2004:7 - SAU

På Södertörn har en mindre inlandslokal undersökts vid Eklundshov, där skärvor av nagel- och
snörornerade trattbägare samt en lerskiva påträffades tillsammans med bränd flinta och brända ben
från nötboskap, får/get och svin (Kihlstedt & Lindgren 1999 s.35-36). Eklundshov låg på ett
avstånd av ett par kilometer från den dåtida havsstranden (Olsson 1996a s.55).
Sammantaget innehåller den tidigneolitiska fornlämningsbilden i östra Södermanlands skärgård
flera komponenter, som t.ex.
– indragna/inlands-lokaler som Brokvarn och Eklundshov, belägna på sandmarker i de inre
delarna av de större öarna. Dessa lokaler har ett tydligt inslag av jordbruk i form av
sädeskornsintryck i keramik samt stora mängder malstenar (Brokvarn), eller förekomst av
tamdjursben (Eklundshov).
– strandlokaler som Sköttedal, Älby, Häggsta och Smällan. Det osteologiska materialet från dessa
lokaler innehåller både fisk, säl och land/tamdjur. Notabelt är att malstenar även förekommer
på strandlokalerna.
– på Älby finns uppgifter om en stenåldersgrav, om denna är tidigneolitisk går ej att bedöma.
Frågeställningar och målsättning
I undersökningsplanen skrevs följande om målsättning och frågeställningar inför undersökningen:
”Syftet med undersökningen är enligt länsstyrelsens kravspecifikation:
”Syftet med efterundersökningen är att dokumentera fyndsituationen, tillvarata ev. ytterligare fynd samt
fastställa om fyndet har samband med kvarliggande fast fornlämning” (länsantikvarie Agneta Åkerlund 2002-
10-22, lst. dnr: 431-6898-2002). Efterundersökningen ska omfatta det avbanade området runt den befintliga
grustäktens västra ände som ligger i dager och som riskerar att erodera bort. Området uppgår till ca 3000 m 2 .
Vid sidan av dessa antikvariska mål, kan undersökningen vidare belysa en rad arkeologiskt relevanta frågor
som anknyter till dagens forskning. Under tidigneolitikum var Trösslaboplatsen belägen på en ö i den yttre
delen av skärgården (figur [12]). Avståndet till fastlandet var c:a 30 km – eller omkring fem timmars färd i
kanot (Hallgren 1993 s.19). Åsikterna är delade om de tidigneolitiska kust- och skärgårdsboplatserna skall
tolkas som säsongmässigt nyttjade fiskelägen för en befolkning som levde stora delar av året på
jordbruksbosättningar i inlandet (Welinder 1974, Hallgren m.fl. 1997), som spår efter en permanent
bosättning vid kusten huvudsakligen inriktad på fiske och fångst (Segerberg 1999), eller om den dåtida
skärgården beboddes av en egen folkgrupp som både vad avser ekonomi och kultur skilde sig från västra
Mälardalens jordbrukare (Åkerlund 2000). Fyndmaterialet från Trössla, både materiell kultur och ekofakter,
kan hjälpa till att belysa denna problematik.
Inom fornlämningen har påträffats spår efter både tidigneolitisk trattbägarkultur och mellanneolitisk
gropkeramisk kultur. Detta öppnar för möjligheten att belysa övergången mellan dessa två kulturgrupper eller
skeenden. Traditionellt hänförs gropkeramisk kulturs äldsta fas till mellanneolitikum (Löfstrand 1974), men
det föreligger indikationer från det närbelägna Södertörn att gropkeramisk kultur etableras redan under
tidigneolitikum (Åkerlund 1996a s.47, Olsson 1997). Frågan är omdiskuterad (Persson 1997), och nya
dateringar från Trössla kan därför hjälpa till att bringa klarhet i frågan.”
Som redan nämnts påträffades inga säkra fynd från gropkeramisk kultur i ursprungliga kontexter
vid efterundersökningen, den sista frågeställningen kan därför inte belysas utifrån undersökningens
resultat.
- 15 -