48 Foto: Paul Knispel Sagan om den lilla farbrorn <strong>med</strong> Claes Hartelius <strong>och</strong> Torbjörn Astner. <strong>Riksteatern</strong> flyttar till Botkyrka, två mil söder om Stockholm Sovjet drar sig ur Afghanistan Jerk Liljefors blir teaterchef 1988 Fixaren, La Strada Del Amore, Rasmus på luffen 1989 Den goda människan från Sezuan Massakern på Himmelska fridens torg i Kina Unga Riks gästspelar i Ryssland <strong>och</strong> Japan Miljöpartiet in i riksdagen, det första nya partiet på 70 <strong>år</strong> Berlinmuren rivs, kalla kriget är över McDonalds öppnar i Moskva 1990 Ramel riket runt, Herrar, Gamla barn Saddam Hussein invaderar Kuwait
lillA FArBrorN i storA VidA VÄrldeN torbjörn Astner, skådespelare, regissör <strong>och</strong> konstnärlig ledare för Unga riks 1991-1994, skriver. Det var på Niklas Brunius tid, i Råsunda. Jag hade satt upp Pappa av Börje Lindström på Unga Riks, <strong>och</strong> då för första gången arbetat <strong>med</strong> skådespelaren Claes Hartelius, <strong>och</strong> undrade nu om det fanns någon chans att få göra en ny uppsättning ihop <strong>med</strong> Claes? Jo men visst, tyckte Niklas. Och strax kom producenten Barbro Skantz-Tomner springande <strong>med</strong> Sagan om den lilla farbrorn i händerna. Barbro Lindgrens underbara saga om ensamhet, vänskap <strong>och</strong> svartsjuka, om djupaste sorg <strong>och</strong> jublande glädje – i den kongeniala teaterbearbetningen <strong>som</strong> Tomas von Brömssen <strong>och</strong> Lars-Eric Brossner skapat. När jag läste den, då kände jag plötsligt, <strong>med</strong> bultande hjärta, att jag faktiskt inte ville regissera den: jag ville spela, <strong>med</strong> Claes. Och tänk – så blev det faktiskt! Men det tog ett par <strong>år</strong> innan vi satt på tunnelbanan till Hallunda, Claes <strong>och</strong> jag, <strong>och</strong> såg <strong>Riksteatern</strong>s bländvita nybygge torna upp sig. Detta var på Finn Poulsens tid, på v<strong>år</strong>en 1990, <strong>och</strong> vi skulle få träffa Tomas Alldahl, v<strong>år</strong> kommande regissör. Så småningom var det hela igång – <strong>med</strong> Agneta Hellström <strong>som</strong> blockflöjtist <strong>och</strong> en stråkkvartett bestående av Anna Sjönnemo, Leif Larsson, Thomas Unger samt Maria Böhm, längre fram ersatt av Marianne Seid. Premiären var i Ystad den 27 februari. Och där börjar det äventyr <strong>som</strong> skall komma att pågå i bortåt sju <strong>år</strong> – från <strong>och</strong> till, från <strong>och</strong> till! – <strong>och</strong> över 400 föreställningar. Den hisnande glädjen var fantastisk, att möta små barn runtom i hela Sverige <strong>och</strong> följa deras färd genom pjäsens alla skiftningar, dela deras sorg där t<strong>år</strong>arna sprutade, lik<strong>som</strong> deras bubblande glädje när det lyckliga slutet äntligen infinner sig – <strong>och</strong> sedan, på grund av många lyckliga omständigheter, få vara <strong>med</strong> om detta runt om i världen! Först ordnande dåvarande Riksteaterdramaturgen Anna- Jugoslavien splittras Dansens hus i Stockholm invigs Mats Johansson slutar <strong>som</strong> VD, Pierre Fränckel tar vid 20-kronorssedeln införs Maria Ingerö ett gästspel i Sankt Petersburg – finklädda barn i lackskor <strong>och</strong> stärkta rosetter i publiken – strax därpå var två japanska damer på besök i teaterhuset i Hallunda, <strong>och</strong> vi blev inbjudna till barnteaterfestival på Okinawa. Och där var det många <strong>som</strong> greps av kärlek till Barbro Lindgrens berättelse: vi kom att besöka såväl Australien <strong>som</strong> USA <strong>och</strong> Kanada, senare också Paris <strong>och</strong> – på Mats Johanssons begäran – fick vi äran att representera <strong>Riksteatern</strong> på världsutställningen i Sevilla. Kortare gästspel gjorde vi också i både Danmark <strong>och</strong> Norge, varpå det bar iväg till Japan ytterligare tre gånger. Dessemellan gjorde vi ytterligare två turnéer hemma i Sverige – sista gången avslutades detta <strong>med</strong> en avskedsvecka på Galärvarvet, ute på Djurg<strong>år</strong>den i Stockholm. Då var det juli 1997. Teaterchefer hade kommit <strong>och</strong> gått, otaliga tekniker <strong>och</strong> producenter hade avlöst varandra på v<strong>år</strong>a resor – v<strong>år</strong>a trognaste reskamrater kom att bli Ann Lund, Maria Stuart, Olle Skogh <strong>och</strong> Ylva Rörstad. Till sist, då i juli 1997, återvände vi för sista gången till Japan <strong>och</strong> ön Kyushu. Där, vackert belägen mellan grönklädda berg <strong>och</strong> invid en bred <strong>och</strong> stilla flod, ligger den lilla staden Kijo. Där finns ett barnkulturhus <strong>med</strong> bibliotek <strong>och</strong> teaterscen. Dit kom vi nu på ett sista besök <strong>och</strong> där fick vi se hur parken hade artat sig, den park <strong>som</strong> heter Unga Riks Garden, där samtliga av oss <strong>med</strong>verkande planterat v<strong>år</strong>a egna träd. Varma långa dagars väntan på kvällens svalka, då människor anlände <strong>med</strong> sina barn, många hade åkt miltals, för att få se den omtalade föreställningen eller för att se om den! Vemodiga sena kvällar i det tropiska mörkret <strong>med</strong> långa samtal – nu var också Barbro Lindgren <strong>med</strong> – om de <strong>år</strong> <strong>som</strong> gått <strong>och</strong> de platser vi besökt. Sedan ett t<strong>år</strong>fyllt farväl till Kijo, några fullspikade föreställningar i Tokyo – sedan tog äventyret slut. Men lever sitt eget liv, det gör även denna saga, för oss <strong>som</strong> fick vara <strong>med</strong>. Och för väldigt, väldigt många <strong>som</strong> var där <strong>och</strong> såg den, var i världen det än var. Cullbergs nya konstnärliga ledare: Lena Wennergren-Juras <strong>och</strong> Margareta Lidström 1991 Lena <strong>och</strong> Percy Präriehund, Dödsdansen II 1992 Höst <strong>och</strong> vinter, Dåndimpen 1993 Ballad på en soptipp, Bror groda <strong>och</strong> bror padda Marknadsekonomi införs i Ryssland Stöldkupp på Moderna Museet, tavlor värda 500 miljoner stulna Bill Clinton ny president i USA 49
Change language