ÄLDRE OCH ALKOHOL - Nordens Välfärdscenter

kulturell och social indikator. Kulturella konventioner, seder och
normer inverkar på alkoholbruket. Den finländska alkoholkulturens
tudelning kom fram i intervjuerna med de äldre. De gjorde en skillnad
mellan det egna måttliga alkoholbruket i sociala sammanhang och
andras rikliga berusningsdrickande. Som en social indikator visade
alkoholbruket att åldrandet inte längre är en skild faktor som i sig
skulle bestämma en människas levnadsvanor. Det postmoderna
åldrandet består av mångfacetterade och individuella element och det
kom fram också i de äldres sätt att tala om alkohol. Analysen av äldres
uppfattningar om alkohol visade att alkoholbruket är ett socialt och
kulturellt fenomen.
Avsikten med en annan undersökning (Tolvanen & Jylhä 2005)
var att utreda hur alkoholbruk struktureras i 90 år fyllda finländares
levnadsberättelser. I fokus för granskningen står gemensamma
kulturella seder genom vilka alkoholbruket gestaltas och beskrivs som
en del av vardagen. Huvudfrågorna i undersökningen formuleras
såhär: Hur beskriver de äldsta finländarna sitt alkoholbruk inom ramen
för en biografisk intervju? Hur karakteriserar de intervjuade sig själva
och sitt förhållande till alkoholen? Vilka slags retoriska medel använder
de intervjuade i sina karakteristiker?
Som material i undersökningen användes biografiska intervjuer
gjorda i samband med projektet ”Tervaskanto+”. Analysen grundade
sig på principer från den sociala konstruktionismen och
diskursanalysen. Avsikten med undersökningen var att synliggöra olika
kulturella tolkningsrepertoarer i anslutning till alkoholbruket.
Tolkningsrepertoarer är talesätt som utvecklats historiskt och som
innehåller etablerade betydelsesystem. Genom repertoarerna
karakteriseras och bedöms omständigheter och fenomen utgående från
den egna kulturen och samtidigt produceras också ett kulturellt
samförstånd. Repertoarerna är inte egenskaper hos individen, utan
individen kan i sitt tal använda många olika, också inbördes
motstridiga repertoarer.
Analysen gav fyra tolkningsrepertoarer beroende på hur de
gamla talde om alkohol: en moralistisk repertoar, en repertoar präglad
av öde och hot, det sociala deltagandets repertoar och hälsorepertoaren.
Alkoholbruket strukturerades i intervjuerna framför allt
som en moralisk fråga. De äldres synpunkter framstod ofta som ett
motsatsförhållande mellan två verkligheter, där de egna måttliga och
ansvarsfulla dryckesvanorna klart åtskildes från ”andras”
41