Katternötidningen

”Vindkraften subventioneras på fem olika sätt, ändå är den en förlustaffär”
Industrins kontakter mellan Finland och Sverige är väl utvecklade, och Per-Olof Eriksson och Stig Gustavson har under många år rört sig i samma kretsar
och engagerat sig i liknande saker.
Per-Olof: ”Om vi slopar alla subventioner
och skatter, så är nog naturgasen just nu
det billigaste och mest lexibla energislaget,
tävlande med vattenkraft där de naturliga
förutsättningarna för sådan inns.
På många ställen är kol lättillgängligast
och därmed det optimala alternativet, vilket
situationen i världen nu även visar.”
”Den ekonomiska kalkylen bör få avgöra
vilket energislag man väljer”, säger han.
”När de fossila energikällorna börjar bli
för dyra så får vi gå över till andra källor
som kärnkraft, solenergi, biobränslen och
kanske i enstaka fall vindkraft.”
Stig: ”Den stora saken just nu är att skiffergasen
är i färd med att ändra energibalansen
i världen. Till exempel slår den ut
vindkraften. Den här har betydelse inte
minst för Ryssland som gasleverantör,
eftersom energipriserna nu går ner, och
framför allt då gaspriserna ”
Tyskland, med sin enorma subventionering
av vindkraft och solceller, lyfts ofta
fram som ett positivt exempel, men Stig
och Per-Olof håller inte med alls.
Stig: ”Tyskarna har fått Europas dyraste
el [för varje kilowattimme betalar slutkunden
nästan fem cent till det tyska stödsystemet]
och oerhörda problem med ledningsnätet.
Det påstås att en av få grupper
som tjänar på die Energiewende är de tys-
10 – KATTERNÖ KATTERNÖ – 11
Karl Vilhjálmsson
ka tandläkarna. De har en egen pensionskassa,
vars VD förstod att tidigt köpa upp
attraktiva lägen för vindmöllorna som nu
arrenderas ut för dyra pengar.”
”Jag råkade vara i Tyskland när Angela
Merkel beslöt stänga kärnkraftverken.
Hon kanske är en duktig politisk taktiker,
men i ett samhällsperspektiv agerade hon
strategiskt vansinnigt. En jordbävning i
Japan ska inte kunna stänga ner kärnkraften
i Tyskland!”
Per-Olof: ”Min gissning är att man i
slutändan inte kommer att stänga ned den
tyska kärnkraften. Man har inga rimliga
alternativ för sin baskraft. Att göra sig beroende
av naturgas från Ryssland är omöjligt
av politiska skäl.”
Den mångsubventionerade
vindkraften
Stig och Per-Olof är alltså inga vänner av
vindkraft. Den är för dyr, produktionen
kan inte styras och den intermittenta
(svajiga) el den alstrar innebär en enorm
påfrestning på ledningsnäten.
Per-Olof: ”Vindkraften i Sverige subventioneras
på fem olika sätt: genom koldioxidbeskattning
(som driver upp elpriset),
genom elcertiikat (i Finland har vi i stället
inmatningstariffer), genom att vissa ägarformer
slipper betala elskatt och moms,
genom att vindkraftbolagen slipper betala
nätutbyggnaden, genom att de slipper stå
för kostnaderna för att bygga den reservkraft
som krävs när det inte blåser.
Och trots allt detta stöd är vindkraften
i Sverige just nu ändå en förlustaffär för i
stort sett alla involverade.
Logiken förstärks inte av att Sverige
från tidigare har ett överskott på el och
inte behöver tillskottet från vindkraften.
Stig: ”Våra matartariffer för vindkraften
i Finland innebär en större subvention än
vad som inns i något annat europeiskt
land. Subventionerna är tidsbegränsade,
vilket förklarar den väldiga brådskan just
nu för att få upp nya snurror.”
Han nämner en vindmölla i Mariehamn.
”Jag hade möjlighet att kolla hur mycket
el den producerat under elva år. Bara
procent av fulleffektsenergin hade producerats.
Med en sådan verkningsgrad betalar
man inte tillbaka någon investering!
Byggs vindmöllorna till havs, blir kanske
verkningsgraden högre, men underhållskostnaderna
orimliga.”
Både Stig och Per-Olof ser mer positivt på
solkraft, ”men vi har ju inte förutsättningar
för den i Finland”.
Stig: ”Spanien är ett dystert exempel. Man
har storsatsat på solceller, men en stor del
av anläggningarna står oanvända för att
nätet inte klarar att ta emot elen.”
På sikt kan säkert el från sol produceras
storskaligt till rimliga priser i Saharaöknen.
Men energin måste också kunna lag-
ras och transporteras dit den ska. Ett storprojekt
för detta, Desertec, har övergetts
av bolag som Siemens och Bosch efter miljarder
i utvecklingskostnader. Ett beroende
av el från Sahara är heller knappast
önskvärt från säkerhetssynpunkt.
I praktiken skriker Europa just nu efter
reglerkraft, som kan jämna ut den intermittenta
elen. Gasturbiner och vattenkraft
är de alternativ som inns, all annan
energiproduktion är för trögreglerad. Men
storskalig vattenkraft är en sällsynt lyx.
Stig: ”Om inte Sverige hjälpte till med vattenkraft,
skulle Danmark inte kunna ha så
mycket vindkraft. Och Tyskland har stora
problem vare sig det blåser [vad ska man
göra av överskottet av el?] eller inte blåser
[vad ska man göra åt underskottet av el?].
Man behöver ett enormt överdimensionerat
nät för att klara de problem som vind-
och solkraft förorsakar. Men det här vill
inga politiker tala om.”
Gas i Finland?
Även på närmare håll inns exempel på
kontraproduktiv politik, säger Stig. Helsingfors
vill ersätta sina stora kolkraftverk
med ett bioenergieldat kraftverk.
Följden blir knappast någon vinst för miljön
och framför allt inte för plånboken.
Stig: ”Det är rent stolligt. Bioenergi har låg
energitäthet, vi kommer att få en ström av
tung lastbilstraik som ska in till stan med
sin vedlast.”
Skulle Finland kunna satsa på gas?
Stig: ”Gas är utmärkt. Men vi behöver i så
fall ler leverantörer än en. Vi kan inte lita
bara på Ryssland. Jag besökte Konecranes
fabrik i Ukraina, vi ick stänga den lera
veckor på grund av att gastillförseln hade
stoppats. Ryssarna behövde gasen själva.
Ryssland har svårt att få fram den gas som
de åtagit sig att leverera.”
I jol importerade Finland procent av
sin el. Mycket av den produceras av gamla
ryska kärnkraftverk, i tiden byggda med
militär teknologi.
Stig: ”Om vi ska ha kärnkraft, så är det i
Finland och Sverige vi ska ha den. Jag hade
ett samtal med Luc Oursel, som nu är VD
för Areva [som bygger den nya stora kärnreaktorn
i Olkiluoto]. Det är första gången
man träffat på en lagstiftare som är så rigorös
med föreskrifterna.”