NB2005 UB.indd - Nacka kommun

72
Patronus (latin=skyddsherre) ägde rätten att
utse och kalla präst till församlingen. Grunden
för denna rätt var 1686 års kyrkolag,
som förutsatte en gåva av mark för kyrkobygget
eller bekostande av kyrkobyggnad, eller donation
av jord till en prästgård. Samtidigt var patronus
skyldig att för stiftsstyrelsen framlägga vem man
ville kalla. Om personen ifråga var kompetent för
ämbetet utfärdades en fullmakt.
Slottsarkitekten Nicodemus Tessin uppförde Boo
kapell på sin egen mark år 1724 sedan det gamla kapellet
från 1635 bränts ned av ryssarna år 1719. Han
ansåg det som en självklarhet
att själv kalla präst då det var
aktuellt år 1728, vilket han
meddelar ärkebiskopen i ett
myndigt brev.
Dessa omständigheter
åberopades följande gång
år 1752, då tillsättandet av
komminister åter blev aktuellt.
Efter viss diskussion
med domkapitlet tillerkändes
ägaren av Boo pat ronatsrätten
i Boo kapell. Denna
rätt upphörde formellt först
år 1922.
Patronus Sofie Montgomery
var alldeles uppenbart personligt
engagerad i sitt uppdrag
att kalla en duglig präst.
Själv var hon religiöst aktiv,
och visade detta bl.a. genom
att intressera sig för prästfa-
MIN HÖGT VÄRDERADE PATRONESSA!
Sofie Dahlquist, född 1818, enda barnet till
ägaren av Boo herrgård, Magnus Dahlquist,
var tidigt omsvärmad av friare. Vid 17 års ålder
gifte hon sig med Carl Herman af Petersens på
Erstavik. Efter åtta år blev hon änka, men gifte
om sig med Carl Hampus Montgomery.
Porträtt i privat ägo.
miljen i form av gåvor, uppmuntran och praktisk
hjälp. Särskilt i breven från 1860-talet framgår att
prästens lön var mycket knapp, och att bostaden i
Ramsmora var i stort behov av reparation.
I breven från åren 1863 – 1864 söker ärkebiskopen
Henrik Reuterdal att bistå vid val av komminister,
och i det sista av tre brev kan han slutligen
meddela: ”Jag ber att få aflägga tacksägelse för sista
brefvet. Få dagar efter dess mottagande ingingo kallelsehandlingarna
för Boo. Dessa hafva i dag föredragits
och godkänts, på grund hvaraf fullmakt för Rathsman
är utfärdad beslutat. Den kan dock ej utfärdas förr
än beslutet vunnit laga kraft,
d.v.s. i början av April. Må
den kallade vara patronus och
församling till nytta!”
Brevet är undertecknat:
”Alltid med sannaste högaktning
er tillgifna vän och ödmjuke
tjenare H. Reuterdal.
Upsala 2 mars - 64.”
Gustaf Rathsman kastas
onekligen in i denna världens
bekymmer, vilket speglas
i hans långa brev skrivna
till sin patronus åren 1865
- 1868. Att bo i Ramsmora
var tydligen inte möjligt
utan Rathsman bodde tillsvidare
på Rensättra medan
han försökte att rusta upp
tjänstebostaden. Den 20
december 1865 tackar han
”... för penningarna, för köttet,