2004:7 - SAU

”Åsikterna är delade om de tidigneolitiska kust- och skärgårdsboplatserna skall tolkas som säsongmässigt
nyttjade fiskelägen för en befolkning som levde stora delar av året på jordbruksbosättningar i inlandet
(Welinder 1974, Hallgren m.fl. 1997), som spår efter en permanent bosättning vid kusten huvudsakligen
inriktad på fiske och fångst (Segerberg 1999), eller om den dåtida skärgården beboddes av en egen folkgrupp
som både vad avser ekonomi och kultur skilde sig från västra Mälardalens jordbrukare (Åkerlund 2000).”
Då materialet från Trössla är litet, och knappast kan antas vara representativt för lokalen som
helhet kan inga säkra slutsatser dras. Beroende på hur man väljer att tolka fynden kan man finna
stöd för alla tre scenarios.
Den äldre fasen (Trössla norra), passar kanske bäst in i Segerbergs modell vilken inbegriper att
aspekter av jordbruk införlivas i levnadsföringen vid kusten. I Segerbergs scenario spelar jordbruket
en marginell ekonomisk roll, det osteologiska materialet på Trössla norra domineras dock av
tamdjur. Detta kan som nämnts förklaras med hänvisning till tafonomi, men jag skulle vilja hålla
öppet för möjligheten att fädrift och/eller trädgårdsbruk faktiskt hade en viss ekonomisk roll under
TN I. För att utvärdera detta krävs bättre arkeologiska data.
Den yngre fasen (Trössla södra), med dess betoning på marina resurser skulle tvärtom kunna
tänkas passa in i Åkerlunds scenario av en differentiering mellan västra och östra Mälardalen
(Åkerlund 2000 s.24). Fångsten på Trössla södra var i så fall inte en del av en blandekonomi, utan
en snarare en renodling av näringsekonomin med ökad betoning på jakt och fiske i östra
Södermanlands skärgårdsområde.
Åkerbruk och fädrift är välbelagda på lokaler från västra Södermanland (och resten av Mälardalen)
under TN II. Från exempelvis Nävertorp, i Katrineholm föreligger får/get ben på en lokal 14 Cdaterade
till sent tidigneolitikum (Kihlstedt muntligen), och från Östra Vrå, Stora Malm finns de
numera välkända malstensgravarna med sädeskorn daterade till samma period (Kihlstedt 1996,
Kihlstedt m.fl. 1997). Både Nävertorp och Östra Vrå ligger i inlandslägen på större öar eller
kustnära fastland i västra delen av landskapet, de motsäger därmed inte Åkerlunds modell. De
indragna/inlandslokalerna med tydligt jordbruksinslag från östra Södermanland, som omnämnts i
avsnittet Fornlämningsmiljö ovan (Brokvarn och Eklundshov) är i dagsläget odaterade, och kan
således inte belysa problematiken. Från Pärlängsberget norra finns dock ben av får/get som
troligtvis hör samman med en datering till TN II från platsen (jfr. s.14). I ljuset av detta är det
således även möjligt att se Trössla södra som en specialiserad fångsstation nyttjad från lokaler i
indragna lägen på öar längre in i skärgården (Welinder 1974, Hallgren et al. 1997, jfr. Koch 2003).
Också här finns ett behov av bättre arkeologiskt underlag för att värdera de båda
tolkningsmodellerna.
I texten ovan har fornlämningen på Trössla behandlats som en stenåldersboplats. Den arkeologiska
undersökningen har dock varit så begränsad att lokalens karaktär inte närmare har kunnat
fastställas, det är således möjligt att platsen hyst exempelvis gravar och offerdepositioner, och det är
tänkbart att exempelvis spånet skall förstås i ett sådant sammanhang. Boplats, gravar och
offerdepositioner skall inte ses som motsatsbegrepp, det är tvärtom vanligt att olika rituella
kontexter påträffas på boplatser från tidigneolitisk trattbägarkultur (Apel m.fl. 1995, Hallgren m.fl.
1997, Kihlstedt 1996). Vid en eventuell fortsatt undersökning på Trössla bör man således vara
beredd på att exempelvis gravar kan påträffas.
- 63 -