Riksteatern 75 år, bok med mig som redaktör och projektledare.
Riksteatern 75 år, bok med mig som redaktör och projektledare.
Riksteatern 75 år, bok med mig som redaktör och projektledare.
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
19 ledigA dAgAr på ett <strong>år</strong><br />
skådespelaren <strong>och</strong> teaterentusiasten kent Malte<br />
Malmström minns (ännu så länge) sina 35<br />
riksteater<strong>år</strong>.<br />
1967, <strong>år</strong>et då jag lämnade scenskolan, stod teatercheferna<br />
i kö för att anställa oss nya skådespelare. Jag hade flera<br />
erbjudanden, men det bästa ansåg jag vara Svenska Teaterns<br />
<strong>som</strong> ville ha <strong>mig</strong> i huvudrollen <strong>som</strong> styrman Karlsson<br />
i Styrman Karlssons flammor, <strong>som</strong> dessutom skulle visas i<br />
Sveriges då enda TV-kanal. Så skedde också – <strong>och</strong> över<br />
en natt var jag Sveriges mest omskrivne skådespelare. Inte<br />
för att jag var snygg – <strong>som</strong> det faktiskt stod i en insändare<br />
i Aftonbladet – nej, utan för att det 1967 alls inte låg i tiden<br />
att spela folklustspel i TV.<br />
Det utbröt en diskussion på kultursidorna i tidningarna<br />
– det debatterades i Riksdagen – <strong>och</strong> tidningen SE hade en<br />
omröstning om det mest omskrivna TV-programmet under<br />
<strong>år</strong>et – där Per Oscarsson segrade genom att klä av sig i<br />
kalsongerna i Hylands Hörna – men där jag <strong>och</strong> Styrman<br />
Karlsson kom på en hedrande (?) andraplats. Föreställningen<br />
hade premiär i Eskilstuna Folkets Park i juni 1967 <strong>och</strong><br />
spelades sammanlagt 55 gånger. Om denna turné skulle<br />
jag kunna skriva en hel roman, för så många händelserika<br />
saker utspelade sig både på <strong>och</strong> utanför scenen.<br />
När jag kom till kollationering i KFUM:s lokaler på<br />
Brunnsgatan i Stockholm visade det sig att den legendariske<br />
Kalle Kinch på kollationeringsdagen kunde hela sin<br />
roll utantill! Jag tänkte; ”Jag har missat något i undervisningen<br />
på Scenskolan!” Ingen hade sagt till <strong>mig</strong> att man<br />
skulle kunna rollen till kollationeringen. Tack <strong>och</strong> lov visade<br />
sig detta vara fel, men Kalle – <strong>som</strong> förresten skulle tituleras<br />
”Direktör Kinch” – höll fast vid sin disciplin från Stora<br />
Teatern i Göteborg, där han varit chef <strong>och</strong> där premiärerna<br />
kunde infalla var tredje vecka <strong>med</strong> samma skådespelare<br />
<strong>som</strong> varit <strong>med</strong> i pjäsen innan. De förväntades då kunna sina<br />
roller redan första dagen.<br />
1960 Fotofällan 1961 Doft av honung<br />
Första kvinnliga prästerna i<br />
svenska kyrkan<br />
20<br />
Regalskeppet Vasa bärgas i Stockholm<br />
Jurij Gagarin den första<br />
människan i rymden<br />
1962 Fröken Julie<br />
Också jag fick lära <strong>mig</strong> rollerna snabbt – det första <strong>år</strong>et<br />
<strong>med</strong>verkade jag i hela fem pjäser. Efter Styrmannen fick<br />
jag hasta till Stockholm <strong>och</strong> ABF-huset på Sveavägen, <strong>som</strong><br />
då även huserade repetitionslokal för <strong>Riksteatern</strong>. Där repeterade<br />
jag min roll i den israeliska musikalen Kungen <strong>och</strong><br />
skomakaren i regi av Ivo Cramér. Som samtidigt satte upp<br />
en pjäs i Uppsala <strong>och</strong> en balett i Malmö – så honom såg<br />
man väldigt sällan. Kungen <strong>och</strong> skomakaren var mitt första<br />
möte <strong>med</strong> Brita Borg, <strong>som</strong> då var en av mina stora idoler.<br />
Sedermera skulle jag komma att jobba mycket mer <strong>med</strong><br />
henne! När vi åkt ut på turné fick jag <strong>med</strong>delande från teaterledningen<br />
att jag skulle åka till Eskilstuna för att hoppa<br />
in i Can-Can, efter<strong>som</strong> en av skådespelarna inte mådde<br />
riktigt bra.<br />
Jag repeterade på dagarna – <strong>och</strong> stod färdigsminkad<br />
på kvällarna i kulissen för att hoppa in om det hände något<br />
<strong>med</strong> den icke helt friske skådespelaren. Men jag fick<br />
vänta till den 1 januari 1968 <strong>med</strong> att kreera rollen <strong>som</strong> Etienne<br />
i Can-Can. Det var i Örebro <strong>och</strong> därefter spelade vi<br />
59 föreställningar i ett enda svep till den sista februari. Per<br />
Grundén, <strong>som</strong> hade huvudrollen skulle till Göteborg för att<br />
spela i en annan pjäs. Mellan maj <strong>och</strong> december hade jag<br />
haft sammanlagt 10 lediga dagar. På den tiden kunde man<br />
lägga ut ”veckovila” efter turnéns slut <strong>som</strong> kompensation.<br />
Men mina turnéer hade ju inget slut efter<strong>som</strong> den ena gick<br />
direkt över i den andra. Men nu i mars skulle jag åka hem<br />
till Malmö för en välbehövlig vila tillsammans <strong>med</strong> min dåvarande<br />
fru <strong>och</strong> min dotter.<br />
Jag kom hem till Malmö den 2 mars <strong>och</strong> nåddes där<br />
av <strong>med</strong>delandet att en av skådespelarna i musicalen Salad<br />
Days hade ramlat ut från en balkong på hotell Savoy<br />
i Malmö <strong>och</strong> brutit både armar <strong>och</strong> ben. Teaterledningen<br />
ringer <strong>och</strong> undrar om jag kan hoppa in <strong>som</strong> ersättare dagen<br />
efter i Eslöv.<br />
Som tur var hade jag spelat i Salad Days på scenskolan<br />
i Malmö – visserligen inte de roller <strong>som</strong> den nedramlande<br />
Programbolaget <strong>och</strong> Folkparksteatern<br />
blir Svenska Teatern AB<br />
1963 Dolken <strong>och</strong> kappan 1964<br />
I väntan på Godot<br />
Kubakrisen Första James Bond-filmen har premiär USA bombar Nordvietnam<br />
Marilyn Monroe dör<br />
John F Kennedy mördas<br />
P-piller börjar säljas i Sverige
Change language