De utvecklingsstörda i det förgångna – vilka var de och hur många?

More documents

Recommendations

Info

visade sig utan effekt. Därtill kom att arvsbiologerna visade att antalet barn födda av sinnesslöa kommer att öka. Grundtemat i den rasbiologiska ideologin var att den ökade civilisationen rubbar det naturliga urvalet. Den nya välfärden bidrar till fortplantning av ärftliga sjukdomar och defekter. Detta kommer att kosta samhället stora utgifter. 1920 höll professor Erwin Bauer från Potsdam i Tyskland ett föredrag i Lund. Han sa att om ett folk är mindervärdigt med hänsyn till sina arvsanlag, då förändras detta förhållande icke ens genom de bästa sociala reformer, genom den bästa uppfostran eller genom den mest förfinade kultur. ”Arvsanlaget förblir oberört.” Och vidare: ”Urvalet inom en befolkning kan bli ödesdigert om de ledande familjerna, de egentliga kulturbärarna, alstra ett mindre antal barn än den sämre delen av ”folkmaterialet”. Läkaren J. V. Hultkrantz skrev i Tidens läkarbok 1924 att det viktigaste önskemålet för vårt folk är naturligtvis, att de sämsta, de samhällsodugliga eller rent av samhällsfarliga individerna, icke får föröka sig. ”Vi har redan alltför många idioter, vanebrottsligar och andra samällsparasiter”, skrev han. Att de får fortplanta sina lyten till kommande släktled kan lätt hindras, menade han, ”om dylika individer omhändertas i lämpliga anstalter under hela den fortplantningsdugliga åldern.” Och vidare: ”Det blir dyrt, säger mången; ja, men det blir i längden mångfaldigt dyrare att taga hand om deras avkomma.” Sociologen Raymond B. Cattell i England var en av dem som ansåg sig kunna bevisa den kommande degenerationen. Han gjorde i mitten av 30-talet en bred undersökning av antalet sinnesslöa i England varvid han utgick från Francis Galtons uppfattning att skillnaden i födelsetal mellan fattiga och rika i befolkningen var det stora problemet. Han inventerade antalet barn i en mängd familjer och fann att underklassen hade många per familj, varav åtskilliga var sinnesslöa, medan överklassen hade få barn per familj, vilka sällan var sinnesslöa. Sedan tillämpade han en invecklad matematik och kom fram till att fortsatte detta förhållande kommer intelligenskvoten att sjunka med en poäng vart tionde år och om 30 år kommer man att i England ha 24% fler sinnesslöa. Om 300 år skulle halva befokningen 133
utgöras av sinnesslöa. – Felet var hans statiska syn på samhället, tron på den absoluta ärftligheten och okunskapen om miljöns betydelse. Allt detta skapade en negativ attityd hos allmänheten mot sinnesslöa och andra ”svaga” människor. Det drabbade inte minst föräldrar till funktionshindrade barn, som både isolerade sig med sina problem och isolerades av samhället. Men redan på 40 – 50-talen visade det sig att forskarnas prognoser var ett enda stort fiasko! Det blev tvärtom! Antalet sinnesslöa minskade och begåvningen i befolkningen ökade. Begåvningsökningen Begåvningen har ökat hos vår befolkning generation efter generation. Det har säkert funnits perioder av relativt stillestånd, men 1800- och och särskilt 1900-talen överträffade, var för sig, flera tidigare århundranden. Orsakerna till begåvningsökningen är de miljöfaktorer som har bidragit till att människan har blivit friskare, kunnigare och skickligare. Vår genetiska intelligens däremot är i verkligheten inte högre än stenåldersmänniskans. Denna framgång har skett trots att hela två tredjedelar av vår begåvning bestäms av vårt arv och endast en tredjedel av den miljö i vilken vi växer upp. Men kan verkligen den ena tredjedelen betyda så mycket att den t.o.m. kan avgöra om ett barn får ett begåvningshandikapp? Jo, förvisso: Miljön är själva näringen till organismen. Endast med en förstående psykologi, en god pedagogik och rätt kost växer nervcellerna och deras inbördes förbindelser. En av våra hjärnforskare uttryckte det så här: Den för många barn begränsande faktorn i livet är inte den genetiskt nedärvda intelligensen, utan starten i livet. Det finns därför en social situation för barnet, som mer än något annat kan hämma begåvningsutvecklingen, och det är fattigdom. En sådan medför inte bara understimulans, utan även ökad risk för sjukdomar och hjärnskador av olika slag. Redan 1885 fastslog statistikern Gustav Sundbärg att 44% av de sinnesslöa barnen kom från ”fattiga miljöer.” Orsakssambandet mellan fattigdom och försenad 134
Page 1: De utvecklingsstörda i det förgå
Page 5 and 6: diagnostiken har bidragit till det,
Page 7 and 8: Problemet uppstod på skolhemmen d
Page 9 and 10: högt upp vid kusten i Uppland. Det
Page 11 and 12: att domineras av ”tycka synd om d
Page 13: Det var vid denna tid inte ovanligt

De utvecklingsstörda i det förgångna – vilka var de och hur många?

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?