Rädda Livet nr 1, 2007 (PDF, 3 MB) - Cancerfonden

More documents

Recommendations

Info

TEMA: Patienter och anhöriga – Jag har blivit bättre på att lyssna på min kropp och tar inte allt så personligt längre, säger Susan Gustafsson. Det kostar på att mogna som människa TEXT EVA NORDIN FOTO MAGNUS GOTANDER På kort tid förändrades livet för Susan Gustafsson och hennes föräldrar Senta och Jussi. Inom loppet av ett och ett halvt år drabbades bägge föräldrarna av svåra cancersjukdomar och Susan fick ett tungt ansvar att axla. Med hjälp av närståendepenning och en stöttande omgivning har hon kämpat för att skapa ett värdigt slut för sina föräldrar. 24. Rädda Livet nr 1/2007
Susan är ledig från sitt arbete som undersköterska på en röntgenavdelning vid Kärnsjukhuset i Skövde. Vi träffas en sen förmiddag hemma vid köksbordet i Tibro för att prata om smärtan och sorgen över att sakta förlora sina föräldrar i svåra cancersjukdomar. Om kampen för att erövra tillit, hopp och förtröstan i en tillvaro fylld av sjukhusbesök, provtagningar, cytostatikabehandlingar och oräkneliga kontakter med olika myndigheter. –Det har varit extra kämpigt eftersom jag inte har några syskon att dela bördan med. Jag har heller ingen släkt i Sverige; min mamma kommer från Tyskland och pappa är från Finland, säger Susan. Det var i maj 2003 som Susans pappa Jussi upptäckte en knöl i bröstet som visade sig vara bröstcancer. Det som från början bedömdes vara en mindre aggressiv cancerform, utvecklades med tiden till en aggressiv tumör med spridning till skelettet. Under tiden som situationen försämrades för Jussi blev Susans mamma Senta allt sämre. Under många år hade hon haft problem med sin mage som varit uppblåst och besvärlig. I början misstänkte läkare att hon led av IBS, irriterad tjocktarm. Men efter många och långa utredningar diagnostiserades hon i oktober 2004 med äggstockscancer. I dagboksanteckningar som Senta lämnat efter sig skriver hon: ”Jag kan inte sova, varken på Sobril eller Stilnoct, klockan är tre. Jag kan inte läsa, inte koncentrera mig, jag bara gråter. Mina ben är lama och jag kan inte gå utan att hålla i väggarna. Påsen på magen väsnas, krånglar och gör ont…Var har den modiga, kavata och glada Senta tagit vägen?” I slutet av maj 2006 dog Senta i sin sjukdom. Bara några dagar före sin död hade hon varit på gott humör och handlat blommor tillsammans med Susan. – Dagen efter skulle hon tappa buken på vätska, men klarade inte av komplikationerna. Rädda Livet nr 1/2007 Brev från mamma. I efterlämnade dagboksanteckningar kan man läsa gripande skildringar om sviterna av en aggressiv cancerform, om otaliga röntgen- och skopiundersökningar, om biverkningar som trötthet, yrsel, näsblod, diarréer och sömnproblem. En kort tid före sin död skriver hon: ”Nu är det natt igen, en lång natt med förtvivlan och mörka tankar. Jag kan inte sova. Jag kan endast sysselsätta mig med tankar på denna förbannade sjukdom jag fått. Jag klarar inte allt detta utan någon tröst. Jag orkar inte längre vara tuff och duktig. Jag är rädd, rädd, rädd.” – Sjukvårdspersonalen ringde och jag åkte till mamma klockan fyra på morgonen. Hon led av svår ångest och det kändes hemskt att se skräcken i hennes bruna ögon och inte kunna göra så mycket mer än att sitta bredvid och hålla henne i handen. Ända fram till sin död levde Senta med sin Jussi. Den sista tiden var svår både för Jussi och Senta. – Pappa drabbades av hjärnmetastaser och tvingades genomgå tuffa strålbehandlingar som påverkade hans personlighet. TEMA: Patienter och anhöriga Det har varit svårt inte bara för honom utan också för oss som står honom nära. Jussi är idag 73 år och bor fortfarande hemma. Trots sin sjukdom klarar han av att bo kvar i lägenheten med hjälp av stöd från Susan och hennes familj. – Pappa och jag pratar mycket om hans sjukdom, om skelett- och hjärnmetastaserna och hur det påverkar honom, och om döden. Han vill så gärna klara sig själv och jag försöker hjälpa honom så mycket jag kan med allt det praktiska. Utan sin man och sina två barn hade hon inte klarat av att vara stark inför sina föräldrar, säger hon. – Jag har även haft en fantastisk läkare. Min chef och personalen på röntgenavdelningen har också varit förstående, vilket hjälpt mig mycket. Jag har varit sjukskriven i perioder och jag har även haft närståendepenning. Det är en fantastisk möjlighet som få känner till. Idag arbetar Susan deltid. Genom stödjande samtal med kurator har hon kommit närmare sig själv och sina egna behov. Idag är hon också bättre på att sätta gränser när tillvaron blir för pressande. – Jag har lärt mig massor. Eftersom jag arbetar i vården har bemötandefrågor blivit viktiga för mig. Jag har också blivit bättre på att lyssna på min kropp, tar inte allt så personligt längre, och framförallt har jag omprioriterat mycket av det som jag tidigare tyckte var viktigt. Hon kan idag stilla betrakta bekanta och kolleger i sin omgivning som stressar och pressar sig själv till det yttersta. Till vilken nytta? undrar Susan. – På samma gång som jag känner mig skör, så känner jag mig också starkare och mer grundad i mig själv än vad jag någonsin gjort tidigare. Jag är inte rädd för döden, jag känner snarare en stor tacksamhet över allt det som vi tillsammans gått igenom. Det kostar på att mogna som människa, men det är också oerhört berikande, säger Susan Gustafsson. ■ 25.
Page 1 and 2: Rädda Livet E N T I D N I N G U T
Page 3 and 4: 24. 33. 28. Rädda Livet nr 1/2007
Page 5 and 6: Rädda Livet nr 1/2007 Christer i b
Page 7 and 8: De närmaste dagarna och veckorna k
Page 9 and 10: Samtalsvän - unik mötesplats Canc
Page 11 and 12: - Vi levde som i en bubbla, säger
Page 13 and 14: Kungsljuset ger pengar till både r
Page 15 and 16: Österåsens hälsohem, Österåsen
Page 17 and 18: egravning bindande, men det är din
Page 19 and 20: Rädda Livet nr 1/2007 Vad har jag
Page 21 and 22: - Det ska vara enkelt att få konta
Page 23: Om kärlek, vänskap och arbete ”
Page 27 and 28: och närstående cerpatienter. Mån
Page 29 and 30: Bertil Svensson var, förutom träd
Page 31 and 32: och alternativ medicin I detta samm
Page 33 and 34: En forskare blir aldrig färdig TEX
Page 35 and 36: Pontus Berglund låter tumörceller
Page 37 and 38: Vägen från ansökan till anslag E
Page 39 and 40: Att springa åt motsatt håll Jorde

Rädda Livet nr 1, 2007 (PDF, 3 MB) - Cancerfonden

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?