Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
INLEDNING<br />
Under två veckor i slutet av september och början av oktober 2003 genomförde <strong>SAU</strong> en<br />
efterundersökning av en vid grustäkt skadad trattbägarlokal, Trössla (RAÄ 270), i Trosa-Vagnhärad<br />
sn, Södermanland. Undersökningen utfördes på uppdrag av länsstyrelsen i Södermanland, och<br />
bekostades av allmänna medel. Arbetet leddes av arkeolog Fredrik Hallgren, och deltog gjorde<br />
arkeologerna Ann Lindkvist, Cecilia Lidström-Holmberg och Kajsa Willemark. Året före hade<br />
hobbyarkeolog Boris Wredenmark upptäckt att grustäkt berört en tidigare okänd del av<br />
fornlämningen. Det utvidgade grustaget har uppskattningsvis slukat ca. 8000 m 2 av<br />
stenåldersboplatsen, medan ytterligare ca. 3000 m 2 har banats av som förberedelse inför fortsatt<br />
täkt. På den avschaktade ytan låg rikligt med fynd exponerade, och det var denna yta som var<br />
föremål för efterundersökning.<br />
Undersökningen påvisade att delvis intakta fyndförande lager fanns bevarade inom två delytor av<br />
det avschaktade området, hädanefter kallade den norra respektive södra ytan. På den norra ytan<br />
påträffades sparsamt dekorerad trattbägarkeramik, slagen flinta och kvarts samt brända ben från<br />
nötboskap, får/get, fisk och säl. Fynden har daterats till tidigneolitikums inledningsskede genom<br />
direkt 14 C-datering av två ben från nötboskap. På den södra ytan påträffades rikt dekorerad<br />
trattbägarkeramik, slagen flinta samt brända ben av bl.a. säl, fynd som 14 C-daterats till<br />
tidigneolitikums andra halva.<br />
Dateringarna av benen från nötboskap på norra delen av Trössla hör till de äldsta dateringarna av<br />
tamboskap från Skandinavien, Trössla kan därför sägas utgöra en nyckellokal för förståelsen av det<br />
historiska skeende när tamdjur och jordbruk för första gången introduceras i Sverige.<br />
Med de snäva ekonomiska ramar som fanns för efterundersökningen kunde endast en liten del av<br />
de bevarade fyndförande lagren undersökas. Fornlämningen kvarligger således på de vid<br />
grustäktsarbetet avschaktade ytorna. Det bör betonas att fornlämningen inte är avgränsad inom den<br />
undersökta ytan – det är troligt att stenåldersfynd även förekommer i den orörda skogsmarken<br />
bortom det avschaktade området.<br />
- 4 -