ARKITEKTEN - Sveriges Arkitekter

Disney-arkitektur, anser Martin Zetherström
om hotellet vid Slussen i Stockholm.
Den ursprungliga miljön är inget att slå vakt
om, anser Odd Jönsson. Det blir bra, svarar
Torbjörn Einarsson på Arken Arkitekter AB,
som ritar huset. Bilderna är från perspektivritningar
av Arken och Borgström. Till höger
fasad mot Katarinavägen, till vänster mot
Peter Myndes backe.
hade ogillat flera varianter av Borgströms
mer kubistiska förslag.
Lindroos ”ost” från tävlingen 1981 hade
ju också underkänts, dels för skalan, dels för
att nämnden inte tyckt att arkitekturen passade
kontexten. Trots att Lindroos hänvisat
till det rundade KF-huset mitt emot.
Vi valde att se kontexten mer utifrån de
småskaliga hus som fanns tätt intill och de
hus som stått här tidigare.
Borde inte Lindroos ha fått rita sin ”ost”?
TE: Njae, vid en andra tävling för riksdagsmannabostäder
1991 inbjöds de tre första
pristagarna från 1981. Lindroos ritade
då en ny variant på ”osten”, men juryn lät
sig inte bevekas. I stället valdes andrepristagaren
Chet Kanra den gången. Riksdagsmannabostäderna
avskrevs dock efter ett
tag. 1999, vid en ”tredje rond”, var det Chet
som drev att det rätteligen skulle vara han
som bort få jobba vidare. Så vid förfrågan
ville han inte vara med vid det nya parallella
uppdraget som kom 1999. Lindroos deltog
inte heller. Till oss på ARKEN hade han
sagt att han avsåg att delta – efteråt skämtade
han om att han kommit på att han ju
kunnat lämna in ”osten” en tredje gång. Nej,
även om ”ostens” plan var väldigt elegant,
så får man ju leva med att politikerna ibland
väljer annorlunda. Och det var ju en väldigt
stor ost.
Men ert förslag har ju också kritiserats
för att vara stort?
TE: Allt är relativt. Vi kan förstå att en
del grannar, som får en 70-årig rivningstomt
återbyggd framför en vy man vant sig vid,
blir besvikna. Men jämfört med projekten i
tävlingen 1981 så är det här rejält nerkrymt.
Politiker, Stadsmuseum, Skönhetsråd, och
grannar har tryckt på om ”mindre mått och
mer kontext”. PEAB ville förstås haft det
större för att få ett mer ekonomiskt hotell.
En granne och en debattör har kallat
det här för Disney-arkitektur, vad säger
ni om det? Och att bilderna luras med
skalan!
TE: Man kan tycka olika. Men vi tror
nog snarare att den 3D-bild som PEAB lät
ta fram ger ett överstort intryck. Dessutom
är det lite skevt och kulört, så man kan förstå
en del av dubierna. Själva har vi i modell,
elevationer och sektioner kollat det så noga
att vi känner oss trygga. Det blir bra. Det
hänger förstås på mängder av detaljer som
ännu inte är ritade.
Själva hade vi också önskat en mer
ingående bearbetning av SLs hall som utgör
sockelvåning och som på 60-talet så bryskt
drogs framför sjömanshotellets fönster.
Men är det här ett uttryck för vår tid?
TE: Hellre lyss till platsens sång än
tidens, sa Asplund. Det där att uttrycka ”vår
tid” må väl vara intressant ibland. Ibland.
Men som pekpinneregel är det oanvändbart.
”Vår tid” är väldigt olika för moster Agnes i
Bjurholm, it-systemeraren i Kista, rapparen i
Gårdsten, eller Kolhaas i sitt flygplan.
Lindroos ritade ”osten” och det småskaliga
kv Drottningen alldeles här intill ungefär
samtidigt, i mogen ålder. Carl Nyréns 50-tal
med funkisskolor, blev ett 60-tal med strukturalism
t ex i Arrheniuslabben och Pharmacia,
och sen ett 80-tal med regionalism som
muséerna i Jönköping, Karlstad och Tanum.
Niels Torp ritade parallellt modernistiskt
SAS-kontor och regionalistiskt Giskehagen,
Baerum och Hestra. En del arkitekter
ändras över tiden, andra kan köra flera
parallella spår.
När nån ordningsman avkräver att man
ska rita så att det ”uttrycker vår tid”, kan
man ta det med ro. Arkitekturen är lyckligtvis
rymligare än så.
Varför diskuteras i så fall det här med
tiden så mycket?
TE: Jo, men ”tiden” är förstås intressant,
arkitektur som hållare av tid, minnandet om
tid, japanernas ”ma”, stämningar i ett rum
som får en att känna tidsrymd.
Men det är tid på ett annat sätt. Där är
det ingen som stipulerar en så kallad ”vår
tid”, eller att arkitekturen ska ”uttrycka vår
tid”, allra minst i det yttre som syns på en
bild.
Jag tror att man kan se det så här: vissa
neomodernister har tagit över den dåliga
vanan hos modernismen att göra anspråk på
sanningen. Och ärligheten. Under en minimalistisk
period blir sånt rätt dystert.
Tycker du att minimalismen ger en dyster
arkitektur?
TE: Sparsmakad arkitektur som Andos
kan förstås vara subtil, men den har nu lett
till horder av proselyter som alldeles för
mycket upprepar lådor med raster och triviala
material. Men visst verkar det som det
håller på att gå över? En sån här allvarsam
gråmunkeperiod kan väl inte pågå så länge
till! En period med allvarsamma arkitekter
helt i svart. Och legio med lådor à la Gröna
Hulken i Malmö eller Diener & Dieners
butik för Migros i Luzern (sid 31 i Arkitektur
2-2003).
Hur går hotellprojektet vidare nu?
TE: PEAB inväntar skriftliga besked
efter regeringens avvisande av överklagningarna.
Vi ska arbeta vidare med Grappa
Arkitektur och Form AB. Så är det tänkt.
Torbjörn Einarsson, Arkitekt SAR/MSA
ARKITEKTEN mars 2003 39