Sirenen Nr 4 • 2005 - Tjugofyra7

More documents

Recommendations

Info

6 Brand 2005 Sirenen Nr 4 • 2005 Vad behöver den enskilde? Det var frågan som stöttes och blöttes av 350 deltagare på Brand 2005 i Västerås 24-26 maj. Utgångspunkten var tankarna bakom lagen om skydd mot olyckor. Intentionerna med lagen är tydlig: Färre skall dö, färre skall skadas och mindre ska förstöras. Fem workshopar behandlade hur kommunerna kan jobba med detta mål i sikte med fokus på den enskilde och hur kommunen ska stödja den enskilde. Sara Andersson med döttrarna Tindra och Nora: ”Trafiken. Bilister som kör för fort genom vårt bostadsområde. Jag vill att mina barn ska kunna leka ute, utan att vara rädda. Det är farligt för dem att vara ute och vad jag kan se gör inte kommunen något för att minska eller ta bort den risken. Jag skulle önska att kommunen tog det här på allvar, innan en olycka sker. Det är vi grannar som hjälps åt att försöka hålla efter de värsta fortkörarna. Men nåt annat är jag inte rädd för.” Den drabbade i centrum Olyckan börjar långt fö En äldre dam omkommer på ett äldreboende efter att ha tappat en cigarett i sin rullstol. Trots snabb larmning kom räddningstjänsten för sent för att rädda henne. Vilken räddningsinsats behövde Greta egentligen? Diskussionen var livlig på konferensen. – I över hundra år har vi utgått från brandstationen i vår planering. Om vi vänder på perspektivet, och utgår från den enskilde, vad händer då? undrade Linus Eriksson, chef för räddningstjänstavdelningen på Malmö Brandkår som tror på en förändrad räddningstjänstmodell. Gretas olycka börjar inte när larmet går och ljuset tänds på brandstationen. Linus Eriksson Göran Melin Vad är du rädd för? Den enskildes behov av skydd stod i fokus på Brand 2005. Sirenen tog några Västerås-bor på pulsen. Vad är farligt i Västerås – vad är du rädd för? – Den börjar långt tidigare och frågan är hur vi kan förkorta den tiden. Olyckan som helhet I Jönköping har man utvecklat tanken att se olyckan som en helhet, som startar långt före larmet. Dessutom har man räknat på samhällsnyttan och sett att den är direkt beroende av tid vid en insats. Göran Melin är ställföreträdande räddningschef i Jönköping: Tommy Nilsson, torghandlare: Carlo på La Tapita, restaurangägare: ”Ingenting, ja det skulle vara brand i så fall. Men jag har koll på läget så att inget ska hända, nödutgångar och brandvarnare och sånt. Och brandkåren kommer en gång om året och inspekterar så att allt är som det ska. De behöver väl pengarna, antar jag. Men skämt åsido så känns det bra att de kommer hit. Det är ett kvitto på att det är en bra restaurang, det har aldrig brunnit här.” ”Jag är inte rädd för något. Västerås är en trygg stad, jag har till exempel aldrig råkat ut för stöld i min verksamhet eller nåt annat. Men jag har respekt för eld, 1968 var jag med om en lägenhetsbrand. Jag och farsan låg och sov, jag vaknade sju på söndagsmorgonen av att han skrek på hjälp. Det brann i vardagsrummet och det var hett och tjock rök. Jag hoppade ut genom fönstret, sen tillbaka in i tre omgångar tills jag hittade och fick ut farsan på balkongen. Precis då svängde brandkåren in. Farsan blev ganska svårt brännskadad, jag fick en plakett av landshövdingen. För mod och rådigt ingripande med fara för eget liv. Jag var 23 år då.” – Aktörerna är många, den enskilde, SOS Alarm, räddningstjänst. Ju tidigare åtgärder vidtas, desto större är chansen att olycksförloppet avbryts och att pengar sparas. – Hur lång är tiden innan olyckan upptäcks? Hur lång är tiden till larmning? Ingen vet det i dag, men här finns tid att spara för den enskilde, genom exempelvis ny teknik och utbildning, anser han. Också larmtid och körtid kan kortas ner med ny teknik, digital utlarmning, mobil-positionering, mindre enheter, bättre infrastruktur, definition av typolyckor etcetera. Vad kostar det? Enligt Melin och Eriksson behöver vi bredda synen på vad en insats är. Själv fick Linus Eriksson en Andrea, Anna och Heli, gymnasieelever: tankeställare då han av en slump besökte en kvinna som haft en mindre lägenhetsbrand, orsakad av torrkokning. – Det hade varit en rutininsats, efteråt vädrades röken ut och innan brandmännen gick undrade damen: vad kostar det? Det blir inte dyrt, svarade brandmännen och åkte hem till stationen. – Kvinnan vågade inte gå utanför dörren på två veckor, hon kände en sådan skam för det hon orsakat. Nu satt hon och väntade på en räkning från räddningstjänsten och mådde jättedåligt, berättar han. Värsta som hänt – Vad hade vi kunnat göra för att undvika detta? Jag tror att vi med enkla medel, genom stödjande in- ”Bussarna kör som tokar, taxibilarna också. Trafikolyckor är nog det man är mest rädd för, Annas brorsa har blivit påkörd bakifrån två gånger av moppe-åkare. Sen har det hänt otäcka saker, vi går helst inte ensamma sent på kvällarna på mörka gator, man håller sig i så fall på ställen där någon kan höra om man ropar på hjälp. Men det är ju inte så att man ständigt går omkring och oroar sig.
Sirenen Nr 4 • 2005 re larmet satser, kan skapa mervärde för den drabbade. – Vi kan kalla det ”posom light”. Vi kan råda Greta att kontakta försäkringsbolaget, be henne ringa sin ”syster i Ystad”, åka dit dagen därpå. Olyckan är kanske det värsta som hänt i den enskildes liv, men för oss är det ”bara en kafferast”, det vanliga bruset. Men är detta räddningstjänstens ansvar, finns tid och resurser? – Varför inte? Ingen annan har den här uppgiften, och vi är ju ändå där. Vi har möjligheten att samordna och initiera den stödjande insatsen. Det bör ingå i vår insatsförmåga och i det uppdrag som våra politiker ger oss, anser Linus Eriksson som vill skruva upp räddnings- Bassning från publiken insatsen ytterligare ett snäpp: – Vad kan vi göra för att inte behöva komma tillbaka, mer än att vädra ut röken? Något han kallar korrigerande insats. – Det borde vara naturligt att kolla om det finns brandvarnare och ringa på hos grannen och fråga om han/hon också har brandvarnare. KATARINA SELLIUS Lästips: Tidsfaktorns betydelse vid räddningsinsatser, rapport, Räddningsverket 2004 Att beställa och utforma räddningstjänst, Räddningsverket 2004. Beställning: publikationsservice@srv.se Hört i samband med programpunkten ”Oj, vad det brinner” då den senaste tidens storbränder i Gävle, Stockholms tunnelbana, Sundsvall och Kristianstad redovisades. – Nu har ni pratat 45 minuter om bränder där ingen människa omkom. När ska vi fokusera på vardagsolyckorna, där folk omkommer, undrade en åhörare i publiken. Fler faktiskt vakna på natten Kommunerna och räddningstjänsterna står inför förändringar. Enligt Acko Ankarberg, kristdemokrat och ledamot i Räddningsverkets styrelse, kan fler än räddningstjänsten arbeta för att skapa trygghet, genom samarbete över yrkesgränserna. – Sjukvården, socialtjänsten och hemtjänsten är också igång dygnet runt, sade hon under paneldebatten på Brand 2005. Mer än Diggiloo... Mindre självgodhet, mindre prestige inom räddningstjänstskrået. Det efterlystes av räddningschef Peter Löthman, apropå den svårsläckta branden på O´Learys i Sundsvall. – Ibland måste vi kunna säga – det här gick inte så bra! – Vi måste bredda förmågan att hantera olika insatser. Vi som håller i grejerna måste också utvecklas. Vi kan inte bara sjunga ”Diggiloo-diggilej” och Du gamla du fria hela tiden och tro att det ska räcka. Vi kanske ska lära oss andra sånger också, lite popsånger och sånt... Brand 2005 Foto: PER LARSSON Det är nog ingen som läst så många handlingsprogram som vi, sade Fredrik Eriksson (till vänster) när han och Ulf Lago bar in sex kilo dokument på scenen. Herrarna hade granskat programmen, delade ut både ris och ros. Sex kilo handlingsprogram – och mycket skåpmat Sex kilo handlingsprogram släpades in på scenen. – De täcker 75 kommuner, eller 2,5 miljoner människor, sade Ulf Lago, Norrköping. Lago och Fredrik Eriksson, Västerås, satte betyg på kommunernas arbete. Brandingenjörernas granskning av 45 handlingsprogram visade bland annat dålig närvaro av politiker i arbetet och att kommunerna i stor utsträckning skriver sina program efter tio år gamla risker. – Positivt är att många kommuner samarbetat när de tagit fram handlingsprogrammen. Men generellt behöver medborgarfokus utvecklas, konstaterade Fredrik Eriksson. De 45 dokumenten täcker 38 räddningstjänstprogram och 37 förebyggandeprogram. Eftersom många räddningstjänstförbund fanns med i högen täcktes 75 kommuner. Det här hade Lago och Eriksson kommit fram till i sin granskning. ■ Endast i 3 av 45 program (7 procent) hade politikerna varit delaktiga i processen att ta fram programmen. Planerar för semester? Att arbeta med lagen om skydd mot olyckor är ungefär som att åka på semester, enligt Fredric Jonsson, brandingenjör i Jönköping och medlem i konferensens programgrupp. – Båda innehåller en process som är till för den enskildes behov – planera, genomföra och utvärdera. I förväg tar du reda på behovet, vad du vill uppnå, kostnader, hämtar erfarenheter från andra. Därefter genomförs resan – eller arbetsinsatsen i skydd mot olyckor. Efteråt samlas erfarenheterna, du delar med dig av dem. Från resan sätts bilder in i fotoalbum, du analyserar vad som var bra eller dåligt, om du vill åka dit igen. – För arbetet med skydd mot olyckor ska man komma ihåg att handlingsprogrammet bara är ett papper, det är arbetet bakom som är det viktiga, poängterade Fredric Jonsson. Han kunde tillagt att förberedelserna innan man bestämmer sig för resmål är viktigare än flygbiljetten. 7 ■ Bara 14 av 45 (31 procent) hade tagit fram nya riskanalyser. – Vi såg att många använt riskanalyser från 1995. 2004 års handlingsprogram bygger alltså på 1995 års risker, sade Ulf Lago. Skåpmat, skulle man kunna säga. Långt ifrån bra, konstaterade granskarna. ■ I 24 av 45 program (53 procent) kunde man skönja att det fanns uppföljningsbara mål. – Men på den punkten var vi snälla i bedömningen, sade Fredrik Eriksson. ■ 16 av 45 program (36 procent) beskriver uppföljning och utvärdering. ■ I de program som rör förebyggande tog 17 av 37 (46 procent) upp mer än bränder. ■ 16 av 37 program (43 procent) för förebyggande omfattade fler förvaltningar än räddningstjänsten ■ Inget av de 38 programmen som rörde räddningstjänst omfattade andra förvaltningar än räddningstjänsten. ■ 5 av 38 program (13 procent) för räddningstjänst hade med nya beskrivningar av operativ förmåga. PER LARSSON Städer växer – under mark Apropå tunnelbanebranden. Framtiden går mot en infrastruktur där vi bygger oss neråt i marken. Det finns ett EU-projekt med namnet City below the city, med planer på städer i flera nivåer. – Vi säkerhetsmänniskor måste vara med och driva på säkerhetsutvecklingen i de här sammanhangen, sade Anders Bergqvist, räddningstjänsten i Stockholm och debattledare på konferensen.
Page 1 and 2: Räddningsverkets tidning Snabb utr
Page 3 and 4: Sirenen Nr 4 • 2005 nyheter Bara
Page 5: Sirenen Nr 4 • 2005 Efter lägenh
Page 9 and 10: Sirenen Nr 4 • 2005 Brand 2005 -
Page 11 and 12: Sirenen Nr 4 • 2005 nyheter Skrä
Page 13 and 14: Sirenen Nr 4 • 2005 Foto: ANDERS
Page 15 and 16: Sirenen Nr 4 • 2005 Nya lagen - f
Page 17 and 18: Sirenen Nr 4 • 2005 Motala tog bo
Page 19 and 20: Sirenen Nr 4 • 2005 20 000 redog
Page 21 and 22: Sirenen Nr 4 • 2005 nyheter Mäns
Page 23 and 24: Sirenen Nr 4 • 2005 utbildning S
Page 25 and 26: Sirenen Nr 4 • 2005 utbildning Fo
Page 27 and 28: Sirenen Nr 4 • 2005 sirenens räd
Page 29 and 30: Sirenen Nr 4 • 2005 Tänk på att
Page 31 and 32: Sirenen Nr 4 • 2005 Glömd spis 1
Page 33 and 34: Sirenen Nr 4 • 2005 Tänk dig fö
Page 35 and 36: Sirenen Nr 4 • 2005 Med högtryck
Page 37 and 38: Sirenen Nr 4 • 2005 Länsstyrelse
Page 39 and 40: Sirenen Nr 4 • 2005 platsannonser
Page 41 and 42: Sirenen Nr 4 • 2005 platsannonser
Page 43 and 44: Sirenen Nr 4 • 2005 Nödutgång b

Sirenen Nr 4 • 2005 - Tjugofyra7

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?