidsgård. Bedömningsansvaret delas mellan en jury och publiken. Förra året var det premiär för Rockkarusellen i Uppsala. Det visade sig att det fanns gott om talang som väntat på att få utlopp och på den stora riksfi nalen i Eskilstuna tog Uppsalas screamorockare Safemode hem förstapriset. – Jag tror vi vann för att vi har så otroligt roligt på scen och trivs så bra med varandra, säger bandets sångare Tjet Gustavsson. Från att ha varit helt gröna har året efter vinsten gått snabbt och varit guldkantat. – För oss har det verkligen betytt otroligt mycket. Vi hade inte spelat så mycket innan tävlingen och nu har vi haft över 50 spelningar, varit på Tysklandsturné och släpper en skiva i sommar, berättar Tjet. Skulle du vilja ställa upp i någon musiktävling igen? – Nej, vi har redan vunnit, det skulle bara kunna gå sämre, inte bättre, säger Tjet. I år kliver han ner från scenen och sätter sig i jurysoffan istället. Uppsalas vinnande bidrag ska koras och sedan förra årets framgångar har Uppsalamusiken lagt ribban högt. Den 29 maj är det dags för riksfi - nalen som går av stapeln på V-Dalas scen. Sofi a Rubertsson, Gustav Jörtsö, Magdalena Wellhagen och Ellinor Bratteby. Foto: Alexander Grönberg
Page 1 and 2: Uppsala studentkårs tidning. Grund
Page 3 and 4: Ergo #2 / 2010 ATT MÄTA JÄMSTÄLL
Page 5 and 6: Ergo #2 / 2010 Det viktigaste för
Page 7 and 8: Ergo #2 / 2010 Han varnar för godt
Page 9 and 10: Ergo #2 / 2010 Rackarberget är ett
Page 11 and 12: Ergo #2 / 2010 Rättad sida från p
Page 13 and 14: Ergo #2 / 2010 Per Löwdin Hövding
Page 15 and 16: Ergo #2 / 2010 bättre ord, säger
Page 17: STIPENDIER DEN BANALA KÄRLEKEN EN
Page 21 and 22: Ergo #2 / 2010 De ville göra någo
Page 23 and 24: Farmaceutiska fakulteten Stipendier
Page 25 and 26: Ergo #2 / 2010 Betygen sätts i ska
Page 27 and 28: Ergo #2 / 2010 KALENDARIUM / 27 VÄ
Page 29 and 30: Ergo #2 / 2010 Pub Hyttan: mån-tor
Page 31: Tel: 018-480 31 00 reception@us.uu.

Uppsalas - Ergo

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?