ARKITEKTEN - Sveriges Arkitekter

”Det är många tjejer
som blir uppsagda.
Och det har inte bara
med att de är fler att
göra, utan att det är
småbarnsmammor
som jobbar som medverkande
arkitekter.”
Upp-
Man vill ju ge allt till det man gör, det är svårt att
gå in halvhjärtat för ett nytt jobb.
*
Marita: Trygghetsrådet är bra på att ordna kurser.
Det kan man passa på att gå om man inte får ett
nytt jobb. I besparingstider är det ju inte så ofta
man som anställd får gå kurs.
Anna: Trygghetsrådet är bra. Arbetsförmedlingen
är ju inte så mycket att hålla i handen när man är
akademiker. Mina erfarenheter grundar sig i och
för sig på hur det var i början av 90-talet, men då
var det definitivt via Trygghetsrådet som man fick
det mest kvalificerade och användbara stödet.
Anna-Kersti: I såna här lägen märks fördelarna
med att vara på en arbetsplats med kollektivavtal.
Trygghetsrådet kan ge utfyllnad av a-kassan, personlig
rådgivning och så kan de betala kurserna.
Anna: Vår vd har lagt ner mycket tid på att prata
med de uppsagda. Men det folk var förvånade och
upprörda över var att det är tillåtet att dela upp de
anställda i olika kategorier.
Anna-Kersti: Alla under 45 var förvånade över
att anställningstiden efter 45 års ålder fördubblas,
att en som varit anställd i till exempel fyra år får
räkna dem som åtta. När det blev tal om uppsägningar
började alla göra en lista i huvudet. Men
sedan såg listan helt annorlunda ut, då det inte
bara handlar om anställningstid, utan även ålder.
Det kan kännas bittert om man till exempel är 43
och har varit anställd längre och har likvärdiga
arbetsuppgifter som någon som just fyllt 45. Listan
kan också kastas om under pågående förhandlingar,
för att någon fyller år. Allt sådant sätter
man sig ju inte in i förrän det är dags.
Anna: Ja, reglerna skapar ju en statisk situation.
Och man kan ibland tycka att de gynnar fel grupper.
Är det 45-åringarna som behöver hjälp, eller
60-åringarna? Frågan är om inte yngre barnfamiljer
med lån drabbas värre av en uppsägning.
Marita: Men 60-åringarna har ju å andra sidan
svårare på arbetsmarknaden, att få ett nytt jobb.
16 ARKITEKTEN mars 2003
*
Anna: På BAU är det många tjejer som blir uppsagda.
Och det har inte bara med att de är fler att
göra, utan att det är småbarnsmammor som jobbar
som medverkande arkitekter. Vi var ju länge få
tjejer på vårt kontor, och har satsat på att bli fler.
Men nu får de gå. Det är tråkigt.
Marita: Hos oss har det också bara varit tjejer
bland de planerare och inredningsarkitekter
som blivit uppsagda. Men om vi måste börja
säga upp arkitekter också, kommer även män
att drabbas.
Anna-Kersti: Det som är positivt är att man är en
annan människa nu än när man blev uppsagd för
tio år sedan. Man har utvecklats.
Marita: Men i sådana här sammanhang kan jag
inte låta bli att tänka på de värsta fallen. Som dem
som jobbet betyder allt för. Jag vet en 55-årig man,