Stig Lindberg - en alla tiders konstnär! - Juridicum

konstslöjd lades till grund också för den diskussion som fördes av Auktorrättskommittén. 33 Vid
den här tiden hade det visat sig att det var svårt att avgöra när ett alster av brukskonst också var
ett konstverk i lagens mening. Det förelåg betydande svårigheter i att dra gränsen mellan
konstindustri och andra industriprodukter samt mellan konsthantverk och vanligt hantverk. 34 De
sakkunniga hade dessutom ofta olika åsikter i denna fråga. Följande resonemang av
Auktorrättskommittén illustrerar de svårigheter som sammansmältningen av kraven på estetik
och funktion medförde ur ett upphovsrättsligt originalitetsperspektiv.
”Nu [1956] anses det som självklart, att estetiska synpunkter och nyttohänsyn på detta
område[brukskonsten] äro så intimt förenade, att man inte kan arbeta där utan att samtidigt
uppmärksamma dem båda. Då fråga är om ett nyttoföremål – och alltså icke om ett rent konsthantverk,
om ock utfört i en teknik som oftast användes i brukskonst – anses det nu knappast som god konst att
underordna nyttosynpunkten på bekostnad av det estetiska; det resultat som icke tillgodoser båda är ett
dåligt resultat. I många fall har man t.o.m. gått ännu längre och sagt att de båda synpunkterna smält
samman: vad som är dåligt ur funktionssynpunkt är också oskönt. Men även om man icke vill gå så långt
är det ovedersägligt att det estetiska hos ett nyttoföremål icke nu som stundom förr kan lätt urskiljas från
framställningen i övrigt, att det icke är – bildligt talat - så löst påklistrat i efterhand som en speciell dekor
eller liknande.”
Auktorrättskommittén i SOU 1956:25 , sid. 77
Svårigheten med att avgöra vad som var originella alster ansåg dock auktorrättskommittén låg i
sakens natur och kunde inte bemästras genom lagstiftningsåtgärder. Ett särskilt problem var att
de produkter som inte uppfyllde originalitetskraven, och därmed inte ansågs vara konstverk i
lagens mening, saknade skydd mot efterbildning. Det efterfrågades därav från
intresseorganisationernas håll om en viss eftergift i kraven på originalitet. Auktorrättskommittén
ansåg att ett vidare skydd för nyttokonstens närstående produkter inom hantverk och industri
skulle ske genom en reformering av mönsterlagstiftningen, inte genom att tänja ut
konstverksskyddets gränser i lag och praxis. 35 I samband härmed framställde kommittén ett
uttryckligt ”önskemål” om att man vid tillämpning av den föreslagna lagen inte skulle pruta på de
(originalitets) krav som principiellt borde ställas för ett konstverkskydd. Slöjdföreningen ansåg att
det fanns ett behov av fastare linjer än vad auktorrättskommittén angivit för vad som är skyddat
och icke skyddat. ”Industrial design”, dvs. av konstnärer formade, i regel i stora serier framställda
industriprodukter, t.ex. skrivmaskiner, matbestick, telefonapparater och vissa möbler, skulle enligt
föreningen inte tillmätas mindre betydelse än exklusivt hantverk, t.ex. i form av ett smycke eller
konstvävnad.
Departementschefen underströk i sin kommentar av utredningen och lagförslaget att
gränsdragningen mellan skyddade och oskyddade objekt uteslutande skulle baseras på huruvida
produkten i sin utformning företedde sådan konstnärlig självständighet och originalitet som i
allmänhet krävdes för upphovsrättsligt skydd; Den omständigheten att produkten var avsedd för
industriellt mångfaldigande skulle sakna betydelse för skyddsfrågan. Detta ansågs också stå i
överensstämmelse med då (1960) gällande rätt, såsom den tolkats av Högsta domstolen bara
något år tidigare i Rudastols-målet (NJA 1958 s. 68). 36
När skyddet för brukskonst infördes i Sverige genom 1926-års lagändring motiverades det bl.a.
av ett behov av skydd mot illojala efterbildningar. Behov av sådant skydd föreligger endast under
jämförelsevis begränsad tid, varför brukskonst erhöll kortare skyddstid än för andra verk.
Auktorrättskommittén hade dock i sin utredning kommit fram till att rätten att utnyttja
33 Se SOU 1956:25 sid. 175.
34 Se SOU 1956:25 sid. 77.
35 Se SOU 1956:25 sid. 176 f.
36 Se prop. 1960:17 sid. 49.
12