NB2005 UB.indd - Nacka kommun

Antingen utnämning av patronus ensam eller
genom vanligt kyrkoval med strängt iakttagande
av röstreglerna är denne prästs ståndpunkt.
Onekligen verkar det som om här använts en
mer ”hemmagjord” modell: församlingsmedlemmarna
får var och en ge sin röst för den
präst man vill välja. Patronus, som formellt har
sista ordet, beslutar i enlighet med församlingens
önskan. Därmed gällde fortfarande patronatsrätten
även om den utövades på ett kanske
unikt sätt.
Den klagande prästen avslutar sitt brev sålunda:
”Ske Guds vilja! Jag har ej sökt platsen, jag uppmanades
dertill och anade ej sådana valåtgärder.”
Med så mycket större glädje skriver Johan Sundman
den 18 augusti 1892 från Bollnäs till Sofie
Montgomery, och uttrycker sitt tack med förhoppningen:
”Måtte jag nu med Herrens hjälp kunna
någorlunda motsvara det förtroende hvarmed församling
och patronus hedra mig.”
Denna förhoppning infriades verkligen på ett
enastående sätt. Sundman tjänstgjorde först som
komminister och från 1923 som kyrkoherde i
Boo församling. Denna befattning innehade han
fram till år 1941 då han vid 76 års ålder gick i
pension.
I det Sundmanska hemmet i Ramsmora väntades
tillökning. Fru Emma Sundman tackar för
kängorna till storasyster Ruth och skriver att ”…i
slutet av mars vänta vi vår andra lilla.”
För fördjupade kunskaper om Boo kapell och dess präster rekommenderas:
Boo sockens historia av E. Alfred Jansson, Stockholm 1946
I församlingen pågick olika typer av verksamhet.
Emma Sundman skriver: ”Vi ha nu på nyåret haft
en liten missionsfest med försäljning här på skolhuset,
och den inbragte omkring 130 kr. I dag ha vi haft några
missionsvänner samlade till syförening för första gången
under detta år. Fjärdedag jul hade vi fest i skolan för
mina 38 söndagsskolbarn. Då hade vi en stor vacker
gran med äpplen och små namnamknippen åt barnen,
som dessutom undfägnades med kaffe och dopp. De
syntes så glada och tacksamma.”
Ett sista brev, skrivet 1896, från prästen Samuel Alf
Linder i Wexiö stift är en ansökan för den händelse
komministraturen skulle bli ledig. Linder skriver
att han ”…uppmanats af Fru Öfverstelöjnantskan
Ribbing å Riddersberg, i hvilkens hus jag haft äran
vistas under stor del af det år då jag var vice pastor
i Rogberga.” ”Öfverstelöjtnanskan” var patronus
dotter (och min farmor. Förf. anm.), som uppmuntrade
Linder att söka. Tjänsten blev emellertid
inte ledig och nya tider stundade snart.
År 1900 avled patronus Sofie Montgomery i en
ålder av 82 år. Under den långa tid hon utövade
sin patronatsrätt gjorde hon det med ett stort personligt
engagemang, och med församlingens bästa
för ögonen.
De sista utnämningarna följde hon kyrkfolkets
val av komminister. Patronatsrättens avskaffande år
1922 var ett uttryck för insikten att val av präster var
en hela församlingens angelägenhet och ansvar.
MIN HÖGT VÄRDERADE PATRONESSA!
79