Åtgärdsprogram för bevarande av Vitryggig hackspett ISBN 91-620 ...

More documents

Recommendations

Info

NATURVÅRDSVERKET Rapport 5486 • Åtgärdsprogram för bevarande av Vitryggig hackspett och dess livsmiljöer kraftigt hämmad, medan föryngringen av asp och rönn nästan helt upphört. Även kring nedre Dalälven är föryngringen av lövträd lokalt kraftigt undertryckt. De lokala och regionala skillnaderna är dock stora, exempelvis finns belägg från nedre Dalälvsområdet på en mycket god lövföryngring i många av de områden som avverkades under 1970- och början av 1980-talet trots att älgstammen i dessa områden enligt tillgänglig statistik då skall ha varit som störst. Trots att älgstammen nu är betydligt mindre, är lövföryngringen på hyggen och brandfält i samma områden idag mycket kraftigt tillbakatryckt. Förklaringen är troligen att andelen skog i ungskogsfas i detta område är betydligt mindre idag än för 20–35 år sedan. Mängden foder per älg är därför nu mindre, vilket innebär att betesskadorna på unga lövträd ökat. Det finns ännu inga studier som visar vid vilket betestryck som lövföryngringen helt upphör eller vad som händer på lång sikt på ytor där lövslyet betats ned till täta buskmattor. Vid måttligt till kraftigt betestryck i artens kärnområden förefaller det som glesa bestånd av ung björk – och ibland även enstaka aspar – så småningom kan streta sig förbi älgbeteshöjd – medan merparten asp och all sälg, rönn och ädellövträd även fortsättningsvis tuktas ned helt. Den föryngring av björk och asp som trots allt klarar sig förefaller ofta vara fördröjd uppemot tiotalet år och förekomsten är avsevärt glesare än vad som är normalt (Ingvar Arvidsson, Jan Bengtsson, Roger Gran och Fredrik Wilde muntligen, personliga observationer [KM, KS]). 10.12.1 Klövviltsbetet i relation till skogsbrukets röjning och gallring av lövträd Utanför de områden som undantagits från skogsbruk (fr.a. reservat, biotopskydds och områden med frivilligt skydd) måste klövviltsbetets långsiktiga påverkan på biologisk mångfald genom en försämrad lövföryngringen ställas i relation till skogsbrukets omfattande röjning och gallring av lövträd. Vid remissförfarandet av detta program har en lång rad länsstyrelser, skogsvårdsstyrelser och ideella organisationer understrukit att de bedömer den – från ekologisk synpunkt – alltför omfattande röjningen och gallringen av lövträd som ett väl så stort problem som klövviltsbetet för att uppnå miljömålen om ökande lövandelar i produktionsskogarna eller ur biologisk mångfaldssynpunkt. Hur skulle den långsiktiga tillgången på äldre lövträd påverkas – med bibehållen älgstam – om fler lövträd sparades vid röjning och gallring? I vilken omfattning kan skogsbruket acceptera luckiga lövrika skogsbestånd som skapats genom självföryngring och utebliven röjning? Vilken betydelse får förändringar i betestryck genom minskade klövviltsstammar jämfört med ökade lövandelar genom minskad röjning och gallring av lövträd? Hur skulle klövviltets födounderlag förändras om röjningen av lövsly minskade? Inför programperioden 2009–2013 måste detta analyseras och regionala åtgärdsförslag för den vitryggiga hackspettens kärnområden tas fram. Ansvariga: Skogsvårdsorganisationens nationellt ansvarige för vitryggsfrågor i samråd med berörda skogsvårdsstyrelser, skogsbolag och markägarorganisationer. 10.12.2 Ökad avskjutning av klövvilt För att det på sikt skall bli möjligt att återfå tillräckliga lövandelar på landskapsnivå i den vitryggiga hackspettens utbredningsområde och därmed möjliggöra en långsiktigt livskraftig population av arten, måste klövviltsstammarna i stora delar av centrala och södra delarna av landet på sikt minska till sådana nivåer att en naturlig lövträdsföryngring blir möjlig. I dagsläget förefaller en ökad avskjutning – i första hand av älg men lokalt även rådjur – vara det enda realistiska alternativet för att få ned betesskadorna i de prioriterade regionerna för åtgärder i detta åtgärdsprogram. 52
NATURVÅRDSVERKET Rapport 5486 • Åtgärdsprogram för bevarande av Vitryggig hackspett och dess livsmiljöer Inför programperioden 2009–2013 måste konkreta förslag för de prioriterade regionerna tas fram till hur klövviltsstammen skall förvaltas för att möjliggöra en önskvärd lövträdsandel. Ansvariga: Åtgärdsprogrammets nationella samordnare i samråd med berörda skogsvårdsstyrelser, länsstyrelser, skogsbolag, markägarorganisationer och nationella jaktvårdsorganisationer, Skogsvårdsstyrelsen och Naturvårdsverket. 10.12.3 Stängsling I de områden som prioriterats i programmets åtgärdsdel och som är särskilt utsatta för bete av älg och rådjur behövs tillsvidare stängsling av vissa värdekärnor, brandfält och lövträdsrika hyggen. Olika metoder måste prövas och utvärderas, exempelvis stängsling av både större och mindre ytor, flyttbara mindre stängsel, ”punktstängsling och rotationsstängsling”, trästängsel av bortröjda smågranar, kapning av högstubbar på vilka stängsel fästs direkt efter naturvårdsbränning eller borttagning av gran, etc. Ett antal försöksprojekt bör initieras och ett antal demonstrationsytor av olika storlek bör finnas tillgängliga på privatmark, bolagsmark och i naturreservat. Vid naturvårdsbränning är det viktigt att en del av budgeten reserveras för stängsling. Stängslade ytor kräver normalt regelbunden tillsyn, inte minst på brandfält där nedblåsta stammar annars snabbt kan skapa öppningar i stängslet. För att älgen inte skall kunna forcera inhägnaden måste stängslen var tillräckligt kraftiga. Ansvariga: Berörda länsstyrelser (stängsling i naturreservat), berörda skogsvårdsstyrelser (stängsling i biotopskyddsområden, rådgivning, demonstrationsytor) i samråd med berörda skogsägare. 10.13 Minskad negativ påverkan av bäver I naturliga lövrika skogar är bäverns dämmande aktiviteter mycket positiva för vitryggig hackspett, genom att bävern skapar tillfälliga och mångformiga sumpskogar med stora mängder död ved. Vid bl.a. nedre Dalälven är dock bäver som fäller lövträd i revir av vitryggig hackspett ett problem. Här uppstår inga sumpskogsmiljöer eftersom bävern inte dämmer skog utan bor i hyddor direkt vid älvbrinken. Dessutom fäller den längs dessa älvsträckor ett stort antal av de värdefullaste lövträden i den vitryggiga hackspettens fåtaliga optimalbiotoper. I omgivande produktionsskogar finns inga motsvarande förekomster av grov asp och i hela regionen är klövviltsbetet så omfattande att lövföryngringen är kraftigt reducerad. I Färnebofjärdens nationalpark pågår sedan några år en långsiktig satsning att minska antalet bävrar till en nivå där skadorna på svämlövskogarna blir försumbara. Eventuellt kan det bli nödvändigt med skyddsjakt även i andra områden. Ansvariga: Berörda länsstyrelser. 10.14 Minskade mänskliga störningar Det är av yttersta vikt att minimera mänskliga störningar vid de fåtaliga parens häckningsplatser. Alla inblandade aktörer måste därför iaktta största möjliga sekretess, och minimera spridningen av information om häckningsrevir, boplatser m.m. 10.15 Informationsbehov Dialog med berörda aktörer är av avgörande betydelse för åtgärdsarbetet. För dialogen krävs kunskapsunderlag. Information behövs dels för att få acceptans för de nödvändiga åtgärderna, dels för att kunna förändra synen på triviallövträdens naturvårdsvärde. Följande informationsbehov anses särskilt prioriterat: Årlig rapport av inventeringar, populationsutveckling, avel m.m. i Vår Fågelvärld, i Svenska Naturskyddsföreningens ”Hackspettsnytt” samt på Projekt Vitryggig hackspetts hemsida på Internet. Ansvarig: Svenska Naturskyddsföreningens Projekt Vitryggig hackspett. 53
Page 1: NATURVÅRDSVERKET Rapport 5486 •
Page 5 and 6: NATURVÅRDSVERKET Rapport 5486 •
Page 7: NATURVÅRDSVERKET Rapport 5486 •
Page 58 and 59:
NATURVÅRDSVERKET Rapport 5486 •
show all

Åtgärdsprogram för bevarande av Vitryggig hackspett ISBN 91-620 ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?