Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
De två ben från nötboskap som daterats på Trössla är vidare signifikant oliktida, detta talar för att<br />
de representerar olika individer, och därmed olika händelser. Då benen ändå är hittade i samma<br />
rumsliga kontext finns anledning att tro att hantering av kor (eller ben av kor) varit en<br />
återkommande företeelse på Trössla norra.<br />
Hur skall man då förstå förekomsten av ben från nötboskap och får/get på en lokal i utskärgården?<br />
Som nämns i Ylva Bäckströms osteologiska rapport kommer tamdjurbenen från köttfattiga delar av<br />
djuren, något som talar emot att tamdjurbenen hamnat på Trössla i form av medhavd proviant.<br />
Inte heller är det benslag som är vanliga som utsmyckning av människor eller konstruktioner (t.ex.<br />
tänder eller kranier). Rimligt är att tolka benen som slaktavfall, och att det är lämningar efter djur<br />
som levt och dött i grannskapet. I historisk tid har det varit vanligt att befolkningen i skärgården<br />
kombinerat fiske och säljakt med fädrift och småskalig odling. Skärgårdsförfattaren Sten Rinaldo<br />
har skrivit följande om ön Rödlöga i Stockholms Skärgård under 1800-talet :<br />
”Ön höll över trettio kor och ett hundratal får. All gröda togs tillvara, inte bara på bylanden och öarna<br />
närmast omkring. Man for långt ut till havsskären för hö- och lövtäkt. Skären som bar lövskog blev som<br />
välansade parker efter slåttern. Godvädersdagar i högsommaren kunde man se jättelika hövålmar krypa över<br />
skärgårdshavet. Det var höbåtar, som roddes mot hemön med örtkryddad utskärsgröda. Korna simmade<br />
mellan öarna kring hemlandet då de sökte bete sommartid, och fruntimren kunde ro långa vägar då de skulle<br />
mjölka. Det fanns särskilda fårskär i havet öster om Rödlöga – skären i Åsmansboda, Långharan i<br />
Ängskärsarkipelagen och Anskären långt ut i Skrakfjärden. Dit roddes fåren redan i början av maj, mitt i<br />
sjöfågelhäckningens ömtåliga tid. Men aldrig hände det att någon åda eller svärta rök av boet för fårens skull.”<br />
(Rinaldo 1978 s.84)<br />
Figur 53. ”Hagas-Agneta ror sina kor till bete på någon holme. Fick man bara med sig skällkon följde de<br />
andra efter.” Foto från Arholma i norra Stockholms Skärgård (Eldvik 1992 s.207).<br />
- 61 -
Change language