Ett slag för hälsan - Ergo

More documents

Recommendations

Info

å en boll. Ergo #11 / 2007 REPORTAGET / 15 ntastressen utmanande eftersom man i en matchsituation måste handla utifrån ett ständigt förändrat scenario – och samtidigt hålla koll på sin egen kropp och trötthet. Men visst är det en farlig sport, medger han. – Ja, boxning är inte golf. Men det är en schyst sport, det fi nns regler, och domaren är alltid precis intill. TEXT: HANNA LUNDQUIST FOTO: DUNCAN DE YOUNG – Man lär känna sin kropps gränser i boxning. De allra fl esta orkar mer än de tror, menar David Prowse. Linda W Mattsson skuggboxas med Samir Okal. Ronderna är på två minuter. Här kan du också träna boxning och boxningsinspirerade pass: FRISKIS & SVETTIS, Väderkvarnsgatan, Ekeby: Ki box. Konditionsträning med handskar och handmitzar (kuddar att slå på). HELENAS TRÄNINGSVERK, Kungsgatan: Body Combat. Kampsportsinspirerad träningsform som kombinerar rörelser och positioner från olika självförsvarsdiscipliner som karate och boxning. HENNES GYM, Östra Ågatan: Boxercise. Kondition och styrkepass med inslag av boxning. Boxercise basic för nybörjare. KRAFTKÄLLAN, Kungsängsvägen: Body Combat. NAUTILUS, Centralbadet: Box. Konditions- och muskelträning med övningar från kampsport och boxning. Boxhandskar och mitzar används. SATS, Väderkvarnsgatan. Box. Tuff träning inspirerad av boxning och kampsport. STALLET, Dag Hammarskjölds väg: Box. Konditionsträning med sparkar och slag, varvat med styrketräning. UPPSALA IF BOXNING, Heidenstamsskolan. Boxningsträning för nybörjare samt fortsättningsgrupp.
Ergo #11 / 2007 FORSKNING PÅGÅR Exklusivt mode som strategi De senaste årens framgång för medelstora svenska klädföretag som Whyred, Acne och Wesc beror inte främst på produkter av hög kvalitet eller bra design. Minst lika viktigt är symbolvärdet som företagen lyckas skapa kring sina varumärken. De är med andra ord bra på att omvandla kläder till mode. Det är en central slutsats i kulturgeografen Atle Hauges färska avhandling ”Dedicated Followers of Fashion”. Hans syfte var att öka kunskapen om den svenska modeindustrin, som med företag som Weekday, Acne och Odd Molly rönt stora framgångar. – Mode är mer än kläderna i sig. Det handlar om ett osynligt symbolvärde som gör att konsumenterna tycker att en del märken är coolare och mer spännande än andra. De företag jag har tittat på är väldigt duktiga på att fylla sina kläder med symbolvärde. Det gör att de sticker ut och klarar sig bra på en ganska tuff marknad, säger Atle Hauge. Utmärkande hos företagen är en nästan total frånvaro av traditionell marknadsföring i medier eller på annonstavlor. I stället handlar det om att få kläderna att synas på ”rätt” personer, vilka kan vara allt från medlemmar i rockband till butiksbiträden i trendiga affärer. – Att låta den coolaste bartendern på innestället ha på sig ett jeansmärke blir mycket mer effektivt än att berätta att jeansen är coola i en annons. Det handlar om en subtil marknadsföring riktad till medvetna och självständiga konsumenter, som inte vill blir skrivna på näsan utan känna sig självständiga i sina val, förklarar han. Lika viktigt som vem som bär kläderna är i vilken miljö de syns. Coolhet smittar, menar Atle Hauge. Därför är företagen noga med vilka butiker som får sälja deras varor. De stora kedjorna får ofta nej. För även om en större distribution skulle dra in mer pengar på kort sikt skulle varumärket tappa i exklusivitet om deras kläder blev massprodukter. Därmed skulle de bli mindre attraktiva för den trendkänsliga målgruppen – klassisk smaksociologi alltså. Hauge räknar till mellan tio och tjugo butiker i Stockholm som passerar nålsögat, och kanske tre, fyra i Uppsala. Men trots att Atle Hauges analys visar att företagen är proffs på varumärkesbyggande och marknadsföring, menar de oftast själva att de bara ger folk de kläder de vill ha. – De använder inte termer som ”cool” och ”intressant” om sina produkter. De säger heller inte att de jobbar med mode, utan med jeans för vanligt folk. Valet att bara distribueras på utvalda ställen kan de förklara med ”han är en schyst kille, vi vill gärna att han har våra grejer i sin affär”. Inte så konstigt, menar Atle Hauge: – Det dummaste man kan göra om man vill verka cool är att säga att man är det. Men mode skapas inte bara av smart marknadsföring, utan är enligt Hauge också ett resultat av social förhandling. Konsumenterna är aktiva medskapare när märken laddas med olika symbolvärden. Fast det gäller förstås inte alla konsumenter, utan den mindre grupp som fungerar som trendskapare. – För att citera George Orwell: alla är jämlika, men vissa är mer jämlika än andra. Men är Atle Hauges avhandling, som tar upp marknadsföring, företagsstrategier och organisation, verkligen kulturgeografi ? Ja, svarar han, eftersom hans ämne handlar så mycket om plats – var kläderna säljs, tillverkas och marknadsförs. – Men visst, det pågår ständigt en debatt om vad som är kulturgeografi . Det är ett väldigt eklektiskt ämne. Atle Hauge försvarade sin avhandling ”Dedicated Followers of Fashion. An Economic Geographic Analysis of the Swedish Fashion Industry” den 28 september. HANNA LUNDQUIST/red@ergo.us.uu.se Stuk Manufaktur och hela minigallerian som affären ligger i, är ett typexempel på principen ”coolhet smittar”, menar Atle Hauge. Foto: Hanna Lundquist KRÖNIKA/NINA BRANDER Nina Brander är språkvetare, journalist och översättare NYHETER / 17 Jag vill inte vara med! Jag hade en gång ett teaterintresse. Inget jättestort intresse, men ett intresse likafullt. Mina föräldrar brukade ta med mig på Svenska Teatern i Helsingfors någon gång om året, och där fi ck jag stifta bekantskap med Tjechov, Beckett och andra klassiska snubbar (och någon dam också, hoppas jag – jag minns inte). Jag njöt av att få sjunka ner i sätet och ostört insupa det som hände på scen. Som bio fast live och mer kultiverat. Men det var för länge sen, så länge sen... någonstans på vägen förändrades teatern. Det känns som att något drastiskt hände för sisådär tio år sedan, men det är förstås bara min helt lekmannamässiga uppfattning. Kanske är det jag som haft otur med de pjäser jag har råkat se, jag vet inte. Men den där avslappnade känslan är bortblåst nu. Man kan inte längre räkna med att få sitta i fred och njuta av skådespelet. Nej, nuförtiden förväntas man vara medverkande. Skådespelare springer omkring i publiken och uppmanar till lustiga upptåg av olika slag. Intet ont anande teaterbesökare dras upp på scen. Alla ska leka tillsammans, sjunga och dansa och ha det jättekul ihop. Och sådant är bland det värsta jag vet! ”MEN MAN BEHÖVER JU inte vara med om man inte vill”, brukar folk säga för att lugna mig. Det är sant, men det spelar ingen större roll. Jag sitter ändå alltid som på nålar och bävar inför de fjantigheter som förmodligen är i antågande. Tyvärr var det en pjäs på Uppsala stadsteater år 2004 som fi ck min motviljas bägare att fl öda över en gång för alla. Den byggde på en dikt av Majakovskij, vilket jag tyckte lät spännande. Döm om min besvikelse – och fasa – när det ena pinsamma publikinslaget följde det andra i en aldrig sinande ström. Sedan dess lider jag av teaterfobi. Häromdagen lät jag mig ändå övertalas att följa med på premiären av den nya storsatsningen ”Franziska”. Det borde jag inte ha gjort. Första akten avslutades med allsång, jag fylldes av vämjelse och fl ydde i panik. KANSKE REAGERAR JAG barnsligt, hysteriskt och överdrivet. Kanske vet jag för lite om scenkonst för att ha rätt att uttala mig. Men är det verkligen för mycket begärt att få vara bara åskådare? Visst, det fi nns säkert folk som tycker det är höjden av lycka att få vara med på ett hörn, och deras önskemål ska naturligtvis också tillgodoses, men det vore åtminstone bra att få veta på förhand vad man ska förvänta sig. Skulle man inte kunna tänka sig någon sorts märkning av de uppsättningar som innehåller interaktiva inslag? En liten symbol på affi scher och programblad, förslagsvis föreställande en tokrolig partyhatt eller dylikt? Detta kan ses som ett litet tips i all ödmjukhet till den nye teaterchefen Linus Tunström från en helt vanlig kulturkonsument.
Page 1 and 2: Uppsala studentkårs tidning. Grund
Page 3 and 4: 04 / DEBATT Ergo #11 / 2007 VERKA F
Page 5 and 6: 06 / NYHETER Ergo #11 / 2007 »Stud
Page 7 and 8: 08 / NYHETER Ergo #11 / 2007 Gott h
Page 9 and 10: Ergo #11 / 2007 Foto: Christin Lent
Page 11: 14 / REPORTAGET ”Aldrig tränat?
Page 15 and 16: Ergo #11 / 2007 KRÖNIKA/JERRY LASO
Page 17 and 18: Ergo #11 / 2007 Betygen sätts i sk
Page 19 and 20: Ergo #11 / 2007 Uppsala kvinnojour
Page 21: Lärarstudenter - se hit! Studierå

Ett slag för hälsan - Ergo

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?