Åtgärdsprogram för bevarande av Vitryggig hackspett ISBN 91-620 ...

NATURVÅRDSVERKET
Rapport 5486 • Åtgärdsprogram för bevarande av Vitryggig hackspett och dess livsmiljöer
områden. Om lämpliga biotopelement är uppsplittrade kan födosök m.a.o. ske över flera
kvadratkilometer stora områden vintertid (Ingvar Stenberg, muntligen).
I Sverige saknas för närvarande säkra uppgifter om artens arealkrav på häcknings- och
vinterreviren, och vi har därför – i avvaktan på svenska telemetristudier – valt att utgå
huvudsakligen från resultaten från de norska studierna. På relativt många platser i Sverige kan
man fortfarande finna lövskogsfragment med tillräckligt höga andelar lämpliga lövträd och död
lövved som lokalt uppgår till 100–150 ha. Däremot finns det idag nästan inga områden i Sverige
som har tillräckligt höga lövträdsandelar på landskapsnivå för att kunna hysa mångdubbelt
större vinterrevir.
4.7.2 Tröskelvärden
Inom naturvårdsbiologin försöker man beräkna kritiska minimivärden för andelen lämpliga
livsmiljöer för en art, och/eller biotopernas kvalité, under vilka populationen inte kan fortleva i
ett landskap. Dessa s.k. kritiska tröskelvärden visar i den vitryggiga hackspettens fall hur
mycket avverkningar eller omvandling av ett skogslandskap som arten teoretiskt tål. Om denna
gräns underskrids minskar den lokala populationen så kraftigt att den riskerar att helt dö ut. De
gemensamma resultaten från både teoretiska modeller och fältstudier ger en tydlig bild av vad
som händer med vitryggig hackspett i samband med fragmentering, arealförlust och brist på
viktiga biologiska kvalitéer på av artens livsmiljöer (Angelstam 1990, Ellegren et al. 1999,
Angelstam & Mikusinski 2001). Tröskelvärdena kan m.a.o. hjälpa till att förklara varför
vitryggig hackspett försvinner från en region, trots att det lokalt finns kvar lämpliga biotoper –
på landskapsnivå har då andelen lämpliga biotoper och/eller biotopernas kvalité krupit under de
kritiska tröskelvärdena. Den svenska populationen av vitryggig hackspett befinner sig efter en
lång skogs- och markanvändningshistoria, nära eller under sådana tröskelvärden.
Hittillsvarande studier av den vitryggiga hackspettens biotopkrav i Mellansverige indikerar:
Allmänt:
På landskapsnivå behöver lövträdsandelarna vara uppemot 40%. I landskapet behöver det finnas ca.
10–15% ”lämplig” biotop, d.v.s. med > 60% lövträd, varav merparten gammal lövskog med gott om
död ved.
Häckningsreviret, 1 par behöver:
Arealkrav: 100–150 ha lövträdsdominerad skog
Lövträdsandel: > 75%
Trädslagssammansättning: björk, asp, sälg och al dominerar.
Åldersstruktur: Trädens genomsnittsålder > 60 år
Mängden död lövved, främst stående: > 20%
Vinterreviret, 1 par behöver:
Arealkrav: 400 ha (300-650 ha) lövträdsrik skog
Lövträdsandel: > 40%
Trädslagssammansättning: björk, asp, sälg och al dominerar.
Åldersstruktur: Trädens genomsnittsålder > 40 år
Mängden död stående lövved: > 10%
Ovanstående tabell är ett försök att precisera artens kvalitetskrav på livsmiljöerna i Sverige.
Dessa värden är en syntes av tillgängliga litteraturuppgifter, opublicerade resultat av pågående
forskning om artens biotopkrav i Sverige och Norge, samt muntlig information från
skogsekologer och forskare. Siffrorna skall endast ses som riktvärden i väntan på uppgifter från
pågående svensk och norsk forskning. Dessutom indikerar nyligen gjorda observationer att
närvaron av brandfält i anslutning till reviren möjligen sänker tröskelvärdena och därmed
eventuellt möjliggör häckning i områden som annars saknar bärkraft för arten (Jan Bengtsson,
Skogsvårdsstyrelsen Värmland-Örebro; Fredrik Wilde, Länsstyrelsen i S län; personliga
observationer [KM, KS]).
86