2004:7 - SAU

TRÖSSLA, 

EFTERUNDERSÖKNING AV EN 

GRUSTAGEN TRATTBÄGARBOPLATS 

I ÖSTRA SÖDERMANLAND 

Överåda 3:1, RAÄ nr 270 

Trosa -Vagnhärad socken, Södermanland 

Av Fredrik Hallgren 

Med bidrag av Helena Knutsson och Ylva Bäckström 

SAU Rapport 2004:7

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.................................................................................................................2 

Inledning........................................................................................................................................................... 4 

Om platsen....................................................................................................................................................... 6 

Topografi......................................................................................................................................................8 

Fornlämningsmiljö, tidigneolitikum i östra Södermanland................................................................12 

Frågeställningar och målsättning............................................................................................................15 

Undersökningen............................................................................................................................................ 16 

Ytfyndsinventering och kartering...........................................................................................................16 

Rutgrävning och handgrävda schakt......................................................................................................16 

Anläggningar..............................................................................................................................................20 

14C-datering ..................................................................................................................................................22 

Fynd.................................................................................................................................................................25 

Keramik...................................................................................................................................................... 25 

Sten..............................................................................................................................................................31 

Brända ben och arkeobotaniskt material.............................................................................................. 35 

Fyndens rumsliga spridning.................................................................................................................... 36 

Spånet från Trössla....................................................................................................................................... 43 

Karaktäristiska teknologiska drag...........................................................................................................43 

Bruksskadeanalys kort sammanfattat.....................................................................................................44 

Vad berättar detta om spånets tillverkning?......................................................................................... 45 

Vad kan vi säga om spånets användning...............................................................................................50 

Vad kan vi säga om spånets kultur eller tidstillhörighet?................................................................... 50 

Osteologisk analys.........................................................................................................................................52 

Material....................................................................................................................................................... 52 

Metod..........................................................................................................................................................53 

Resultat....................................................................................................................................................... 53 

Osteologisk bedömning...........................................................................................................................54 

Sammanfattning av den osteologiska analysen.................................................................................... 58 

Sammanfattande diskussion........................................................................................................................ 59 

Referenser.......................................................................................................................................................64 

Tekniska och administrativa uppgifter.......................................................................................................69 

Bilagor............................................................................................................................................................. 70 

- 2 -

Figur 1. Utdrag ur gröna kartan 9I NV Nynäshamn, med undersökningsområdet markerat. Skala 1:50 000. 

Allmänt kartmaterial © Lantmäteriet. Medgivande nr. M2004/3001. 

- 3 -

INLEDNING 

Under två veckor i slutet av september och början av oktober 2003 genomförde SAU en 

efterundersökning av en vid grustäkt skadad trattbägarlokal, Trössla (RAÄ 270), i Trosa-Vagnhärad 

sn, Södermanland. Undersökningen utfördes på uppdrag av länsstyrelsen i Södermanland, och 

bekostades av allmänna medel. Arbetet leddes av arkeolog Fredrik Hallgren, och deltog gjorde 

arkeologerna Ann Lindkvist, Cecilia Lidström-Holmberg och Kajsa Willemark. Året före hade 

hobbyarkeolog Boris Wredenmark upptäckt att grustäkt berört en tidigare okänd del av 

fornlämningen. Det utvidgade grustaget har uppskattningsvis slukat ca. 8000 m 2 av 

stenåldersboplatsen, medan ytterligare ca. 3000 m 2 har banats av som förberedelse inför fortsatt 

täkt. På den avschaktade ytan låg rikligt med fynd exponerade, och det var denna yta som var 

föremål för efterundersökning. 

Undersökningen påvisade att delvis intakta fyndförande lager fanns bevarade inom två delytor av 

det avschaktade området, hädanefter kallade den norra respektive södra ytan. På den norra ytan 

påträffades sparsamt dekorerad trattbägarkeramik, slagen flinta och kvarts samt brända ben från 

nötboskap, får/get, fisk och säl. Fynden har daterats till tidigneolitikums inledningsskede genom 

direkt 14 C-datering av två ben från nötboskap. På den södra ytan påträffades rikt dekorerad 

trattbägarkeramik, slagen flinta samt brända ben av bl.a. säl, fynd som 14 C-daterats till 

tidigneolitikums andra halva. 

Dateringarna av benen från nötboskap på norra delen av Trössla hör till de äldsta dateringarna av 

tamboskap från Skandinavien, Trössla kan därför sägas utgöra en nyckellokal för förståelsen av det 

historiska skeende när tamdjur och jordbruk för första gången introduceras i Sverige. 

Med de snäva ekonomiska ramar som fanns för efterundersökningen kunde endast en liten del av 

de bevarade fyndförande lagren undersökas. Fornlämningen kvarligger således på de vid 

grustäktsarbetet avschaktade ytorna. Det bör betonas att fornlämningen inte är avgränsad inom den 

undersökta ytan – det är troligt att stenåldersfynd även förekommer i den orörda skogsmarken 

bortom det avschaktade området. 

- 4 -

Figur 2. Utdrag ur ekonomisk karta 9I 7a Tullgarn med undersökningsområdet markerat. Skala 1:12 500. 

Allmänt kartmaterial © Lantmäteriet. Medgivande nr. M2004/3001. 

- 5 -

OM PLATSEN 

Stenåldersboplatsen Trössla påträffades 1974 i sydöstra delen av ett grustag beläget 500 m NV 

om Furholmsnäs i Trosa-Vagnhärad sn, Södermanland. Grustaget sträcker sig över delar av 

fastigheterna Överåda 3:1 (tidigare Åda 3:1), samt Trössla 1:1, 2:1, 3:1 (figur 1, 2 och 3). Lokalen 

beskrivs som: 

“... en boplats från mellanneolitisk tid. Den har en utsträckning på 100 m i ONO - VSV riktning. 

Utsträckningen i NV och SO går ej att fastställa utan provgrävning eller fosfatkartering. Rikligt med 

keramik ligger i täktkanten och i ett avbanat område S om täktkanten. Dessutom finns obrända ben 

i mindre mängd.” (antikvarie PO Ringquist i brev till Riksantikvarieämbetet, 26/9 1974). 

Ägarna till berörda fastigheter meddelades att ingen vidare täkt fick ske mot söder och sydost. På 

fastigheten Överåda 3:1 har täkt fortsatt åt väst (figur 4). I juni 2002 fann Boris Wredenmark, 

pensionär och tidigare anställd vid Riksantikvarieämbetets fornminnesinventering, rikligt med 

stenåldersfynd i södra kanten av det utvidgade täktområdet. Fynden utgörs av neolitisk keramik, en 

stenyxa, slagen flinta och kvarts (Södermanlands Nyheter 020620, 020629). Vid Länsstyrelsens 

besiktning 020627 påträffades keramik och brända bitar flinta på de avbanade ytorna kring 

grustaget samt i dumphögar på grustagets södra sida. 

Figur 3. Grustagets nuvarande utseende i relation till fastighetsgränser och den som fornlämning registrerade ytan i 

grustagets östra del. De nya fynden påträffades på den avbanade ytan i väster . För figurförklaring se figur 6. 

- 6 -

Jag (Fredrik Hallgren) inspekterade Trösslaboplatsen den 8 juli 2002. Vid besiktningen samlade 

jag in fynd dels i en rotvälta på den registrerade delen av fornlämningen i öster, dels på avbanade 

ytor längs det utvidgade grustagets södra och sydvästra del varifrån Wredenmark rapporterat sina 

fynd, men även på de avbanade ytorna längs det utvidgade grustagets norra del. Ett urval av fynden 

tillvaratogs och mättes in med hjälp av GPS. 

Keramiken som påträffades norr om grustaget vid besiktningen var till skillnad från tidigare 

rapporterade fynd tidigneolitisk trattbägarkeramik. De vid samma tillfälle tillvaratagna 

krukskärvorna från södra området var för små för att säkert klassificeras, men då de innehöll en 

finkornigare magring och ej var lika välbrända som keramiken norr om grustaget, bedömdes det 

som sannolikt att de var just gropkeramik. En av frågeställningarna inför efterundersökningen var 

därför att utröna de rumsliga och kronologiska förhållandena mellan trattbägarkeramiken och 

gropkeramiken inom undersökningsområdet. 

Så som diskuteras nedan så visade det sig emellertid att all keramik (med undantag av en 

krukskärva) som påträffades i orörda lager vid efterundersökningen var tidigneolitisk 

trattbägarkeramik. Den omtalade förekomsten av gropkeramik söder om det utvidgade grustaget, 

visade sig komma från dumphögar och fyllnadsmassor, bortschaktade från det område som nu 

utgörs av grustaget. I enlighet med detta har efterundersökningsrapporten omdisponerats till att 

huvudsakligen behandla tidigneolitikum. 

Figur 4. Det utvidgade grustaget, vy från OSO. 

- 7 -

Topografi 

Stenåldersboplatsen Trössla är belägen i östra Södermanlands kustland, vid basen av den udde 

som avgränsar Tullgarnsviken mot havet. Idag är avståndet till Östersjön ca. 800 m, under 

tidigneolitikum har lokalen varit direkt strandbunden. Lokalen ligger i en flack sydostsluttning, 

underlaget är isälvssand och området är beväxt med tallskog (figur 5). Strax NV om grustaget i vars 

kanter boplatsen konstaterats tar ett impediment med berg i dagen vid, vilket utgör en sydlig 

utlöpare till höjdområdet Pilskogsbergen beläget ett par hundra m N om grustaget. Åt övriga 

väderstreck fortsätter den tämligen släta och sandiga skogsmarken som kännetecknar grustagets 

närområde – det går därför inte att utifrån topografin uppskatta fornlämningens geografiska 

omfattning. Sandheden utgörs av en isolerad förekomst av isälvsmaterial med utbredning från 

bergsimpedimenten i NV och vidare 500m åt SO (Persson 1977 s.36). 

Figur 5. Utsikt från en dumphög söder om grustaget mot NNV. Bortom grustaget skymtar norra ytan, och en 

arkeolog klädd i varseljacka. 

Idag präglas lokaltopografin av det 250 x 140 m stora och ca. 10 m djupa grustaget, beläget i 

isälvstråkets NV ände (figur 6). Grustagets äldre, östra del, är numera igenväxt och här finns en 

skjutbana. I den västra delen bedrevs täkt till och med 2002, och här finns ännu upplag av 

täktmaterial som brukas av markägaren (figur 4). Kring grustagets västra kant har vegetationsskiktet 

tagits bort maskinellt inför fortsatt täkt. Den avschaktade remsan sträcker sig längs 210 m av 

grustagets kant, och är mellan 5 och 25 m bred (figur 7, 8 och 9). Bakom den avschaktade remsan, 

liksom längs det utvidgade grustagets södra ände, finns dumphögar från schaktningen. Här och var 

ligger också enstaka större block som rullats undan av schaktmaskinerna. Otydligt avgränsade lager 

med dumpmassor täcker dessutom delar av de avschaktade ytorna, och det är stundtals svårt att 

avgöra om ytlagret endast är omrört vid schaktningen, eller om massor påförts. Bakom 

dumphögarna i SV finns ett stråk med påförda massor som täcker ett ursprungligt vegetationskikt, 

troligen har material påförts i syfte att skapa en körväg (figur 10). Stenåldersfynd ligger synliga både 

på de avschaktade ytorna och i dumpmassorna. 

- 8 -

Det undersökta området ligger mellan 36 och 30 m över den nuvarande havsnivån. Under 

tidigneolitikum var boplatsen belägen på en ö i det yttre havsbandet. Åt SO flankerade bara ett par 

mindre öar innan det öppna havet tog vid, västerut bredde en örik skärgård ut sig 60 km innan man 

nådde fastlandet. Närmaste fastlandsudde återfanns i NV på ett avstånd av 30 km (se figur 12). 

Figur 6. Undersökningsområdet utgjordes av den avbanade ytan kring det utvidgade grustaget i väster. Bakom den 

avschaktade ytan fanns dumphögar (snedskraffering = högre dumphögar, horisontalskraffering = lägre påförda 

massor). Kartan över undersökningsområdet är baserad på inmätningar med totalstation, i övrigt återges den 

ekonomiska kartans information. Den senare visade sig vara något oexakt, varför undersökningsområdets östra 

kant förbinds med det gamla grustagts utbredning enligt ekonomsika kartan, med en ungefärligt angiven streckad 

linje. Diskrepansen torde komma sig av att det gamla grustaget ställvis återfyllts med dumpmassor, vilket förvillat 

lantmäteriets kartografer. 

- 9 -

Figur 7. Den norra ytan sedd från NV. Arkeologerna Kajsa Willemark, Ann Lindkvist och Cecilia Lidström- 

Holmberg i färd med att fylla igen undersökta rutor efter avslutad undersökning. 

Figur 8. Grustagets västra rand från söder. 

- 10 -

Figur 9. Södra ytan från NV. Sållning och provgropsgrävning. 

Figur 10. Ytan med låga påförda massor bakom dumhögarna i söder, sedd från SO. Ann Lindkvist och Kajsa 

Willemark inventerar ytfynd. 

- 11 -

Fornlämningsmiljö, tidigneolitikum i östra Södermanland 

I figur 11 återges Florins karta över tidigneolitiska trattbägarboplatser och tunnackiga yxor i 

Södermanland med omnejd, så som den var känd omkring 1960 (Florin 1961 s.318-319). Figuren 

visar även spridningen av mesolitiska boplatser, och den strandlinje som återges är mer relevant för 

senmesolitikum än tidigneolitikum, varför vissa trattbägarfynd tycks ligga i vattnet, den duger dock 

som översikt. Som framgår av figuren återfanns flertalet då kända trattbägarboplatser och 

tunnackiga yxor i de västra delarna av Södermanland – i den inre skärgården och på det kustnära 

fastlandet. I utskärgården i närheten av Trössla finns dock en trattbägarboplats utprickad, nr 21 – 

Sköttedal, i Trosa-Vagnhärad sn. 

Figur 11. Florins karta över det senmesolitiska/tidigneolitiska Södermanland. Svarta punkter = 

trattbägarboplatser, grå punkter = mesolitiska boplatser, ofyllda cirklar = tunnackiga stenyxor. Trattbägarboplats 

nummer 21 är den i texten omtalade lokalen Sköttedal. Trössla markeras med ett kryss. Efter Florin 1961, med 

modifieringar. 

- 12 -

Sköttedal är belägen på Enköpingsåsens sluttning 7 km SV om Trössla (figur 11 och 12), ett 

avstånd som tillryggaläggs på en timme i kanot (Österholm 1988, Hallgren 1993 s.19, jfr. Bengtsson 

2003 s.393, Colbing 2004 s.104-105). Lokalen delundersöktes av Florin 1945, i huvudsak 

påträffades fynd från gropkeramisk kultur men inom en högre liggande del av fornlämningen (33- 

35 möh) hittades tidigneolitisk trattbägarkeramik (Florin 1945 s.3, jfr. Åkerlund 1996b). 

Trattbägarmaterialet domineras av skärvor från trattbägare, men innehåller också två fragment av 

en kragflaska. Bland övriga fynd från Sköttedal finns bl.a. stenyxor, en skifferspets och en malsten, 

jag känner dock ej till om dessa skall knytas till den gropkeramiska eller trattbägarfasen på platsen. 

Figur 12. Den tidigneolitiska skärgården i östra Södermanland, vid en havsnivå ca. 30 m högre än idag. De i 

texten diskuterade trattbägarboplatserna är markerade enligt följande: 1 – Trössla , 2 – Sköttedal, 3 – Älby, 4 – 

Smällan, 5 – Häggsta, 6 – Brokvarn, 7 - Pärlängsberget norra, 8 – Eklundshov. Varje ruta i kartan omfattar 

ett togografiskt kartblad om 25 x 25 km. Kartan tillhandahållen av Lars Sundström. 

- 13 -

I ett motsvarande utskärgårdsläge två mil öster om Trössla (tre timmar i kanot) finns ännu en 

tidigneolitisk lokal, Älby, belägen på Stockholmsåsens sluttning i Ösmo sn (nummer 3 i figur 12). 

Stenåldersfynden togs tillvara som bifynd i samband med att ett gravfält från brons- och järnålder 

grävdes ut 1957-1961 (von Heland 1962). Älby är inte utprickad på Florins karta över 

tidigneolitiska lokaler, och mig veterligt har det inte tidigare uppmärksammats att materialet 

innehåller trattbägarfynd. I min kommande doktorsavhandling tar jag upp delar av Älby-materialet 

till diskussion. 

De tidigneolitiska fynden från Älby inkluderar bl.a. rikt dekorerade trattbägare, två mångkantiga 

stridsyxor och två tunnackiga grönstensyxor. Till fynd som inte i sig själv är daterande, men som 

påträffats med trattbägarkeramik, hör ett 12 cm långt flintspån och en sadelformad 

malstensunderliggare i röd sandsten. Malstenen är av en typ som främst används för malning av säd 

(Lidström-Holmberg 1993, 1998), och det bör påpekas att en av trattbägarna från Älby har ett 

förkolnat sädeskorn inneslutet i lergodset. Det osteologiska materialet från stenålderskontexter 

inkluderar ben från säl och boskap (von Heland 1962 s.72). Av allt att döma påträffades även en 

stenåldersgrav på Älby, i ett meddelande till en osteolog skriver från grävledaren Birgitta von 

Heland : ”Boplatsben utgörs av 5 backar. därav vad jag vet 1 gubbe i grav i boplatslagret” (Heland 

opublicerat). Jag har inte lyckats hitta någon vidare uppgift om denna möjliga grav, och vet ej om 

den kan knytas till det tidigneolitiska fyndmaterialet. 

Omkring 3 mil NNO om Trössla, i nordvästra delen av Södertörn, har flera strandbundna 

trattbägarboplatser undersökts under 1980 och 90-talet, t.ex. Häggsta 2 och 3, och Smällan 2 

(Olsson 1996, Olsson m.fl. manuskript, Ericsson & Sten manuskript). På alla tre lokalerna 

förekommer skärvor från trattbägare och kragflaskor, på Häggsta 3 och Smällan 2 därtill lerskivor. 

Stenmaterialen inkluderar slagen kvarts och flinta, den senare ofta med slipytor, samt yxor och 

mejslar av grönsten. På Häggsta 3 påträffades även en hel, och tre fragment av sadelformade 

malstenar. Det osteologiska materialet från Smällan 2 och Häggsta 2 domineras av fisk och säl, men 

svin och hjortdjur/slidhornsdjur förekommer också. På Häggsta 3 förekommer ben av svin och 

hjortdjur/slidhornsdjur i tidigneolitisk kontext. 

Fornlämningsbilden i Östra Södermanland präglas dock inte enbart av strandlokaler. På den 

större ön norr om Trössla och Sköttedal, finns flera trattbägarboplatser i indragna/inlands-lägen 

längs Turingeåsens sträckning söder om Nykvarn (Florin 1944 s.40-42, Florin 1958 s.121). Bäst 

känd av dessa är Brokvarn, Turinge sn, varifrån det föreligger ett mycket stort lösfyndsmaterial av 

bl.a. tunnackiga yxor i grönsten (59) och flinta (13), mångkantiga stridsyxor (3+1) liksom något 

hundratal hela och fragmentariska malstenar (Florin 1958 s.117-119, Lidström-Holmberg 

muntligen). Det keramiska materialet inkluderar skärvor av trattbägare och kragflaskor. Det 

föreligger inget analyserat osteologiskt material från Brokvarn, men en av krukskärvorna har ett 

avtryck av ett sädeskorn (Schiemann 1958 s.292). Avståndet från Brokvarn till Trössla är knappt tre 

mil, efter en promenad på någon kilometer från Brokvarn till havet, kunde en tidigneolitisk resenär 

paddla resterande sträcka på 4-5 timmar. 

I ett mer strandnära, men likväl något indraget läge på samma större ö som Brokvarn, återfinns 

den sent tidigneolitiska lokalen Pärlängsberget norra. Vid Pärlängsberget finns dels en 

strandbunden lokal från övergången senmesolitikum/tidigneolitikum (Pärlängsberget södra, RAÄ 

143:1 – Hallgren m.fl. 1995, Hallgren 1996), och dels den här avsedda yngre neolitiska lokal belägen 

100 m norr därom i ett från havsstranden indraget läge (Schierbeck 1993, Hallgren m.fl. 1995 s.33- 

34). Den senare lokalen är 14 C-daterad till övergången TN/MN och uppvisar fynd av keramik, 

slagen kvarts och flinta, samt ben från får/get och hund/räv. 

- 14 -

På Södertörn har en mindre inlandslokal undersökts vid Eklundshov, där skärvor av nagel- och 

snörornerade trattbägare samt en lerskiva påträffades tillsammans med bränd flinta och brända ben 

från nötboskap, får/get och svin (Kihlstedt & Lindgren 1999 s.35-36). Eklundshov låg på ett 

avstånd av ett par kilometer från den dåtida havsstranden (Olsson 1996a s.55). 

Sammantaget innehåller den tidigneolitiska fornlämningsbilden i östra Södermanlands skärgård 

flera komponenter, som t.ex. 

– indragna/inlands-lokaler som Brokvarn och Eklundshov, belägna på sandmarker i de inre 

delarna av de större öarna. Dessa lokaler har ett tydligt inslag av jordbruk i form av 

sädeskornsintryck i keramik samt stora mängder malstenar (Brokvarn), eller förekomst av 

tamdjursben (Eklundshov). 

– strandlokaler som Sköttedal, Älby, Häggsta och Smällan. Det osteologiska materialet från dessa 

lokaler innehåller både fisk, säl och land/tamdjur. Notabelt är att malstenar även förekommer 

på strandlokalerna. 

– på Älby finns uppgifter om en stenåldersgrav, om denna är tidigneolitisk går ej att bedöma. 

Frågeställningar och målsättning 

I undersökningsplanen skrevs följande om målsättning och frågeställningar inför undersökningen: 

”Syftet med undersökningen är enligt länsstyrelsens kravspecifikation: 

”Syftet med efterundersökningen är att dokumentera fyndsituationen, tillvarata ev. ytterligare fynd samt 

fastställa om fyndet har samband med kvarliggande fast fornlämning” (länsantikvarie Agneta Åkerlund 2002- 

10-22, lst. dnr: 431-6898-2002). Efterundersökningen ska omfatta det avbanade området runt den befintliga 

grustäktens västra ände som ligger i dager och som riskerar att erodera bort. Området uppgår till ca 3000 m 2 . 

Vid sidan av dessa antikvariska mål, kan undersökningen vidare belysa en rad arkeologiskt relevanta frågor 

som anknyter till dagens forskning. Under tidigneolitikum var Trösslaboplatsen belägen på en ö i den yttre 

delen av skärgården (figur [12]). Avståndet till fastlandet var c:a 30 km – eller omkring fem timmars färd i 

kanot (Hallgren 1993 s.19). Åsikterna är delade om de tidigneolitiska kust- och skärgårdsboplatserna skall 

tolkas som säsongmässigt nyttjade fiskelägen för en befolkning som levde stora delar av året på 

jordbruksbosättningar i inlandet (Welinder 1974, Hallgren m.fl. 1997), som spår efter en permanent 

bosättning vid kusten huvudsakligen inriktad på fiske och fångst (Segerberg 1999), eller om den dåtida 

skärgården beboddes av en egen folkgrupp som både vad avser ekonomi och kultur skilde sig från västra 

Mälardalens jordbrukare (Åkerlund 2000). Fyndmaterialet från Trössla, både materiell kultur och ekofakter, 

kan hjälpa till att belysa denna problematik. 

Inom fornlämningen har påträffats spår efter både tidigneolitisk trattbägarkultur och mellanneolitisk 

gropkeramisk kultur. Detta öppnar för möjligheten att belysa övergången mellan dessa två kulturgrupper eller 

skeenden. Traditionellt hänförs gropkeramisk kulturs äldsta fas till mellanneolitikum (Löfstrand 1974), men 

det föreligger indikationer från det närbelägna Södertörn att gropkeramisk kultur etableras redan under 

tidigneolitikum (Åkerlund 1996a s.47, Olsson 1997). Frågan är omdiskuterad (Persson 1997), och nya 

dateringar från Trössla kan därför hjälpa till att bringa klarhet i frågan.” 

Som redan nämnts påträffades inga säkra fynd från gropkeramisk kultur i ursprungliga kontexter 

vid efterundersökningen, den sista frågeställningen kan därför inte belysas utifrån undersökningens 

resultat. 

- 15 -

UNDERSÖKNINGEN 

Ytfyndsinventering och kartering 

Undersökningen inleddes med en noggrann inventering av fynd synliga på de avschaktade ytorna 

(figur 10). Ibland var det svårt att utröna om en exponerad yta var avbanad eller täckt med 

omschaktade massor. Vid den efterföljande rutgrävningen visade det sig att en många av 

inventeringsfynden från södra ytan hittats i påförd sand. Alla påträffade fynd mättes in med 

totalstation (figur 13). Parallellt med detta karterades grustaget, avbanade ytor och dumphögar med 

totalstation. Boris Wredenmark var behjälplig med att delge sina observationer av läget för de fynd 

som han tillvaratagit innan undersökningen. 

Rutgrävning och handgrävda schakt 

Efter ytinventeringen följde provgropsgrävning av den avschaktade ytan (jf. Olsson & Åkerlund 

1983 s.12-14, 20, Åkerlund 1996c s.9-10, 14, Hallgren et al. 1997 s.53). Provgroparna placerads 

inledningsvis med ca. 10 m intervall över ytan. Längs den smala avschaktade remsan längs 

grustagets västra kant, liksom på de mindre ytorna mellan dumphögarna i söder, hade schaktningen 

gått så djupt att inga fyndförande lager fanns kvar, något som framgick tydligt av den i 

grustagsväggen blottade stratigrafin. På dessa ytor grävdes inga provgropar, men för säkerhets skull 

gjordes provstick med spade med jämna intervall för att kontrollera att bedömningen av 

schaktdjupet stämde. Det rikt ytfyndsförande området längst i söder som först tolkades som 

avschaktat, visade sig vid provgropsgrävningen bestå av ett utslätat lager dumpmassor, som täckte 

den intakta markytan. När vi förstod sambandet avbröt vi provgrävningen i detta område, då denna 

del av fornlämningen kvarligger oskadd, och inte är utsatt för erosion. 

Provgroparna hade en storlek av 50 x 50 cm, de grävdes ner till steril sand, vilket beroende på hur 

djupt schaktningen gått, kunde variera mellan 10 och 65 cm djup. All jord från provgroparna 

torrsållades i såll med en masktäthet av 4 mm. Vi använde torrsållning istället för vattensållning för 

att hålla kostnaderna nere, eftersom efterundersökningen hade en begränsad budget. I den mån en 

synlig lagerföljd observerades, separerades fynd från de olika lagren, i annat fall betraktades det 

fyndförande lagret som en enhet (några arkeologer grävde dock stick av gammal vana). De 

lagerföljder som noterades var betingade av schaktningen i samband med grustäkten. Över stora 

ytor var ytlagret omrört, i vissa områden fanns därtill påförda massor, stundom var det svårt att se 

skillnad på svagt omrörda lager och påförda massor. 

På den del av norra ytan där bevarade fyndförande lager fanns kvar fortsatte provgropsgrävningen 

tills rutor var grävda var 5:e meter. Då området med bevarade fyndförande lager på södra ytan var 

mindre, grävdes där endast ett fåtal extra provgropar i 5 m intervall. Därefter övergick vi till att 

öppna nya rutor intill provgropar där intressanta fynd eller anläggningar påträffats, tre små 

handgrävda schakt undersöktes på detta sätt (figur 16). Totalt undersöktes 81 handgrävda 

kvartsmeterrutor vid undersökningen, dvs. 20,25m 2 . Dessa fördelade sig på 53 rutor på norra ytan 

och 28 rutor på södra ytan (figur 14 och 15). De undersökta rutorna och schakten i norr låg på 

höjder mellan 35,73 och 33,97 möh, de i söder på mellan 33,24 och 31,67 möh. Då schaktningen 

tagit en eller ett par decimeter av ytlagret har den ursprungliga markytan i allmänhet legat något 

högre än dessa siffror, dock med undantag för området allra längst i söder där 15 cm 

fyllnadsmassor täckte en ursprunglig markyta. Schaktet med fynd som 14 C-daterats till början av 

tidigneolitikum på norra ytan ligger på en höjd av 35,2 möh, schaktet med fynd 14 C-daterade till 

slutet av tidigneolitikum på södra ytan ligger på en höjd av 32,5 möh. 

- 16 -

Figur 13. Spridningen av ytfynd på de vid täktsarbetet avschaktade ytorna kring det utvidgade grustaget. Många 

av ytfynden på södra området påträffades i vad som senare visades vara påförda massor (horisontalskraffering). 

Snedskraffering = dumphögar. 

- 17 -

Figur 14. Norra området med de undersökta grävrutorna markerade. 

I undersökningsplanen hölls öppet för en fas av avbaning efter den inledande 

provgropsgrävningen. Det stod emellertid klart redan tidigt under undersökningen, att de efter 

grustäktsschaktningen fläckvis bevarade fyndförande lagren ofta var så tunna, att lite skulle återstå 

efter avbaning. Vidare förelåg möjligheten att man vid en avbaning skulle exponera mer än man 

kunde dokumentera inom ramen för efterundersökningens snäva ekonomiska ramar. Med 

anledning av detta valde vi istället att fortsätta med förtätad provgropsgrävning och 

undersökningen av de små handgrävda schakten. 

Ett annat moment från undersökningsplanen som bortprioriterades i fält var fosfatkartering. För 

att en fosfatkartering skall ge relevant information är det viktigt att proverna tas på en jämn nivå 

under markytan, detta var ej möjligt att uppnå på Trössla då schaktningen kring grustaget var 

ojämn. 

Efter det att undersökningen avslutats fylldes alla provgropar och schakt igen. 

- 18 -

Figur 15. Södra området med de undersökta grävrutorna markerade. 

Figur 16. Cecilia Lidström-Holmberg vid det lilla handgrävda schaktet på södra området. I bakgrunden syns två 

provgropar. 

- 19 -

Anläggningar 

Förutsättningarna att identifiera anläggningar på Trössla var tämligen dåliga, då hela 

undersökningsytan avschaktats på ett tämligen brutalt sätt i samband med grustäktsarbetena 

föregående år. Dels kan man förvänta att schaktningen har förstört anläggningar, men troligt är 

också att ”anläggningslika” strukturer skapats då sten och stubbar schaktats bort, varvid 

fyndförande lager återfyllt uppkomna håligheter. Då det förflöt något år mellan schaktningen och 

den arkeologiska undersökningen hann jorden i dessa artificiella anläggningar sätta sig, vilket 

försvårade bedömningen av dem. Sammanlagt påträffades det fem anläggningar som på sannolika 

skäl bedöms som förhistoriska, två stolphål(?), två större gropar och en skärvstensförekomst. Ett 

av stolphålen påträffades på södra ytan, de återstående anläggningarna på den norra. 

Det som mättes in som anläggning 2701 var en gles förekomst av skärvsten, 2.15 x 0.85 m, som 

tolkades som rester av en härd som förstörts vid schaktningen. Skärvstensförekomsten mättes in i 

plan, avsikten var ursprungligen att gräva ut den för att se om bevarade delar av anläggningen fanns 

kvar under den ytliga skärvstenen, men i slutänden bortprioriterades detta till förmån för andra 

insatser. 

A3131 var en oval grop med rundat flat botten, fyllningen bestod av mörkbrun sand (0,12 x 0,10 

x 0,05 m), möjligen kan den tolkas som ett stolphål. Anläggningen innehåll en krukskärva samt 

träkol. 

A3188 och A3218 var två större anläggningar som påträffades strax intill varandra i samma 

handgrävda schakt på norra ytan (figur 17). A3188 var en rännformad anläggning med skålad 

botten (1,3 x 0,4 x 0,22 m), fylld med grårun sand. Anläggningen innehöll rikligt med brända ben 

(75 fragment, bl.a. nötboskap, får/get, fisk och säl?), samt 35 krukskärvor/fragment och tre 

fragment flinta. Ett ben från nötboskap som påträffades i A3188 har 14 C-daterats till 4955±45 BP 

(Ua-22408). Strax intill denna låg A3218, en svåravgränsad och oregelbundet formad grop (1,00 x 

0,70 x 0,40 m) med en fyllning av flammig mörkt brungrå sand med kolpartiklar. Förekomsten av 

ett grusigt parti i anläggningens västra del, under vilken mörkfärgningen tycktes växa ut mot västra 

schaktkanten gjorde att vi diskuterade möjligheten att anläggningen var en rotvälta. Willermark, 

som undersökte A3218, kom dock till slutsatsen att det var en anläggning från neolitikum, som 

möjligen kan ha störts av en rotvälta. Även A3218 innehöll brända ben (13), keramik (32) och flinta 

(1). Det är oklart hur dessa båda anläggningar skall tolkas, och den begränsade storleken på det 

handgrävda schaktet försvårar en bedömning av deras kontext. 

Den enda anläggningen som påträffades i söder var A3513, en i plan rund anläggning, med spetsig 

botten (0,23 x 0,28 x 0,14 m) , fyllningen var rödgul, kolbemängd sand med enstaka keramikbitar. 

En bit träkol från anläggningen har 14 C-daterats till äldre järnålder, se vidare nedan. 

- 20 -

Figur 17. Plan över anläggningarna på norra området (överst), och profil över A3188 och A3218 (underst). 

Skalstocken gäller planen, anläggningsprofilerna är återgivna förstorade x4 i förhållande till planen. 

- 21 -

14 C-DATERING 

Sju prover lämnades in för 14 C-datering hos Göran Possnert och Maud Söderman på 

Ångströmlaboratoriet, av dessa var ett ”ett reservprov” då det fanns anledning att befara att ett av 

de ordinarie proverna innehöll för lite kol för datering. Urval av prover för datering gjordes för att 

besvara en rad frågor. På ett grundläggande plan var det önskvärt att pröva den typologiska 

datering av fyndmaterialet som tidigneolitiskt, vidare var det angeläget att klargöra det kronologiska 

förhållandet mellan den sparsamt dekorerade trattbägarkeramiken på den något högre belägna 

norra ytan, och den rikt dekorerade trattbägarkeramiken på den lägre belägna södra ytan. Då 

förekomst av tamboskap under tidigneolitikum fortfarande anses som kontroversiellt (Persson 

1999 s.103-106), var det angeläget att direkt datera kobenen från Trössla. 

14 C-datering av brända ben är en tämligen ny företeelse, först vid slutet av 1990-talet publicerades 

de första lyckade försöken med metoden (Lanting & Brindley 1998, Lanting m.fl. 2001). Jag 

(Hallgren) har i samarbete med Göran Possnert och Maud Söderman vid Ångströmlaboratoriet, 

Uppsala Universitet, genomfört en serie om 30 14 C-dateringar av brända djur- och människoben 

från tidigneolitiska kontexter i Mälardalen, med goda resultat (Hallgren manuskript). Brända ben är 

utmärkta som material för 14 C-datering då de utgör ett primärt arkeologiskt källmaterial (till skillnad 

från träkol), och dessutom har en låg egenålder (Lanting m.fl. 2001 s.250). 

Två av benen från nötboskap från norra ytan på Trössla var tillräckligt stora (>1 gram) för 

datering, dessa daterades till första delen av tidigneolitikum (figur 18). De två dateringarna är 

inbördes signifikant oliktida, och representerar således sannolikt två olika kor med något olika 

absolut ålder. Det ena benet (två fragment med passform) påträffades i fyllningen till anl. 3188 (ruta 

1051), det andra i den intilliggande rutan 1054. Dateringarna placerar dem bland de äldsta daterade 

kobenen i Skandinavien, se vidare Sammanfattande diskussion. 

Från norra ytan daterades även två förkolnade hasselnötskal (varav ett var det omtalade 

reservprovet). Hasselnötskal är lämpliga att datera då de inte har någon egenålder (Segerberg 1999 

s.108). De aktuella hasselnötskalen påträffades i en ruta (1026) som var omrörd vid 

grustäktsschaktningen, då de var de enda hasselnötskal som påträffades vid undersökningen valdes 

de likväl ut till datering. 14 C-dateringen visade att de var av recent ursprung. 

Från södra ytan daterades en organisk beläggning på insidan av en krukskärva från kärl 7 (jfr. figur 

23). Organiska beläggningar av denna sort kallas ofta för ”matskorpor”, och det är troligt att det 

rör sig om just en jäst eller bränd beläggning från tillagad föda (Segerberg 1999 s.108-109). 

Matskorpor är lämpliga som dateringsmaterial då det man daterar har en direkt koppling till det 

arkeologiska materialet (keramiken). Om innehållet i den organiska beläggningen har ett marint 

ursprung kan den vara behäftad med en reservoareffekt, vilket ger en skenbart äldre datering av 

matskorpan (Persson 1999, jfr. Lindqvist & Possnert 1997, Lanting & van der Plicht 1998). 

Persson har föreslagit ett gränsvärde på -25‰ δ 13 C för att urskilja en marin påverkan i organiska 

beläggningar på keramik (Persson 1999 s.35), matskorpan från Trössla har ett δ 13 C värde av 

-25,9‰ vilket enligt Persson skulle indikera ett terrest ursprung. 

- 22 -

Ett gränsvärde som -25‰ är dock ej relevant i alla situationer då δ 13 C fraktioneras olika mellan 

fett, kolhydrat och protein i vävnaden hos en individ (Van Klinken m.fl. 2000 s.47, jfr. Isaksson 

1999). En jämförelse mellan alla tillgängliga matskorpedateringar och dateringar av andra material 

från trattbägarkontexter i Mälardalen, visar emellertid ej på någon åldersskillnad mellan de olika 

materialen (Hallgren manuskript, - en matskorpa från den inledningsvis diskuterade lokalen Älby 

har dock en tydlig marin δ 13 C-signal, jfr. figur 18). För att belysa frågan om en eventuell 

reservoareffekt i matskorpan på Trössla gjordes ett försök att datera en bit kol inneslutet i en 

krukskärva som misstänktes komma från samma kruka. Detta förfarande har tidigare tillämpats på 

material från trattbägarboplatsen Skogsmossen, Västmanland, varvid det kunde konstateras att den 

då aktuella matskorpan ej gav en för gammal datering (Hallgren manuskript). Kolbiten i 

krukskärvan från Trössla visade sig emellertid vara för liten för datering. 

Det återstående provet från södra ytan var en bit träkol påträffad i anläggning 3513 (ett stolphål?). 

För att dateringsresultat skulle erhållas innan slutdatum för rapportens inlämnande, utfördes 

vedartsanalysen efter det att kolprovet lämnats in för datering (kolbiten klövs i två delar, en för 

vardera analys). Vedartsbestämningen (utförd av Ulf Strucke) visade att kolbiten kom från 

barrträd, och att den förmultnat innan den brändes. Hade detta varit känt hade kolprovet aldrig 

lämnats in till datering, då det faktum att trät var förmultnat innan bränning skulle kunna indikera 

att det rör sig om en gammal rot som förkolnat utan mänsklig påverkan, t.ex. vid en skogsbrand. 

Kolprovet daterades till äldre järnålder. 

Labnummer Kontext Material δ 13 C ‰ PDB 14 C ålder BP 

__________________________________________________________________________ 

Ua-22408 A3188, R1051 Bos taurus -27,5 4 955 ± 45 

Ua-22409 R1054 Bos taurus -27,1 5 105 ± 45 

Ua-22410 R1026 hasselnötskal -26,7 170 ± 35 

Ua-22411 R1068 ”matskorpa” -25,9 4 690 ± 45 

Ua-22412 A3513, R1075 barrträd -25,5 1 995 ± 40 

Ua-22413 R1026 hasselnötskal -26,7 60 ± 35 

____________________________________________________________________________ 

Tabell 1. 14 C-dateringar från Trössla. 

Dateringarna som är relevanta för det neolitiska fyndmaterialet på Trössla kan sägas ha gett 

förväntade resultat. Både den norra och den södra ytan daterades till tidigneolitikum vilket stämmer 

väl med den typologiska bedömningen av keramiken. Den högre liggande norra ytan visade sig höra 

till inledningsskedet av tidigneolitikum, medan den lägre liggande södra ytan hör till slutet av 

samma period, detta överensstämmer med att bosättningen varit strandbunden och flyttat med den 

vikande strandlinjen (jfr. Åkerlund 1996a s.27). 

Trössla norra är ungefär samtida med de i avsnittet Fornlämningsmiljö... omtalade lokalerna Smällan 

2 och Häggsta 2, medan Trössla södra är ungefär samtida med bosättningen på Älby och 

Pärlängsberget norra (figur 18). Fyndmaterialets relation till kronologi diskuteras vidare i följande 

avsnitt. 

- 23 -

Atmospheric data from Stuiver et al. (1998); OxCal v3.9 Bronk Ramsey (2003); cub r:4 sd:12 prob usp[chron] 

Trössla, Trosa-Vagnhärad parish, Södermanland 

Trössla norra 

Ua-22409 (cattle) 5105±45BP 

Ua-22408 (cattle) 4955±45BP 

Trössla södra 

Ua-22411 (crust -25,9) 4690±45BP 

Smällan II, Grödinge sn, Södermanland 

Ua-1385 (charcoal) 5130±100BP 




Häggsta II, Botkyrka parish, Södermanland 

St-10038 (charcoal) 5040±100BP 

St-10039 (charcoal) 5035±95BP 

St-11060 (charcoal) 5015±80BP 

St-10037 (charcoal) 4835±100BP 

Häggsta III, Botkyrka parish, Södermanland 



Älby, Ösmo parish, Södermanland 

Ua-18865 (crust, -26,9) 4950±85BP 

Ua-16203 (crust, -16,8) 4900±70BP 

Ua-18868 (crust, -26,4) 4895±70BP 

Ua-18869 (crust, -25,4) 4825±70BP 

Ua-18870 (crust, -25,9) 4810±65BP 

Ua-18867 (crust, -25,1) 4780±70BP 

Ua-18871 (crust, -26,3) 4735±75BP 

Ua-18866 (crust, -25,6) 4520±70BP 

Pärlängsberget södra, Överjärna parish, Södermanland 




Pärlängsberget norra, Överjärna parish, Södermanland 


6000CalBC 5000CalBC 4000CalBC 3000CalBC 2000CalBC 

Calibrated date 

Figur 18. De tidigneolitiska dateringarna från Trössla norra och södra i relation till dateringar från andra 

tidigneolitiska lokaler i östra Södermanland. I parantesen bakom provnumren anges daterat material, och för 

matskorpor anges även δ 13 C värde (Schierbeck 1994, Hallgren m.fl. 1995, Hallgren manuskript, Olsson 1996, 

Kihlstedt m.fl. 1997, Edenmo m.fl. 1997). 

- 24 -

FYND 

Fynden från efterundersökningen på Trössla inkluderar 3,4 kg keramik, 2,5 kg sten och 73 gram 

brända ben. I dessa summor ingår även de fynd som Boris Wredenmark tog tillvara innan 

undersökningen (0,4 kg keramik, 0,2 kg sten och 15 brända ben). Wredenmark har bredvilligt 

överlåtit dessa fynd till SAU, för att lämnas in till Statens Historiska Museum med det övriga 

fyndmaterialet. 

Keramik 

Det keramiska fyndmaterialet omfattar 3,4 kg keramik (2029 fragment) och 10 gram bränd lera (4 

st.). Keramiken från norra ytan, södra ytan och dumpmassorna skiljde sig åt i flera avseenden. På 

norra ytan påträffades sparsamt dekorerad trattbägarkeramik (4% dekor baserat på skärvvikt), i 

intakta lager på södra ytan förekom rikt dekorerad trattbägarkeramik (33% dekor), medan det i 

påförda lager och dumpmassor på södra ytorna förekom både trattbägarkeramik och gropkeramik. 

På norra ytan påträffades 0,4 kg keramik vid rutgrävning, och 0,6 kg som ytfynd (figur 19 och 20). 

All keramiken härifrån utgörs av trattbägarkeramik med tämligen likartade godsegenskaper – fast 

välbränt gods, grov bergartsmagring (ofta med maxkorn kring 5-7 mm, i undantagsfall 12 mm, 

figur 19a), tydlig N-teknik (figur 19a, c), och fin ytbehandling – även kärlens insida har stundom 

ytbehandling. Flertalet skärvor kommer från trattbägare, men sex skärvor av en kragflaska har 

också identifierats. Trattbägarna på norra ytan har trattformat halsparti, samt en rundad men 

distinkt skuldra, det går inte att bedöma om halsen varit hög eller låg. 

Bland mynningsskärvorna från norra ytan kan skärvor från fyra trattbägare urskiljas, av dessa har 

en inhack tvärs mynning medan halsen är odekorerad (figur 19a), en har inhack tvärs 

mynningsranden samt tre rader enkla stämpelintryck under mynningen (figur 19b), och en är 

odekorerad. Av skärvor från nedre delen av halsen saknar alla utom en dekor, den senare är 

ornerad med horisontell kamstämpel i yttäckande komposition (figur 20a). Både dekor och 

godsegenskaper hos denna skärva minner om keramiken från södra ytan. Krukskärvan ifråga är ett 

ytfynd, det går inte att bedöma om den flyttats vid avbaningen. 

I påförda lager i västra delen av norra ytan hittades en skärva som avviker från fynden i övrigt 

genom att vara dekorerad med horisontell snördekor (figur 20b - fnr 1067). Skärvan var ett ytfynd, 

och kraftigt påverkad av frostsprängning och/eller schaktning – den föll sönder i små fragment när 

den plockades upp. Det rör sig om en mynningsskärva till en trattbägare, dekorerad med flera rader 

horisontell snördekor under mynning, snördekoren bryts av ett stort koniskt gropintryck. Skärvan 

hade även snördekor på mynningens rand och insida, men det var dessa delar som föll sönder vid 

upplockningen. Lergodset är magrat med grov krossad granit (5mm magringskorn). 

De sex skärvorna från en kragflaska hittades alla i två intill varandra liggande rutor, de fördelar sig 

på två skärvor från midjan (området mellan skuldra och krage) med karaktäristisk veckning på 

insidan (figur 19e, jfr. Bagge 1941 s.46), ett fragment av kragen, samt två mynningsskärvor. Det 

återstående fragmentet är möjligen en del av en skuldra? Två av skärvorna har märken på ytan som 

kan vara dekor, det kan emellertid också röra sig om oavsiktligt åstadkomna märken. 

- 25 -

a b 

c d 

e 

Figur 19. Krukskärvor från norra ytan, a – d är skärvor av trattbägare, e är ett fragment av en kragflaska. 

Avbildning av Jan Jäger. Skala 1:1. 

- 26 -

a b 

Figur 20. Krukskärvor från norra ytan. Avbildning av Jan Jäger. Skala 1:1. 

En keramikbit från det norra området (fnr 1103) förefaller vara del av ett litet modellerat objekt, 

föremålets form kan inte närmare bestämmas. 

Skärvorna från trattbägare på norra ytan visar en klar likhet med keramiken från Häggsta 2 (jfr. 

avsnittet Fornlämningsmiljö...), som också den är sparsamt dekorerad (6%), har grovt magrat gods 

med fin ytbehandling, och tydlig N-teknik (Olsson 1996). Trattbägarna på Häggsta 2 har vidare 

relativt kort hals, likt Kochs typ I eller II (jfr. Koch 1998), eller Graner & Hallgrens typ Vrå I eller 

II (Graner & Hallgren manuskript, Graner 2003). Kärlform för trattbägarna på Trössla norra går 

dessvärre inte att bedöma utifrån det påträffade materialet. Den troligtvis odekorerade kragflaskan 

från Trössla har en motsvarighet på Smällan 2. Bägge dessa lokaler har 14 C-datering från samma 

intervall som Trössla norra (figur 18). Smällan 2 skiljer sig från de båda andra lokalerna genom 

förekomst av keramik med yttäckande dekor av kamstämpel och tvärsnodd (Kihlstedt 1996, 

Kihlstedt m.fl. 1997), men som nämnt påträffades även en enstaka skärva med yttäckande 

kamstämpel på Trössla norra. 

På den södra ytan hittades1,5 kg keramik vid rutgrävningen, och 0,4 kg som ytfynd. Ytfynden 

kommer huvudsakligen från sekundära kontexter (påförda lager, dumphögar), och bland dessa 

förekommer trattbägarkeramik och gropkeramik blandat. Fynden från rutgrävningen består till 

övervägande del av trattbägarkeramik, men enstaka skärvor med egenskaper som motsvarar 

gropkeramik påträffades också här. Även de ytor som rutgrävdes hade ofta ett övre lager av 

påförda/omrörda massor. Ofta var gränsen tydlig mellan påförda och ursprungliga lager, och den 

kunde i dessa fall också observeras i fyndfördelningen, med sandmagrad keramik i de påförda 

lagren, och grovmagrad keramik i underliggande lager: ibland kunde det dock vara svårt att se 

övergången mellan påförda lager och ursprungliga lager. Det är därför svårt att bedöma om de 

enstaka skärvorna ”möjlig gropkeramik” ligger i ursprunglig kontext eller inte. En övervägande 

andel av keramiken från den södra ytan är som sagt var trattbägarkeramik, denna har dock något 

annorlunda godsegenskaper och dekor jämfört med trattbägarkeramiken från den norra ytan. I 

likhet med den senare är lergodset magrat med grov bergartsmagring, den skiljer sig genom att 

brott efter N-teknik fogar är sällsynta, istället är det vanligt med spjälkade skärvor. En stor andel av 

de dekorerade skärvorna från den södra ytan kan hänföras till två specifika trattbägare, kärl 6 (sex 

skärvor, 116 g) och kärl 7 (46 skärvor, 431 g). 

- 27 -

Från kärl 6 påträffades sex krukskärvor med passform, det rör sig om en trattbägare bevarad från 

mynningsrand till halsens övergång mot skuldran. Kärlet har hög eller medelhög hals, dekorerad 

med vertikalt applicerad kamstämpel (snett intryckt) i yttäckande komposition, mynningsdiametern 

är 30 cm (figur 21 och 22). Kamstämpeln bryts av två rader ovala gropar, en rad 2,5 cm under 

mynningen och en rad 9,5 cm under mynningen. Det normala vad gäller trattbägare i Mälardalen är 

att den andra raden gropar markerar övergången mellan hals och skuldra, det är troligt att så är 

fallet också på detta kärl, även om det inte säkert kan fastställas utifrån de påträffade 

krukskärvorna. Mynningsranden är något förtjockad innåt, och en smula oregelbunden. Kärlets 

utsida har fin ytbehandling medan insidans yta är grövre med många magringskorn synliga. Största 

synliga magringskorn är 6 mm. Skärvbrotten uppvisar ej den tydliga N-teknik som karaktäriserar 

keramiken på norra ytan. Det är min (Hallgrens) bedömning att kärlets halsparti är något rakare 

(mindre trattformigt) än vad som framgår av Gunlög Graners rekonstruktionsteckning (figur 22), 

men det är möjligt att jag har fel på denna punkt. 

Figur 21. Mynning och halsparti av en rikt dekorerad trattbägare (kärl 6) från södra ytan. 

- 28 -

Från kärl 7 påträffades 46 krukskärvor. Förvånansvärt få av dessa går att sammanfoga, skärvorna 

har oregelbundna brottytor, är ofta spjälkade och sköra att hantera. Det är min gissning som 

lekman att leran ej bearbetats tillräckligt innan tillverkningen. Kärlet är en trattbägare 

(mynningsdiameter 40 cm), dekorerad med snett intryckt kamstämpel, vilken applicerats tvärs 

randen, och horsiontellt på halsen (figur 23). Halsdekoren formar vertikala zoner åtskilda av 

odekorerade ytor. Kamstämpelintrycken har applicerats tämligen oregelbundet, det hela ger intryck 

av ett slarvigt hantverk. Tre centimeter under mynningen finns en rad med oregelbundna 

gropintryck, applicerad över kamstämpeldekoren. Också en skärva från övergången hals/skuldra 

har horisontell kamstämpel och gropintryck, även denna kruka har således haft en yttäckande 

halsdekor med en rad gropar under mynning och en rad vid övergången mot skuldran. Krukans 

mynningsrand är kraftigt förtjockad utåt, tjockleken kan dock variera mellan exempelvis 16 och 12 

mm på samma randskärva. I likhet med övrig trattbägarkeramik på Trössla är kärlet magrat med 

grov bergartsmagring ofta ligger maxkornet per skärva kring 5-6 mm (största observerade 

magringskorn är 10 mm). Kärlets utsida har en enklare ytbehandling. Utöver att krukan haft ett 

trattformigt halsparti kan kärlform inte fastställas. 

Figur 22. Trattbägare från södra ytan (kärl 6). Rekonstruktionsteckning av Gunlög Graner. Skala 1:2. 

Figur 23. Trattbägare från södra ytan (kärl 7). Rekonstruktionsteckning av Gunlög Graner. Skala 1:2. 

- 29 -

Vid schaktgrävningen på södra ytan påträffades även åtta skärvor (37 g) som utifrån deras 

inbördes likhet vad gäller dekor och gods bedöms komma från samma kärl (kärl 8). Det rör sig om 

hals eller bukskärvor dekorerad med en släpad tvåtandad(?) stämpel, vilket resulterat i en 

skårstrecksliknande dekor. En av skärvorna uppvisar ett avlångt gropintryck. Godset är ej lika skört 

som kärl 7, magringens maxkorn är 5 mm. 

Bland övriga dekorerade skärvor från södra ytans rutgrävning dominerar kamstämpel och 

gropintryck, en skärva är dekorerad med tvärsnodd eller tvärsnoddsliknande stämpel 

(snoddfibrerna syns ej). Två skärvor skiljer sig från huvuddelen av övrig dekorerad keramik i södra 

schaktet genom att vara magrade med finkornig bergartsmagring. Bägge är dekorerade med dragna 

linjer (horisontellt och lutande/korsande), den ena av dessa har också ett oregelbundet gropintryck. 

Skärvorna är av ett välbränt gods med fin ytbehandling, den ena skärvan uppvisar tydliga N-teknik 

brott. Finkornig magring och korsande linjer är vanliga på gropkeramik, och det är rimligt att 

klassificera dessa skärvor som sådan. Åtminstone den ena av dessa skärvor påträffades i vad som 

bedömdes vara ursprungligt lager. 

Trattbägarkeramiken på södra ytan minner mycket om keramiken från den tidigare omtalade 

lokalen Älby, som har 14 C-dateringar i samma intervall som Trössla södra. I bägge materialen 

dominerar trattbägare med horisontellt och/eller vertikalt applicerad kamstämpel arrangerad i 

yttäckande dekor (figur 24). Ofta bryts eller kompletteras denna dekor av en rad gropar under 

mynningen, och en vid nederdelen av halsen eller på skuldran. Bägge lokalerna uppvisar därtill både 

innåt och utåt förtjockade mynningar. Flera/alla av dessa drag känns också igen från de i samma 

avsnitt omtalade lokalerna Brokvarn, Häggsta 3 och Smällan 2 (figur 25), men också från mer 

avlägsna lokaler som Attersta och Skogsmossen i Västmanland (Hallgren & Possnert 1997). Som 

framgår av figur 18 ligger Smällan 2, Häggsta 3 och delar av Älby tidigare än matskorpedateringen 

från södra ytan på Trössla. Man kan därför inte utgå från att yttäckande kamstämpel i allmänhet är 

ett sent drag, även om det råkar vara fallet just på Trössla. 

Figur 24. Trattbägare från Älby, Ösmo sn. Rekonstruktionsteckning av Gunlög Graner (Graner & Hallgren, 

manuskript). Skala 1:4. 

- 30 -

Figur 25. Skärvor av trattbägare med förtjockade mynningar och/eller yttäckande (kam-)stämpel dekor från 

Brokvarn (t.v.), Häggsta 3 (mitten), och Smällan 2 (t.h.). (efter Florin 1958, Kihlstedt 1996, Edenmo m.fl. 

1997, Olsson m.fl. manuskript). Skala 1:2. 

Huvuddelen av lösfynden från de påförda massorna och de stora dumphögarna i söder kan 

misstänkas komma från området som nu är det utvidgade grustaget. Bland dessa fynd förekommer 

som tidigare nämnts både trattbägarkeramik och gropkeramik. På trattbägarskärvorna finns bl.a. 

snöre och tvärsnoddsdekor, dekortyper som är ovanliga från de undersökta delarna av 

fornlämningen, något som indikerar att trattbägarkeramiken på Trössla kan ha haft en större 

variation än vad som framkommit vid undersökningen av de avschaktade ytorna. Bland 

gropkeramiken dominerar fast gods med bergarts- eller sandmagring, några skärvor poröst gods 

förekommer också. Gropkeramiken är bl.a. dekorerad med dragna linjer, stämplar och stora 

gropintryck. Då trattbägarkeramik och gropkeramik delar vissa karaktäristika, finns det skärvor som 

inte säkert kan klassificeras som den ena eller andra typen. 

Sten 

Stenmaterialet från undersökningen är tämligen blygsamt (70 st.), antalmässigt dominerar flinta 

och kvarts som råmaterial. Av de stenfynd som påträffades vid rutgrävning kommer huvuddelen 

från norra ytan (31), medan endast 3 bitar påträffades i rutor på södra ytan. I norr förekommer 

också ytfynd som bedöms komma från den aktuella ytan, medan flertalet ytfynd i söder påträffades 

i sekundära fyllnadsmassor. 

Flintmaterialet omfattar 36 bitar (73 g), huvudsakligen små uppskärpningsavlag men även ett helt 

flintspån (se nedan) och två avslag med retuscherade eggar. Det ena retuscherade avslaget har 

skrapretusch, det andra en retuscherad skärande egg. Tio bitar uppvisar slipytor, och lika många är 

brända, endast en bit har både slipyta och spår efter bränning. Bägge de retuscherade avslagen har 

slipyta, vilket visar att (trasiga?) flintyxor använts som råämnen till småredskap. Ett av avslagen 

med slipyta uppvisar två slipade ytor i skarp vinkel, av allt att döma är det ett eggfragment. Ett av 

avslagen som påträffades i dumpmassorna har en vågig kant längs ena sidan, ärr efter en tidigare 

serie avspaltningar i mjuk indirekt teknik längs sömmen på ett flathugget föremål. Avslaget kan 

således vara slaget ur en oslipad flintyxa. Bland dumphögsfynden finns även den enda påträffade 

kärnan, vilken reducerats i bipolär teknik. All flinta bedöms vara sydskandinavisk senon/danien 

flinta, det förekommer ingen kristianstadflinta i materialet. 

- 31 -

Flintspånet är 10,9 cm långt, och är slaget från en enpolig kärna med facetterad plattform (figur 

26). Spån med liknande egenskaper är kända från trattbägarboplatsen Frotorp, Närke (Eriksson et. 

al 1994 s.39-40, Kihlstedt m.fl. 1997 s.117, Thorsberg manuskript), men också från den ovan 

omnämnda lokalen Älby (figur 27). (För teknologisk analys och bestämningar av funktion, se 

avsnittet Spånet från Trössla). 

Figur 26. Flintspånet (fnr 2025) från Trössla hittades av Boris Wredenmark utrasat i grustagslänten invid södra 

området. 

Kvarts finns representerat av 28 bitar (185 g), huvudsakligen avslag och fragment, men även två 

kärnor. Kärnorna har bearbetats med plattformsteknik, bland avslagen finns både plattforms- och 

bipolär metod representerad. 

- 32 -

Figur 27. Flintspån från Älby, Ösmo sn. Spånet tillhör samma ”fyndenhet” som trattbägaren i figur 24. 

I dumpmassorna invid södra ytan påträffades två fragmentariska slipstenar, dels två delar av en av 

slipsten i glimmrig amfibolit(?), dels en bit av en slipsten av finkornig sandsten. På norra ytan 

påträffade Wredenmark en bit sandsten som möjligtvis har en slipyta, denna är dock av en sådan 

art att den är svår att skilja från naturligt vattenslipad sandsten. 

Den halva tunnackiga yxan, funnen av Wredenmark, utgörs av en eggdel, i sitt nuvarande tillstånd 

mäter den 13,6 x 7,8 x 4,2 cm, uppskattningsvis har den varit 30 cm lång i helt tillstånd (figur 27). 

Yxan är tillverkad av diabas (mörkgrön grundmassa, gulvit ”cocos-struktur”, enstaka mörka och 

ljusa större strökorn), den är fyrsidigt slipad med rundade övergångar mellan bred- och 

smalsidorna. Brottytan är sekundärt tillknackad, det är tänkbart att den använts sekundärt som 

knacksten, alternativt att den använts som kil vid plankning, varvid nacken hamrats med en klubba. 

Yxan påträffades i en ytlig markskada på södra området, där ett större block skjutits undan av 

maskin. Markskadan var begränsad och inga påförda massor förelåg här, det är därför troligt att 

yxan ursprungligen deponerats i detta område. Det gick inte att bedöma om yxan hade någon 

relation till det bortrullade blocket (jfr. Gustafsson 2003). Intill yxan påträffade Wredenmark en 

yxliknande natursten (fnr 2054) som han satte i samband med yxan. Naturstenen har möjligen 

kross-spår i nacken och kan ha använts som mortel. 

- 33 -

Figur 28. Den halva tunnackiga diabasyxan (fnr 2050), som hittades av Boris Wredenmark i en markskada 

invid södra ytan året före undersökningen. Avbildning av Jan Jäger. Skala 1:1. 

- 34 -

Brända ben och arkeobotaniskt material 

Bland fynd av fauna- och arkeobotaniska material finns brända djurben, ett avtryck i keramik och 

förkolnade hasselnötskal, de senare visade sig dock vara av recent dato. Det osteologiska materialet 

diskuteras mer i detalj av Ylva Bäckström i avsnittet Osteologisk analys, här skall endast de 

artbestämda benen omnämnas i relation till fyndkontext. Som berörts ovan dateras fynden på norra 

ytan till TN I, medan fynden från södra ytan dateras till TN II. På södra ytan finns därtill påförda 

lager med både tidigneolitiska och mellanneolitiska fynd blandade. 

Alla artbestämda ben som påträffades på den norra ytan tillvaratogs vid rutgrävningen, de utgörs 

av nötboskap (3), får/get (3), får/get? (2), fisk (2), fisk?(1), och säl? (1). Benens anknytning till det 

tidigneolitiska materialet har bekräftats genom 14 C-datering av två ben från nötboskap (se s. 22f). 

Vid rutgrävningen på den södra ytan hittades ben av vikaresäl (3), säl (7), säl? (8), fisk (1) och 

fågel? (1). För detta material är fyndomständigheterna något sämre då det på södra ytan fanns ett 

påfört lager, där det förekom tidig- och mellanneolitiskt material blandat. Av de ovan nämnda 

benen har två noterats komma från tydligt omrörda lager (2 säl), medan fyra av benen har noterats 

komma från de intakta fyndförande lagren (1 vikare, 1 säl, 2 säl?). 

På den södra ytan hittades därtill rikligt med ben som ytfynd, fördelade på nötboskap (1), 

vikaresäl (5), vikaresäl? (2), säl (14), säl? (18), andfågel (1). Det går inte att bedöma om dessa hör till 

den tidigneolitiska eller mellanneolitiska fasen. 

Det är anmärkningsvärt att artsammansättningen skiljer sig så mycket mellan den tidiga och den 

sena tidigneolitiska fasen på Trössla. Av materialet från TN I ytan kommer 8 av 12 ben från 

tamdjur/tamdjur?, medan alla ben som kan föras till TN II fasen utgörs av vilda arter, främst 

säl/säl? (18 av 20). Detta kommenteras vidare i den avslutande diskussionen. 

Sex krukskärvor med avtryck av olika slag har granskats av palaeobotaniker Anneli Ekblom. Fyra 

av dessa var ej bestämbara, ett innehöll ”fragment av träkol med rester av förkolnat material”, det 

återstående bedömdes som ett ”möjligt avtryck av sädeskorn ej närmare bestämbart”. Skärvan med 

det möjliga avtrycket av ett sädeskorn kommer från ruta 1075 på södra området. 

Vid rutgrävning och efterföljande torrsållning påträffades några förkolnade hasselnötskal, 14 Cdatering 

har emellertid visat att dessa var recenta. Under efterarbetet har 6,7 liter jord från 5 

anläggningar och kontexter flotterats samt vattensållats i 2 mm såll. Inga makrofossil påträffades 

vid flotteringen, vid vattensållningen påträffades enstaka fynd som brända ben (ej bestämbara till 

art) små keramikfragment och flinta. Den ursprungliga ambitionen var att vattensålla makroprov 

från det fyndförande lagret i ett stort antal rutor, denna idé visade sig helt orealistisk med den 

begränsade bearbetnings- och rapporttid som fanns till förfogande. 

- 35 -

Fyndens rumsliga spridning 

I de nedan återgivna figurerna redogörs för spridningen av keramik, brända ben och sten på norra 

respektive södra ytan. Fynden från ytfyndsinventeringen redovisas som inmätta fyndenheter, en 

punkt motsvarar således en fyndenhet oavsett fyndmängd. Fynden från rutgrävningen redovisas 

istället med symboler vilkas storlek anger relativ fyndmänd per grävd ruta. Som diskuterats ovan 

har hela undersökningsytan avschaktats till en ojämn nivå i samband med täktarbetet, det är därför 

svårt att utläsa något om den rumsliga organisationen av boplatsen under dess brukningstid. 

Viktigt är att understryka att fornlämningen inte är avgränsad inom den undersökta ytan – det är 

troligt att stenåldersfynd även förekommer i den orörda skogsmarken bortom det avschaktade 

området. 

Figur 29. Ytfynd av keramik på norra ytan. 

- 36 -

Figur 30. Ytfynd av brända ben på norra ytan. 

Figur 31. Ytfynd av sten på norra ytan. 

- 37 -

Figur 32. Keramik påträffad vid rutgrävning på norra ytan. 

Figur 33. Brända ben påträffade vid rutgrävning på norra ytan. 

- 38 -

Figur 34. Sten påträffad vid rutgrävning på norra ytan. 

Figur 35. Ytfynd av keramik på södra ytan. 

- 39 -

Figur 36. Ytfynd av brända ben på södra ytan. 

Figur 37. Ytfynd av sten på södra ytan. 

- 40 -

Figur 38. Keramik påträffad vid rutgrävning på södra ytan. 

Figur 39. Brända ben påträffade vid rutgrävning på södra ytan. 

- 41 -

Figur 40. Sten påträffad vid rutgrävning på södra ytan. 

- 42 -

SPÅNET FRÅN TRÖSSLA 

av Helena Knutsson 

Spånet är funnet av Boris Wredemark i utkanten av den tidigneolitiska trattbägarboplatsen Trössla 

(RAÄ nr 270), tillsammans med andra saker som rasat ut ur antingen boplatsen eller närbelägna 

dumpar från grustäkt, som även innehöll tidigt gropkeramiskt material, i form av keramik. Fyndet 

har fått fyndnummer 2025. 

Karaktäristiska teknologiska drag 

Spånet är tillverkat av sydskandinavisk flinta (senon- eller klar danienflinta). En av de tre 

facetterna som bildar spånets utsida (motsida) är till stor del täckt av gulvit kalkkrusta. (se t ex Vang 

Petersen 1993, s. 22-26) 

Spånets utsida är uppdelad med två åsar i tre längsgående facetter. Från vänster räknat första 

facetten är täckt av ett tunt lager krusta. Krustan är bortbruten i den proximala delen genom ett 

slag uppifrån och från vänster i mitten av spånet där slagriktningen är från höger och längs två 

mycket smala facetter i den distala delen där den vänstra kommer från distalt håll, medan den högra 

kommer från höger. De två övriga långa facetterna har båda slagits ur i riktning från plattformen. 

Plattformsresten är facetterad, mycket lite plattformspreparering syns på den högra sidan. 

Plattformen har en läpp på avspaltningssidan, fissurer på den högra sidan, en liten men tydlig 

slagbula och några flacka otydliga slagvågor längst ner på den distala delen av spånet. 

Spånet är sekundärt retuscherat från avspaltningssidan i den distala delen på högra sidan och upp 

ungefär till mitten av spånet. Retuscherna ligger i flera lager och avsikten med dem har uppenbart 

varit att skapa en hög eggvinkel. Distaldelen verkar vara först avbruten, sedan avslagen i samband 

med retuscheringen av den högra sidan. Sett från sidan är spånet främst böjt i mittpartiet. Det är 

trapetsformat i tvärsnittet. Det finns också retuscher längs alla delar av eggen, som är tillfälliga och 

ej systematiskt placerade. Längden är 109 mm, bredden 20 mm, tjockleken är 4 mm i smalaste 

partiet och 8 mm över slagbulan. 

- 43 -

Figur 41. Spånet från Trössla. Avbildning av Jan Jäger, skala 1:1. 

Bruksskadeanalys kort sammanfattat 

Spånets högra egg är retuscherad från distaländen och 5 cm längs med eggen från avspaltningssidan 

och bildar en egg på 50-60 o . Längs samma eggrand är en kort retuschering utförd eller påbörjad på 

spånets proximala del och ca 1 cm lång. Längs denna egg finns det enstaka fläckar med eroderade 

ytor, som kan vara gamla spår av användning. Nötningen uppträder som linjära strukturer av skilda 

slag, repor, rännor och sträck av nernötta toppar i ytan. Ovanpå denna nötning ligger stråk med 

”stenglans”, tydliga spår av nötning med en annan sten. Dessa har koppling till retuscheringen av 

eggen. Samma fenomen har konstaterats på ytor längs hela eggen. 

Den distala delen uppvisar också den spår av den eroderade nötningen, riktning på de linjära 

strukturerna, utsplittringarnas utseende och den nernötta eggranden anger användning som 

hyvelredskap. Det verkar mycket opraktiskt, med tanke på kraftriktningen och spånets form. 

Troligast är det vi ser resultat av någon typ av postdepositionell process. 

- 44 -

Den vänstra eggen är på motsidan nästan hela vägen täckt av krusta och ett litet parti mitt på 

eggranden bär också små retuscher. Den distala delen av denna egg har en liten facett med mycket 

hög eggvinkel, 80-90 o . Om man utgår ifrån att spånet skulle fungera som en typ av kniv är denna 

sida av spånet användbar bara som skaftningssida. 

Figurer 42-45 är bilder på den linjära eroderade nötningen och de ovanpå liggande 

hammarslagsskadorna. 

Vad berättar detta om spånets tillverkning? 

Det är tillverkat med en typisk neolitisk metod. Man har preparerat plattformen genom avslag 

mot denna i stället för från den och ner på kärnkroppen (som man föredrog under mesolitikum). 

Avslagningen har skett med hjälp av mjuk och indirekt teknik med en gles avslagning av spån 

runtom kärnkroppen. Närvaron av krusta har inte varit något problem för bruket av spånet. 

Kärnan man använt är svår att rekonstruera med bara ett spån, men vissa drag borde vara tydliga. 

Den måste ha varit mer än 11 cm lång. (spånet är nästan 11 cm och den distala avslutningen finns 

inte med). Spånet borde ha varit en tredje-fjärde generations spån från denna kärna (om man 

räknar med ryggåspreparering, vilken uppenbart gjorts). Detta säger att man måste ha börjat med 

ett ämne åtminstone tre-fyra cm högre än när detta spån slogs av. I början borde alltså ämnet ha 

varit minst 15 cm (se Callahan 1995 figur 14; s.234). Detta kan beräknas också utifrån kunskapen 

om plattformsfacetteringstekniken, som är ganska materialslukande. Spånet är tillräckligt böjt för 

att det säkert kom från en enpolig kärna, för det talar även avsaknaden av anslagsnegativ på utsidan 

i riktning från distaldelen. 

Retuscheringen av distaldelen och av distaländen visar att man haft avsikt att göra om spånet till 

ett redskap eller stoppa in det i ett skaft. Huruvida detta lyckades kan avgöras med hjälp av 

bruksskadeanalys. Den eggdel som då skulle användas var högra proximaldelen. Den har inte 

modifierats på något sätt, annat än genom nötning mot något. (Detta kan ha skett under tiden efter 

depositionen.) 

- 45 -

Figur 42. 200x mikroskopförstoring. Den ursprungliga eroderade nötningen täcks av en stenskada. Bilden tagen 

på den retuscherade eggranden. 

- 46 -

Figur 43. 400x mikroskopförstoring. Samma plats som figyr 41 men alldeles vid eggen. Flera repor syns i den 

ljusa glansen. De ligger 90 o mot den ”egg” de uppträder på, den högvinklade avbrutna distaldelen på dess 

avspaltningssida. 

- 47 -

Figur 44. 400x mikroskopförstoring. Det jag uppfattar som eroderad gammal nötning. Tagen på den avslagna 

distaldelen av spånet. 

- 48 -

Figur 45. Stenskada som löper som en serie vita fläckar en bit bakom eggranden. Samtidigt syns flera olika tjocka 

parallella repor i 90 o vinkel från eggranden och bakåt på eggen. 

- 49 -

Vad kan vi säga om spånets användning 

Det har funnits en avsikt att bruka spånet, det är alldeles klart. Spontant känns omarbetningen till 

något slags redskap oavslutad. Jämförelse kan göras med andra spån, tidigare analyserade för 

funktionsbestämning. Dessa spån är funna i Mellansverige och kan på ett eller annat sätt sättas i 

samband med båtyxkulturens begravningar. Alla dessa har använts till skärning av silikarika växter, 

d.v.s. gräs eller vass. Bland gräsen räknas även de domesticerade som vete, eller korn. 

Bruksskadorna på dessa ”gravspån” har tolkats som härstammande från skörd. Jämförelser med 

användning av spån i områden från vilka jordbruket kom till Sverige och Europa visar på 

systematiskt bruk av spån på detta sätt. Man kan säga att spånet har under jordbrukets införande 

”återuppfunnits” för användning som skära och fått en utformning som motsvarade dess 

betydelsefulla ställning i skördearbetet. Det finns också en grupp av sådana spån som inte har några 

spår av användning. De hittas företrädesvis nära flintkällor d.v.s. i södra Sverige. Om de 

förekommer i gravar så kan de vara flera stycken och i några fall är slagna från samma kärna. En 

analys av spånet och följande observationer har gjorts. På några ytor längs med avspaltningssidans 

vänstra egg finns spår av eroderat slitage. Dessa finns längs de eggpartier som retuscherats, även 

där den eroderade glansen inte förkommer. Tvärs över dessa finns tydliga spår från slag av en 

annan sten. De härstammar med största sannolikhet från hammarslag från retuscheringen. De 

mikroretuscher som förekommer längs med eggen har skarpa, ej nernötta kanter och är fria från 

nötningsspår inuti. De bryter av de äldre eroderade nötningen. De borde alltså ha tillkommit i sista 

stadiet av spånets brukstid, alldeles innan deponeringen. Den eroderade nötningen går inte att 

bestämma annat än till riktning, den verkar ha uppstått i en hyvlande/skrapande rörelse, både på 

den högra eggen och på den distala avslagna änden av spånet. 

Det finns två möjliga tolkningar utifrån det vi vet om spånet och det vi tror oss veta om 

bruksregler under neolitisk tid i Sverige. Den ena är att spånet har kommit till Trössla som en 

färdig produkt, som inte hunnit brukats innan den av en eller annan anledning deponerats. Den 

andra tolkningen är mer spekulativ. Spånet kan ha varit del av en ”offernedläggelse” i eller utanför 

en grav, där man, som det hände vid flintkällorna, lade ner ett nytt föremål som skulle användas 

någon annan tid, någon annanstans. Eftersom jag inte undersökt tidigneolitiska spån från tydligt 

daterade kontexter i Sydsverige, kan jag bara utgå från ett förslag ”rimligt” för mellanneolitisk 

bondekultur. Det vore önskvärt att sätta spånet i ett större sammanhang för att verkligen kunna 

vara säker på att en tolkning som ovan kan anses just rimlig. 

Vad kan vi säga om spånets kultur eller tidstillhörighet? 

Tillverkningsmetoden är neolitisk, flintan hämtad från Sydskandinavien. Spånet är tillverkat av 

någon som hade god kännedom om metoden, tillgång till bra flinta i tillräckliga mängder och kunde 

tänka sig att kassera eller gräva ner en ganska ovanlig och kanske dyrbar produkt. Det är inte den 

bästa av alla spån som framställts från denna kärna, om man ser krustan som hinder att använda 

eller njuta av skönheten (en modern uppfattning måhända). Det är i alla fall ingen dussinprodukt 

från någon närbelägen boplats med tillverkning av vardagsredskap. 

- 50 -

Hittills har sådana spån hittats i Mellansverige som lösfynd, knutna till tidigneolitiska miljöer 

(också där man saknar fyndsammanhang) eller i båtyxkulturens gravkontexter. Man har inte hittat 

denna typ av spån på de boplatser som kunnat hänföras till båtyxkulturen och ej heller på boplatser 

från den mellansvenska gropkeramiska kulturen. De gravspån från stridsyxekultur jag hittills sett är 

tunnare och tydligt avslagna från välvda (nästan päronformade) enpoliga kärnor av hög 

flintakvalite. Men de är så få att jag inte kan utesluta att detta spån också skulle kunna vara ett 

sådant. Spånet kan också förbindas med de tidigneolitiska boplatslagren i området. Det finns spån 

från sådana lokaler i Skåne och även från Mellansverige (Frotorp). En utredning kring dessa är på 

gång. Tills dess resultat är klara kan en mer bestämd tolkning inte ges. 

- 51 -

OSTEOLOGISK ANALYS 

av Ylva Bäckström 

Det analyserade benmaterialet från Trössla-boplatsen delas i rapporten nedan in i två separata 

områden: norr och söder om grustaget. Fynden från norra ytan dateras till början av 

tidigneolitikum, fynden från rutgrävningen på södra ytan dateras till slutet av tidigneolitikum. I de 

påförda massorna på södra området förekommer tidig- och mellanneolitiska fynd blandat. 

Analysen har påvisat en intressant skillnad i artinnehåll mellan de två områdena. Norr om grustaget, 

hittades benfragment av tamboskap (nöt och får/get). Söder om grustaget fanns huvudsakligen ben 

av säl. 

Material 

Sammanlagt har drygt 70 gram ben analyserats från den norra och södra delen. Det analyserade 

materialet består enbart av brända ben, som till färgen huvudsakligen är gulbruna norr om grustaget 

och gulvita söder om grustaget. Fragmenteringen av benmaterialet är stor, och i medeltal är 

fragmenten endast ca 10 mm stora och väger i genomsnitt inte mer än ca 0,16 gram/benfragment. 

Även beträffande fragmenteringsgraden finns en skillnad mellan benmaterialet norr och söder om 

grustaget. I den norra delen är benmaterialet mer fragmenterat, i genomsnitt väger benfragmenten 

0,09 gram/st. I den södra delen är vikten i genomsnitt 0,2 g/fragment. På grund av 

fragmenteringen har endast en bråkdel av materialet kunnat artbestämmas. Den högre 

bestämningsgraden för benmaterialet söder om grustaget, se figur 46, hänger alltså till stor del 

samman med dess lägre fragmenteringsgrad, vilken i sin tur kan bero på att materialet 

huvudsakligen består av de kompakta och därigenom mer mot vittring motståndskraftiga benen 

från säl, figur 46. En annan orsak kan vara att fynden från södra delen huvudsakligen är lösfynd till 

skillnad från benmaterialet från den norra delen som huvudsakligen tillvaratagits vid sållning. 

Figur 46. Analyserat benmaterial fördelat på norra och södra området. Vikt (g), antal fragment, 

fragmenteringsgrad, färg och bestämningsgrad. 

Område Antal fragment Vikt (g) Fragmenteringsgrad 

(genomsnittlig 

g/fragment) 

Färg Bestämningsgrad % 

(antal och vikt) 

Norra 177 17,06 0,09 gulbrun 22,6/28,5 

Södra 272 56,3 0,2 gulvit 30,9/59 

Summa 449 73,36 0,16 

- 52 -

Metod 

I analysen ingår en art- och benslagsbestämning (inklusive bestämning av bendel och sida), en 

köns- och åldersbedömning om möjligt, samt en kvantifiering (antal fragment, vikt och beräkning 

av minsta individantal (MIND)) av materialet. Dessutom har sjukliga förändringar eller andra 

förändringar på benen noterats. Samtliga data har registrerats i en databas. 

Vid bedömningen av ålder på säl har jag använt mig av de åldersintervall, AG 1-4, baserade på Jan 

Storås forskning om när sälskelettets olika epifyser växer samman. AG 1 representerar årskutar, 

AG 2 unga (juvenila), AG 3 unga vuxna och AG 4 äldre vuxna sälar (Storå 2001 s 22). 

Djurbenen har analyserats ur ett tafonomiskt perspektiv, vilket innebär att man försöker förstå 

vad som har påverkat ett benmaterial sedan det hamnat på marken. Detta sker främst genom en 

okulär besiktning av märken på benen samt förändringar av benvävnad o.d. Detta perspektiv är 

bl.a. väsentligt för att avgöra hur representativt ett material är, t ex om vissa skelettdelar eller arter 

är underrepresenterade på grund av olika tafonomiska processer. Fragmenteringsgraden mätt i 

fragmentstorlek eller genomsnittlig vikt/benfragment ger också en bild av ett benmaterials 

representativitet, men specificerar inte de omständigheter som influerat det. De tafonomiska 

faktorer som kan påverka ett benmaterial kan tillskrivas tre olika aktörer; människan, djuren 

och/eller naturen. Människans inverkan på ett benmaterial kan ses i bränningen av benen, märken 

efter slakt och genom den mekaniska vittring som kan angripa ben som utsätts för människors 

trampande. Påverkan av djur är framförallt bit- och klomärken som gnagare och rovdjur kan lämna 

efter sig på benen. Naturens effekter avslöjas genom den kemiska vittring som benen utsätts för 

både när de är lagrade i sediment och när de ligger öppet exponerade för väder och vind (se 

Bäckström 1996). Många gånger har samtliga faktorer verkat på ett benmaterial. 

Resultat 

Påverkan på benmaterialet (tafonomi) 

Benmaterialets höga fragmenteringsgrad är utan tvekan ett resultat av tafonomins verkningar. Och 

till följd av denna innehåller materialet endast ett fåtal fullständiga ben, huvudsakligen falanger och 

hand- och fotrotsben av säl. Materialet uppvisar således sannolikt en överrepresentation av dessa 

benslag, s.k. primärt slaktavfall. Den mänskliga påverkan ses enbart i själva bränningen av 

benmaterialet. Eventuellt förekommande spår efter slakt eller bearbetning har därför, och på grund 

av den höga graden av fragmentering, försvunnit. 

Ben från säl verkar bevaras bättre än övriga arter, med all sannolikhet beroende på deras 

kompakta struktur. Men att bevarade rester av fisk och fågel finns indikerar att tafonomin kanske 

inte har påverkat benmaterialets artsammansättning som sådan, utan faktiskt speglar den 

faunaekonomi som varit på platsen. 

- 53 -

Osteologisk bedömning 

Norra området 

Benmaterialet från det äldre tidigneolitiska området norr om grustaget innehåller ben från 

tamboskap – nöt och får/get. Från förstnämnda art finns endast fragment av falanger bevarade och 

från sistnämnda falanger och ett fragment av ett armbågsben. Det finns även fragment av en liten 

och en mindre landlevande däggdjursart. Med ”liten däggdjursart” menas ett djur i storleken av en 

gnagare-skogsmård. Med ”mindre däggdjursart” menas ett djur i storleken av en skogshare-utter. 

Inga säkra ben av fågel har hittats på denna sida av grustaget, men däremot finns ett par 

käkfragment av fisk (figur 47). 

Figur 47. Art- och benslagsfördelning. Norra området. Ålder, antal fragment, vikt (g) och minsta individantal 

(MIND). Anläggningar=fetstil. 

Ruta/Anl/Lösfynd (LF) Art Benslag Åld 

er 

An 

tal 

frag 

ment 

Vikt 

(g) 

R1051/A3188; R1054 Nötboskap (Bos taurus) Fragment av falanger Ad 3 2,5 1 

R1054/A3188; R1054 Får/get (Ovis aries/Capra hircus) Fragment av armbågsben 

och falanger 

R1054/A3188; R1055 Får/get (Ovis aries/Capra hircus)? Fragment av strålben- och 

armbågsben 

R1058/A3218; R1058; 

LF2033 

Mindre landlevande däggdjursart Fragment av revben, kota 

och långt rörben 

M 

IN 

D 

Ad 3 0,5 1 

- 2 0,3 

- 4 0,25 - 

R1051/A3188 Obestämd sälart (Phocidae sp.)? Fragment av falang Juv 1 0,05 - 

R1054/A3188; R1054 Fisk (Pisces sp.) Fragment av käke - 2 0,2 2 

R1051/A3188 Fisk (Pisces sp.)? Obestämt - 1 0,01 - 

R 1051-52; 

R1053/A3218; 

R1054/A3188; R1051; 

R1054-55; R1056 (1); 

R1057 

Fågel (Aves sp.)/liten däggdjursart Fragment av falang och 

långa rörben 

A3188; A3218 m fl Obestämd djurart (Animalia indet.) Bl a fragment av långa 

rörben och kotor 

- 27 1,25 ? 

- 134 12,0 - 

Summa 177 17,06 

Två anläggningar undersöktes på ytan norr om grustaget, A3188 och A3218. A3188 innehöll 75 

benfragment, varav tre-fyra härrör från tamboskap, ett från ev säl, ett par från fisk och åtta från 

fågel/liten däggdjursart. 60 benfragment är obestämda (figur 48). A3218 innehöll sammanlagt 13 

benfragment, varav fyra härrör från fågel/liten däggdjursart och två från mindre landlevande 

däggdjursart (figur 49). Bägge anläggningarna innehåller både slakt- och matavfall. 

- 54 -

Figur 48. Art- och benslagsfördelning i A3188. 

Ruta Art Benslag Ålder Antal Vikt (g) 

1051 Fågel/liten 

däggdjursart 

Långt rörben - 4 0,3 

1051 Obestämd djurart Obestämt - 20 1,3 

1051 Obestämd djurart Långt rörben - 1 0,4 

1051 Obestämd sälart? Falang (I) Juv 1 0,05 

1051 Nötboskap Falang (I)* Ad 2 1,4 

1051 Fisk? Cranium - 1 0,01 




däggdjursart 




1054 Får/get? Armbågs- och 

strålben? 


däggdjursart 

- 1 0,1 


1054 Fisk Käkfragment - 1 0,1 

1054 Får/get Armbågsben - 1 0,2 


Summa 75 7,61 

* 14 C-daterad till 4955±45 BP, se 14 C-datering. 

Figur 49. Art- och benslagsfördelning i A3218. 

Ruta Art Benslag Ålder Antal Vikt (g) 


däggdjursart 

1053 Obestämd 

djurart 

1058 Mindre 

landlevande 

däggdjursart 

1058 Obestämd 

djurart 


Obestämt - 2 0,1 


Obestämt - 5 0,3 

Summa 13 0,6 

- 55 -

antal fragment 

45 

40 

35 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

42 

27 

4 

3 

2 

Rovdjur 

1 

Mindre landlevande djurart 

Figur 50. Artfördelning. Norra och södra området. Totala antalet benfragment: 116. 

Södra området 

4 

Fisk 

3 

Fisk? 

1 1 1 

Ungefär hälften av benen från södra delen av undersökningsområdet plockades in som lösfynd. 

Övriga ben hittades vid rutgrävningen, och har genom keramikfynd daterats till sen tidigneolitisk 

trattbägarkultur. Andelen ben från säl dominerar starkt. Av 73 mer eller mindre definierade 

benfragment, kommer 42 från säl. Av dessa har nio ben definierats som ben av vikaresäl, figur 50 

och 51. 

Vikaresälen är tillsammans med grönlandssäl den vanligast förekommande sälarten under 

neolitikum. Vikaren är till skillnad från grönlandssälen stationär och solitär, och hör framför allt 

hemma, vilket namnet antyder, i vikar längs kusterna. Men under vintertid vistas de gärna i öppna 

havet, även när isarna börjar frysa till. Jakt på vikare sker idag på isarna vintertid. Under denna 

period, mars-april, föds sälkutarna, och skyddas i snögrottor ute i isarna (Bjärvall & Ullström 1985 

s 169, Storå 2001 s 2f). 

Benresterna från säl härrör åtminstone från två individer, varav bägge bedömts vara yngre 

individer: åldersgrupperna AG3-4 och AG1-2 (se Storå 2001 s 22). 

- 56 - 

27

Övriga benfynd i den södra delen är ett enstaka fragment av vardera nötboskap, obestämt rovdjur, 

fisk och fågel. Käkfragmentet av fisk har på grund av den höga fragmenteringen ej säkert kunnat 

bestämmas till art, men indikationer tyder på att det skulle kunna vara gädda. Bestämningen till 

fågel rör ett fragment av ett skenben (tibiotarsus). Detta ben har endast närmare kunnat bestämmas 

till dykand, men framför allt liknar det ejder eller i andra hand storskrake. Bägge arterna kan ses i 

stora flockar längs kusterna och i skärgårdarna, men beträffande storskraken så inträffar det 

antingen under sensommaren när hanarna ruggar eller under senhösten när man samlas för 

kollektiva fisken. Ejdern häckar även längs kusterna, vilket inte storskraken gör. Dess häckning sker 

istället vid sjöar och lugnare vatten. Bägge arterna kan betraktas som flyttfåglar, med det undantaget 

att storskraken kan stanna över vintern ifall det är öppet vatten (Mullarney m.fl. 1999 s 60, s 68). 

Figur 51. Art- och benslagsfördelning. Södra området. Ålder, antal fragment, vikt (g) och minsta individantal 

(MIND). Rutor=fetstil, TRB. 

Ruta/Lösfynd (LF) Art Benslag Ålder An 

tal 

frag 

ment 

Vikt 

(g) 

LF2968 Nötboskap (Bos taurus) Fragment av underkäke - 1 0,3 ? 

R1048; R1071 L2; LF2144, 

2164, 2181, 2194, 2196; BW 

lösfynd SV grustag 

Vikare (Phoca hispida) Fragment av hand- och 

fotrotsben, mellanhands-/ 

mellanfotsben och falanger* 

LF2105, 2644 Vikare (Phoca hispida)? Fragment av kranium och 

mellanhands-/ 

mellanfotsben* 

R1044-45; R1048; R1068 

(övre lagret); R1071 L2; 

R1072; LF 12-13, 2105, 

2118, 2144-45, 2180, 2200, 

2965-66; BW lösfynd SV om 

grustag; BW lösfynd 

dumphög SV grustag 

R1045; R1047 (-37); R1071 

L2; R1071; R1076; R1081; 

LF2105, 2107, 2121, 2124, 

2127, 2131, 2132, 2140, 

2149, 2161, 2965 

Obestämd sälart (Phocidae sp.) Kranium, revben, 

handrotsben, mellanhands-/ 


Obestämd sälart (Phocidae sp.)? Fragment av kranium, 

revben, kotor**, 

mellanhands-/ 


M 

I 

N 

D 

2 juv* 9 7,8 2 

Ad* 2 2,1 - 

3 juv* 31 11,9 - 

1 ad*, 

3 ad, 4 

juv** 

26 6,35 ? 

LF2120 Rovdjur (Carnivora sp.) Underkäksfragment - 1 0,4 - 

R1048 Fisk (Pisces sp.) Fragment av underkäke - 1 0,1 1 

LF2968 Andfågel (Anatidae sp.) Fragment av skenben - 1 0,3 

R1072 Fågel (Aves sp.)? Fragment av långt rörben - 1 0,05 ? 

Obestämd djurart (Animalia 

indet.) 

Bl a fragment av kranium, 

kotor och långa rörben 

- 199 27 - 

Summa 272 56,3 

- 57 -

Sammanfattning av den osteologiska analysen 

Det är svårt att dra några långtgående slutsatser angående resursutnyttjandet på Trössla-boplatsen 

och dess säsongstillhörighet. Framför allt blir det svårt eftersom endast en bråkdel av boplatsen har 

undersökts, och dessutom är materialet volymmässigt litet och mycket fragmenterat. 

Jakten på vikare kan ha försiggått under vintersäsongen. Jakten på andfågel kan ha skett när som 

helst under året, förutom under vintern. De få resterna efter tamboskap kan kanske härstamma 

från boskap som gått på sommarbete på ön. 

Det man sammanfattningsvis kan säga är att aktiviteter rörande säljakt verkar ha koncentrerats till 

den södra delen av boplatsen. 

- 58 -

SAMMANFATTANDE DISKUSSION 

Under perioden 030922 – 031003 genomförde SAU en efterundersökning av en vid grustäkt 

skadad stenåldersboplats, Trössla (RAÄ 270), i Trosa-Vagnhärad sn, Södermanland. 

Undersökningen utfördes på uppdrag av länsstyrelsen i Södermanland, och bekostades av allmänna 

medel. Arbetet leddes av arkeolog Fredrik Hallgren, dessutom deltog arkeologerna Ann Lindkvist, 

Cecilia Lidström-Holmberg och Kajsa Willemark. Skadorna på fornlämningen upptäcktes 2002 av 

Boris Wredenmark, som anmälde ärendet till länsantikvarie Agneta Åkerlund. Det nyligen 

utvidgade grustaget har uppskattningsvis förstört ca. 8000 m 2 av fornlämningen, medan ytterligare 

ca. 3000 m 2 har schaktats av som förberedelse inför fortsatt täkt. På den avbanade ytan låg rikligt 

med stenåldersfynd exponerade, och det var denna yta som var föremål för efterundersökning. 

Undersökningen påvisade att delvis intakta fyndförande lager fanns bevarade inom två delytor av 

det avschaktade området, den ena av dessa låg norr om det utvidgade grustaget, den andra söder 

därom, avståndet mellan delytorna var ca. 100 m. På den högre liggande norra ytan påträffades 

sparsamt dekorerad trattbägarkeramik, slagen flinta och kvarts samt brända ben från nötboskap, 

får/get, fisk och säl. Fynden har daterats till tidigneolitikums inledningsskede genom direkt 14 Cdatering 

av två ben från nötboskap. På den lägre liggande södra ytan påträffades rikt dekorerad 

trattbägarkeramik, slagen flinta samt brända ben av bl.a. säl, fynd som 14 C-daterats till 

tidigneolitikums andra halva. 

Med de snäva ekonomiska ramar som fanns för efterundersökningen kunde endast en liten del av 

de bevarade fyndförande lagren undersökas. Fornlämningen kvarligger således på de vid 

grustäktsarbetet avschaktade ytorna. Stenåldersboplatsens utbredning i den omgivande 

skogsmarken är ej känd. 

Det kanske mest spännande resultat med undersökningen är att djurbensmaterialet från den äldre 

tidigneolitiska fasen domineras av tamdjursben. Som alltid är analyser av djurbensmaterial 

behäftade med en rad källkritiska aspekter, endast de ben som bränts har bevarats, fiskben (och 

andra små ben) är underrepresenterade då vattensållning inte tillämpats, det tillvaratagna 

osteologiska materialet är kvantitativt mycket litet, osv. Att tamdjur dominerar de artbestämda 

benen, betyder således inte att man kan dra slutsatsen att tamdjur dominerat näringsekonomin. Inte 

desto mindre visar de att nötboskap och får/getter, eller åtminstone ben av dessa arter, hanterats 

på platsen precis i inledningen av tidigneolitikum. 

I dagsläget finns ett trettiotal publicerade 14 C-dateringar av ben från tidigneolitisk nötboskap från 

Skandinavien, flertalet av dessa kommer från Danmark, och är resultatet av ett riktat 

forskningsprojekt kring introduktionen av tamboskap i vårt grannland. Från Mälardalen finns vid 

sidan av Trössla daterade koben från Skumparbarget i Närke (Hallgren manuskript). Dateringarna 

av ben från nötboskap från Trössla och Skumparberget är ungefär samtida med de äldsta daterade 

kobenen från Danmark, vilket antyder att tamfä introducerades kring samma tidpunkt i Mälardalen 

och Danmark (figur 52). Redan tidigare har det funnits data som talat för att trattbägarkulturens 

materiella kultur tas upp ungefär samtidigt i de bägge områdena (Kihlstedt m.fl. 1997, Persson 

1999, Hallgren 2003), men det är värdefullt att kunna belägga att tamdjur introducerats synkront 

med de materiella lämningar och hantverkstraditioner som karaktäriserar trattbägarkultur. 

- 59 -

Atmospheric data from Stuiver et al. (1998); OxCal v3.5 Bronk Ramsey (2000); cub r:4 sd:12 prob usp[chron] 

C14-DATINGS OF EARLY NEOLITHIC CATTLE 

Trössla, Södermanland 

Ua-22409 5105±45BP 

Ua-22408 4955±45BP 

Skumparberget, Närke 

Ua-18718 5170±65BP 

Ua-18719 5055±50BP 

Ua-18720 4810±75BP 

Stora Förvar, Gotland 

Ua-3248 4935±75BP 

Grottan, Gotland 

Ua-3543 4700±80BP 

Lillegården, Västergötland 

Ua-1367 4775±95BP 

Åkonge, Store Åmose, Sjælland 

Aar-4453 5135±50BP 

Aar-4452 5120±40BP 

Aar-4451 4965±45BP 

Muldbjerg, Store Åmose, Sjælland 

Aar-4993 5050±45BP 

Aar-4994 5010±50BP 

Øgårde, Store Åmose, Sjælland 

K-5057 5030±90BP 

K-4978 4560±85BP 

K-2279 4510±90BP 

Kildegård, Store Åmose, Sjælland 

K-4979 4630±85BP 

Saltbaek Vig, Sjælland 

Aar-3316 5040±65BP 

Aar-3317 5040±60BP 

Snævret Hegn. Sjælland 

K-4771 4960±90BP 

K-4770 4770±85BP 

Maglemosegård, Sjælland 

K-4980 4620±60BP 

Snoldelev Mose, Sjælland 

K-2778 4600±90BP 

Holmene, Sjælland 

K-4982 4610±85BP 

K-4981 4490±85BP 

Borremose, Sjælland 

K-5537 4525±90BP 

Visborg, Jylland 

Aar-5004 4955±60BP 

Aar-5005 4925±55BP 

Aar-5006 4650±55BP 

Kærup, Jylland 

K-5536 4740±75BP 

6000CalBC 5000CalBC 4000CalBC 3000CalBC 2000CalBC 

Calibrated date 

Figur 52. Sammanställning av 14 C-dateringar av tidigneolitisk nötboskap från Sverige och Danmark. (Koch 

1998, Heinemeier & Rud 1998, 1999, 2000, Persson 1999, Fischer 2002, Heinemeier 2002, Price m.fl. 2003, 

Rundkvist m.fl. 2004, Hallgren manuskript). 

- 60 -

De två ben från nötboskap som daterats på Trössla är vidare signifikant oliktida, detta talar för att 

de representerar olika individer, och därmed olika händelser. Då benen ändå är hittade i samma 

rumsliga kontext finns anledning att tro att hantering av kor (eller ben av kor) varit en 

återkommande företeelse på Trössla norra. 

Hur skall man då förstå förekomsten av ben från nötboskap och får/get på en lokal i utskärgården? 

Som nämns i Ylva Bäckströms osteologiska rapport kommer tamdjurbenen från köttfattiga delar av 

djuren, något som talar emot att tamdjurbenen hamnat på Trössla i form av medhavd proviant. 

Inte heller är det benslag som är vanliga som utsmyckning av människor eller konstruktioner (t.ex. 

tänder eller kranier). Rimligt är att tolka benen som slaktavfall, och att det är lämningar efter djur 

som levt och dött i grannskapet. I historisk tid har det varit vanligt att befolkningen i skärgården 

kombinerat fiske och säljakt med fädrift och småskalig odling. Skärgårdsförfattaren Sten Rinaldo 

har skrivit följande om ön Rödlöga i Stockholms Skärgård under 1800-talet : 

”Ön höll över trettio kor och ett hundratal får. All gröda togs tillvara, inte bara på bylanden och öarna 

närmast omkring. Man for långt ut till havsskären för hö- och lövtäkt. Skären som bar lövskog blev som 

välansade parker efter slåttern. Godvädersdagar i högsommaren kunde man se jättelika hövålmar krypa över 

skärgårdshavet. Det var höbåtar, som roddes mot hemön med örtkryddad utskärsgröda. Korna simmade 

mellan öarna kring hemlandet då de sökte bete sommartid, och fruntimren kunde ro långa vägar då de skulle 

mjölka. Det fanns särskilda fårskär i havet öster om Rödlöga – skären i Åsmansboda, Långharan i 

Ängskärsarkipelagen och Anskären långt ut i Skrakfjärden. Dit roddes fåren redan i början av maj, mitt i 

sjöfågelhäckningens ömtåliga tid. Men aldrig hände det att någon åda eller svärta rök av boet för fårens skull.” 

(Rinaldo 1978 s.84) 

Figur 53. ”Hagas-Agneta ror sina kor till bete på någon holme. Fick man bara med sig skällkon följde de 

andra efter.” Foto från Arholma i norra Stockholms Skärgård (Eldvik 1992 s.207). 

- 61 -

Rödlöga ligger i ett läge som minner om Trösslas i övergång mellan mellanskärgård och 

utskärgård. Rödlöga är till arealen betydligt mindre än det tidigneolitiska Trössla, det är således inte 

orimligt att den senare ön kunnat föda en hjord tamfä. Som nämns i Rinaldos text simmar kor 

gärna mellan öar i jakt på bete, något som illustreras väl av fotografiet som återges i figur 53, taget 

på Arholma i norra Stockholms skärgård kring 1940. Dagens tamfår är dåliga simmare p.g.a. av den 

tjocka pälsen, tamfårets vilda anfader, mufflonfåret, simmar dock mycket bra vilket jag själv har 

haft tillfälle att bevittna i Stora Nassa i yttre Stockholms Skärgård (figur 54). 

Figur 54. Simmande mufflonfår i Stora Nassa, Stockholms Skärgård. Mufflonfår är den vilda anfadern till 

dagens tamfår, och har i modern tid införts till Sverige som jaktvilt. Foto Fredrik Hallgren. 

I skarp kontrast är benmaterialet från den yngre tidigneolitiska fasen på Trössla helt dominerat av 

vilda djur, främst säl. Av detta skulle man kunna ledas att tro att jordbrukets, eller åtminstone 

fädriftens, roll minskat i regionen under TN II. En sådan förskjutning av ekonomin har annars 

traditionellt föreslagits ha skett något århundrade senare, i inledningen av mellanneolitikum 

(Welinder 1976). Samma representativitetsproblematik som påtalades för den äldre fasen, behäftar 

naturligtvis även den yngre fasens ben. 

Som nämnts inledningsvis var en av de frågeställningar som diskuterades i undersökningsplanen 

följande: 

- 62 -

”Åsikterna är delade om de tidigneolitiska kust- och skärgårdsboplatserna skall tolkas som säsongmässigt 

nyttjade fiskelägen för en befolkning som levde stora delar av året på jordbruksbosättningar i inlandet 

(Welinder 1974, Hallgren m.fl. 1997), som spår efter en permanent bosättning vid kusten huvudsakligen 

inriktad på fiske och fångst (Segerberg 1999), eller om den dåtida skärgården beboddes av en egen folkgrupp 

som både vad avser ekonomi och kultur skilde sig från västra Mälardalens jordbrukare (Åkerlund 2000).” 

Då materialet från Trössla är litet, och knappast kan antas vara representativt för lokalen som 

helhet kan inga säkra slutsatser dras. Beroende på hur man väljer att tolka fynden kan man finna 

stöd för alla tre scenarios. 

Den äldre fasen (Trössla norra), passar kanske bäst in i Segerbergs modell vilken inbegriper att 

aspekter av jordbruk införlivas i levnadsföringen vid kusten. I Segerbergs scenario spelar jordbruket 

en marginell ekonomisk roll, det osteologiska materialet på Trössla norra domineras dock av 

tamdjur. Detta kan som nämnts förklaras med hänvisning till tafonomi, men jag skulle vilja hålla 

öppet för möjligheten att fädrift och/eller trädgårdsbruk faktiskt hade en viss ekonomisk roll under 

TN I. För att utvärdera detta krävs bättre arkeologiska data. 

Den yngre fasen (Trössla södra), med dess betoning på marina resurser skulle tvärtom kunna 

tänkas passa in i Åkerlunds scenario av en differentiering mellan västra och östra Mälardalen 

(Åkerlund 2000 s.24). Fångsten på Trössla södra var i så fall inte en del av en blandekonomi, utan 

en snarare en renodling av näringsekonomin med ökad betoning på jakt och fiske i östra 

Södermanlands skärgårdsområde. 

Åkerbruk och fädrift är välbelagda på lokaler från västra Södermanland (och resten av Mälardalen) 

under TN II. Från exempelvis Nävertorp, i Katrineholm föreligger får/get ben på en lokal 14 Cdaterade 

till sent tidigneolitikum (Kihlstedt muntligen), och från Östra Vrå, Stora Malm finns de 

numera välkända malstensgravarna med sädeskorn daterade till samma period (Kihlstedt 1996, 

Kihlstedt m.fl. 1997). Både Nävertorp och Östra Vrå ligger i inlandslägen på större öar eller 

kustnära fastland i västra delen av landskapet, de motsäger därmed inte Åkerlunds modell. De 

indragna/inlandslokalerna med tydligt jordbruksinslag från östra Södermanland, som omnämnts i 

avsnittet Fornlämningsmiljö ovan (Brokvarn och Eklundshov) är i dagsläget odaterade, och kan 

således inte belysa problematiken. Från Pärlängsberget norra finns dock ben av får/get som 

troligtvis hör samman med en datering till TN II från platsen (jfr. s.14). I ljuset av detta är det 

således även möjligt att se Trössla södra som en specialiserad fångsstation nyttjad från lokaler i 

indragna lägen på öar längre in i skärgården (Welinder 1974, Hallgren et al. 1997, jfr. Koch 2003). 

Också här finns ett behov av bättre arkeologiskt underlag för att värdera de båda 

tolkningsmodellerna. 

I texten ovan har fornlämningen på Trössla behandlats som en stenåldersboplats. Den arkeologiska 

undersökningen har dock varit så begränsad att lokalens karaktär inte närmare har kunnat 

fastställas, det är således möjligt att platsen hyst exempelvis gravar och offerdepositioner, och det är 

tänkbart att exempelvis spånet skall förstås i ett sådant sammanhang. Boplats, gravar och 

offerdepositioner skall inte ses som motsatsbegrepp, det är tvärtom vanligt att olika rituella 

kontexter påträffas på boplatser från tidigneolitisk trattbägarkultur (Apel m.fl. 1995, Hallgren m.fl. 

1997, Kihlstedt 1996). Vid en eventuell fortsatt undersökning på Trössla bör man således vara 

beredd på att exempelvis gravar kan påträffas. 

- 63 -

REFERENSER 

Bagge, A. 1941. Stenåldersboplatsen vid Vivastemåla, Västrums socken, Småland. Kungl. Vitterhets 

Historie och Antikvitets Akademiens Handlingar 37:7. 

Bengtsson, L. 2003. Knowledge and interaction in the Stone Age. Raw materials for adzes and 

axes, their sources and distributional patterns. I: Larsson, L., Kindgren, H., Knutsson, K., Loeffler, 

D. & Åkerlund, A. (red.). Mesolithic on the move. London. s.388-394. 

Bjärvall, A. & Ullström, S. 1985. Däggdjur. Alla Europas arter. Belgien. 

Callahan, E. 1995. Blades from Middle Neolithic Battle Axe Culture graves in Sweden. A 

preliminary technological study. I: Knutsson, H. Slutvandrat? Aspekter på övergången från rörlig till bofast 

tillvaro. Aun 20, Uppsala. 

Colbing, S. 2004. Skärgårdsliv. Wahlström & Widstrand. 

Edenmo, R., Larsson, M., Nordqvist, B. & Olsson, E. 1997. Gropkeramikerna fanns de? Materiell 

kultur och ideologisk förändring. I: Larsson, M. & Olsson, E. (red.) Regionalt och Interregionalt. 

Stenåldersundersökningar i Syd- och Mellansverige. Riksantikvarieämbetet Arkeologiska Undersökningar, 

Skrifter nr 23. Stockholm. s.135-213. 

Eldvik, B (red.). 1992. Arholma, skärgårdskultur i förändring. Agnes Westerbergs uppteckningar. Nordiska 

Museets Förlag, Stockholm. 

Eriksson, T., D. Fagerlund & B. Rosborg. 1994. Sten- och järnåldersbönder i Frotorp. Från 

Bergslag och Bondebygd 1994. 

Eriksson, P. G. P. & Sten, S. manuskript. Hunting, fishing and early husbandry – animal remains from 

three Stone Age sites in Södermanland. 

Fischer, A. 2002. Food for feasting? An evaluation of explanations of the neolithisation of 

Denmark and southern Sweden. I: Fischer, A. & Kristiansen, K. (red.). The Neolithisation of 

Denmark. 150 year debate. Sheffield. s.321-340. 

Florin, S. 1945. Sköttedal, Trosa-Vagnhärad sn, Södermanland. Opublicerad rapport i ATA. 

Florin, S. 1958. Vråkulturen. Stenåldersboplatserna vid Mogetorp, Östra Vrå och Brokvarn. Stockholm. 

Florin, S. 1961. Djupvik, eine Ostschwedische fischersiedlung vom ende der Steinzeit. The Bulletin 

of the Geological Institutions of the University of Uppsala 40, s.315-372. 

- 64 -

Graner, G. 2003. From sherds to shape. Early Neolithic funnel beakers in Eastern Central 

Sweden – what did they look like? I: Samuelsson, C. & Ytterberg, N. (red.). 2003. Uniting Sea. Opia 

33, Uppsala. 

Graner, G. & Hallgren, F. manuskript. The pottery from a sacrificial fen at the Funnel-beaker 

Culture settlement Skogsmossen, Central Sweden (preleminary title). 

Gustafsson, P. 2003. En stenyxdepå vid Brebol. Arkeologiska meddelanden 2003:09, Sörmlands 

museum. Nyköping. 

Hallgren, F. 1993. Bosättningsmönster i gränsland, Gästriklands stenålder. CD-uppsats, Uppsala 

Universitet. Uppsala. 

Hallgren, F. 1996. Sociala territorier och exogamirelationer i senmesolitisk tid. En diskussion 

utifrån boplatsen Pärlängsberget, Södermanland. Tor 28, s.5-27. 

Hallgren, F. 2003. My place or yours? In Larsson, L., Kindgren, H., Knutsson, K., Loeffler, D. & 

Åkerlund, A. (eds.). 2003. Mesolithic on the move. London. s.592-599. 

Hallgren, F., Bergström, Å. & Larsson, Å. 1995. Pärlängsberget, en kustboplats från övergången mellan 

senmesolitikum och tidigneolitikum. Tryckta rapporter från Arkeologikonsult AB, nr 13. Upplands 

Väsby. 

Hallgren, F., Djerw, U., af Geijerstam, M., & Steineke, M. 1997. Skogsmossen, an Early Neolithic 

settlement site, and sacrificial fen, in the northern borderland of the Funnel-beaker Culture. Tor 29, 

s.49-111. 

Hallgren, F. & Possnert, G. 1997. Pottery design and time. The pottery from the TRB site 

Skogsmossen, in view of AMS-datings of organic remains on potsherds. Tor 29, 113-136. 

Heinemeier, J & Rud, N. 1998. AMS 14 C dateringer. Arkæologiske udgravninger i Danmark 1997, 

s.282-292. 

Heinemeier, J & Rud, N. 1999. AMS 14 C dateringer, Århus 1998. Arkæologiske udgravninger i 

Danmark 1998 s.327-345. 

Heinemeier, J & Rud, N. 2000. AMS 14 C dateringer, Århus 1999. Arkæologiske udgravninger i 

Danmark 1999, s.296-313. 

Heinemeier, J. 2002. AMS 14 C dateringer, Århus 2001. Arkæologiske udgravninger i Danmark 2001, 

s.265-292. 

- 65 -

von Heland, B. 1962. Undersökningar vid Älby i Ösmo. Sörmlandsbygden 1962, s.69-72. 

Isaksson, S. 1999. Analys av organiska beläggningar på keramik från Västra Norge. I: Åstveit, L. I. 

Keramikk i vitenskaplig kontekst. En studie over et neolittisk keramikkmateriale fra Radøy, Hordaland. 

Bergen. 

Kihlstedt, B. 1996. Neolitiseringen i östra Mellansverige – några reflektioner med utgångspunkt 

från nya 14 C-dateringar. I: Bratt, P. (red.). Stenålder i Stockholms län. Stockholm. s.72-79. 

Kihlstedt, B., Larsson, M., & Nordqvist, B. 1997. Neolitiseringen i Syd-, Väst- och Mellansverige 

- social och ideologisk förändring. I: Larsson, M. & Olsson, E. (red.) Regionalt och Interregionalt. 

Stenåldersundersökningar i Syd- och Mellansverige. Riksantikvarieämbetet Arkeologiska Undersökningar, 

Skrifter nr 23. Stockholm. s.85-133. 

Kihlstedt, B. & Lindgren, C. 1999. Att vara beredd på det oväntade – reflexioner utifrån några 

tidigneolitiska fyndplatser. I: Andersson, K., Lagerlöf, A., & Åkerlund, A. (red.). Forskaren i fält – en 

vänbok till Kristina Lamm. Riksantikvarieämbetet, Stockholm. s.35-41. 

van Klinken, G. J., Richards, M. P., Hedges, R. E. M. 2000. An overview of causes for stable 

isotopic variations in past European human populations: environmental, ecophysiological, and 

cultural effects. In Ambrose, S. H., Katzenberg M. A. (red.). Biogeochemical Approaches to Paleodietary 

Analysis. Kluwer Academic, NewYork. s.39–63. 

Koch, Eva. 1998. Neolithic bog pots from Zealand, Møn, Lolland and Falster. Nordiske Fortidsminder, 

serie B, Volume 16. København. 

Koch, E. Stenalderbønder på sommerjagt – bopladsen Storelyng VI i Åmosen. Nationalmuseets 

Arbejdsmark 2003, s.209-229. 

Lanting, J. N. & van der Plicht, J. 1998. Reservoir effects and apparent 14 C-ages. The Journal of 

Irish Archaeology IX, s.1-7. 

Lanting, J. N. & Brindley, A. L. 1998. Dating of cremated bone: the dawn of a new era. The Journal 

of Irish Archaeology IX, s.1-7. 

Lanting, J. N., Aerts-Bijma, A. T. & van der Plicht, J. 2001. Dating of cremated bones. 

Radiocarbon 43, s.249-254. 

Lidström-Holmberg, C. 1993. Sadelformade malstenar från yngre stenålder. “Grind my dear one, let her 

grind”. Rapport 2, Flatenprojektet. Statens Historiska Museum / Institutionen för Arkeologi, 

Uppsala Universitet. Uppsala. 

- 66 -

Lidström-Holmberg, C. 1998. Prehistoric grinding tools as metaphorical traces of the past. Current 

Swedish Archaeology 6, s.123-142. 

Lindqvist, C. & Possnert, G. 1997. Om reservoareffekt-problemet. In Burenhult, G. (ed.). Ajvide 

och den moderna arkeologin. Falköping. s.73-74. 

Löfstrand, L. 1974. Yngre stenålderns kustboplatser. Undersökningar vid Äs och studier i den gropkeramiska 

kulturens kronologi och ekologi. Aun 1. Uppsala. 

Mullarney, K, Svensson, L., Zetterström, D. (i samarbete med P. J. Grant) 1999. Fågelguiden. 

Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält. 

Olsson, E. 1996a. Stenåldersboplats vid Häggsta. Rapport, UV Stockholm. Stockholm. 

Olsson, E. 1996b. Neolitikum i Stockholms län – källmaterial och forskningsläge. I: Bratt, P. 

(red.). Stenålder i Stockholms län. Stockholm. s.72-79. 

Olsson, E. 1997. Nivå, kronologi och samhälle. Om östsvensk gropkeramik. I: Åkerlund, A., 

Bergh, S., Nordbladh, J. och Taffinder, J. (red). 1997. Till Gunborg. Arkeologiska samtal. SAR Nr 33, 

1997. Stockholm. s.441-446. 

Olsson. E., Gustafsson, P., Lindgren, C., Miller, U. & Risberg, J. manuskript. The Smällan site. UV 

Stockholm. 

Olsson, E. & Åkerlund, A. 1983. Luvsjöområdet, nyfunnen vråboplats. Rapport UV 1983:4. Stockholm. 

Persson, C. 1977. Beskrivning till jordartskartorna Nynäshamn NV/SV och Nynäshamn NO/SO. SGU 

serie Ae 31-32. Stockholm. 

Persson, P. 1999. Neolitikums början.Undersökningar kring jordbrukets introduktion i Nordeuropa. Kust till 

Kust Böcker Nr 1. Göteborg. 

Price, T. D., Gebauer, A. B., Ulfeldt Hede, S., Sedlacek Larsen, S., Noe-Nygaard, N., Mason, S. L. 

R., Nielsen, J., & Perry, D. 2003. Smakkerup Huse: A Mesolithic settlement in NW Zealand, 

Denmark. Journal of Field Archaeology 28, s.45-67. 

Rinaldo, S. 1978. Vägen till Skarv. Berättelser från utskären. Rabén & Sjögren, Stockholm. 

Rundkvist, M., Lindqvist, C. & Thorsberg, K. 2004. Rojrhage in Grötlingbo. A multi-component 

Neolithic shore site on Gotland. Stockholm Archaeological Reports 41, Stockholm. 

- 67 -

Schiemann, E. 1958. Die Pflanzenfunde in den neolitischen Siedlungen Mogetorp, Ö. Vrå und 

Brokvarn. In: Florin, S. Vråkulturen. Stenåldersboplatserna vid Mogetorp, Östra Vrå och Brokvarn. 

Stockholm. s.249-311. 

Schierbeck, A. 1993. Pärlängsberget. UV Stockholm 1993:47. 

Segerberg, A. 1999. Bälinge mossar. Kustbor i Uppland under yngre stenålder. Aun 26. Uppsala. 

Storå, J. 2001. Reading Bones. Stone Age Hunters and Seals in the Baltic. Stockholm Studies in 

Archaeology 21. Stockholm. 

Thorsberg, K. manuskript. Flintanalys. I: Blomqvist, M., Eriksson, T., Fagerlund, D. & Rosborg, 

B. Arkeologisk undersökning, RAÄ 220, Frotorp, Viby socken, Närke. UV Stockholm. 

Vang Petersen, P. 1993. Flint fra Danmarks oldtid. Høst & Søn, København. 

Welinder, S. 1974. Kulturlandskapet i Mälarområdet. (University of Lund, Department of Quarternary 

Geology. Report 5.) Lund. 

Welinder, S. 1976. The economy of the pitted ware culture in eastern Sweden. Meddelanden från 

Lunds universitets historiska museum 1975-1976. Arkeologiska institutionen, Lunds universitet, Lund. 

s.98-110. 

Åkerlund, A. 1996a. Human responses to shore displacement. Living by the sea in Eastern Middle Sweden 

during the Stone Age. Riksantikvarieämbetet Arkeologiska Undersökningar, Skrifter nr 16. Stockholm. 

Åkerlund, A. 1996b. Sköttedalsboplatsen. UV Stockholm 1996:47. 

Åkerlund, A. 1996c. Tidigneolitiska lämningar vid Mortorp. UV Stockholm, Rapport 1996:128. 

Stockholm. 

Åkerlund, A. 2000. Separate worlds? Interpretation of the different material patterns in the 

archipelago and the surrounding mainland areas of east-central Sweden in the Stone Age. European 

Journal of Archaeology 3/1. s.7-30. 

Österholm, S. 1988. I utriggarkanot över Östersjön. Populär Arkeologi 1988/1. 

- 68 -

TEKNISKA OCH ADMINISTRATIVA UPPGIFTER 

RAÄ nr: 270 

Länsstyrelsen dnr och datum för 

tillstånd: 

431-6898-2002, 2003-06-16 

SAU projekt nr: 6066 

Län, Landskap, kommun och socken: Södermanlands län, Södermanland, Trosa kommun, Trosa- 

Vagnhärad sn 

Utförandetid i fält: 030922-031003 

Tidsåtgång i fält: 320 arkeologtimmar 

Personal: Ansvarig: Fredrik Hallgren. Övriga arkeologer: Ann 

Lindkvist, Kajsa Willemark, Cecilia Lidström-Holmberg 

Undersökt yta: 20,25 m 2 /rutgrävt 

3000 m 2 ytfyndsinventerat 

Läge: Ekonomiska kartan 9I 7a Tullgarn 

Fastighetsbeteckning: Överåda 3:1 

Koordinater: X 6535900, Y 1602180 

Koordinatsystem: RT 90 

Höjdsystem: RH 70 

Inmätningssystem: Totalstation 

Redaktionell bearbetning: Fredrik Hallgren 

- 69 -

Bilaga 1. 14 C-analys 

Bilaga 2. Arkeobotanisk analys 

Bilaga 3. Lantmäteriprotokoll 

Bilaga 4. Lösfyndskoordinater 

Bilaga 5. Rutkoordinater 

Bilaga 6. Keramikfynd 

Bilaga 7. Stenfynd 

Bilaga 8. Benfynd 

BILAGOR 

- 70 -

Bilaga 1. 14 C-Analys

Bilaga 2. Arkeobotanisk analys

Bilaga 3. Lantmäteriprotokoll

Lösf. X-koordinat Y-koordinat höjd 

2000 6 535 878,78 1 602 220,01 33,044 

2001 6 535 888,17 1 602 201,62 34,31 

2002 6 535 888,52 1 602 195,67 34,425 

2003 6 535 883,77 1 602 192,78 34,358 

2005 6 535 887,19 1 602 192,95 34,328 

2006 6 535 888,67 1 602 194,22 34,465 

2007 6 535 889,32 1 602 194,08 34,494 

2008 6 535 889,81 1 602 194,17 34,549 

2009 6 535 891,41 1 602 193,19 34,588 

2010 6 535 892,08 1 602 193,07 34,618 

2011 6 535 892,62 1 602 192,75 34,653 

2012 6 535 891,00 1 602 191,11 34,674 

2013 6 535 891,94 1 602 191,17 34,773 

2014 6 535 891,52 1 602 190,44 34,726 

2015 6 535 892,04 1 602 190,06 34,777 

2016 6 535 894,48 1 602 191,13 34,712 

2017 6 535 894,89 1 602 190,60 34,775 

2018 6 535 894,12 1 602 189,81 34,884 

2019 6 535 894,37 1 602 188,29 34,988 

2020 6 535 893,94 1 602 187,90 35,008 

2021 6 535 894,91 1 602 188,85 34,958 

2022 6 535 894,43 1 602 186,37 34,975 

2023 6 535 893,77 1 602 185,67 35,007 

2024 6 535 893,50 1 602 185,31 35,017 

2025 6 535 894,80 1 602 179,79 35,146 

2026 6 535 894,71 1 602 178,41 35,23 

2027 6 535 896,22 1 602 177,13 35,243 

2028 6 535 896,08 1 602 178,37 35,225 

2029 6 535 895,21 1 602 179,83 35,178 

2030 6 535 898,15 1 602 179,68 35,212 

2031 6 535 898,90 1 602 179,18 35,163 

2032 6 535 895,84 1 602 180,22 35,221 

2033 6 535 895,06 1 602 180,75 35,188 

2034 6 535 896,40 1 602 180,99 35,244 

2035 6 535 897,27 1 602 180,36 35,247 

2036 6 535 895,62 1 602 181,68 35,23 

2037 6 535 895,91 1 602 183,12 35,151 

2038 6 535 895,89 1 602 183,99 35,098 

2039 6 535 897,50 1 602 184,34 35,099 

2040 6 535 896,07 1 602 187,60 35,006 

2041 6 535 897,05 1 602 188,06 35,066 

2042 6 535 897,70 1 602 187,97 35,071 

2043 6 535 895,64 1 602 188,99 34,959 

2044 6 535 896,38 1 602 188,52 35,005 

2045 6 535 897,05 1 602 188,52 35,074 

2046 6 535 897,62 1 602 188,65 35,08 

2047 6 535 899,17 1 602 188,60 35,104 

2048 6 535 898,31 1 602 189,36 35,088 

2049 6 535 897,30 1 602 189,37 35,045 

2050 6 535 896,28 1 602 189,54 35,114 

2051 6 535 895,43 1 602 189,85 34,965 

2052 6 535 898,63 1 602 189,93 35,106 

2053 6 535 895,65 1 602 190,17 34,976 

2054 6 535 896,47 1 602 190,68 34,949 

2055 6 535 899,80 1 602 190,09 35,112 

Bilaga 4, Lösfyndskoordinater


2056 6 535 898,44 1 602 191,38 35,062 

2057 6 535 896,51 1 602 191,81 35,003 

2058 6 535 895,56 1 602 191,52 34,939 

2059 6 535 895,86 1 602 197,69 34,661 

2060 6 535 893,60 1 602 203,06 34,427 

2061 6 535 902,58 1 602 197,42 34,919 

2062 6 535 902,94 1 602 195,78 35,029 

2063 6 535 901,01 1 602 195,63 34,936 

2064 6 535 901,79 1 602 194,79 35,017 

2065 6 535 903,42 1 602 194,65 35,076 

2066 6 535 904,36 1 602 194,36 35,118 

2067 6 535 902,28 1 602 193,63 35,087 

2068 6 535 901,38 1 602 193,68 35,033 

2069 6 535 900,62 1 602 194,66 34,976 

2070 6 535 902,59 1 602 191,15 35,098 

2071 6 535 901,21 1 602 190,96 35,069 

2072 6 535 900,94 1 602 189,50 35,149 

2073 6 535 902,57 1 602 189,03 35,218 

2074 6 535 904,37 1 602 189,63 35,228 

2075 6 535 904,34 1 602 188,88 35,304 

2076 6 535 904,60 1 602 187,95 35,281 

2077 6 535 904,80 1 602 187,48 35,305 

2078 6 535 903,81 1 602 187,58 35,261 

2079 6 535 900,65 1 602 188,31 35,131 

2080 6 535 900,22 1 602 188,69 35,128 

2081 6 535 903,15 1 602 186,51 35,219 

2082 6 535 901,49 1 602 183,69 35,166 

2083 6 535 901,19 1 602 178,28 35,206 

2084 6 535 903,74 1 602 177,48 35,23 

2085 6 535 904,07 1 602 176,90 35,248 

2086 6 535 900,51 1 602 176,66 35,188 

2087 6 535 900,25 1 602 176,04 35,20 

2088 6 535 907,32 1 602 174,31 35,456 

2089 6 535 908,36 1 602 184,15 35,456 

2090 6 535 911,63 1 602 186,05 35,689 

2091 6 535 911,33 1 602 188,87 35,714 

2092 6 535 908,13 1 602 186,92 35,439 

2093 6 535 906,23 1 602 186,84 35,374 

2094 6 535 905,52 1 602 186,87 35,36 

2095 6 535 909,11 1 602 189,75 35,483 

2096 6 535 907,72 1 602 189,81 35,391 

2097 6 535 905,60 1 602 190,57 35,265 

2098 6 535 905,24 1 602 192,73 35,173 

2099 6 535 907,12 1 602 195,14 35,301 

2100 6 535 886,28 1 602 175,01 35,097 

2101 6 535 888,43 1 602 167,18 35,213 

2102 6 535 875,76 1 602 155,28 35,146 

2103 6 535 848,13 1 602 126,16 35,727 

2104 6 535 799,63 1 602 146,41 33,035 

2105 6 535 797,93 1 602 136,19 34,019 

2106 6 535 796,91 1 602 135,90 34,172 

2107 6 535 795,57 1 602 134,65 34,326 

2108 6 535 794,99 1 602 135,49 34,155 

2109 6 535 797,35 1 602 139,90 34,154 

2110 6 535 796,75 1 602 141,64 33,847 

2111 6 535 794,94 1 602 143,47 33,03 

2112 6 535 793,18 1 602 141,77 33,123


2113 6 535 785,09 1 602 143,63 33,173 

2114 6 535 785,15 1 602 144,48 33,281 

2115 6 535 781,26 1 602 141,73 34,114 

2116 6 535 779,25 1 602 140,90 34,384 

2117 6 535 781,25 1 602 138,31 34,574 

2118 6 535 789,37 1 602 151,86 32,533 

2119 6 535 784,08 1 602 150,81 32,526 

2120 6 535 783,23 1 602 151,39 32,487 

2121 6 535 781,90 1 602 152,19 32,442 

2122 6 535 781,08 1 602 151,61 32,525 

2123 6 535 779,76 1 602 152,55 32,408 

2124 6 535 780,12 1 602 153,36 32,381 

2125 6 535 780,04 1 602 154,21 32,315 

2126 6 535 779,25 1 602 153,75 32,328 

2127 6 535 781,71 1 602 145,46 33,115 

2128 6 535 780,01 1 602 146,35 32,973 

2129 6 535 778,88 1 602 147,71 32,776 

2130 6 535 774,89 1 602 148,27 32,573 

2131 6 535 777,32 1 602 151,39 32,445 

2132 6 535 778,92 1 602 151,52 32,512 

2133 6 535 777,87 1 602 153,25 32,344 

2134 6 535 775,85 1 602 152,09 32,381 

2135 6 535 777,73 1 602 155,41 32,366 

2136 6 535 772,84 1 602 153,34 32,294 

2137 6 535 772,41 1 602 153,80 32,273 

2138 6 535 771,61 1 602 149,93 32,507 

2139 6 535 770,57 1 602 149,99 32,80 

2140 6 535 769,95 1 602 154,62 32,189 

2141 6 535 776,80 1 602 160,46 31,916 

2142 6 535 774,11 1 602 162,19 31,805 

2143 6 535 772,94 1 602 159,92 31,929 

2144 6 535 772,04 1 602 158,74 32,029 

2145 6 535 771,23 1 602 160,50 31,93 

2146 6 535 769,70 1 602 159,49 31,917 

2147 6 535 767,78 1 602 156,90 32,005 

2148 6 535 764,84 1 602 157,28 31,415 

2149 6 535 764,35 1 602 158,41 31,561 

2150 6 535 769,69 1 602 161,29 31,821 

2151 6 535 770,31 1 602 163,22 31,748 

2152 6 535 769,30 1 602 163,43 31,639 

2153 6 535 771,06 1 602 164,28 31,709 

2154 6 535 769,55 1 602 163,68 31,658 

2155 6 535 769,29 1 602 164,62 31,639 

2156 6 535 769,84 1 602 164,89 31,616 

2157 6 535 770,21 1 602 164,38 31,68 

2158 6 535 771,60 1 602 165,99 31,649 

2159 6 535 770,97 1 602 166,15 31,606 

2160 6 535 774,02 1 602 166,30 31,678 

2161 6 535 775,00 1 602 167,26 32,15 

2162 6 535 771,45 1 602 168,30 31,538 

2163 6 535 772,91 1 602 167,16 31,628 

2164 6 535 774,02 1 602 167,67 31,777 

2165 6 535 769,04 1 602 165,89 31,623 

2166 6 535 767,04 1 602 167,07 32,137 

2167 6 535 767,97 1 602 168,36 31,506 

2168 6 535 766,68 1 602 168,49 32,008 

2169 6 535 766,27 1 602 169,11 31,911


2170 6 535 769,57 1 602 169,03 31,506 

2171 6 535 772,57 1 602 170,37 31,781 

2172 6 535 773,29 1 602 172,00 32,235 

2173 6 535 771,16 1 602 172,00 31,612 

2174 6 535 769,58 1 602 170,60 31,428 

2175 6 535 768,75 1 602 169,66 31,468 

2176 6 535 767,46 1 602 173,02 31,43 

2177 6 535 771,66 1 602 173,60 31,85 

2178 6 535 764,58 1 602 172,62 31,582 

2179 6 535 766,51 1 602 174,46 31,226 

2180 6 535 765,02 1 602 174,88 31,133 

2181 6 535 766,94 1 602 176,25 31,189 

2182 6 535 765,82 1 602 176,97 31,156 

2183 6 535 764,12 1 602 175,06 31,143 

2184 6 535 764,52 1 602 177,06 31,101 

2185 6 535 764,14 1 602 177,98 31,029 

2186 6 535 765,29 1 602 178,31 31,079 

2187 6 535 766,81 1 602 178,97 31,307 

2188 6 535 766,47 1 602 180,62 31,66 

2189 6 535 763,93 1 602 179,45 31,00 

2190 6 535 765,22 1 602 181,27 31,193 

2191 6 535 763,04 1 602 180,64 31,038 

2192 6 535 762,78 1 602 182,16 31,005 

2193 6 535 762,76 1 602 182,92 30,953 

2194 6 535 762,61 1 602 184,02 30,952 

2195 6 535 760,37 1 602 180,51 31,001 

2196 6 535 760,64 1 602 182,36 30,849 

2197 6 535 760,84 1 602 183,65 30,848 

2198 6 535 761,62 1 602 185,04 30,929 

2199 6 535 754,19 1 602 187,49 30,546 

2200 6 535 754,54 1 602 188,28 30,534 

2201 6 535 753,39 1 602 187,97 30,505 

2644 6 535 780,17 1 602 176,34 29,77 

2645 6 535 770,87 1 602 195,05 30,385 

2700 6 535 779,05 1 602 162,79 32,006 

2965 6 535 794,49 1 602 141,06 33,283 

2966 6 535 761,87 1 602 178,93 30,917 

2967 6 535 772,46 1 602 170,45 31,768 

2968 6 535 776,64 1 602 164,69 32,101 

2969 6 535 775,24 1 602 164,85 31,735 

2970 6 535 800,71 1 602 145,43 33,132 

3057 6 535 891,26 1 602 147,81 36,058 

3521 6 535 761,44 1 602 156,55 31,251 

3522 6 535 784,84 1 602 172,27 30,765

Ruta X-koordinat Y-koordinat höjd 

1001 6 535 880,25 1 602 210,25 33,98 

1002 6 535 885,75 1 602 205,25 34,167 

1003 6 535 880,25 1 602 200,25 33,97 

1004 6 535 885,25 1 602 200,25 34,168 

1005 6 535 890,25 1 602 200,25 34,429 

1006 6 535 895,25 1 602 200,25 34,576 

1007 6 535 900,25 1 602 200,25 34,765 

1008 6 535 905,25 1 602 200,25 35,037 

1009 6 535 884,25 1 602 195,25 34,314 

1010 6 535 890,25 1 602 196,25 34,572 

1011 6 535 895,75 1 602 195,25 34,769 

1012 6 535 900,25 1 602 195,25 34,981 

1013 6 535 905,25 1 602 195,25 35,154 

1014 6 535 890,25 1 602 190,25 34,66 

1015 6 535 895,75 1 602 190,25 35,006 

1016 6 535 899,75 1 602 190,25 35,131 

1017 6 535 900,25 1 602 190,25 35,15 

1018 6 535 899,75 1 602 190,75 35,093 

1019 6 535 900,25 1 602 190,75 35,089 

1020 6 535 905,25 1 602 190,25 35,312 

1021 6 535 890,25 1 602 185,25 34,996 

1022 6 535 895,25 1 602 185,25 35,082 

1023 6 535 899,75 1 602 185,25 35,164 

1024 6 535 905,25 1 602 185,25 35,341 

1025 6 535 910,25 1 602 185,25 35,525 

1026 6 535 890,25 1 602 180,25 35,01 

1027 6 535 900,25 1 602 180,25 35,212 

1028 6 535 903,75 1 602 180,25 35,29 

1029 6 535 909,75 1 602 180,25 35,435 

1030 6 535 890,25 1 602 175,25 35,241 

1031 6 535 895,25 1 602 175,25 35,319 

1032 6 535 900,25 1 602 175,25 35,199 

1033 6 535 905,25 1 602 175,25 35,372 

1034 6 535 909,25 1 602 175,25 35,50 

1035 6 535 905,25 1 602 170,25 35,59 

1036 6 535 910,25 1 602 169,75 35,732 

1037 6 535 890,25 1 602 165,25 35,23 

1038 6 535 905,25 1 602 165,75 35,689 

1039 6 535 889,25 1 602 155,25 35,67 

1040 6 535 800,25 1 602 145,25 33,16 

1041 6 535 790,25 1 602 140,25 33,238 

1042 6 535 790,25 1 602 145,25 32,937 

1043 6 535 790,25 1 602 150,25 32,692 

1044 6 535 785,25 1 602 150,25 32,596 

1045 6 535 780,25 1 602 155,25 32,278 

1046 6 535 780,25 1 602 160,25 32,07 

1047 6 535 775,25 1 602 160,25 31,96 

1048 6 535 770,25 1 602 161,25 31,957 

1049 6 535 770,25 1 602 165,25 31,665 

1050 6 535 895,75 1 602 179,75 35,213 

1051 6 535 895,75 1 602 180,25 35,273 

1052 6 535 895,75 1 602 180,75 35,269 

1053 6 535 895,25 1 602 179,75 35,196 

1054 6 535 895,25 1 602 180,25 35,243 

1055 6 535 895,25 1 602 180,75 35,282 

Bilaga 5, Rutkoordinater

Ruta X-koordinat Y-koordinat höjd 

1056 6 535 895,25 1 602 181,25 35,22 

1057 6 535 894,75 1 602 179,75 35,179 

1058 6 535 894,75 1 602 180,25 35,137 

1059 6 535 894,75 1 602 180,75 35,184 

1060 6 535 894,25 1 602 179,75 35,177 

1061 6 535 894,25 1 602 180,25 35,188 

1062 6 535 893,75 1 602 179,75 35,181 

1063 6 535 893,75 1 602 180,25 35,213 

1064 6 535 780,75 1 602 149,75 32,731 

1065 6 535 780,75 1 602 150,25 32,628 

1066 6 535 780,75 1 602 150,75 32,592 

1067 6 535 780,25 1 602 149,75 32,617 

1068 6 535 780,25 1 602 150,25 32,566 

1069 6 535 780,25 1 602 150,75 32,554 

1070 6 535 780,25 1 602 151,25 32,524 

1071 6 535 780,25 1 602 151,75 32,479 

1072 6 535 779,75 1 602 149,75 32,608 

1073 6 535 779,75 1 602 150,25 32,565 

1074 6 535 779,75 1 602 150,75 32,558 

1075 6 535 779,75 1 602 151,25 32,498 

1076 6 535 779,25 1 602 149,75 32,615 

1077 6 535 779,25 1 602 150,25 32,569 

1078 6 535 779,25 1 602 150,75 32,556 

1079 6 535 779,25 1 602 151,25 32,509 

1080 6 535 779,75 1 602 151,75 

1081 6 535 780,75 1 602 151,25

Bilaga 6, Keramikfynd 

Fnr Ruta Anl. Lösf. Antal Vikt Dekor 

1000 1 1 3,25 u 

1001 2 1 20,77 u 

1002 5 1 15,56 inhack 

1004 7 3 11,27 stämpel, inhack 

1005 4 10 48,89 u 

1006 9 1 15,08 u 

1007 4 10 11,91 u 

1008 5 1 0,46 u 

1009 15 1 4,56 u 

1010 16 1 1,11 kamstämpel 

1011 16 2 0,87 u 

1020 2001 1 3,88 u 

1021 2002 4 29,91 u 

1022 2005 2 8,49 u 

1023 2006 2 7,92 u 

1024 2007 1 3,44 u 

1025 2008 1 9,20 u 

1026 2009 1 6,36 u 

1027 2010 1 10,02 u 

1028 2011 2 13,80 u 

1029 2012 2 8,07 u 

1030 2015 2 15,75 u 

1031 2018 1 3,97 u 

1032 2019 1 9,28 u 

1033 2020 1 2,79 u 

1034 2021 1 2,67 u 

1035 2022 1 2,22 u 

1036 2023 3 29,88 u 

1037 2030 1 4,95 u 

1038 2031 1 4,10 u 

1039 2039 1 3,63 u 

1040 2040 1 4,45 u 

1041 2041 2 5,70 u 

1042 2043 1 2,58 u 

1043 2046 1 4,36 u 

1044 2048 3 37,02 u 

1045 2050 1 10,74 u 

1046 2051 1 3,85 u 

1047 2053 5 9,98 u 

1048 2054 1 4,34 u 

1049 2055 1 6,58 u 

1050 2057 1 3,29 u 

1051 2062 1 9,13 u 

1052 2063 1 7,34 u 

1053 2064 11 27,00 u 

1054 2065 1 10,60 u 

1055 2066 5 22,05 u 

1056 2067 2 6,30 u 

1057 2074 1 1,69 u 

1058 2075 1 21,27 u 

1059 2081 1 4,04 u 

1060 2082 1 12,38 kamstämpel 

1061 2091 1 4,25 u 

1062 2093 1 1,55 u 

1063 2102 1 11,23 u


1064 2103 1 10,89 stämpel 

1065 2071 1 0,72 u 

1066 2032 1 18,19 u 

1067 3057 1 13,80 snöre, gropintryck (stor konisk) 

1100 1015 1 3,25 u 

1101 1015 6 20,13 u 

1102 1032 1 3,18 inhack 

1103 1032 1 1,45 

1104 1051 3188 3 16,72 u 

1105 1054 7 45,38 u 

1106 1054 1 1,05 u 

1106 1054 2 u 

1106 1054 2 0,94 u 

1107 1054 1 1,96 inhack rand 

1108 1055 1 4,11 stämpel? (kan vara oavsiktlig) 

1109 1055 1 0,33 streck? (kan vara oavsiktlig) 

1110 1055 1 11,50 u 

1110 1055 4 22,61 u 

1111 1055 1 3,78 u 

1112 1056 1 28,55 u 

1113 1057 3218 1 2,93 u 

1114 1057 3218 1 5,32 u 

1115 1060 1 4,08 u 

1116 1057 2 9,60 u 

1117 1058 3218 1 8,74 u 

1118 1058 3 8,23 u 

1119 1054 1 1,01 grund stämpel? 

1120 1015 44 28,18 u 

1121 1017 3 2,48 u 

1122 1018 1 4,42 u 

1123 1019 1 0,66 u 

1124 1020 3 0,39 u 

1125 1024 8 4,54 u 

1126 1026 3 0,82 u 

1127 1028 3 0,40 u 

1128 1030 1 0,32 u 

1129 1031 1 3,75 u 

1130 1032 2 2,07 u 

1131 1033 1 0,47 u 

1132 1036 1 0,22 u 

1133 1051 9 7,12 u 

1134 1051 3188 23 8,73 u 

1135 1052 3188 4 1,54 u 

1136 1052 3188 1 2,51 u 

1137 1052 2 1,45 u 

1138 1053 3218 10 4,73 u 

1139 1053 7 4,67 u 

1140 1054 83 41,86 u 

1141 1055 3188 5 3,00 u 

1142 1055 12 5,75 u 

1143 1056 5 2,04 u 

1144 1057 3218 9 8,89 u 

1145 1057 6 2,70 u 

1146 1058 3218 9 4,29 u 

1147 1058 35 14,47 u 

1148 1059 4 2,61 u 

1149 1060 4 1,38 u


1150 1061 14 4,92 u 

1200 2000 1 6,63 u 

1201 2005 1 0,16 u 

1202 2009 1 0,24 u 

1203 2015 1 0,30 u 

1204 2017 2 1,11 u 

1205 2018 1 0,72 u 

1206 2021 1 0,74 u 

1207 2023 4 1,99 u 

1208 2024 1 0,47 u 

1209 2025 3 0,26 u 

1210 2026 1 0,87 u 

1211 2027 2 1,17 u 

1212 2028 1 0,18 u 

1213 2029 3 3,04 u 

1214 2033 9 6,41 u 

1215 2034 6 0,91 u 

1216 2035 3 0,19 u 

1217 2036 11 4,68 u 

1218 2038 1 1,01 u 

1219 2040 2 4,21 u 

1220 2041 6 5,11 u 

1221 2042 3 0,55 u 

1222 2043 9 2,26 u 

1223 2045 2 0,67 u 

1224 2047 2 0,88 u 

1225 2049 2 2,24 u 

1226 2048 7 4,61 u 

1227 2050 7 5,12 u 

1228 2051 5 3,66 u 

1229 2053 4 1,12 u 

1230 2054 1 1,02 u 

1231 2055 1 0,44 u 

1232 2056 1 0,62 u 

1233 2057 3 1,56 u 

1234 2063 2 0,30 u 

1235 2064 24 8,79 u 

1236 2066 12 4,41 u 

1237 2067 18 7,33 u 

1238 2068 4 1,88 u 

1239 2069 1 0,99 u 

1240 2071 2 0,55 u 

1241 2073 8 2,20 u 

1242 2075 1 0,06 u 

1243 2076 3 1,27 u 

1244 2077 15 10,09 u 

1245 2078 1 0,12 u 

1246 2079 1 0,54 u 

1247 2080 1 0,34 u 

1248 2081 5 3,35 u 

1249 2084 1 0,62 u 

1250 2088 1 3,11 u 

1251 2089 1 2,61 u 

1252 2090 1 0,52 u 

1253 2092 2 1,72 u 

1254 2093 1 0,17 u 

1255 2094 2 0,61 u


1256 2097 1 0,57 u 

1300 2114 1 4,81 gropintryck (smal) 

1301 2117 1 7,39 sned kamstämpel 

1302 2116 1 15,35 stämpel 

1303 2129 2 8,51 u 

1304 2130 1 1,14 streck-stämpel 

1304 2130 1 23,53 u 

1305 2136 1 1,81 snöre 

1306 2138 1 0,45 skårstreck 

1307 2139 4 7,75 u 

1308 2146 1 1,89 stämpel (grund) 

1309 2148 1 1,74 dragen linje 

1310 2150 1 4,24 u 

1311 2165 1 15,07 u 

1312 2166 1 5,14 utslätad kam eller tvärsnodd 

1312 2166 1 10,74 tvärsnodd?, + otydlig 

1313 2172 1 3,64 avstripning(?) 

1314 2173 1 1,89 kamstämpel 

1315 2176 1 3,19 u 

1315 2176 1 3,40 tvärsnodd? 

1316 2177 1 13,37 tvärsnodd? 

1317 2182 1 7,06 u 

1318 2183 1 7,47 kamstämpel 

1319 2185 1 1,71 u 

1320 2186 1 6,47 u 

1321 2189 1 7,95 tvåtandad stämpel 

1322 2193 1 10,16 u 

1323 2194 1 2,89 u 

1324 2198 1 16,07 stämpel 

1325 2965 2 8,37 u 

1326 2967 1 34,04 gropintryck 

1327 2967 1 1,69 inhack, grop, linje? 

1327 2967 1 2,30 dragna linjer 

1327 2967 1 3,25 gropintryck 

1327 2967 1 13,33 gropintryck 

1328 2969 1 4,81 linjer 

1340 2645 1 0,84 u 

1341 2966 1 0,47 u 

1342 2967 1 2,31 u 

1342 2967 1 8,49 u 

1343 2968 2 4,09 u 

1350 2109 1 2,02 u 

1351 2110 2 4,91 u 

1352 2113 1 1,03 u 

1353 2115 1 1,22 u 

1354 2117 1 1,72 u 

1355 2127 1 1,14 u 

1355 2127 1 1,29 u 

1356 2128 1 2,31 u 

1357 2129 6 7,57 u 

1358 2136 3 4,06 u 

1359 2137 1 0,33 u 

1360 2138 1 0,66 u 

1361 2139 2 1,19 u 

1362 2142 1 0,69 u 

1363 2143 1 1,00 u 

1364 2144 1 0,61 u


1365 2145 1 0,95 u 

1366 2146 1 0,23 u 

1367 2150 8 2,30 u 

1368 2153 1 1,83 u 

1369 2154 1 1,57 u 

1370 2156 2 1,75 u 

1371 2158 1 0,70 u 

1372 2159 1 1,71 u 

1373 2163 1 1,08 u 

1374 2165 1 0,41 u 

1375 2166 16 6,00 u 

1376 2175 1 0,47 u 

1377 2170 1 0,66 u 

1378 2168 7 7,85 u 

1379 2172 3 5,09 u 

1380 2178 2 1,19 u 

1390 2179 2 0,99 u 

1391 2180 1 0,37 u 

1392 2181 1 0,71 u 

1393 2185 1 0,84 u 

1394 2187 1 0,37 u 

1395 2189 2 0,84 u 

1396 2190 1 1,71 u 

1397 2191 1 2,78 u 

1398 2199 1 2,56 u 

1400 2122 1 2,28 u 

1400 2122 1 5,57 u 

1401 2123 1 1,11 kamstämpel + snett instick 

1402 2122 4 2,72 u 

1403 2123 2 1,75 u 

1404 2126 2 0,60 u 

1405 2133 1 1,32 u 

1406 2141 1 2,12 u 

1410 1068 6 115,80 kamstämpel + gropintryck (avlångt) 

1414 1068 1 6,96 kamstämpel 

1415 1068 1 2,53 u 

1416 1068 1 7,33 kamstämpel 

1419 1065 1 4,61 kamstämpel 

1419 1065 1 16,36 kamstämpel 

1420 1066 1 33,15 kamstämpel + gropintryck (oregelbundet) 

1420 1068 2 27,47 kamstämpel 



1422 1066 1 0,65 kamstämpel 

1422 1066 1 2,94 kamstämpel 

1422 1066 1 6,73 kamstämpel 

1423 1068 1 2,48 kamstämpel 

1423 1068 1 5,17 u 

1423 1068 1 7,85 kamstämpel 

1423 1068 1 19,62 kamstämpel 

1423 1068 2 18,84 kamstämpel 

1424 1068 1 2,98 gropintryck (snett/oregelbundet) 

1424 1068 3 27,16 kamstämpel 

1425 1069 1 9,66 kamstäpel + gropintryck 

1425 1069 2 21,91 kamstämpel 

1425 1069 2 26,11 kamstämpel 

1426 1070 1 20,53 kamstämpel


1426 1070 2 4,62 gropintryck (oregelbundet) 

1427 1073 2 14,58 kamstämpel 

1427 1073 4 25,80 kamstämpel 

1428 1077 1 1,41 kamstämpel 

1428 1077 1 17,31 kamstämpel 

1428 1077 1 18,47 kamstämpel 

1428 1077 2 9,06 kamstämpel 

1428 1077 4 18,07 kamstämpel 

1430 1070 1 1,96 släpad tandad stämpel 

1430 1070 1 4,28 släpad stämpel + gropintryck (avlångt) 

1430 1070 2 17,08 släpad tandad stämpel (skårstreckslikn.) 




1435 1045 1 1,15 u 

1436 1048 1 0,45 släpad stämpel 

1436 1048 1 2,94 oidentiferad stämpel 

1437 1066 1 0,73 u 

1437 1066 1 1,43 gropintryck 

1437 1066 1 1,88 stämpel 

1437 1066 5 3,69 kamstämpel 

1438 1067 1 0,53 kamstämpel 

1438 1067 1 3,57 oidentifierad 

1438 1067 1 3,84 tandstämpel + gropintryck 

1438 1068 1 0,37 kamstämpel 


1439 1069 1 1,45 gropintryck 

1439 1069 3 1,46 kamstämpel 

1440 1072 1 1,79 tandstämpel 

1441 1073 1 1,48 tandstämpel 

1442 1073 1 0,40 gropintryck 

1442 1073 1 9,68 tvärsnodd? 

1443 1075 1 8,45 gropintryck (oregelbundet), dragen linje 

1444 1077 1 1,62 gropintryck 

1445 1071 2 1,69 kamstämpel 


1446 1081 1 14,92 dragen linje 

1450 1065 1 4,52 u 

1451 1066 1 0,97 u 

1452 1067 1 7,54 u 

1453 1062 4 17,65 u 

1454 1070 2 4,53 u 

1455 1070 1 8,05 u 

1456 1071 2 15,76 u 

1457 1073 3 16,84 u 

1458 1073 1 9,12 u 

1459 1074 2 7,72 u 

1460 1077 3 11,50 u 

1461 1080 1 4,16 u 

1462 1081 1 10,79 u 

1475 1041 3 3,11 u 

1476 1044 6 6,10 u 

1477 1044 1 4,08 u 

1478 1045 4 9,10 u 

1479 1047 8 5,14 u 

1480 1048 5 7,35 u 

1481 1049 8 5,49 u


1482 1064 4 4,70 u 

1483 1065 13 15,94 u 

1484 1066 210 152,34 u 

1485 1067 10 13,00 u 

1486 1067 11 21,556 u 

1487 1067 6 11,34 u 

1488 1068 25 28,84 u 

1489 1068 43 35,62 u 

1490 1069 172 69,25 u 

1491 1070 5 1,94 u 

1492 1070 32 18,34 u 

1493 1070 24 9,45 u 

1494 1071 3 2,23 u 

1495 1071 10 11,18 u 

1496 1072 2 0,72 u 

1497 1073 20 31,92 u 

1498 1073 88 78,65 u 

1499 1074 16 13,12 u 

1500 1075 3516 1 0,57 u 

1501 1075 12 10,39 u 

1502 1076 18 26,23 u 

1503 1077 227 149,16 u 

1504 1078 8 5,67 u 

1505 1078 1 0,43 u 

1506 1079 9 3,11 u 

1507 1081 4 3,43 u 

1508 1081 14 3,66 u 

1509 1069 2 1,90 u 

1520 2037 2 8,50 

1521 2096 2 1,22 

1550 2 5,44 u 

1550 2 19,68 dragen linje 

1550 6 62,55 u 

1551 1 4,81 gropintryck 

1551 1 11,99 tandstämpel 

1551 1 21,19 snöre, grunda gropar 

1551 2 2,76 u 


1551 5 43,79 u 

1552 1 1,11 snöre 

1552 1 4,83 oregelbunden stämpel 

1552 1 9,96 u 


1552 3 29,58 stämpel 

1552 5 34,59 u 

1552 5 64,86 gropintryck 

1552 20 57,76 u

Bilaga 7, Stenfynd 

Fnr. Ruta Anl. Lösf. Antal Vikt Objekt Material 

2000 1017 1 0,06 fragment flinta 

2001 1051 3188 1 0,04 fragment flinta 



2004 1055 1 0,12 fragment flinta 

2004 1055 1 0,76 avslag flinta 






2009 1064 1 0,37 avslag flinta 

2010 1073 1 0,36 avslag flinta 

2011 1080 1 0,34 avslag flinta 

2012 6 1 0,71 skrapa? flinta 



2015 2064 1 0,86 avslag flinta 


2017 2080 1 0,01 avslag flinta 




2021 2125 1 0,06 avslag flinta 

2022 2157 1 2,17 avslag flinta 


2024 1 2,23 avslag flinta 

2024 1 2,56 avslag flinta 

2024 1 10,73 kärna flinta 

2024 1 16,01 kniv? flinta 

2024 3 12,37 fragment flinta 

2025 3522 1 19,44 spån flinta 

2030 1005 1 29,78 avslag kvarts 

2030 1005 4 0,69 avslag kvarts 

2031 1015 6 1,08 avslag kvarts 

2032 1018 2 3,65 avslag kvarts 

2033 1019 1 0,17 avslag kvarts 

2034 1024 1 30,28 kärna kvarts 

2034 1024 3 0,98 avslag kvarts 

2035 1048 1 0,24 avslag kvarts 

2036 7 1 0,10 avslag kvarts 

2037 2013 1 0,04 avslag kvarts 

2037 2013 1 22,79 avslag kvarts 

2038 2050 1 0,41 avslag kvarts 

2039 2052 1 29,16 avslag kvarts 

2040 2055 1 0,50 avslag kvarts 

2041 2058 1 0,11 avslag kvarts 

2042 1 35,56 avslag kvarts 

2043 1 29,66 kärna kvarts 

2050 3521 1 745,68 yxa diabas 

2051 3522 1 240,43 slipsten sandsten 

2052 2 877,65 slipsten amfibioli? 

2053 1 72,62 slipsten? sandsten 

2054 1 291,04 yxliknande granit?

Bilaga 8, Benfynd 

Fnr Lösf. Ruta Anl. Art 

Antal Vikt 

3000 1054 Nötboskap (Bos taurus) 1,00 1,10 

3001 1051 3188 Nötboskap (Bos taurus) 2,00 1,40 

3002 1007 Obestämd djurart (Animalia indet.) 2,00 0,10 





3006 1051 Fågel (Aves sp.)/liten däggdjursart 3,00 0,20 

3007 1051 3188 Obestämd djurart (Animalia indet.) 1,00 0,40 


3008 1051 3188 Obestämd sälart (Phocidae sp.)? 1,00 0,05 

3009 1051 3188 Fågel (Aves sp.)/liten däggdjursart 4,00 0,30 

3010 1051 3188 Fisk (Pisces sp.)? 1,00 0,01 









3017 1054 3188 Får/get (Ovis aries/Capra hircus)? 1,00 0,10 



3019 1054 3188 Fisk (Pisces sp.) 1,00 0,10 

3020 1054 3188 Får/get (Ovis aries/Capra hircus) 1,00 0,20 




3022 1054 Fisk (Pisces sp.) 1,00 0,10 

3023 1054 Får/get (Ovis aries/Capra hircus) 1,00 0,10 

3023 1054 Får/get (Ovis aries/Capra hircus) 1,00 0,20 





3028 1055 Får/get (Ovis aries/Capra hircus)? 1,00 0,20 





3033 1058 Mindre landlevande däggdjursart 1,00 0,05 



3036 1058 3218 Mindre landlevande däggdjursart 2,00 0,10 






3042 2033 Mindre landlevande däggdjursart 1,00 0,10 




3046 2085 Obestämd djurart (Animalia indet.) 1,00 0,10


Antal Vikt 






3052 2061 Utgår 



3054 12 Obestämd sälart (Phocidae sp.) 1,00 0,10 






3058 2105 Vikare (Phoca hispida)? 1,00 0,80 



3059 2105 Obestämd sälart (Phocidae sp.)? 1,00 0,05 











3067 2120 Rovdjur (Carnivora indet.) 1,00 0,40 






















3083 2144 Vikare (Phoca hispida) 1,00 1,20 






3087 2149 Obestämd sälart (Phocidae sp.)? 1,00 0,90


Antal Vikt 


































3119 2644 Vikare (Phoca hispida)? 1,00 1,30 







3125 2968 Nötboskap (Bos taurus) 1,00 0,30 

3126 2968 Andfågel (Anatidae sp.) 1,00 0,30 















3136 1048 Vikare (Phoca hispida) 1,00 0,60


Antal Vikt 

3137 1048 Fisk (Pisces sp.) 1,00 0,10 























3156 1072 Fågel (Aves sp.)? 1,00 0,05 









3164 Obestämd sälart (Phocidae sp.) 1,00 0,80 

3165 Vikare (Phoca hispida) 1,00 2,20 



3166 Obestämd djurart (Animalia indet.) 1,00 0,30 





3168 2967 Utgår

2004:7 - SAU

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?