Grundläggning och förankring av temporär monteringshall

fördelningen är symmetrisk eller skev. Är β1-värdet noll är fördelningen symmetrisk
medan det är positivt om medelvärdet är förskjutet åt vänster. Om fördelningen tycks
vara påtagligt skev används ofta en log-normalfördelning. Fördelningens toppighet fås
av värdet på β2. β1-och β2-värdet beräknas i datorprogrammet RANDOM.
Om en funktion y = f(x) är given där x är en stokastisk variabel vars medelvärde,
standardavvikelse och skevhet är kända, kan således motsvarande värden för
funktionen beräknas.
I Punktskattningsmetoden beräknas väntevärdet för en funktion y = f(x1, x2) enligt
ekvation 12.6.
50
[ y]
= p+
+ ⋅ y+
+ + p+
− ⋅ y+
− + p−+
⋅ y−+
+ p−−
⋅ y−−
E (12.5)
Där y är funktionsvärden beräknade på parametrarna x1 och x2 enligt följande:
( x + σ [ x ] ) f ( x + [ ] )
y σ
+ + = f 1 2 , 2 x2
(12.6a)
( x + σ [ x ] ) f ( x − [ ] )
y+ − = f
σ
(12.6b)
1 2 , 2 x2
( x −σ
[ x ] ) f ( x + [ ] )
y− + = f
σ
(12.6c)
1 2 , 2 x2
( x −σ
[ x ] ) f ( x − [ ] )
y− − = f
σ
(12.6d)
1 2 , 2 x2
I fallet med monteringshallen har beräkningar med lera utförts med två variabler. I
lerans fall är de två variablerna inte korrelerade med varandra vilket medför att p++ =
p+- = p-+ = p-- = ¼.
Punktskattningsmetoden har utförts på lerans och siltens bärighet p.g.a. att det är
bärigheten som är problemet vid grundläggningen av monteringshallen. Variabler som
använts är torrskorpans och lerans skjuvhållfastheter samt siltens inre friktionsvinkel.
I tidigare bärighetsberäkningar för leran har två metoder kontrollerats varav resultatet
från den metod som gett lägst värde på bärigheten har valts, se kapitel 9.2.1.
Punktskattningsmetoden har använts på metod 2, då det var denna bärighetsmetod
som gav lägst resultat. I denna metod har en faktor som består av både lerans och
torrskorpelerans skjuvhållfastheter använts.
Variationskoefficienter som har använts på jordegenskaperna har erhållits från Göran
Sällfors, professor i geoteknik på Chalmers. Dessa värden är i dagsläget endast
föreslagna värden som tagits fram i ett samarbete mellan Chalmers, Vägverket och
SGI. Variationskoefficienten anger i procent av medelvärdet avståndet till en
standardavvikelse. Variationskoefficienten har visat sig vara relativt konstant för en
och samma parameter.
I datorprogrammet RANDOM kan endast en sannolikhet på 10 -3 beräknas. Utifrån
erhållna värden på β1och β2 framräknade med RANDOM, kan en sannolikhet på 10 -4
erhållas med hjälp av kurvor baserade på beta-fördelning (Harr, 1987). För
säkerhetsklass 2 krävs, som tidigare nämnts, en sannolikhet på 10 -5 vilket medför att
endast en uppfattning av hur mycket det beräknade bärighetsvärdet överstiger
sannolikhet 10 -4 har erhållits, se bilaga 15.
CHALMERS, Civil and Environmental Engineering, Master’s Thesis 2007:30