Skaparkraft ger levebröd

1 • 2 0 1 0 K U N D T I D N I N G E N F R Å N D I T T E N E R G I V E R K 

Skaparkraft 

ger levebröd 

Kärnkraft 

och konkurrens 

Den stora klimatskandalen 

Till kunderna hos Esse Elektro-Kraft, Herrfors, 

Jakobstads Energiverk, Kronoby Elverk, Nykarleby 

Kraftverk och Vetelin Sähkölaitos.

Tre frågor 

n Energiförbrukningen 

i Finland har sjunkit 

oavbrutet sedan 

slutet av 2007, men 

senhösten 2009 tog 

den en liten vändning 

uppåt. Elförbrukningen 

stannade ifjol på 80 

TWh i Finland, 2008 

var den över 90 TWh. 

Före recessionen uppskattades 

den uppgå 

till 100 TWh år 2020. 

Näringslivsminister 

Mauri Pekkarinen är beredd att skruva ner långtidsprognosen 

för vår energiförbrukning, eftersom han menar 

att energi förbrukningens uppåtgående kurva planar ut, 

också globalt. Harri Natunen, affärsområdesdirektör för 

zinkproduktion och affärsutveckling på Boliden AB, ger 

sina kommentarer. 

1. Har recessionen satt bestående spår i Finlands energiförbrukning 

eller är nedgången tillfällig? Hur ser den 

finländska industrins framtida energibehov ut? 

Efter sommaren började den finländska industrins elförbrukning 

stiga igen, ett säkert tecken på att recessionen 

ger vika. Industrins elbehov kommer att växa, och samtidigt 

Finlands totalförbrukning. Vi kommer att återgå till 

den förbrukningsutveckling som rådde före recessionen. 

Arbets- och näringsministeriets förbrukningsprognos om 

91 TWh år 2020 kan man tolka som ett önsketänkande för 

att vi ska kunna uppnå 38 % förnyelsebar energi. 

Förutom en ökad elförbrukning inom industrin ersätter 

många sina uppvärmningssystem med värmepumpar och 

så småningom övergår vi till elbilar. Också det betyder att 

förbrukningsprognosen borde vara högre. 

2. Vilka energilösningar ska Finland satsa på för att 

säkerställa både konkurrenskraft och en hållbar utveckling? 

Ett konkurrenskraftigt elpris och leveranssäkerhet lockar 

företag att investera i Finland. Det i sin tur skapar rum för 

flera arbetstillfällen och välstånd för hela samhället. 

Förnyelsebara energiformer kan inte ensamma fylla vårt 

behov av baskraft. Att utöka kärnkraften är nödvändigt 

för att upprätthålla konkurrenskraften. På så sätt ersätter 

vi också import av elenergi och minskar kraftigt på växthusgaser 

som orsakar klimatförändringar. 

3. Vad är livskvalitet för dig? 

Det betyder ett intressant och utmanande jobb och samvaro 

med min familj på fritiden. Inget är så belönande som 

att följa med hur barnbarnen växer, hitta gemensamma 

hobbyer och få barnbarnens uppskattning. 

Innehåll 

Älsklingshobbyn som jobb 4 

Blir det istid eller svarta vintrar? 12 

Med cykel över stock och sten 20 

Kallt eller varmt? Knatterö vet. 22 

Den stora klimatskandalen 24 

Skutan som kapades 36 

Kärnkraften och konkurrensen 41 

Jan Sandvik 

INGEN VÄG, TACK! 

Four Seasons MTB är 

terrängcykelklubben 

som trivs bäst då vägarna 

lyser med sin frånvaro. 

Katternö 1 • 2010 Ansvarig utgivare Stefan Storholm, Storgatan 8, 68600 Jakobstad, tel. (06) 781 5300, 

fax (06) 781 5322, stefan.storholm@katterno.fi, www.katterno.fi Adressförändringar Siv Granqvist, 

tel. (06) 781 5333, siv.granqvist@katterno.fi Produktion Botnia Information, Storgatan 15, 68600 Jakobstad, 

tel. (06) 781 0700, www.botniainformation.fi Projektledare Petra Nylund Redaktörer Svenolof Karlsson/ 

Storkamp Media, www.storkamp.com, Petra Nylund, Johan Svenlin, Timo Kankaanpää, Susanna Rönn 

Layout Glenn Nylund, Annika Lillkvist, Janne Nylund Pärmfoto Mats Sandström Tryck Forsberg 2010 

Nu måste vi bli seriösa 

Efter förra numret av denna tidning, som utkom i september 2009, har tre händelser 

gjort kartan i klimatfrågan tydligare. 

KÖPENHAMNSKONFERENSEN, där målet var att enas om ett bindande avtal om 

koldioxidutsläppen, blev ett misslyckande. Världens ledare flög in för att skapa historia, 

men fick flyga hem med svansen mellan benen. 

Den bild som stannat från Köpenhamn är ett vi mot dem-tänkande. De rika länderna 

i Europa kom med en attityd att de visste bäst och visste hur den övriga världen skulle 

bete sig. För att krydda budet bjöds på karameller i form av miljardbidrag till ’klimatprojekt’ 

i den fattiga världen. 

Många var beredda att ta emot karamellerna, men inte attityden. Misstron var uppenbar, 

det är svårt att tro att det ska gå att gå vidare på IPCC-spåret med globalt syftande 

klimatåtgärder. 

DEN ANDRA STORA SAKEN är Climategate, det vill 

säga den kultur av fusk och manipulationer som avslöjats 

hos de klimatforskare som dominerar IPCC. 

Man behöver inte ägna mycket tid åt dokumenten i 

Climategate för att se att de berörda klimatforskarna 

låtit sig styras av en politisk agenda – och att de cyniskt 

har fabricerat forskningsresultat för att hitta stöd för sin 

alarmism. 

Klimatprofessorn Atte Korhola förvånar sig (se sid. 26) 

över att så många i medie- och politikervärlden beskriver 

avslöjandena som bagateller. Dagens Nyheters förre 

chefredaktör Hans Bergström gör dock inte det. Här citat 

ur hans kolumn på tidningens ledarsida den 

31 december: 

”Det gäng som har bildat kärnan i FN:s klimatpanel, IPCC, har agerat på ett sätt som 

är vetenskapligt fullständigt oacceptabelt.[…] IPCC- kretsen har brutit mot fundamentala 

regler för vetenskaplig prövning och diskussion och bör ha förverkat allt förtroende i 

forskarsamhället. Med sitt nit att låta aktivismen gå före vetenskapen har den gjort stor 

skada även för FN. Dess fanatism behöver nu ersättas av en öppen vetenskaplig diskussion. 

[…] En sak är klar: de klimatmodeller som har presenterats av aktivisterna i FN 

stämmer inte.” 

Bergströms slutsats känns självklar. Klimatfrågan bör lyftas ur IPCC-forskarnas slutna 

krets och läggas för analys hos ett brett spektrum av forskare, med de självklara kraven 

på objektivitet och transparens. Det skulle också motverka att frågan kidnappas av politiska 

aktivister. 

DEN TREDJE STORA SAKEN är vädret självt, den vargavinter som lade sig över stora 

delar av norra halvklotet precis när Köpenhamnsmötet började. 

Som kunde förutses har kylan ställt samhällena på ett svårt prov. Europa, Nordamerika 

och Kina har haft det värsta vintervädret på flera årtionden. Energiförsörjningen har 

fallerat, industrier har stoppats, människor har frusit ihjäl, skolor hållits stängda. 

Vi i Finland har än så länge klarat oss från stora missöden, delvis tack vare lågkonjunkturen 

som påtagligt hållit energiförbrukningen nere. Ändå har vi under perioder i vinter 

tvingats importera en sjättedel av vårt elbehov. Logiskt nog har elpriset skjutit i höjden. 

Vinterns erfarenheter bekräftar det vi betonat i den här spalten gång på gång: att energiförsörjningen 

förutsätter gedigna, långsiktiga och ekonomiskt försvarbara lösningar. 

Inom Katternö tar vi vårt politiska ansvar och fortsätter att satsa på koldioxidfri produktion 

i enlighet med de mål som utstakats av EU och Finlands regering. Det nyaste 

projektet är en vindpark på närmare 25 MW som vi just nu bygger i samarbete med Outokumpu 

och EPV Energia utanför Torneå. Likaså jobbar vi vidare med Fennovoima, som 

förutom ny koldixidfri produktion också skulle förbättra konkurrensen på elmarknaden. 

stefan storholm 

VD, Katternö Ab 

Vad tycker du 

om årets vinter? 

n Sixten Kasslin: 

”Det är en perfekt vinter. 

Friskt och riktigt vackert 

väder, ingen växthuseffekt 

här. De senaste vintrarnas 

slaskväder är inget att 

ha, då är det bättre med 

ordentlig köld så länge det 

inte kryper ner mot –30 

grader.” 

n Yrjö Hotta: 

”Den här vintern har liknat 

de vintrar som jag kommer 

ihåg från förr. Numera 

bor jag i höghus så jag 

slipper bekymra mig över 

snöskottning och höga 

uppvärmningskostnader.” 

n Inger Andersson: 

”Det är bra med en 

riktig vinter. Köldgrader 

ner till –10 grader är 

inga problem, men blir 

det kallare håller jag 

mig helst inomhus. 

Nu när det också blir 

ljusare för varje dag 

känns det bra.” 

n Sanna Heikkilä: 

”De senaste årens vintrar 

har varit tråkiga. Jag 

gillar att det är varmt på 

sommaren och kallt på 

vintern. Nu måste jag 

bara köpa nya skidskor 

för att komma ut i spåret. 

Det brukar bli ett par 

gånger varje vinter.” 

2 katternö katternö 3

Skaparlusten som drivkraft 

Många älskar att skapa och pyssla, men hur 

många vågar ta steget ut och göra det till ett 

levebröd? Och hur många av dem som gör det 

lyckas? För smeden Kay Vikström, finsnickaren 

Christer Nynäs och textilformgivaren Satu 

Pisilä har det gått vägen. 

4 katternö 

Mats Sandström 

KALLAN. Ur smeden Kay Vikströms händer föds de 

mest varierande föremål. En ljusstake utformad som 

en kalla, en kniv, en grind – det mesta är möjligt. 

katternö 5

Leva utan väckarklocka är livskvalitet 

JÄRNHÅRT. Fjärderhammaren hjälper Kay Vikström att bearbeta hans älskade järn. För 15 år sedan lämnade 

Vikström jordbruket och blev yrkessmed. 

Kontrasterna är stora i Kay Vikströms 

smedja. Vinterdagern är sparsam och 

snålblåsten kall, men kring härden är det 

bländande ljust och hett. Kays egna hammarslag 

avlöses ibland av den väldiga fjäderhammarens 

bankande. Ur järnet föds en ljusstake 

formad som en kalla. Men omväxling är hans 

drivkraft, så det blir också smycken, grindar 

och knivar. Kay är mjölkbonden från Purmo 

som trodde att smide kunde bli en bra hobby 

för honom. 1994 gick han sin första smideskurs 

och ett par veckor senare var han igång 

med att bygga sin egen smedja. 

”Smide var min grej. Jag upptäckte också 

ganska snabbt att det gick bra att sälja mina produkter. 

Det sporrar en nybörjare”, säger han. 

Då Kay började höll smideskonsten på att gå 

i graven med en äldre generation. I dag finns 

KNIVKONST. Knivar är en specialitet som Kay 

Vikström smider då tiden medger. En kniv med slida 

tar upp till en vecka minst två dagar, ibland över en 

vecka att göra. 

det ett trettiotal professionella smeder i Finland, 

varav två i Österbotten. 

”Smide passar mig på många sätt. Jag har 

alltid tyckt om att skapa med händerna och att 

kunna leva utan väckarklocka är livskvalitet.” 

Med tanke på den kommentaren bör det 

klarläggas genast: att leva på hantverk har 

inget att göra med att spotta i taket och jobba 

då man har lust. Kay blev heltidssmed då hans 

barn var små. Han har dragit land och rike runt 

på otaliga marknader och hållit smideskurs efter 

annan, år efter år, för att marknadsföra sig 

och för att skaffa inkomster. 

”Konstnärligt är hantverkarlivet nog, åtminstone 

när det gäller inkomsterna. De 

kommer klumpvis. Men det är knappast en 

livsstil jag rekommenderar åt den som är ung 

och har huslån.” 

Mats Sandström Mats Sandström 

NYTT BEN. Med skyltarna har Christer Nynäs hittat en ny snickeriprodukt och med den ny inspiration. 

Och marknad finns: en enda vandringsled kan ha hundratals skyltar. 

Mats Sandström Mats Sandström 

Men ändå: Kay älskar sitt järn som ”håller 

att ta i och bjuder lagom mycket motstånd”, 

enligt honom själv. I dag åker han inte på 

marknader och håller sällan kurser och hans 

produkter säljer sig mer eller mindre själva. 

Han har också nått utomlands, med smideskurser 

och återförsäljare i USA. Men att nå så 

långt har tagit 15 år. 

”Det gäller att jobba långsiktigt och ta vara 

på tillfällen. Det som verkar betydelselöst just 

då kan en dag leda till något större.” 

I LARSMO HÅLLER Hantverkarlyan på att 

spricka. Christer Nynäs’ företag borde hitta ett 

större verksamhetsställe än uthuset på den egna 

gården. Orsaken är att hans leksakssnickeri 

vuxit och blivit också ett skyltsnickeri. 

Men för att ta det från början: Christer är 

UNIK. Christer Nynäs träleksaker har gjort succé 

genom åren. De åker ofta iväg som souvenirer från 

Finland. 

skogsbruksteknikern som egentligen var 

mera intresserad av att snickra och som ville 

ha ett kreativt företag. Det blev inte mycket 

skogsbrukande för hans del. 1991 föddes 

Hantverkarlyan i samarbete med frun Camilla. 

Christers egen vurm för gamla träleksaker 

fick honom att börja tillverka T-fordar, 

flygplan och ”Tippa-Relluna”. 

”Det var en principsak för mig att göra allt 

för hand. I dag är jag tacksam för det, jag behöver 

bara se på en träbit för att kunna bedöma 

kvaliteten”, säger han. 

I dag är leksakerna sedan länge väletablerade 

på marknaden. Christer har ett inarbetat 

nätverk av återförsäljare både i Finland och 

utomlands som han håller igång genom att 

personligen kontakta dem några gånger per år. 

Leksakerna som har den rätta, genuina 


Med österbottnisk seghet 

”made in Finland”-känslan åker till 80 

procent iväg i form av souvenirer från flygfält, 

hantverksaffärer och turismanläggningar. 

”Jag lyckades med leksakerna för att jag 

aldrig kompromissade med kvaliteten. Konkurrensen 

var heller inte så stor i början och 

jag lyckades dessutom komma in på ett stort 

varuhus. Och så måste man förstå sig på marknadsföring 

och kunna sälja. För mig gällde det 

att komma över känslan av att truga på folk 

saker”, säger Christer. 

Vill man starta ett hantverkarföretag gäller 

det att noga analysera marknaden och sina 

egna löneanspråk. 

”Man måste satsa på att kunna leva på inkomsten. 

I annat fall tar det roliga snart slut. 

De ekonomiska målsättningarna är de viktigaste. 

Men så gör sällan folk, man kör igång för 

att det är kul.” 

Det gäller också att fundera på säljkanaler, 

branding och konkurrenssituationen och att 

ta till proffshjälp som till exempel konsulter 

och grafiska designers. 

”Man ska satsa professionellt från början. 

Att fixa allt själv håller sällan i längden.” 

För Christers del har utvecklingen från 

strikt handarbete gått över till datorstyrd 

CNC-fräsning av träskyltar. Skyltarna är en ny 

produkt som dök upp ur ett behov på marknaden 

och ur en kreativitet som Christer trodde 

att han hade tappat. Inspirationen att utveckla 

finns kvar: 

”Jag borde utvidga idag, både skaffa större 

snickarbod och anställa någon”, säger han. 

OM KAY OCH CHRISTER inte hade tänkt sig bli 

smed respektive snickare, så har Satu Pisilä i 

Kalajoki vetat sedan tidiga tonår att hon vill 

jobba med att skapa textilier. I sitt företag Pisa 

Design skapar hon brukstextilier från början 

till slut, med tonvikt på kvalitet, nytta och 

estetik. Hon har tre underleverantörer som 

jobbar heltid för henne och ett trettiotal återförsäljare 

i Finland, övriga Europa och i Australien. 

Allt det har hon åstadkommit sedan 

2003, då hon började väva sina första löpare 

hemma i vardagsrummet. 

”Jag är kanske gammalmodig, men jag tror 

på vikten av utbildning”, säger hon. 

Satu har satsat på att lära sig själva hantverket 

från början och byggt på med utbildningar 

som gett henne mera kunskap om formgivning 

och om att göra business. 

”Det var bra att få insyn i hur business görs i 

den ’stora världen’. Den mest blåögda delen av 

min idealism skalades bort”, säger hon. 

Idealist är hon ändå fortfarande. Bakom Pisa 

ÄKTA VARA. Satu Pisiläs textilprodukter föds ur äkthet: det ska vara äkta råvaror, de ska ha en vettig 

funktion och hålla länge och de som tillverkar dem ska få lön för mödan. 

Designs produkter ska finnas underleverantörer 

som har bra arbetsvillkor och råmaterial 

som är så närproducerade som möjligt och så 

rena från tillsatser som möjligt. 

”Det är tufft att vara idealist i textilbranschen, 

med tanke på hur konkurrensen 

ser ut på marknaden. Det går att producera saker 

så otroligt förmånligt i vissa länder, vilket 

också stora kvalitetsmärken gör.” 

Men Satu tänker inte ge upp sin idealism. 

Hon tror på att det finns en växande konsumentgrupp 

som inte är ute efter slit-och-släng 

och som värderar att veta vad produkter står 

för. I dagsläget producerar hon 108 olika pro- 

Sinikka Ojala 

Sinikka Ojala 

dukter, inklusive färgalternativ, somliga i 

hundratal per år, andra i tiotal. 

”Jag vill att Pisa Design växer långsamt och 

kontrollerat. I dagsläget har jag till exempel 

inget att göra i stora affärskedjor, utan är väldigt 

nöjd med att sälja i hantverks- och designbutiker.” 

Att växa med sitt designföretag i Kalajoki är 

kanske inte självklart. Helsingfors hade varit 

ett enklare alternativ på många sätt. Men som 

Karlebyfödd vill Satu inte leva där, utan nära 

naturen. 

”Här finns alla möjligheter att lyckas, det tar 

bara lite mera tid”, säger hon. 

Satu har inte tagit steget ut till att jobba enbart 

med sitt företag. Hon undervisar några 

timmar per vecka i konstämnen på Kalajoen 

Ammattiopisto Artema. 

”Dels är det roligt att komma ut bland folk, 

dels ger det en ekonomisk trygghet. Men det 

är troligen sista terminen jag undervisar nu”, 

säger hon. 

Satu har inga förebilder i varken formgivar- 

eller företagarvärlden, även om hon beundrar 

personer som Anu och Topi Pentik, som skapat 

sitt jätteföretag ur ingenting. 

”Österbottnisk seghet och vilja är mina 

före bilder. Mitt mål är att mitt företag ska bli 

så attraktivt att någon en dag vill köpa det. Om 

jag säljer, är en annan sak.” 

petra nylund 

TYGMAGIKERN. Från 

hennes lilla studio 

i Kalajoki åker Satu 

Pisiläs textilprodukter 

ut över Finland och 

världen. ”Export är kul 

och vår skandinaviska 

stilrenhet går hem 

på många platser, 

men att sköta om 

återförsäljarna kräver 

massor av tid.” 

8 katternö katternö 9 

Mats Sandström

katternö 

Jan Sandvik 

TILL DIN TJÄNST. Elförsäljare Jaana Gäddnäs på Herrfors är gärna i kontakt med kunderna. ”Det är också 

trevligt att träffas och se vem man talat med i telefon; ett utmärkt tillfälle att hälsa på oss är till exempel 

då vi ordnar öppet hus”, säger hon. 

L E K T R I S G Ä N G E T 

Får det lov att vara lite el i dag? 

n Alla vet ungefär hur man gör då man säljer bröd, 

skor eller bilar, men hur säljer man el? Knackar man 

på och frågar om det får lov att vara några kilowattimmar 

i dag? 

”Det handlar snarare om att vara i telefonkontakt 

med kunder och potentiella kunder, både privatpersoner 

och företag. Ibland ringer vi upp dem, 

men oftare ringer de oss”, säger Jaana Gäddnäs, 

elförsäljare på Herrfors. 

Egentligen går elförsäljarens jobb mera ut på 

rådgivning än direkt försäljning. De allra flesta är 

på det klara med att de behöver el, men däremot 

behöver många hjälp med att hitta rätt typ av avtal. 

”För elförsäljaren gäller det att förstå vilka behov 

kunden har, och det gör man genom att diskutera, 

lyssna och ställa sig i kundens skor”, säger 

Jaana. 

Människokännedom och ödmjukhet kommer väl 

till pass i jobbet. Frågor får Jaana många, och enligt 

henne finns det inga frågor som är dumma. Tvärtom 

uppmanar hon alla att fråga en gång för mycket än 

en gång för lite om man undrar över något. 

”Situationer förändras och ibland ändrar elförbrukningen 

i enlighet med det, till exempel om 

familjen växer eller krymper. Vi finns här för att 

betjäna kunderna och för det mesta har vi väldigt 

trevliga diskussioner med dem.” 

Jaana kom till Herrfors 1998 då elmarknaden 

avreglerades och företaget behövde förstärkning 

på faktureringssidan. Så småningom blev elförsäljningen 

hennes bord. 

”Det är ett toppenjobb som passar mig. Varje 

dag är olik den föregående och jag planerar själv 

mitt jobb.” 

Snart snurrar 

det i Torneå 

n I år kommer vindmöllorna att snurra igång i den 

nya vindkraftparken i Röyttä, nära Torneå hamn. 

Bakom projektet står vidkraftbolaget Rajakiiri Oy, 

där Katternö är en av delägarna tillsammans med 

Outokumpu Oyj och EPV Energia Oy. Vindkraftparken 

är en av de största som för närvarande 

planerats i Finland. Den består av åtta vindmöllor 

med en sammanlagd effekt på 24 megawatt, el 

som produceras helt utsläppsfritt. Omsatt i hushållsel 

räcker hela vindkraftparkens elproduktion 

till 4 800 eluppvärmda egnahem eller 32 000 

tvåor i höghus. 

Parken placeras havsnära intill Torneå hamn, 

där högspänningsnätet på 110 kilovolt finns inom 

nära räckhåll. 

Nyligen har vindmätningar också inletts i 

Klubbskata i Monäs, Nykarleby. Mätningarna 

sker i Herrfors regi på bolagets egen mark. Om 

vinden och lönsamheten visar sig tillräcklig kan 

det finnas förutsättningar för att bygga 3–5 vindkraftverk 

i Klubbskata. 

NORDLIG VIND. Katternö utnyttjar vinden i norr 

genom den nya vindkraftparken i Röyttä utanför 

Torneå. I år startar kraftproduktionen. 

n HJÄLM, NATURLIGTVIS 

I förra numret av Katternö (3/09) ingick en 

bild på sidan 10 där en montör figurerar utan 

hjälm uppe i en skylift. Situationen är arrangerad 

för fotograferingen och inget egentligt 

arbete pågår, men korrekt hade ändå varit 

att montören burit hjälm. Vi ber om ursäkt 

för förbiseendet! 

Omväxlande 

varmt och kallt 

n Perioden augusti–december 2009 

innebar för Finlands del två varma 

månader, två kalla och en med temperaturer 

på medelnivå. 

Som de fem kloten här intill visar 

var de varma månaderna september 

och november, medan de kalla var 

oktober och december. 

Som synes fördelar sig värmen 

och kylan väldigt olika från månad 

till månad. 

Det meteorologiskt intressanta, 

som hände i början av december, var 

att jetströmmarna lade sig i ett ovanligt 

mönster runt jorden. Vanligtvis 

mynnar de ut i Norska havet och för 

med sig de välkända lågtrycken, men 

nu lade sig jetströmmarna så att de 

mynnade ut i norra Afrika. 

Därmed gavs den arktiska luften 

spelrum ner över Europa och Nordamerika 

och även långt söderut i 

Kina. Just detta mönster anses jetströmmarna 

haft också under istiden. 

När detta skrivs i mitten av januari 

är trenden fortfarande att den rejäla 

vintern fortsätter. 

Färgerna på de fem kloten visar 

månadens temperaturavvikelse 

från det som varit medeltalet åren 

1998–2006. 

Temperaturdata härstammar från 

NASA, klotillustrationerna har gjorts 

av professorn i fysisk geografi Ole 

Humlum. 

I slutet av januari meddelade 

NASA att det gångna årtiondet varit 

det varmaste hittills som uppmätts. 

Påståendet ska tas med en nypa 

salt, efter Climategates avslöjanden 

om att temperaturkurvan i efterhand 

justerats ned kraftigt för framför allt 

1930-talet, utan att grunderna för 

detta redovisats. 

Augusti 

September 

Oktober 

November 

December 

Bota din shoppingsjuka 

n Lider du av samvetskval över julens konsumtionsmängd? 

Var är egentligen överkonsumtion? 

Svaret beror säkert på vem du frågar, så låt oss 

börja med några fakta: 

ENERGI 

SMART 

• Konsumtionen har tredubblats de senaste femtio åren i västvärlden. 

• I dag köper vi i genomsnitt 24 kilo textilier och kläder per person och år. 

För drygt 15 år sedan köpte man 15 kilo. 

• Vi bor på i snitt 58 kvadratmeter per person. 1960 var boytan hälften så 

stor. 

Mot bakgrund av att en stor del av jordens resurser är ändliga och att all produktion 

och transport kräver energi kan det vara på sin plats att tänka över 

sitt köpbeteende. Tessa Turtonen, ekologirådgivare på Marthaförbundet, har 

funderat en hel del på shopping. 

”Vårt konsumtionsbeteende är förknippat med känslor. Att köpa ger oss 

tröst, trygghet och bekräftelse. Vi vill ha saker för att vi jämför oss med andra”, 


Men är det konsumtion som gör oss lyckliga? Gör en lista över vad du mår 

bra av, vad som är viktigt för dig och vad som ger dig kraft och glädje. Hur 

mycket prylar behövs på den listan? 

”Ett bra sätt att ta reda på vilka saker du verkligen längtar efter är att hålla 

köpstopp en bestämd tid. Du köper inget annat än mat och hygienartiklar, en 

sorts vuxen ’godisstrejk’. Kolla hur mycket pengar och tid det frigör för dig”, 

säger Tessa Turtonen. 

I kombination med tidspress och stress är det svårt att vara kreativ och 

använda enkla medel i stället för att gå ut och köpa allt som verkar behövas 

just då. Men det finns några knep att ta till: Ta betänketid, vänta en dag eller en 

vecka innan du köper. Unna dig få saker, men av god kvalitet. De håller tidens 

tand. Att köpa lokalt producerade 

varor eller tjänster 

kan också vara energismart. 

En icke-materiell tjänst kan 

vara en lika bra gåva som en 

pryl. Och naturligtvis, köp 

begagnat om det går. 

LYCKLIG AV PRYLAR? Shoppingstrejk, 

betänketid och 

kvalitet är några tips som 

ekologirådgivare Tessa Turtonen 

ger för att hjälpa oss 

att minska på shoppingbehovet. 


12 katternö 

I klimatdebatten finns två tydliga läger – de som ställer 

sig bakom IPCC:s rapport och de som är skeptiska till att 

människans koldioxidutsläpp orsakar klimatförändring. 

Zoologen Arto Marjakangas litar på IPCC, den internationella 

klimatförändringspanelen, medan istidsexperten Eirik 

Granqvist och astronomen Carl Gustav Källman är klimatskeptiker. 

Men på en punkt är de faktiskt helt eniga 

– vi måste sluta slösa med energi. 

Vi måste sluta slösa 

katternö 13

’Vi kan kontrollera klimatförändringen’ 

Det blir svarta jular om vi inte ändrar attityd, förutspår Arto Marjakangas 

LEVER SOM HAN LÄR. Vinterekolog Arto Marjakangas 

”ekohus” värms upp med bergs värme 

och förnybar energi, det vill säga ved. 


Arto Marjakangas, filosofie doktor 

och docent i zoologi, är övertygad 

om att klimatet förändras som 

en konsekvens av mänskliga 

handlingar. Enligt honom är 

skadan redan skedd, men vi kan 

stävja förändringen om vi ändrar 

våra attityder. 

Klimatförändringsskeptikerna har på senare 

tid lyft fram allt fler åsikter och mätresultat 

i sina försök att påpeka att klimatet 

förändras på grund av naturlig variation. 

Arto Marjakangas, som till vardags är projektchef 

på Forststyrelsen, är övertygad om att det 

är människan som påverkar. Han sörjer i synnerhet 

de förändrade vintrarna. 

”Jag har en bakgrund som vinterekolog och 

jag har disputerat på orrens vinterekologi i mitten 

av 80-talet. Då jag under de åren vandrade 

i skogarna väcktes mitt intresse för väder- och 

klimatfrågor. Jämfört med idag var vintrarna 

fullständigt annorlunda”, säger Marjakangas. 


ATTITYD. ”Det behövs nödvändigtvis inte ny teknik 

för att bromsa klimatförändringen, det räcker med 

en attitydförändring”, säger Arto Marjakangas. 

Enligt Marjakangas är det alarmerande att 

de finska vintrarna har blivit i medeltal en grad 

varmare per årtionde sedan 1970-talet. 

”Då man beaktar medeltalen är förändringen 

svindlande. Och enligt prognoserna 

fortsätter utvecklingen i samma riktning då 

det gäller vintrarna. Somrarna blir eventuellt 

inte varmare i samma grad. Många klimatexperter 

har prognosticerat en vinteruppvärmning 

på i medeltal 5–7 grader i Finland fram till 

århundradets slut, det är tuffa siffror”, säger 

Marjakangas. 

Enligt honom glömmer man ofta bort den 

springande punkten i den offentliga debatten 

om klimatförändringen. 

”Under ett par hundra år bränner vi upp en 

enorm mängd kol, som bundits under tiotals 

miljoner år i fossila bränslen. Tidigare frigjordes 

det kolet i ett naturligt kretslopp mellan 

oceanerna, atmosfären och jorden. Ur ett 

geologiskt perspektiv har en otrolig mängd 

kol frigjorts. Även om ’kolsänkor’ som oceanerna 

och skogarna gör sitt bästa, blir ungefär 

hälften av kolet kvar och värmer luften.” 

Meteorolog eller grodspåman? 

Klimatskeptikerna har tagit avstånd från IP- 

CC (den internationella klimatförändringspanelen) 

och tvivlar på deras prognoser. Enligt 

skeptikerna representerar IPCC endast en 

smal skara som inte är villig att bemöta kritisk 

granskning. Marjakangas har ingen förståelse 

för det. Enligt honom representerar IPCC en 

samlad sakkunskap. 

”Man måste förhålla sig till IPCC:s rapporter 

som till vilken annan expertpanels utlåtanden 

som helst. Prognoserna och rapporterna 

baserar sig på publicerade och granskade 

undersökningar. Man kan ställa en motfråga 

till skeptikerna: tror ni mera på meteorologernas 

väderrapporter eller på grodspåmännen?” 

Men Marjakangas medger att det också 

finns goda sidor med kritiken mot IPCC. 

”Kritiken är brokig, men en ärlig och vetenskaplig 

kritik är nyttig för processen och 

tvingar forskarna till att ifrågasätta sina egna 

uppfattningar. Det för debatten framåt. På 

minussidan har vi ’proffsskeptikerna’, som 

till exempel i USA lobbar för oljebolagens räkning 

och sprider halvsanningar till beslutsfattarna.” 

Marjakangas är också trött på hur klimatskeptikerna 

utnyttjar begreppsförvirringen. 

”Det verkar som om man medvetet orsakar 

förvirring. Man rör till exempel ihop klimat- 

och väderbegrepp med varandra då man talar 

om temperaturhöjningar. Man kan inte dra 

några slutsatser om hur klimatets temperatur 

utvecklas på basen av väderobservationer 

under kort tid. Till det krävs åratal eller ännu 

hellre årtionden eller århundraden”, säger han. 

Vissa förfäktar också åsikten att ett varmare 

klimat ger större fördelar än nackdelar. Marjakangas 

anser det vara mer än lovligt galet. 

”Sötvattenkällorna som försörjer någon 

miljard människor, alltså bergsglaciärerna, 

håller så småningom på att smälta. Till exempel 

ett par miljarder asiater är beroende av 

vattnet från Himalajas glaciärer och samma 

problem finns i Europa om än i mindre skala. 

Om någon tvivlar på mätningarna kan det här 

bevisas genom oberoende material. Ett annat 

tecken som kan leda till att ekosystem kollapsar 

är försurningen av världshaven, som sker 

då haven tar upp koldioxid. Situationen är 

bekymmersam, även om det inte finns anledning 

till rädsla eller panik.” 

Oro för torka 

Ifall man ska tro på IPCC, syns klimatförändringen 

ännu mera konkret om 30 år. 

”Då är svarta jular i höjd med Ylivieska 

mera en regel än ett undantag. Vintrarna blir 

regnigare och molnigare och mellan höst och 

vinter får vi en femte årstid, full av dystra och 

våta dagar.” 

Världen över ökar nöden, menar Marjakangas. 

Klimatflyktingarna blir allt flera och 

i värsta fall inverkar klimatförändringen på 

samhällets stabilitet. 

”I själva verket finns det redan miljontals 

klimatflyktingar, eftersom torka och hetta 

driver bort människor från deras hemtrakter. 

Inom 50–100 år kommer torkan att bli ett 

allt större problem i ekvatorialtrakterna och 

den leder oundvikligen till ökenutbredning. 

Det påverkar i sin tur livsbetingelserna eller 

åtminstone matproduktionen”, säger Marjakangas. 

Vad kan vi då göra, för att förhindra sådana 

scenarion? 

”Vi kan inte längre stoppa klimatförändringen, 

men vi kan kontrollera den. Att spara 

energi och effektivera energianvändningen 

och att avstå från fossila bränslen är förstås 

avgörande. Man ringaktar ofta det individen 

kan bidra med, men vad skulle hända om två 

miljoner finländare lärde sig att stänga av elapparater 

i stället för att låta dem stå i stand 

by-läge? Redan då skulle vi spara massor av 

energi”, säger Marjakangas. 

timo kankaanpää 


’Människan är en kort parentes på jorden’ 

Eirik Granqvist betraktar klimatet ur ett istidsperspektiv 

Istiderna har kommit och gått 

under de senaste 1,6 miljoner 

åren. Just nu har vi turen att 

uppleva en varmare period. Njut 

så länge den varar, menar Eirik 

Granqvist. Om 2 000–3 000 år är 

nästa istid här, kanske tidigare. 

Redan om 250 år är det bra 

mycket kallare. 

Eirik Granqvist har alltid varit fascinerad 

av naturen. Han stoppade upp sin första 

järpe då han var nio år. Som 18-åring stack 

han från hemstaden Nykarleby för att bli konservatorslärling 

vid Zoologiska museet i Helsingfors. 

Efter en lång karriär inom naturhistorien, 

bland annat med ett eget museum i sitt 

andra hemland Frankrike, har han och frun 

Danielle ankrat för pensionärsdagar i skogen 

utanför Borgå – med undantag för uppdrag 

vid Shanghai Science & Technology Museum, 

där han nu bistår vid uppbyggnaden av evolutionsutställningar. 

Naturhistoria är extra 

viktigt i våra dagar, anser Granqvist: 

”Människor är både intresserade och okunniga. 

Och det är farligt – det är lätt att vilseleda 

den som är okunnig.” 

Han menar att dagens människa ser på naturen 

genom romantiska glasögon och projicerar 

mänskliga egenskaper på djuren. 

”Naturen handlar inte om att alla djur är 

vänner och äter blåbär i skogen. Naturen är 

krass, med mänskliga mått mätt. Den starkare 

överlever. Människan är heller inget undantag 

i naturen, utan en del av den som vi inte 

kan plocka bort. Vi påverkar naturen med vår 

existens och vi har olika medel till vårt förfogande. 

Men det betyder inte att vi kan bära oss 

åt hur som helst, menar Granqvist. 

Instabilt jordklot 

En annan missuppfattning är att det går att 

hitta en balans i naturen, ett tillstånd av jämvikt, 

där alla ekosystem och arter mår bra och 

överlever, där inget förändras i någon riktning. 

”Evolutionen, eller skapelsen om du så vill, 

pågår ännu i dag. Det finns inget så instabilt 

som vårt jordklot.” 

Därför ser han också med fascination och 

ISTIDSEXPERT. Eirik Granqvist har studerat 

naturens och livets historia i hela sitt liv och 

i de flesta hörn av jorden. ”Just nu är vi på väg 

mot följande istid, ett faktum som människan 

med sina handlingar inte påverkar”, säger han. 

Mikael Nybacka Mikael Nybacka 

en viss förskräckelse på den klimatdebatt som 

pågår idag. Att fenomen som pågått i tusentals 

eller miljontals år sägs bero på en av människan 

förorsakad klimatförändring strider mot 

den kunskap han som naturhistoriker samlat 

på sig under en livstid. 

”Till exempel tsunamis och jordbävningar 

har inget att göra med klimatförändringar. De 

orsakas av att kontinentalplattorna rör på sig, 

som de alltid gjort. Vi vet att jordbävningar ska 

komma och var, men inte exakt när. Den del av 

centralglaciären på Grönland som ofta filmas 

när man ska bevisa hur smältningen framskrider, 

den har kalvat under de 200 år man känt 

till den.” 

Jorden har förändrats kraftigt under sin 

livstid. Ett bra exempel är Mount Everest. På 

toppen har man funnit bläckfiskfossil, eftersom 

berget för 120 miljoner år sedan låg 

i ett grunt tropiskt hav och inte existerade 

som berg. Det bildades av förskjutningar i 

kontinentalsocklarna, havsbotten blev jordens 

högsta berg. Klimatets instabilitet och 

föränderlighet är också en del av jordklotets 

historia, och vi vet en hel del om de klimatförändringar 

som varit. Vi vet att klimatförändringar 

inträffat och ungefär när, men vilka 

mekanismer som ligger bakom dem är på intet 

sätt klarlagt. Under den senaste stora istiden 

som tog slut för 17 000 år sedan låg ett tre kilometer 

tjockt istäcke över Österbotten. Södra 

Finland var isfritt ett par tusen år senare. En 

stor del av havsvattnet var bundet i ismassorna. 

Havsytan låg då minst 80 meter lägre 

ner än i dag och mellan Estland och Finland 

bredde en grässlätt ut sig. Det förklarar mammutfynden 

i södra Finland. De strövade fritt 

över Finska viken från kontinentala Europa 

till betesmarker i Finland. 

Nedkylningen kommer 

Sedan dess har mindre istider dragit förbi, 

liksom perioder med betydligt varmare klimat 

än idag. Under bronsåldern (i Norden ca 

1 700–500 f.Kr.) var det så varmt att ekar växte 

vid polcirkeln. Däremot frös Eufrat och Tigris 

på 600-talet e.Kr., medan det på 900-talet 

växte tallskog på Hardangervidda, idag hemvist 

för en av Norges största glaciärer. Ungefär 

samtidigt odlade vikingarna vete på Grönland. 

Från 1200-talet till mitten av 1800-talet 

rådde det som vi kallar Lilla istiden. 

”Just nu lever vi under en uppvärmning 

som startade 1860. Med undantag för några 

bakslag har det blivit varmare fram till slutet 

av 1990-talet, då klimatet börjat svalna. Ser 

man på istidernas cykler föregås en istid alltid 

av en kraftig uppvärmning. Baserat på vad vi 

kan se nu och på havsströmmarnas rörelser 

är vi på väg mot en istid, liten eller stor vet vi 

inte.” 

Granqvist menar att vi känner av en kraftig 

nedkylning redan om 200–300 år, även själva 

istiden kan vara här först om 2 000 år. Istiderna 

anländer långsamt, medan uppsmältningen 

är snabb och varar bara några tiotals år. 

Hur passar då all forskning om den av människan 

orsakade klimatförändringen in i det 

här? Enligt Granqvist inte alls, för han menar 

att ingenting exceptionellt pågår ur klimatsynvinkel. 

”Att påstå att en uppvärmning pågår är som 

att titta på jordens klimathistoria genom hålet 

i en makaron. Som jag ser det är det tragikomiskt, 

eftersom klimatet håller på att svalna.” 

Ingen tvärsäkerhet 

Att en stor del av forskarvärlden pekar ut koldioxidutsläppen 

som klimatförändringsboven 

menar Granqvist snarare är en funktion av 

hur finansieringen av forskningen fungerar. 

De som kommer fram med forskningsresultat 

som motsäger den redan politiskt anammade 

sanningen om klimatförändringen har 

svårigheter att få sina resultat publicerade eller 

vågar inte gå ut i rädsla för att mista forskningsanslag. 

Men tvärsäkerhet när det gäller 

komplicerade klimatologiska och atmosfäriska 

system är inte att rekommendera. 

”Craig Black som ledde den amerikanska 

forskningen kring ozonhålet sade själv till 

mig: ’Vad kan vi säga om ozonhålet? Ibland är 

det större, ibland mindre. Kanske har det alltid 

funnits? Det vi vet, är att vi måste fortsätta att 

mäta’.” 

Granqvist menar att människan har alldeles 

för små skor för att kunna förändra klimatet. 

Och att hon är en kort parentes på jorden. 

”Inom några 10 000-tals år är människans 

tid slut, som det går när en däggdjurspopulation 

blir för stor. Vi med våra hjärnor utgör 

inget undantag. Kraschen kommer, men så 

långsamt att vi inte märker det.” 

Men vi som lever nu har ett ansvar för de re- 

Eirik Granqvist 

Några plock ur en naturhistorisk livsbana: 

• överkonservator vid Helsingfors 

universitets zoologiska museum 1971–87 

• grundare och ägare av Préhistorama, 

museum över livets och människans 

evolution i Frankrike 1987–2003, en av 

grundarna till Istidsmuseet i Sibbo 2005 

• professor vid Shanghai Science & 

Technology Museum 

• styrelsemedlem i Internationella 

museirådets naturhistoriska kommitté 

ICOM/NATHIST 

• är som bäst i Shanghai som sakkunnig 

vid uppbyggnaden av utställningar om 

människans evolution vid Shanghai 

Science & Technology Museum 

surser vi har till vårt förfogande. Enligt Granqvist 

är det största orosmolnet vårt beroende 

av fossila bränslen. 

”Klimatdebatten för något gott med sig, 

eftersom den satt fart på forskningen om ersättande 

energikällor. Vi kan inte basera vår 

exis tens på fossila bränslen, att de tar slut 

inom en överskådlig framtid är ingen hemlighet.” 

petra nylund 


Obekväma sanningar om solen 

”Solens inverkan på jorden är mycket större än alla koldioxidutsläpp tillsammans” 

Carl Gustav ”Calle” Källman är en 

mycket jordnära astronom. Som 

pensionerad teoretisk fysiker 

tillbringar han en stor del av sin 

tid i ett gammalt fähus, som han 

tillsammans med hustrun Ulla gjort 

om till kulturstugan Akka Talo i 

Katternö. Där läser han, tar emot 

besökare och underhåller lokala 

astronomiföreningen Katternö 

Skywatchers utrustning. 

”Det har kanske till och med 

blivit mitt första hem på senare 

tid”, konstaterar han och tittar sig 

omkring på fotografierna av stjär 

nor, nebulosor och planeter som 

pryder väggarna inne i Akka Talo. 

Inom föreningen Katternö Skywatchers 

samlas traktens amatörastronomer för 

att betrakta och fotografera astronomiska 

kroppar med teleskop och kameror. 

”Vi är ett trettiotal medlemmar, varav ett 

tiotal av oss är heltokiga i rymdfenomen.” 

Klubbens mest avlägsna observationer från 

Katternöslätten ligger mer än 100 miljoner 

ljusår borta och de händelserna inträffade för 

obegripliga tidsrymder sedan. 

”Det är svårt att få begrepp om avstånden 

och omfattningen i rymden, trots att jag är 

van att tänka i siffror. Man räknar att det i det 

universum som vi kan observera finns 100 

miljarder galaxer som var och en har 100 miljarder 

stjärnor …” 

Lite lättare är det att hantera information 

om vårt solsystems egen stjärna, som ligger 

på åtta minuters avstånd. Åtta minuter för 

ljuset, alltså. 

”Solen är i jämförelse en liten och kall stjärna. 

Vi kan ganska bra uppskatta hur stark den 

var för fyra miljarder år sedan, men modeller 

visar att solen har lugnat sig.” 

Förhållandet mellan Solen och Tellus är efter 

4,6 miljarder år relativt konstant, med viss 

variation över seklerna. 

”Det är alltid kallare när solfläckarna är få. 

Till exempel under andra halvan av 1600-talet 

syntes inga solfläckar och då var temperatu- 

KRETSAR KRING SOLEN. ”Solens variationer 

påverkar klimatet på jorden mer än alla 

koldioxidutsläpp tillsammans. Det är alltid 

kallare när solfläckarna är få. Till exempel 

under andra halvan av 1600talet syntes 

inga solfläckar och då var temperaturerna 

lägre i hela världen. För tillfället råder ett 

solfläcksmaximum och temperaturerna 

är högre”, säger Calle Källman. 

rerna lägre på hela planeten. För tillfället råder 

ett solfläcksmaximum och temperaturerna på 

andra planeter påverkas också de av solen.” 

Av våra närmaste grannplaneter har Mars 

klart bättre förutsättningar för liv än Venus. 

Temperaturen på Venus är över 450 grader, 

eftersom planetens täta atmosfär av främst 

koldioxid och kväve släpper in solens värme, 

men låter den inte stråla ut igen. På Mars ligger 

temperaturerna däremot ungefär mellan 

–120 grader och 20 grader och det finns vatten 

i frusen och förångad form. 

”Visst skulle det kunna förekomma liv på 

någon annan planet också. Det behöver inte 

råda exakt likadana förhållanden som hos oss. 

Det har också hänt mycket med jorden på 4 

miljarder år. Om man bara tittar tillbaka till 

senaste istiden, för 11 000 år sedan, har det 

skett en drastisk förändring i våra trakter. Vi 

har 4 000 år av skriven historia, men i naturen 

syns spår av händelser för miljontals år sedan. 

Vi har Lappajärvi och Söderfjärden som exempel 

på nära håll.” 

Calle Källman är noga med att påpeka att 

han är teoretisk fysiker med ett stort intresse 

för rymden, inte expert på solen och dess inverkan 

på jorden, men allt som han studerar 

utgår ifrån en strikt vetenskaplig metodik. 

”Vi känner rätt bra till naturlagar. Astrofysikerna 

och kosmologerna är ganska eniga om 

modeller som förklarar många rymdfenomen, 

men modellerna är inte nödvändigtvis absolut 

sanning. Jag blir skeptisk när någon säger sig 

sitta inne med sanningen.” 

I klimatdebatten ställer han sig tveksam till 

den tvärsäkra skara som förklarar smältande 

Linda Tallroth-Paananen 

isberg vid polerna med människans koldioxidutsläpp. 

”Modellerna som FN:s panel IPCC ställt 

upp för sin rapport från 2007 är naiva och data 

har tolkats för att underbygga klimatteorierna. 

Nästa rapport väntas komma ut 2014 och 

den kommer antagligen att bli mycket olik den 

tidigare rapporten.” 

Enligt Calle Källman är solens inverkan 

på jordens klimatvariationer enormt mycket 

större än alla koldioxidutsläpp tillsammans 

och därför borde världens politiska ledare ha 

ägnat sig åt andra frågor när de samlades i Köpenhamn 

i december 2009. 

”Människan kan inte påverka klimatet 

i någon märkbar utsträckning. En mycket 

viktigare fråga handlar om hur vi ska skruva 

ner resursanvändningen på jorden, men det 

skulle innebära att politikerna inte kunde utlova 

ständig procentuell tillväxt, och sådana 

budskap får inga röster i val.” 

Jordens tillgångar räcker inte till för att göra 

konsumtionssamhället till en mänsklig rättighet. 

Han är också kritisk till den roll som 

medierna tagit på sig i klimatdiskussionen, 

vilket gett kärnkraftslobbyn ny luft under 

vingarna. 

”I dag är cirka 90 procent av den globala 

ener giförsörjningen baserad på fossila bränslen 

och cirka 6 procent kommer från kärnkraft. 

Världens kända urantillgångar räcker 

inte för att ersätta fossila bränslen med kärnkraft”, 

säger Calle Källman. 

I över femtio år har fusionsenergi setts som 

den stora energilösningen, men det hoppet 

verkar också fåfängt. 

”Solen behärskar fusion, men vi människor 

klarar inte hela processen. På den första stora 

internationella konferensen om fusionsenergi, 

som ordnades i Genève 1955, var forskarna 

mycket optimistiska. När jag jobbade på Niels 

Bohr Institutet i Danmark på 1970-talet rådde 

uppfattningen att fusionsenergi funkar om 

cirka tjugo år, på 1990-talet. Nu talas det om 

att ‘kanske 2050’.” 

Calle Källmans recept för planetens bästa är 

att generellt dra ner på konsumtionen. Smältande 

isflak och höjda havsnivåer är inget vi 

kan kontrollera, men slit-och-slängmentaliteten 

går att arbeta bort. 

”Det enda som är säkert är att förhållandena 

på jorden förändras och varje förändring får 

inverkningar som vi bara kan gissa oss till. Klimatet 

är komplicerat och meteorologerna har 

ju svårt att ge en väderprognos som sträcker 

sig längre än fem dygn framåt.” 

johan svenlin 


Erövrare av stock och sten 

Terrängcyklisterna trivs bäst när leran sprutar 

FOUR SEASONS. Årstiden spelar ingen roll 

för Joakim och Christoffer Björkskog och 

Maria Stennabba, en tur med terräncykeln 

är lika njutbar på blankis som i grönska. 

20 katternö 

Jan Sandvik 

Det finns en rätt ny förening för terrängcyklister 

som heter ”4 Seasons MTB”. 

Föreningen grundades i Larsmo för två år 

sen av Joakim och Christoffer Björkskog. 

”Namnet säger vad det handlar om, fyra 

säsonger. Det betyder att vi cyklar året runt 

oberoende av väder”, säger Joakim. 

En plan och rak asfalterad cykelväg är inget 

som tilltalar det här gänget. Tvärtom. 

”Det får gärna vara lite blandad terräng, 

men inte för mycket stenar. Det ska vara så att 

man klarar av det men ändå utmanar sig själv 

lite mer för varje gång. Fäbodaskogen är jättebra. 

Där finns många stigar och olika utmaningar”, 

säger Maria Stennabba. 

Maria har hållit på med terrängcyklingen i 

ett knappt år och älskar det. 

”Jag vill ha bättre kondition och jag gillar 

utmaningen. Det handlar om såväl teknik 

som intervallträning”, säger hon. 

Grabbarna gillar att cykla på Fagernäs vandringsled 

i Larsmo och i terrängen bakom Nanoq 

i Fäboda. Det ska helst vara så lite väg och 

så mycket stig som möjligt. 

”Jag tycker om tekniskt svår terräng”, säger 

Joakim. 

”Ibland när vi är ute och cyklar tillsammans 

och jag får syn på ett hinder som ser intressant 

ut undrar jag genast om det är möjligt att cykla 

över det? Så jag brukar fråga Jocke om han klarar 

det – och då ger han sig iväg”, säger Christoffer 

med ett skratt. 

Rätt utrustning 

Vad behöver man då för utrustning om man 

får för sig att börja med terrängcykling på riktigt? 

Duger det med en vanlig ”mommoped”? 

”Det viktigaste är att du har tillräckligt breda 

däck på cykeln och att den är ganska lätt, 

gärna med aluminiumram. Du behöver också 

en hjälm”, säger Joakim. 

Det finns också specialskor som underlättar 

cyklingen i terrängen. 

”De ser ut så här”, säger Christoffer. 

Han lyfter upp ena foten och demonstrerar 

skosulan. Mitt under foten sitter en liten platta 

av metall. 

”Den här fäster man i pedalerna så att man 

kan både trycka och dra utan att foten glider 

när man trampar. Det underlättar speciellt när 

man ska över ett hinder, då följer cykeln lättare 

med. När man vrider på foten lossnar den, så 

Om det är svettigt, svårt och näst intill omöjligt trivs Maria Stennabba 

och bröderna Joakim och Christoffer Björkskog som firren i vattnet. 

De sysslar nämligen med mountainbiking eller terrängcykling. 

ifall man cyklar omkull blir det naturligt att 

foten lossnar”, säger han. 

Vintertid är det bra att ha en cykel som är 

utrustad med dubbdäck. 

”Jag skaffade dubbdäck i fjol och det var 

jätte bra. Om man cyklar med dubbdäck på en 

asfalterad väg på vintern och det finns is eller 

asfalt att välja mellan, så väljer man blankis. 

Det är lättare att cykla där och det greppar 

bra med trehundra dubbar på ett däck”, säger 

Christoffer. 

Teknik och kondition 

Vad kan då vara bra att tänka på teknikmässigt 

om man ska cykla över stubb och sten? 

”Upp med framhjulet och trampa på så 

mycket du orkar, då klarar du det mesta. Tvekar 

du, stannar det – och så ligger du där. Men 

det gäller ju att våga förstås. Det sitter nog i 

huvudet”, säger Joakim. 

Det låter kanske som om det krävs superbra 

kondition för att hänga med gänget i 4 Seasons 

MTB. 

Jan Sandvik 

ADRENALIN! Det gäller att inte tveka då man terrängcyklar. Det kan resultera i att man ligger med näsan 

i en lerpöl eller bland lingonriset. Maria Stennabba och Christoffer Björkskog ger järnet. 

”Man behöver inte ha superkondis – men 

det underlättar”, säger Maria. 

”Du kan göra det här på så många olika sätt. 

Välj terräng utgående från din egen kondition 

och bygg vidare utgående från den nivån. Själv 

tänker jag inte så mycket på teknik. Det handlar 

mest om att jag ger mig själv nya utmaningar 

och så kommer tekniken efterhand”, 


susanna rönn 

Utrustning 

• Terrängcykel med tillräckligt breda 

hjul och med dubbdäck på vintern 

• Specialskor 

• Hjälm 

• Distans- och hastighetsmätare 

• Stoppning i baken på byxorna 

• Lampa och dubbdäck på vintern 

katternö 21

Redaktör: Petra Nylund Tips och idéer: Maria Sjöblom 

och rekordvarmt 

Illustrationer: Annika Lillkvist Lyft isbiten! 

Kallt och varmt 

Det är jättestor skillnad på vad 

som är varmt och kallt för en 

människa. Tänk på vår kropp: 

37°C fungerar bra i kroppen, 

men hu, om kropps temperaturen 

stiger med bara tre grader, till 

40°C, då mår vi jättedåligt! 

n Att simma i vatten som är +19˚ är helt okej för 

de flesta, men redan då temperaturen sjunker till 

+14˚, bara fem graders skillnad, är det många som 

tackar nej till ett bad. 

Att vi lever och mår bra är alltså väldigt beroende 

av temperaturer. Att materia förändras 

hänger också ihop med temperaturer, 

tänk på en rå potatis och en kokt. 

Fast egentligen handlar allt om 

energi. Hur det hänger ihop kan 

du läsa om här på Knatterösidorna. 

Vad är 

värme? 

n Värme är en slags 

energi som uppstår då 

molekyler krockar med 

varandra. I en mugg varm 

choklad rör sig molekylerna 

snabbare och krockar 

oftare än i en mugg kall 

chokladdricka. 

HÄRLIG VINTER! Man kan göra mycket kul utomhus på vintern och vill du dessutom hålla dig 

varm, gör som isbjörnen: klä dig i lager på lager. Då står luften stilla mellan klädlagren och 

värmen hålls kvar. Så funkar också håren i isbjörnens päls. 

Vad är kyla? 

Petri Jauhiainen 

n Om värme är energi är kyla 

brist på energi. Den lägsta möjliga 

temperaturen eller den absoluta 

nollpunkten ligger på –273,15˚C 

eller 0˚K (K står för Kelvin, en 

annan mätskala än C, Celsius). 

Rekordkallt 

Isbjörnarna 

vet hur 

man gör 

Den kallaste 

platsen i universum 

är Bumerangnebulosan. 

Där 

är det –272˚C. 

Köldrekord på 

jorden uppmättes på 

forskningsstationen 

Vostock på Antarktis 

1983, –89,2˚C. 

Värmerekordet 

uppmättes i Libyen 

1922, +57,8˚C. 

Värme försvinner 

aldrig 

n Energi kan 

inte försvinna, 

bara flytta på 

sig. Eftersom 

värme är 

energi kan inte 

heller värme 

försvinna. 

Varför kallnar 

då din varma choklad om den står en stund? 

Jo, för att värme alltid söker sig från varmt till 

kallt. Värmen i chokladen sprids till muggen och 

luften, som blir lite varmare. 

EXPERIMENTET 

Vill du se hur en bit garn 

kan lyfta en isbit, utan att du 

binder garnet om isbiten? 

Gör så här: 

Lägg en isbit på ett bord. 

Fukta en bit garn ordentligt med vatten. 

Lägg garnet på isbiten. 

Lyckades det? Att garnet kan lyfta isbiten beror 

på saltet. När du saltar på isen smälter den 

lite och samtidigt blir vattnet riktigt kallt, så 

kallt att vattnet inne i garnet fryser fast i isen. 

Vattnet är alltså kallare än 0˚, dess normala 

fryspunkt. 

Med hjälp av salt kan vatten vara så kallt som 

–15˚ utan att frysa till is. Förenklat kan man 

n Isbjörnen då, hur kan 

den klara sig uppe i Arktis? Den har 

en av världens bästa isoleringar, sin päls. 

Luft som står stilla ändrar inte temperatur, 

och isbjörnen stänger in en massa luft mellan 

hårstråna i pälsen. Stråna är dessutom ihåliga 

och fyllda med luft, som också den står stilla. 

Glenn Nylund 

MAGISKT GARN? En garnsnodd 

kan faktiskt lyfta 

en isbit, utan att du knyter 

fast det på något sätt. 

Hemligheten ligger i salt. 

Strö salt över isbiten och garnet. 

Vänta 10 sekunder. 

Försök lyfta isbiten med garnet! 

säga att salt ”vill ha” vatten att lösa upp sig i. 

Därför smälter saltet isen, men sänker samtidigt 

vattnets fryspunkt. Vattnet hålls i flytande 

form fastän det är många minusgrader. 

Det här är också orsaken till att man saltar 

vägarna på vintern. Trots att det är kallt håller 

saltet isen borta – det ”vill ju ha” vatten, inte is! 

Aj, det bränns! 

n Varför känns vissa saker varmare än andra? 

Temperatur berättar egentligen inte så mycket om hur 

varma eller kalla saker känns. Du kan enkelt sticka in 

din hand i en ugn som är 200˚ utan att bränna dig, men 

det är helt omöjligt att sticka ner handen i kokande 

vatten som är 100˚. 

Skillnaden beror på att vattnet leder värme till din 

hud 25 gånger bättre än luft. Olika ämnen har olika förmåga 

att överföra värme. 


Henrik Witt 

24 katternö 

Den klimatskeptiske 

meteorologen 

Skandalen om fusket med klimatdata, känd som 

Climategate, håller på att förändra uppfattningen 

av klimathotet. Ska sanningen fram är också många 

bland meteorologerna skeptiska till larmrapporterna. 

Tage Andersson, docent i meteorologi, tidigare på det 

svenska väderinstitutet SMHI, är en av dem. Läs mer 

om honom och klimatskandalen på de följande sidorna. 

Climategate 

katternö 25

Den stora klimatskandalen 

IPCC:s larmrapporter bygger på manipulerade data 

Den 17 november lades ett stort 

antal dokument, bland annat mejl 

som de tongivande forskarna i 

FN:s klimatpanel IPCC skickade 

varandra åren 1996–2009, ut på 

Internet. Händelsen beskrevs 

först som resultat av hackers, 

men eftersom dokumenten 

är sakkunnigt utvalda är det 

enda rimliga att de lagts ut 

av en insider, alltså någon i 

klimatforskarnas egen krets. 

Kärnan av de berörda forskarna är knutna 

till klimatforskningsenheten CRU (Climate 

Research Unit) vid University of 

East Anglia i Norwich, England, och utgör den 

inre cirkeln av IPCC-forskarna. 

Bland dem som har huvudrollern i mejlen 

finns Phil Jones, som är chef för CRU, Keith 

Briffa, en av Jones kolleger på CRU, Michael 

Mann, numera professor vid University of 

Pennsylvania i USA och mest känd som upphovsman 

till hockeysticket (det vill säga den 

förfalskade kurva som hävdar att den globala 

medeltemperaturen under tusen år varit i 

stort sätt jämn för att plötsligt stiga kraftigt 

under de senaste decennierna) och Tom Wigley, 

klimatforskare vid The National Center 

for Atmospheric Research i Boulder, Colorado, 

USA. 

Dokumenten visar att forskarna har manipulerat 

data för att få dem att stämma med 

deras aktivistiska övertygelse. De har hellre 

förstört grunddata än överlämnat dem till det 

övriga forskarsamhället. Kvalificerade forskare 

har nekats tillgång till IPCC:s data för 

att kunna jämföra med sina egna. Forskarna 

har systematiskt agerat för att vetenskapliga 

tidskrifter inte skulle publicera manus från 

forskare med andra data eller slutsatser. 

En person i nätverket, en grön aktivist vid 

namn William M. Connolley, tog på sin lott 

att rensa webbencyklopedin Wikipedia från 

allt som kunde störa beskrivningen av en unik 

och katastrofal uppvärmning av jorden. Connolley 

hann under fem år skriva 5428 Wikipediaartiklar 

med ’rätt’ innehåll och lyckades i 

kraft av sin ställning som administratör inom 

Wikipedia plocka bort omkring 500 artiklar 

med oönskat innehåll. 

Forskarskandalen fick på Internet omgående 

benämningen Climategate och spreds 

som en löpeld i bloggvärlden. Inom några 

dagar var träffarna vid en Googlesökning på 

’Climategate’ uppe i över 20 miljoner. I de 

flesta finländska medier passerade saken trots 

det obemärkt. I några fall beskrevs händelsen 

som ett hackerintrång, och mejlen karakteriserades 

som i huvudsak intern oskyldig forskarjargong. 

Undantaget inom media var Yles MOTredaktion, 

som den 7 december i programmet 

Ilmastogate gav flagranta exempel på en forskarkultur 

som spårat ur. 

’Som krigstillstånd’ 

University of East Anglia 

Phil Jones, chef för klimatforskningsenheten 

Climate Research Unit (CRU) vid East Anglia 

University. Phil Jones är en av huvudpersonerna i 

skandalen, suspenderad medan utredning pågår. 

Bland de första att kommentera mejlen i Climategate 

var Atte Korhola, professor i klimatförändring 

vid Helsingfors universitet och intervjuad 

i förra Katternönumret. 

På sin egen blogg den 21 november fann han 

att CRU-mejlen ”ger bilden av att det råder 

krigstillstånd”. Skeptikerna ska bekämpas. 

Klimatforskningen är en kontaktsport (kontaktilaji), 

säger Korhola, ”där man just inte 

skyr några medel för att driva fram det egna 

budskapet”. 

Atte Korhola finner det ”deprimerande” att 

läsa hur de avslöjade forskarna gör överväganden 

om vems artikel som ska publiceras och 

vems inte och vem som ska ges i uppdrag att 

granska manuskript. Och han finner det vara 

”motbjudande läsning” när forskarna i mejlen 

frågar sig vilka vetenskapliga resultat som kan 

vara nyttiga och vems sak de stöder. 

”Saken skulle inte vara så allvarlig om skribenterna 

skulle vara några B-typer från bakgården 

(takapihan taaveja), men här är det 

fråga om en grupp klimatforskare som står 

främst i ledet i världen”, säger Korhola. 

”Mejlen förstärker den synpunkt jag framfört 

redan tidigare: att politiseringen av klimatfrågan 

är i färd med att göra stor skada i 

fråga om de värden och principer som vetenskapen 

bygger på: att vetenskapen ska vara 

objektiv, uttryck för en kritisk hållning, vara 

självkorrigerande och autonom.” 

Det är ganska talande, säger Atte Korhola 

också, att vissa redaktörer och politiker inte 

har sett något anmärkningsvärt med mejlen 

– mejlen är tydligen uttryck för en kultur som 

de är vana vid. ”Från en naturvetenskaplig 

synpunkt är mejlen däremot en skandal: forskaren 

har ansvar och skyldighet att beskriva 

verkligheten som den är och ska varken lägga 

till eller dra ifrån något.” 

Finländskt i Climategate 

Mejlen i Climategate inkluderar åtminstone 

tjugo finländska mejladresser. En av dem går 

till medarbetaren i denna tidning Jalle Ahlbeck. 

”Jag har genom åren haft en del mejlkontakter 

med CRU-chefen Phil Jones, men jag figurerar 

inte i några av de mejl som är centrala i 

Climategate”, säger Jalle. 

”Phil har verkat resonabel och sagt att det 

varit bra att höra lite avvikande åsikter. En 

gång då Phil deltog i ett möte här i Åbo hade 

jag tänkt delta för att träffa honom, men fick 

förhinder och fick sedan ett mejl där Phil beklagade 

att jag inte hade kommit.” 

”Jag är därför förvånad att se aggressiviteten 

och de starka känslor som uttrycks i mejlen 

mot mig och andra skeptiker. Phil och hans 

kolleger agerar som om hela deras värld skulle 

vara hotad. Att analysera de här mejlen är nog 

mer en sak för en socialpsykolog än för en ingenjör 

som mig”, säger Jalle. 

Jalle har en egen erfarenhet av att få en artikel 

om koldioxidens globala cirkulation refuserad 

på i hans eget tycke oklara grunder. 

Han hade skickat sitt manus till Journal of 

Geographic Research och fick enligt praxis 

möjlighet att läsa och kommentera de tre anonyma 

referee-granskarnas utlåtanden. 

”Ett utlåtande var mycket positivt, ett 

mycket negativt och ett tredje lindrigt negativt. 

Det som fick mig att reagera var att jag 

kände igen en del formuleringar i det mest negativa 

utlåtandet från ett annat sammanhang. 

Det var exakt exakt samma formuleringar som 

professor Siegenthaler [en av IPCC:s centralfigurer] 

brukar använda i sina artiklar. Antagligen 

var det just Siegenthaler som var denna 

sakkunniga för min artikel, där jag motbevisade 

– just det – Siegenthalers egna teorier och 

beräkningar. Det här luktade mera censur än 

vetenskaplig förhandsgranskning.” 

’Glädjande nyhet’ 


”Att analysera mejlen är nog i första hand en sak 

för en socialpsykolog”, säger Jalle Ahlbeck, docent 

i miljövårdsteknik vid Åbo Akademi, som finns med 

som adressat i några av mejlen. 

Ett av de uppmärksammade mejlen (se här 

intill) är det där CRU-chefen Phil Jones kommenterar 

ett dödsbesked som förmedlats av 

From: Phil Jones 

To: mann@xxxxxxxxx.xxx 

Subject: Fwd: John L. Daly dead 

Date: Thu Jan 29 14:17:01 2004 

From: Timo Hämeranta 

To: 

Subject: John L. Daly dead 

Date: Thu, 29 Jan 2004 12:04:28 +0200 

X-Mailer: Microsoft Outlook, Build 10.0.4510 

Importance: Normal 

Mike, 

In an odd way this is cheering news ! One other thing about the CC paper - just found 

another email - is that McKittrick says it is standard practice in Econometrics journals 

to give all the data and codes !! According to legal advice IPR overrides this. 

Cheers 

Phil 

”It is with deep sadness that the Daly Family have to announce the sudden death of John 

Daly.Condolences may be sent to John’s email account (daly@xxxxxxxxx.xxx) 

” 

Reported with great sadness 

Timo Hämeranta 

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx 

Timo Hämeranta, LL.M. 

Moderator, Climatesceptics 

Martinlaaksontie 42 B 9 

01620 Vantaa 

Finland, Member State of the European Union 

Timo Hämeranta, finländsk jurist som tidigare 

var moderator för en diskussionsgrupp 

om klimatfrågorna. 

Hämeranta meddelar i mejlet att John L. 

Daly, australiensare som författat den klimatskeptiska 

boken ’The Greenhouse Trap’, 

har avlidit, varvid Jones skickar mejlet vidare 

till Michael Mann med tillägget att det var en 

glädjande nyhet (’cheering news’). 

Som synes hinner Phil Jones i samma korta 

mejl kommentera också en annan fråga. Den 

kanadensiske professorn Ross McKitrick vill 

få tillgång till de grunddata och koder som 

CRU-forskarna baserat sina påståenden på 

Climategate 

och hänvisar till att det är praxis hos de vetenskapliga 

tidskrifterna inom ekonometriområdet 

att göra sådant grundmaterial tillgängligt. 

Jones lugnande besked till Mann är att upphovsrätten 

står över informationsfriheten, 

enligt den juridiska expertis han konsulterat. 

Alltså: Mann ska veta att han enligt detta inte 

behöver lämna ut grunddata. 

Timo Hämeranta förekommer också i ett 

mejl där han benämns ’the mad Finn’ (den tokiga 

finnen). Sammanhanget är inte särskilt 

smickrande för avsändaren Phil Jones. 



To: ”Michael E. Mann” 

Subject: HIGHLY CONFIDENTIAL 

Date: Thu Jul 8 16:30:16 2004 

Mike, 

Only have it in the pdf form. FYI ONLY - don’t pass on. Relevant paras are the last 

2 in section 4 on p13. As I said it is worded carefully due to Adrian knowing Eugenia 

for years. He knows the’re wrong, but he succumbed to her almost pleading with him 

to tone it down as it might affect her proposals in the future ! 

I didn’t say any of this, so be careful how you use it - if at all. Keep quiet also 

that you have the pdf. 

[---] 

The other paper by MM is just garbage - as you knew. De Freitas again. Pielke is also 

losing all credibility as well by replying to the mad Finn as well - frequently as I see 

it. 

I can’t see either of these papers being in the next IPCC report. Kevin and I will keep 

them 

out somehow - even if we have to redefine what the peer-review literature is ! 

Cheers 

Phil 

Som synes förklarar han (se mejlet här ovan) 

att han tillsammans med Kevin Trenberth, en 

av IPCC:s huvudförfattare, ska se till att misshagliga 

vetenskapliga rapporter inte tas med i 

nästa IPCC-rapport. ”På något sätt ska vi hålla 

undan dem – om vi så ska behöva omdefiniera 

vad peer review-litteratur är för något!” 

Exemplet Korttajärvi 

Några andra mejl som fått uppmärksamhet 

gäller en studie om historiska temperatur- 

Kurvan i Mia Tiljanders avhandling publicerades så 

här av klimatforskarna som ett bevis för stigande 

temperatur… 

förändringar baserad på sediment från Korttajärvi, 

en liten sjö strax norr om Jyväskylä. 

Studien är en del av Mia Tiljanders doktorsavhandling 

vid Helsingfors universitet 2005 

och indikerar inte bara att det var betydligt 

varmare i mellersta Finland under medeltiden, 

utan också att trenden under 1900-talet 

är att temperaturen fallit. 

Mia Tiljanders resultat togs med som underlag 

i en central studie där Michael Mann 

med kolleger menar sig ha funnit nytt stöd för 

hockeyklubbskurvan. 

Här är bilden rättvänd. Kurvan från röntgen analysen 

av sedimenten indikerar att det var varmare på 

medel tiden än nu. 

Problemet är bara att Tiljanders kurva är 

uppochnervänd i deras studie. I stället för att 

vara ett bevis för stigande temperatur under 

vår tid är Korttajärvikurvan alltså ett motbevis. 

Saken är givetvis pinsam, inte minst 

för att den passerat dem vetenskapliga peer 

review-granskningen utan att upptäckas. 

Den medlem i forskargruppen som gjort 

misstaget, Darrell Kaufman, klagar i ett av 

mejlen på att han börjat kallas ’the upside 

down-man’ (uppochner-mannen). Han gör 

sina kolleger uppmärksamma (se mejlet på 

högersidan) på den risk det innebär att inte 

erkänna misstaget i fråga om Korttajärvi, och 

kollegerna instämmer i det. 

En av kollegerna, professorn vid University 

of Arizona och en av IPCC:s huvudförfattare, 

Jonathan Overpeck, ger uppmaningen att inte 

svara på de frågor som utifrån ställs om missen 

förrän den bästa strategin ligger på plats. 

Overpeck ber samtidigt sina kolleger att skriva 

all e-post som om den skulle vara offentlig 

och att vara ’försiktiga, mycket försiktiga’. 

Allt tillgängligt på databaser 

Innehållet i Climategatedokumenten är omfattande, 

men lades snabbt upp i öppna sökbara 

databaser på Internet. På så sätt kunde 

genom gemensamma insatser via Internet 

mejlen snabbt pusslas ihop till helheter och 

sättas in i sina sammanhang. 

Två källor där man kan ta del av mejlen i 

sammanställd och överskådlig form är 

http://assassinationscience.com/climategate/ 

och 

http://scienceandpublicpolicy.org/images/ 

stories/papers/reprint/climategate_analysis.pdf 

Phil Jones blev den 1 december suspenderad 

som CRU-chef tills en oberoende granskning 

genomförts. Den 22 januari förklarade 

det brittiska parlamentets kommitté för vetenskap 

och teknik att det avser göra en egen 

undersökning i saken. En vecka senare fastslog 

Information Commissioner’s Office, den 

myndighet som övervakar den här typen av 

frågor, att CRU:s vägran att lämna ut information 

var ett klart brott mot lagen. Även i USA 

är flera undersökningar på gång utgående från 

Michael Manns agerande, bland annat initierade 

av politiker som vill få klarlagt om Mann 

använt skattemedel för vetenskapligt fusk. 

Vid denna tidnings pressläggning höll en 

rad nya avslöjanden på att ramla in. Till ex- 

Mikael Nybacka 

Atte Korhola, professor i klimatförändring vid 

Helsingfors universitet, säger att de avslöjade 

mejlen är ”motbjudande läsning” och en skandal 

från naturvetenskaplig synpunkt. 

empel att ett stort antal påståenden i IPCC:s 

senaste rapport grundar sig på vetenskapligt 

helt ogranskat material från WWF (Världsnaturfonden 

), Greenpeace och andra kampanjorganisationer. 

Bland sådana påståenden finns 

att Himalayas glaciärer ska smälta till år 2035 

och att orkanerna är i färd med att öka. 

Bloggare och journalister i Storbritannien 

var också i färd med en kartläggning av IP- 

CC-ordföranden Rajendra Pachauris många 

privata engagemang i klimaterelaterad affärsverksamhet. 

Bland annat rapporterade Daily 

Telegraph att företag, där Pachauri har stora 

ekonomiska intressen, mottagit miljonanslag 

från både EU och fonder i USA. 

Det kan tilläggas att USA (sedan 1967) och 

Storbritannien (sedan 2005) har offentlighetslagar 

(Freedom of Information Acts) som 

innebär att myndigheter är skyldiga att lämna 

ut information. Det är enligt brittisk lagstiftning 

heller inte straffbart att som så kallad 

whistleblower lämna ut relevant information 

som myndigheten försöker undanhålla. 

svenolof karlsson 

Climategate 

From: Darrell Kaufman 

To: Nick McKay , Caspar Ammann , David 

Schneider , Jonathan Overpeck , ”Bette L. 

Otto-Bliesner” , Raymond Bradley , Miller 

Giff , Bo Vinther , Keith Briffa 

Subject: Arctic2k update? 

Date: Sat, 5 Sep 2009 08:44:19 -0700 

Cc: 

All: 

… it’s unfortunate that I flipped the Korttajarvi data. We used the 

density data as the temperature proxy, as recommended to me by Antii Ojala (co-author of 

the original work). It’s weakly inversely related to organic matter content. I should have 

used the inverse of density as the temperature proxy. I probably got confused by the fact 

that the 20th century shows very high density values and I inadvertently equated that 

directly with temperature. 

This is new territory for me, but not acknowledging an error might come back to bite us. I 

suggest that we nip it in the bud and write a brief update showing the corrected composite 

(Nick’s graph) and post it to RealClimate. Do you all agree? 

-------------- 

From: Jonathan Overpeck 

To: Darrell Kaufman , Nick McKay , Caspar Ammann , David Schneider , ”Bette L. Otto-Bliesner” , Raymond Bradley , Miller Giff , Bo Vinther , 

Keith Briffa 

Subject: Re: Arctic2k update? 

Date: Sat, 05 Sep 2009 11:25:02 -0700 

Cc: 

D et al - Please write all emails as though they will be made public. 

I would not rush and I would not respond to any of them until the best strategy is 

developed - don’t want to waste anyone’s time, including yours or Mc’s. Since the recon in 

Science has an error, I think you do need to publish a correction in Science. In that, you 

can very briefly not it didn’t affect the calibration, nor the final result. I don’t think 

you have a choice here. 

-- 

Be careful, very careful. But now you know why I advocated redoing all the analyses a few 

months ago - to make sure we got it all right. We knew we’d get this scrutiny. 

This paper has had great impact so far, so that’s something to remember - its good work. 

Thanks, peck 


Är det här oskyldig jargong? 

Svårt för klimatforskarna att få fram de önskade kurvorna 

Två frågor som forskarna ägnar 

mycket energi åt i Climategatemejlen 

är hur de ska hantera 

värmen under medeltiden och 

bristen på uppvärmning under de 

senaste tio åren. Hur forskarna än 

vänder på de frågorna kommer de 

inte ur dem. 

CRU-chefen själv, Phil Jones, står för ett av 

de uttryck som genom Climategate blivit 

särskilt uppmärksammat, nämligen när 

han i november 1999 för några kolleger beskriver 

hur han gömt undan den sjunkande 

temperaturen (’hide the decline’): 

Se mejlet till höger! 

Från CRU:s sida har man beskrivit innehållet 

i mejlen som oskyldig forskarjargong. 

Men vad är ’Mike’s Nature trick’ och vilken 

’decline’ är det som forskargruppen talar om? 

I korthet är bakgrunden att forskargruppen 

är i färd med redigeringen av den kommande 

IPCC-rapporten (publicerad 2001) och står 

under press att presentera bevis för ’hockeyklubbskurvan’. 

Problemet är att ett stort antal 

studier av andra forskare visar att medeltiden 

var betydligt varmare än vår tid. 

Hur ska man hitta bevis för att medeltiden 

inte var varm? 

Man väljer metoden att skapa en kurva baserad 

på (den indirekta) informationen från 

trädringarna i (utvalda) gamla träd. Problemet 

är att Keith Briffas mätningar inte visar 

det önskade resultatet; de visar dessutom att 

temperaturen sjunkit efter 1960. Briffa kommenterar 

uppgivet i ett mejl: ”I believe that the 

recent warmth was probably matched about 

1000 years ago” (Jag tror att den värme vi har 

nu troligen hade sin motsvarighet för ungefär 

1000 år sedan). 

Dilemmat kommenteras så här i ett mejl av 

Briffas kollega Michael Mann: 

”…everyone in the room at [the Intergovernmental 

Panel on Climate Change] was 

in agreement that this was a problem and a 

potential distraction/detraction from the 


To: ray bradley ,mann@virginia.edu, mhughes@ltrr.arizona.edu 

Subject: Diagram for WMO Statement 

Date: Tue, 16 Nov 1999 13:31:15 +0000 

Cc: k.briffa@uea.ac.uk,t.osborn@uea.ac.uk 

Dear Ray, Mike and Malcolm, 

Once Tim’s got a diagram here we’ll send that either later today or 

first thing tomorrow. 

I’ve just completed Mike’s Nature trick of adding in the real temps 

to each series for the last 20 years (ie from 1981 onwards) amd from 

1961 for Keith’s to hide the decline. Mike’s series got the annual 

land and marine values while the other two got April-Sept for NH land 

N of 20N. The latter two are real for 1999, while the estimate for 1999 

for NH combined is +0.44C wrt 61-90. The Global estimate for 1999 with 

data through Oct is +0.35C cf. 0.57 for 1998. 

Thanks for the comments, Ray. 

Cheers 

Phil 

reasonably consensus viewpoint we’d like 

to show…” (”Alla var överens om att detta 

var ett problem och en potentiellt störande 

faktor från vår utgångspunkt att vilja visa 

en rimlig konsensus.”) 

Som Phil Jones själv berättar i sitt mejl återanvänder 

han då ett ’trick’ som Michael Mann 

har gjort i en tidigare artikel i tidskriften Nature, 

nämligen att gömma undan den del av 

kurvan som visar att temperaturen gått ned 

och ersätta den med en mätserie där temperaturen 

gått upp. 

Ska det kallas oskyldig jargong? 

Se närmare de två kurvorna på sidan 32! 

’En parodi’ 

Tio år senare (hösten 2009) är forskargruppen 

rejält frustrerad över att den förväntade 

uppvärmningen fortfarande inte syns till. 

Michael Mann meddelar sin stora besvikelse 

över att nu även BBC (som under lång tid drivit 

en alarmistisk linje) gett plats för en del klimatskeptiska 

uppfattningar. Kollegan Kevin 

Trenberth: 

Well I have my own article on where the 

heck is global warming? We are asking 

that here in Boulder where we have broken 

records the past two days for the coldest 

days on record. […] The fact is that 

we can’t account for the lack of warming 

at the moment and it is a travesty that we 

can’t. The […] data published in the August 

[…] 2009 supplement on 2008 shows there 

should be even more warming: but the data 

are surely wrong. Our observing system is 

inadequate. 

”Det är ett faktum”, säger Trenberth alltså, 

”att vi inte kan förklara den rådande bristen 

på uppvärmning och det är en parodi att vi 

inte kan det.” 

Vägran att lämna ut data 

Mejlen visar hur klimatforskarnas vägran att 

lämna ut grunddata steg för steg blir ett problem 

inför det övriga forskarsamhället. Särskilt 

bekymrad blir tonen i mejlen 2005, då en 

broschyr sprids på universitetet (East Anglia) 

om vad den nya offentlighetslagen innebär. 

Det beramade ’hockeysticket, som gavs en dominerande plats och trycktes 

på flera ställen i IPCCrapporten 2001. Hockeysticket påstods visa 

temperaturutvecklingen under de senaste 1 000 åren. Kurvan går dock stick 

i stäv med en stor mängd andra rapporter och när underlaget för den till 

sist tvingats fram av andra forskare, framstår hockeysticket som ett grovt 

falsifikat. 

Climategate 

I IPCC:s första rapport, utgiven 1990, finns en variant av denna bild 

av temperaturutvecklingen i Europa. En pikant poäng är att kurvan 

utformades av Hubert Lamb, som brukar kallas paleoklimatologins 

fader och var den som grundade CRU 1972. Lamb förblev till sin död 1997 

skeptiker i fråga om koldioxidhypotesen. 

AP/Lehtikuva 

En person som irriterar klimatforskarna är 

Wibjörn Karlén, professor emeritus i naturgeografi 

vid Uppsala universitet. Wibjörn 

Karlén har gedigen kunskap om historiska 

temperaturserier, och han får dem inte att gå 

ihop med CRU:s kurvor. 

Wibjörn Karlén vänder sig gång på gång till 

Phil Jones och hans kolleger och frågar efter 

deras grunddata, för att kunna göra jämförelser. 

Men han får alltid nej. Klimatforskarnas 

bemötande av honom kan beskrivas som ren 

mobbning. 

En sak som krånglar till det på CRU är att 

andra institut i allt högre grad gör sina mätdata 

tillgängliga på Internet (NORDKLIM, 

NOOA, NASA-GISS). Det ger ett jämförelsematerial 

både för Wibjörn Karlén och andra 

kritiska forskare. 

Michael E. Mann, numera professor vid University 

of Pennsylvania och känd som upphovsman till 

’hockeysticket’. 


Nyligen, i decembernumret av de svenska 

meteorologernas branschtidning Polarfront, 

ställde Wibjörn Karlén IPCC:s globala temperaturkurva 

mot de faktiska mätresultaten från 

de stationer i tre delar av världen (de nordiska 

länderna, området norr om 65:e breddgraden 

och Afrika) där man har säkra och jämförbara 

temperaturdata under hela 1900-talet. 

Resultatet ses högst uppe på den motsatta 

högersidan. Som framgår var 1930-talet i alla 

tre regionerna lika varmt som eller varmare 

än 1990-talet. Varför IPCC-kurvan avviker så 

starkt från detta är det ingen utanför den innersta 

IPCC-kretsen som vet. 

”Det finns många studier som visar att klimatet 

omkring 1940 var lika varmt som nu 

och att klimatet alltså inte blivit varmare trots 

stora utsläpp av koldioxid”, säger Wibjörn 

Karlén. Hans gissning är att IPCC:s globala 

kurva överdriver den faktiska temperaturökningen 

med 0,2–0,3 grader. 

Data har förstörts 

Den röda delen av 

kurvan visar den del 

av Briffas kurva som 

togs bort och sedan 

gömdes undan i 

IPCC:s rapport 2001. 

Det underlag, som använts av IPCC för beräkning 

av medeltemperaturerna, redovisas 

alltså inte. 

I ett tidigt skede av Climategate kröp en 

Den röda kurvan, 

baserad på 

mätningar (Briffa 

et al) av trädringar 

i Yamalområdet i 

Sibirien, har getts som 

ett viktigt stöd för 

’hockeykurvan’. När 

CRU till sist tvingades 

lämna ut mätdata, 

visade sig underlaget 

bestå av bara tolv 

träd. En annan studie 

baserad på 34 träd från 

ett närliggande område 

(av Schweingruber) 

ger som resultat den 

svarta kurvan, som 

alltså inte visar någon 

temperaturhöjning alls. 

”Som du vet är jag inte politisk. 

Om något, skulle jag vilja se att 

klimatförändringen blev verklighet, 

som ett bevis för att vetenskapen 

stämmer, oberoende 

av konsekvenserna. Det är inte 

en fråga om att vara politisk, det 

är att vara självisk.” * ) 

rimlig anledning till det fram: CRU meddelade 

på sin hemsida att en stor del av rådatabasen 

hade förstörts! De data som ligger till 

grund för de numera presenterade kurvorna 

är ”value added” och ”homogenised”, de har 

alltså omtolkats och justerats utgående från 

kriterier som bestämts i efterhand. 

Enligt CRU förstördes originaldata i samband 

med en flytt redan i början av 1980-talet. 

Materialet sägs ha tagit för mycket plats! 

En obesvarad fråga är hur forskarna kunnat 

’homogenisera’ temperaturkurvorna bakåt i 

tiden trots att de inte haft tillgång till originaldata. 

I spåren av Climategate har en lång rad exempel 

på märklig hantering av temperaturdata 

dykt upp. Ett gäller norra Australien, där 

IPCC:s ’homogeniserade’ kurva visar kraftig 

uppvärmning medan de faktiska temperaturerna 

från mätstationerna inte gör det. 

Ett annat exempel ges av ryska forskare, som 

menar att CRU:s temperaturdata för Sibirien 

har handplockats från ett litet antal stationer 

som visar en uppvärmning. Medan den stora 

mängd stationer som visar en nedkylning eller 

oförändrad temperatur inte har beaktats. 

Nagel i ögat 

phil jones, e-post i juli 2005 

Wibjörn Karlén är inte en person som ställer 

sig på barrikaderna och bråkar. Men efter en 

lång och samvetsgrann forskarinsats som naturgeograf 

har hans kunskaper blivit en nagel 

i ögat på IPCC-forskarna. 

Wibjörn Karlén hänvisar för de nordiska 

ländernas del till den här kurvan (se här intill), 

sådan den blir om man inte i efterhand ’förbättrar’ 

observerade mätdata, utan tvärtom bara använder 

data från mätserier som är obrutna under 

hela prioden. Sannolikt hör de här nordiska 

mätserierna till de noggrannaste i hela världen. 

Svenolof Karlsson 

Klimatets variationer är inte större nu än de varit 

tidigare, säger Wibjörn Karlén. ”Tillbaka i tiden 

anpassade människan sig till rådande klimat. Nu 

tror en del att vi ska kunna styra klimatet.” Wibjörn 

Karlén ser detta som ett ”sorgligt uttryck för 

mänskligt övermod”. 

Ändå har den kurva som IPCC publicerade 

för Norden i sin senaste rapport en helt annan 

karaktär. Se den lilla bilden till höger. 

”Enbart några tiotal forskare har verkligen 

bidragit till utformningen av IPCC-rapporterna. 

Och information som inte stämmer med 

deras grundsyn har sorterats bort”, säger Wibjörn 

Karlén. 

En seriös studie av klimatets variationer 

kräver att vetenskapliga resultat från många 

olika ämnesområden (till exempel fysik, meteorologi, 

historia, olika naturgeografiska discipliner, 

statistik) studeras och att resultaten 

vägs samman till en helhetsbild. Och givetvis 

med den totala transparens som vetenskap 

handlar om. 

”Det enda som kan återställa förtroendet är 

en grundlig och oberoende genomgång av alla 

historiska klimatdata”, säger Wibjörn Karlén. 


___________ 

*)“As you know, I’m not political. If anything, I 

would like to see the climate change happen, so 

the science could be proved right, regardless of 

the consequences. This isn’t being political, it is 

being selfish.” 

Climategate 

IPCC påstår att den svarta kurvan visar den globala temperaturutvecklingen. Men när man ställer den 

mot verkliga observerade data från tre regioner i världen, där tillförlitliga data finns, visar det sig att 

IPCC:s kurva inte stämmer överens med dem. IPCC påstår med sin bearbetade kurva – där underlaget inte 

redovisas – att jorden de senaste årtiondena värmts mycket kraftigare än de tre faktiska mätserierna 

visar. (Här visas hur kurvorna avviker från varandra, inte den faktiska temperaturen.) 

Så här har temperaturen 

stigit i det nordiska 

området, enligt IPCC:s 

senaste rapport från 

2007. Nedan visas de 

faktiska mätvärdena. 

Så här har temperaturvecklingen 

varit i de 

nordiska länderna, om 

man tror på mätningarna 

vid de stationer som 

levererat data obrutet 

mellan 1870 och 2002. 

Säkert en av de mest 

tillförlitliga temperaturkurvor 

som finns i 

världen. Den lilla bilden 

mitt på sidan visar 

IPCC:s ’homogeniserade’ 

version. 


Hur snackas det internt? 

En glimt bakom de meteorologiska kulisserna 

Meteorologerna verkar utåt stå 

ganska eniga i klimatfrågan. Till 

exempel hör generaldirektörerna 

för både de finländska och 

svenska meteorologiska instituten 

till dem som varnar för en 

skenande uppvärmning. Men 

hur går snacket internt bland 

meteorologerna? 

Ett sätt att få en glimt bakom kulisserna är 

att läsa det svenska meteorologiska sällskapets 

medlemstidning Polarfront, som 

utkommer fyra gånger om året. 

Det som direkt kan noteras är att meteorologerna 

inte är någon konsensusskara. Till 

exempel väckte det starka reaktioner bland 

Polarfronts läsare, när den tidigare TV-meteorologen 

Pär Holmgren i marsnumret 2006 i 

oförtäckta ordalag uppmanade sina kolleger 

att strunta i vad som är vetenskapligt relevant 

och i stället ställa sig på barrikaderna för att 

rädda världen. 

”Visst – det kanske inte blir så hemskt som 

de värsta skräckscenarierna målar upp. Eller så 

blir det ännu värre?!? Det är faktiskt ingen av 

oss som vet!”, säger Pär Holmgren. 

Men ”…vi meteorologer kan spela en viktig 

roll i klimatfrågan om vi vill det. Naturvårdsverket 

fick under 2005 mycket beröm 

från EU för att de använt TV-meteorologer 

i sin informationskampanj. EU vill nu att 

övriga länder gör likadant. […] Vi är inte 

forskare, det finns andra som är kunnigare 

i frågan, men vi som jobbar inom massmedia 

är (läs: bör vara) duktiga på att kommunicera, 

prata på ett sätt som gör att även 

’Nisse i Bagarmossen’ förstår vad vi säger. 

Att vi dessutom, i varierande grad, är TVkändisar 

är så klart ingen nackdel i sammanhanget.” 

Medieträning 

Pär Holmgren passar på att ge sina kolleger lite 

medieträning: 

”Se till att du får svara på de frågor som 

DU vill svara på, de frågor som du tycker 

att reportern borde ha ställt! Även om hon 

eller han av någon anledning inte frågar dig 

det. ’Beror det här på växthuseffekten?’ behöver 

inte besvaras med ett ’nej’, även om 

detta i och för sig skulle vara vetenskapligt 

riktigt. Du kan kanske lika korrekt svara 

exempelvis: ’Ja, det finns en risk att det här 

blir vanligare i framtiden.’ Då får du dessutom 

antagligen betydligt intressantare 

och viktigare följdfrågor om vad det beror 

på och vad vi kan göra åt det. Och i det läget 

hamnar du i en valsituation igen. Nu kan 

du antingen svara något vagt om att ’man’ 

borde minska utsläppen av växthusgaser 

(åtminstone i ett globalt perspektiv). Eller 

så svarar du raskt, och med bara lite glimt 

i det ena ögat: ’Höj bensinpriset till minst 

100 kr litern!’ Gör du det senare kan jag av 

personlig erfarenhet garantera att du får 

ännu intressantare följdfrågor och dessutom 

antagligen ännu större utrymme i 

massmedia!” 

Pär Holmgren uppmanar sedan sina kolleger 

att fundera över sitt eget arbete och fråga om 

detta verkligen känns viktigare än klimatfrågan. 

”Om inte din chef är tillräckligt framsynt 

och satsar på klimatfrågan får du väl själv ta 

det ansvaret”, är hans råd. ”Det här tror jag 

kanske är extra viktigt för er som är anställda 

i försvaret.” 

Hus i helsike 

Utanför meteorologkretsen väckte Pär Holmgrens 

uppmaning veterligen inte uppmärksamhet, 

men internt tog det hus i helsike. I 

det följande numret av Polarfront gav Bengt 

Söderberg, tidigare chef för det svenska försvarets 

vädercentral och då också chef för Pär 

Holmgren, svar på tal: 

”Betydande delar av Pär Holmgrens artikel 

i är enligt min mening helt befängda. I ett 

par avsnitt ligger associationer till 70-talets 

revolutionsromantik nära till hands. 

[…] Man undrar hur hans arbetsgivare – 

som ju brukar hävda att man strävar efter 

opartiskhet och saklighet [SVT] – kan ac- 

Den svenska meteorologen Pär Holmgren har fått 

stort utrymme i media också efter att han hoppade 

av från TV. Till exempel i SVT:s program ”Korseld” 

sade han i december att vi i klimatfrågan står inför 

”en lika stor utmaning som ett tredje världskrig”. 

Det största hindret för klimatpolitiken är, menade 

han, allmänna, demokratiska val. 

ceptera att han utnyttjar sitt TV-kändisskap 

utifrån de principer han undervisar 

läsaren i. Där sätts ju både opartiskhet och 

saklighet på undantag.” 

Bengt Söderberg fortsätter: 

Aftonbladet/Lehtikuva 

”Pär H:s kommunikationsfilosofi slår en 

faktiskt med häpnad. Han uppmanar helt 

frankt SMS [Svenska Meteorologiska Sällskapets] 

medlemmar att försöka manipulera 

media! […] Att han utgår från att de 

[journalister] är oförmögna att begripa 

fakta och att de därför i stället bör serveras 

diverse indoktrineringsalternativ kan 

ju knappast uppfattas som annat än grovt 

förolämpande. […] För mig känns ’kommunikationslektionen’ 

verkligen inte upplyftande. 

Vart tog heder och etik vägen i 

hanteringen?” 

Pär Holmgren försörjer sig numera genom att 

åka runt i Sverige och varna för klimathotet. 

De mer vetenskapligt fokuserade klimatforskarna 

har inte på något synligt sätt kritiserat 

Pär Holmgrens attityd. De facto bidrar den till 

att de själva framstår som mer moderata. 

Fri debatt? 

Henrik Witt 

Tage Andersson, meteorolog. Vi bör varsamt följa 

effekterna på naturen när människan förändrar 

jordytan med jordbruk, industrialisering och 

annat. Men den vågformade temperaturändring vi 

upplevt de senaste generationerna motsvarar 0,45 

grader C per sekel, och det innebär inte en större 

klimatvariation än tidigare i historien, säger han. 

En annan debatt i det svenska meteorologisällskapet 

häromåret gällde om den klimatskeptiske 

medlemmen och styrelsemedlemmen 

Tage Andersson, docent i meteorologi, 

skulle tillåtas medverka i Polarfront. 

I ett hetsigt möte hävdade en gruppering 

att det Tage Andersson skrev var ”fel”. Gruppen 

ansåg att avvikande åsikter inte skulle ges 

plats, eftersom man då skulle visa omvärlden 

att meteorologerna inte var ”helt eniga”. 

Bland annat sade dåvarande forskningschefen 

på SMHI sonika upp sin prenumeration och 

sitt medlemskap i SMS och följdes av tre andra 

medlemmar, berättas i ett referat. 

Redaktionen fick gå i försvar och förklarade 

Climategate 

att tidningen och sällskapet inte hade någon 

uppfattning i sig men ansåg det nödvändigt att 

debatten var öppen. Många klimatskeptiska 

artiklar har också publicerats efter det. Trots 

missnöjet har Tage Andersson kunnat fortsatta 

att medverka i medlemstidningen och är för 

närvarande en av redaktörerna för Polarfront. 

När man frågar meteorologerna hur många 

bland dem som verkligen tror på klimathotet 

får man lite olika och ibland undvikande svar. 

Ett svar jag fått är det här: 

”Det är bra att allmänheten genom Climategate 

får inblick i detta. Jag tror personligen 

att många ärliga vetenskapsmän känner 

sympati för ’hackarna’ som avslöjat 

denna kultur. Också klimatdebatten kan 

må bra av att de värsta ’stalinisterna’ eller 

’klimatfascisterna’ har blivit kölhalade.” 

Tage Andersson säger så här: 

”Få meteorologer och klimatologer riskerar 

karriär och social ställning genom att 

öppet betvivla AGW [teorin att uppvärmningen 

förorsakas av människan]. Några 

är övertygade anhängare. Man kunde annars 

vänta sig att forecasters, med dagliga 

erfarenheter av att göra prognoser, skulle 

ställa sig kritiska till förutsägelser decennier 

framöver. Meteorologerna saknar i 

allmänhet också den känsla för tidsskalor 

som till exempel glaciologer har.” 

Slutligen det här uttalandet av en av meteorologerna: 

”5 procent tror på vad de säger [om klimathotet], 

5 procent tror inte men agerar som 

om de var helt övertygade, hela 50 procent 

ligger lågt, 30 procent vädrar sin skepticism 

i slutna kretsar, 10 öppet.” 


____________ 

Fotnot: Meteorologerna i Finland har dessvärre 

inget eget branschorgan där de för diskussion om 

de frågor de möter i yrket. 

Varning för istid! 

■ Meteorologen Anders Persson 

– bekant från tidigare Katternönummer 

– har berättat hur han 2006 reagerade 

på kollegan Pär Holmgren artikel. 

”En del av mitt arbete som meteorolog 

består i att besvara frågor från allmänhet 

och media. Ett typiskt sådant samtal kan 

i dag låta så här: 

Reportern: Väldigt vad sträng vinter 

det är. Är det normalt? 

AP: Bortsett från de senaste veckorna 

har vintern varit rätt normal, men lite 

snöigare än vanligt… 

En kollega menar nu att i stället för 

att svara ”vetenskapligt korrekt” borde 

jag inse att det är viktigare att få ”intressanta 

och viktiga följdfrågor” för att 

kunna tränga igenom ”det enorma informationsbruset”. 

Om jag böjer mig för 

kritiken skulle följande kunna utspela sig 

i framtiden: 

Reportern: Väldigt vad sträng vinter 

det är. Är det normalt? 

AP: Ja, fråga vem som helst och de 

kommer att intyga att det är den värsta 

vintern i mannaminne! 

Reportern: Men talar inte detta emot 

idéerna om förstärkt växthuseffekt? 

AP: Det är ju klart att det inte utgör 

något stöd för den! 

Reportern: Så vi kan vänta oss flera 

extrema vintrar i fortsättningen? 

AP: Ja, det finns givetvis en risk att det 

här blir vanligare i framtiden. 

Reportern: Men inte står vi inför en ny 

istid ? 

AP: alla forskare är ense om att vi är i 

slutet av en värmeperiod mellan istider, 

en så kallad interglacial. 

Reportern: Men inte håller den på att 

ta slut nu???? 

AP: Statistiskt sett borde denna interglacial 

redan vara över! Vi lever på lånad 

tid… 

Reportern: Så jag kan skriva: ”smhi 

varnar för förestående istid”? 

AP: Ja, jag vet inget som kategoriskt 

motsäger detta! ” 

För att undvika missförstånd av det här 

exemplet från 2006 (ironi är ju farligt) vill 

Anders understryka att rent vetenskapligt 

utgör en eller flera kalla vintrar inget 

motbevis för en global uppvärmning lika 

lite som en eller flera varma somrar utgör 

bevis. 


36 katternö 

Den stora flyktskandalen 

Wiizart / Gun-Marie Wiis 

Mitt under gudstjänsten slog 

Dolgorukij och hans mannar till… katternö 37

”Han kallade oss hundsfottar och skurkar och ville avhugga oss näsa och öron” 

Den 3 juni 1711 fick landshövdingen i Umeå, 

Otto Wilhelm Löwen, oväntat besök. En 

löjtnant i sällskap med en Österbottensfinne 

trädde, kraftigt berusad, in med dragen 

värja och hotade att genomborra landshövdingen 

och hans tjänstefolk. 

”Han kallade oss hundsfottar och skurkar 

och ville avhugga oss näsa och öron”, berättade 

landshövdingen efteråt. 

En närvarande trädde emellan och varnade 

den vildsinte löjtnanten. Han borde komma 

ihåg att han befann sig i landshövdingens hus. 

Löjtnantens svar blev att det var ett ynkligt 

och armt hus för en landshövding, varpå han 

höjde värjan och uppmanade någon att slåss 

med honom. Landshövding Löwen råkade 

dock vara en välmeriterad militär, överste till 

graden, och drog snabbt ned löjtnanten på golvet 

och höll honom i ett stadigt tag tills vakten 

kom. 

INCIDENTEN VISADE SIG bara vara en del i en 

ytterst pinsam affär. 29 ryssar – krigsfångar 

i Sverige sedan tio år – hade skickats med en 

skuta från Vasa på den finländska sidan, för att 

i Umeå ytterligare avvakta en eventuell framtida 

utlämning till Ryssland. 

Under överfarten hade ryssarna emellertid 

gjort sig mycket ”familjära” både med bevakningsstyrkan 

– den nämnde löjtnanten och 

åtta soldater – och skutans besättning, som 

bestod av fiskare och bönder från Björkö utanför 

Vasa. 

När ryssarna och deras bevakare nådde 

Umeå, var alla ”full besupne och blindfulla” 

och allmänt bråkiga. Efter utredningar kom 

Löwen fram till att det hela var ”ett av ryssarna 

anlagt spel”. Under resan hade de utdelat 

”föräringar eller så kallade drickspenningar” 

till både soldaterna och bönderna. 

Under supandet hade furst Trubetskoj, 

högst i rang av de ryska fångarna, demonstrativt 

druckit Åbolandshövdingen Clerks skål – 

med tillägget att han inte ville dricka Löwens, 

”emedan denne inte förtjänade det”. 

Under det senaste halvåret hade de ryska 

fångarna nämligen hunnit skickas från Örebro 

via Gävle, Umeå och Vasa till Åbo – för att 

äntligen få åka vidare hem till Ryssland, som 

de trodde. Bara för att åter, efter diplomatiska 

förvecklingar, skickas tillbaka till Umeå igen. 

Efter den resan, företagen alldeles i onödan, 

är det alltså inte att undra på att ryssarna tappat 

humöret, särskilt inte som de lärt känna 

Umeå som den tristaste hålan i världen och 

landshövdingen där, Löwen, som en ovanligt 

Jakov Fedorovitj Dolgorukov (Dolgorukij), född 

1639, var furste av en släkt som ledde sina anor 

tillbaka till Rurik, den svenska vikning som 

grundade det ryska riket år 862. Dolgorukov hade 

efter framgångsrika krigsinsatser utnämnts till 

rysk general 1697. När han tillfångatogs i slaget 

i Narva 1700, var han alltså 61 år gammal – och 

tillbringade sedan elva år som fånge i Sverige. Efter 

hemkomsten blev Dolgorukov utnämnd till senator 

och dog 1720, 81 år gammal. Efter en oljemålning 

gjord av Dolgorukij i Sverige 1703, originalet finns i 

dag på Eremitaget i St Petersburg. 


nitisk fångvaktare, som inte ens lät sig imponeras 

av den höga rang som Trubetskoj och 

flera av de andra fångarna hade. 

Men denna händelse var bara ett litet förspel 

till den stora skandal som skulle inträffa redan 

följande dag. 

BAKGRUNDEN TILL DESSA händelser är det stora 

nordiska kriget, som vid det här laget hade 

hållit på i elva år. I slaget vid Narva, där Karl 

XII som adertonårig kung år 1700 hade vunnit 

sin kanske största seger, hade tusentals ryska 

fångar tagits – så många att man på svenskt 

Ivan Jurjevitj Trubetskoj, född 1667, var furste av en släkt 

som ledde sina anor från den litauiske 1300talsfursten 

Olgerd. Trubetskoj var general då han vid 33 års ålder 

blev fånge i Narva. Efter den avbrutna fångutväxlingen 

och återkomsten till Umeå 1711 fick Trubetskoj finna sig 

i att stanna som fånge i Sverige i ytterligare sju år, till 

1718. År 1711 kom hustrun Arina och deras tre barn över 

till Sverige och stannade med maken i hans fångenskap. 

Äntligen tillbaka i Ryssland blev Trubetskoj guvernör i 

Kiev, fältmarskalk, senator och slutligen generalguvernör 

för Moskva. Han dog 1750, 83 år gammal. Efter en oljemålning 

gjord av Trubetskoj i Sverige 1703, originalet 

finns i dag på Tretjakovgalleriet i Moskva. 


håll inte ens hade folk nog att bevaka dem. 

De fångar som togs till Sverige gick för 

det mesta ett trist öde till mötes, bland annat 

i det stora fånglägret på Visingsö, där 

de fick en mycket omild behandling. Ett 

betydande antal av fångarna hade emellertid 

hög rang – flera var generaler – och 

det betydde att de betingade ett högt pris i 

de bytesaffärer med fångar som regeringarna 

emellanåt gjorde. 

En högprisfånge gällde det alltså att ta 

väl hand om och sälja så dyrt som möjligt. 

Kunde en bra affär inte göras snabbt, fick 

man spara fångarna för senare bruk. Så därför 

hade Trubetskoj tillsammans med en rad 

andra höga ryska militärer nu varit i Sverige i 

över tio år. I toppgarnityret fanns prinsen av 

Imeretien (i dag en del av Georgien) och herrar 

som furst Dolgorukij, Golovin, Kozodavlev, 

Henry Gordon, Golitz, Coudray och von der 

Weiden. 

Någon fängelsevistelse var det inte tal om 

för sällskapet. De hade medföljande husfolk, 

som såg till att vardagsbestyren löpte. Enbart 

prinsens svit bestod av sju personer. Exempelvis 

Dolgorukij hade sin hovmästare med, 

och hans brorson flyttade för en tid över till 

Stockholm – med svenskt pass – för att lindra 

farbroderns fångenskap. 

De löpande utgifterna klarade de genom lån 

– mest från handelsfolk i Stockholm. Särskilt 

villiga att låna ut pengar hade anförvanterna 

till de svenskar som hölls fångna i Ryssland. 

Så till exempel ställde grevinnan Piper, vars 

make satt i fångenskap i Petersburg, borgen 

för 6 893 daler silvermynt som Trubetskoj 

hade gjort av med. 

MEN TILLBAKA TILL den 3 juni 1711, samma dag 

som uppträdet ägde rum hos landshövdingen 

i Umeå. Scenen var en skuta på färd mellan 

Nykarleby och Umeå. Ombord fanns den 

nämnde Dolgorukij och ett antal andra ryska 

fångar inklusive följe, totalt 44 ryssar. Liksom 

Trubetskojs sällskap hade de under vintern 

förflyttats från Örebro till Finland – i detta fall 

landvägen runt Bottniska Viken – med tanke 

på en förestående fångutväxling. 

Den 17 februari hade fångtransporten nåtts 

av kontraorder. Fångarna skulle stoppa sin 

resa och stanna där de var – vilket råkade vara 

Jakobstad. På denna lilla ort trivdes ryssarna 

inte. Inte heller trivdes jakobstadsborna med 

ryssarna, som ställde krav på en komfort och 

service som stadsborna inte kunde stå till 

tjänst med. 

Efter två månader lyckades Jakobstads 

borgmästare genom en lokalpolitisk manöver 

överstyra ”det elaka sällskapet” till Nykarleby. 

Där fick Dolgorukij och hans folk sedan 

hålla till i ytterligare sex veckor, tills de den 30 

maj 1711 fick äntra en skuta som skulle ta dem 

till Umeå för fortsatt fångenskap i Sverige. 

Vakten bestod av 20 man under ledning av 

kaptenlöjtnanten vid Österbottens regemente, 

Jan Ellers. Sex personer utgjorde besättning, 

dessutom medföljde en soldathustru. 

I rapporterna efteråt sägs att många bland 


På några ögonblick hade soldaterna övermannats 

besättningen och soldaterna reagerat över 

att de ryska fångarna utan protester från Ellers 

kunnat ta sig sådana friheter. De kunde 

gå omkring på båten som de ville och kunde 

dessutom med skeppsbåtar ro till de omgivande 

holmarna. Ibland var bara 3–4 av ryssarna 

ombord. Och vid ett tillfälle hade Ellers, 

smickrad över att få fraternisera med de förnäma 

fångarna, själv följt med de ryska herrarna 

för att jaga på Frösön på fastlandet strax söder 

om Nykarleby. 

På morgonen den 3 juni kom Dolgorukij ut 

på däcket och sade att han slagit vad med en av 

de ryska överstarna om att manskapet skulle 

kunna varpa farkosten ett litet stycke fram, 

trots den starka motvinden. Om de skulle 

lyckas med det, skulle han spendera ett fat öl 

på dem. 

Strax varpades skutan också ett litet stycke 

gemensamt av soldater, båtsmän och fångar. 

Dolgorukij köpte en öltunna av skepparen och 

lade den på däcket. Då soldaterna var misstänksamma 

och inte visade någon vilja att 

dricka av ölet, befallde Ellers dem att göra det 

tillsammans med ryssarna och båtsmännen, 

enligt den redogörelse som skepparen Johan 

Blad gav senare. 

”Ölet förslog intet så mycket, att någon 

kunde bliva drucken förutan styremannen, 

som var något begärlig och intet stort tålde, 

samt 2 à 3 soldater, som tycktes bliva något litet 

talande”, berättade Blad. 

På aftonen bjöd Ellers de ryska herrarna på 

spanskt vin och fick mycket beröm av Dolgorukij 

”för sin hövlighets skull”. 

SENT PÅ KVÄLLEN den 3 juni lade sig var och en 

på sin vanliga plats, Blad och Ellers avklädda 

i styrmanshytten, ryssarna under däck. Soldaterna 

låg påklädda på däcket, med värjorna 

på sig, men hade lagt från sig musköterna och 

bajonetterna. 

Soldaterna och deras sergeant, Daniel Dalman, 

kände uppenbarligen på sig att något var 

på gång, för de ville inte lägga sig, utan höll sig 

vakna med flit. 

”Och gingo de unga soldaterna stundom 

den ene och stundom den andra likasom spögubbar 

i kyrkan och stötte med käppar i däcket 

att uppväcka varandra”, berättar Blad. 

Till sist kom Ellers i bara nattkjorteln irriterad 

ut ur kajutan och gav en av soldaterna, 

Mårten Kihlman, några slag med värjan och 

befallde alla, utom två som skulle hålla vakt, 

att lägga sig och vara tysta, ”på det att ryssarne 

måtte få sova i ro”. 

40 katternö 

Mycket tidigt på morgonen, innan solen 

gått upp, kom ryssarna upp på däck för att 

hålla gudstjänst, vilket var helt normalt en 

söndagsmorgon, enligt Jan Ellers själv: 

”Det syntes omöjeligen för mänskelige 

ögon att något där vore att befrukta eller att 

fångarna skulle kunna sig något företaga, 

helst medan vädret och vattnet var så stilla, 

att knappt en fjäder rördes och man icke utav 

stället komma kunde.” 

Men snabbt och välplanerat genomförde 

ryssarna nu sin aktion. Medan bönen pågick, 

gick några man i sänder och ställde sig intill 

soldaterna, två ryssar vid varje soldat. De 

flesta av soldaterna låg och sov och märkte 

ingenting, förrän Dolgorukij kommenderade 

”Grip an!” På några ögonblick hade soldaterna 

övermannats och kastats ned under däcket. 

”Då tumulten på däck skedde, stötte jag, som 

var upp i styrmanskojen, på dörren och ville se, 

vad passerade, men dörren var fastgjord i samma 

ögonblek utanföre av 6 ryssar, vilket icke en 

gång postkaren, som för dörren stod, märkte, 

ty ryssarna sade sedermera, att han stod med 

sitt gevär och sov”, berättar Ellers. 

Då ryssarna strax därefter öppnade dörren, 

möttes Ellers av sex musköter med bajonetter 

riktade mot hans bröst. 

KUPPEN LYCKADES ALLTSÅ, utan större blodsutgjutelse. 

Två av soldaterna blev illa slagna i 

huvudet, en ryss skadades i armen. 

Nu följde nio dygns segling, men inte till 

Umeå, utan sydöver. Dolgorukij lät dela ut 

pengar till soldaterna, 6 karoliner var till de 

skadade, 3 till de övriga. I två dagar hölls Ellers 

under bevakning i hytten, sedan fick han 

gå fritt. Men såg honom ”tala och vara lustig 

med ryssarna”, enligt Blad. 

Efter fyra dagars kryssning fick man känning 

av Eckerö, den västligaste av Ålands öar. 

Då vinden var motig, lät Dolgorukij hugga hål 

för åror på skutans båda sidor. Försöket att ro 

misslyckades emellertid, fartyget fick tidvis 

ligga för ankar. När andra fartyg seglade förbi, 

fördes båtsmännen undan ”och sattes värjor 

för bröstet på dem, att de intet ropa skulle”. 

Seglingen klarade ryssarna dock inte själva. 

Dolgorukijs besked till båtsmännen var att 

de alla skulle avlivas, om de inte såg till att få 

fartyget förbi Eckerö. Om de visade sig tjänstvilliga, 

skulle de däremot bli rikligt belönade. 

Den 13 juni ankom skutan lyckligt till Dagerort 

(på estniska Kalana), den västligaste 

udden på Dagö. Dolgorukij lät utanordna ny 

penningutdelning till alla soldater. Sex dagar 

senare fick de segla tillbaka på skutan – med 

undantag av Jan Ellers, som Dolgorukij sade 

sig vilja presentera för tsaren. 

Han rekommenderade dock Ellers att inte 

återvända till Sverige, ty ”om hans hals vore så 

tjock som tunnan, bleve han dock avhuggen”. 

Ellers berättade själv efteråt att Dolgorukij 

fört honom med som bevis för ”vad manlig 

gärning han gjort”. 

Inget tyder emellertid på att Ellers skulle ha 

handlat i hemligt samförstånd med ryssarna. 

Enligt egen uppgift hölls han en tid fången i 

Moskva, varefter han fick tillåtelse att resa vart 

han ville, bara inte till Sverige. Han rymde då 

och kom till generallöjtnanten Georg Henrik 

Lybeckers svenska armé, som vid denna tid, 

1712–1713, rörde sig i södra Finland. 

Ellers sägs där ha gjort ett gynnsamt intryck, 

men hans vidare öden är okända. 

FÖR DEN SVENSKA regeringen blev Dolgorukijs 

rymning en svårhanterlig historia. Den var en 

skandal av stora mått, men antagligen underlättades 

saken av att Karl XII var frånvarande. 

Efter sitt stora nederlag i Poltava 1709 hade 

kungen flytt till den turkiska staden Bender 

och skulle förbli där två år till. 

De rådsherrar som styrde fick besked om 

flykten den 6 juli, och den 11 juli förelåg 

landshövding Clerks rapport om händelsen. 

Det gällde sedan att skicka en berättelse till 

kungen som visade att rådets medlemmar 

gett order ”om de ryska fångarnas noga bevakande” 

och att rådet inte hade någon skuld till 

det inträffade. 

”Fast”, konstaterade det kungliga rådet Fabian 

Wrede, ”jag fruktar, att vi även få bannor 

av hans Maj:t”. 

Ett problem var att rådet hade föreskrivit 

att fångarna skulle bemötas ”med hövlighet 

och civilitet”. De hade till och med fått behålla 

sina värjor. Syndabockar kom att bli Jan Ellers 

och landshövding Clerk i Åbo. Hur känslig 

saken var framgår bland annat av att rådet behandlade 

flera utkast till det brev som skulle 

gå till kungen. Ett av utkasten stoppades av 

Wrede med motiveringen att det ”intet var 

uppsatt i anständige termer”. 

I Bender hade Karl XII emellertid annat att 

tänka på. Veterligen finns ingen kunglig kommentar 

bevarad om Dolgorukijs rymning. 

Militärhistorikern Helge Almqvist har långt 

senare karakteriserat detta som ”den stora 

skandalen i den svenska fångbevakningens 

historia”. 


Kraften 

i konkurrensen 

Låt marknaden bestämma, säger Matti Purasjoki 

Matti Purasjoki, legendarisk chef för Konkurrensverket, 

banade vägen för konkurrensen inom energisektorn 

i Finland. Fortfarande finns mycket att förbättra för att 

konkurrensen ska fungera väl och konsumenterna 

slippa överpriser, säger han. 


katternö 41

”Frågan om hur en relevant marknad ska definieras är jätteviktig. Och den är olöst än.” 

Matti Purasjoki har starka rötter till Österbotten 

och Åland. Familjen hette fram 

till trettiotalet Boström och händelsevis 

är advokaten Anders Boström i Jakobstad 

Matti Purasjokis småkusin. 

Hustrun Benitas släkt kommer från Brändö 

på Åland, och i de åländska vattnen har Matti 

Purasjoki sedan sjuttiotalet rört sig som inbiten 

seglare. Där har paret numera också en 

sommarvilla. 

Svärsonen kommer från Larsmo och de tre 

barnbarnen ger ofta Matti och Benita Purasjoki 

anledning att besöka Österbotten. 

Fram till pensioneringen för fem år sedan 

var Matti Purasjoki den mest profilerade förkämpen 

för konkurrens i Finland. Efter tjänst 

i unga år på prisregleringsmyndigheten blev 

han finländsk ledamot i den nordiska arbetsgrupp 

som på åttiotalet beredde väg för det 

nya konkurrenstänkandet. 

”Det var ett fantastiskt gäng som med stor 

samsyn arbetade fram den nordiska konkurrensmodellen”, 

säger han. 

I Finland blev det sedan Purasjokis sak 

att från 1988 leda det nyinrättade Konkurrensverket. 

Som duktig kommunikatör syntes 

han ofta i media och förklarade fördelarna 

med en marknad som drivs av konkurrens. 

Purasjokis förkärlek för fluga, i stället för 

slips, blev ett favoritämne för satirtecknarna. 

De behövde bara antyda en rosett i teckningen, 

så förstod läsaren att den syftade på Purasjoki 

och hans budskap om värdet av konkurrens. 

Tiden mogen 

”Mot åttiotalets slut var tiden mer än mogen 

för att släppa loss konkurrens i näringslivet”, 

säger Matti Purasjoki. ”Vi hade i Finland levt 

med prisreglering ända sedan kriget. Efter det 

blev en underlig teori rådande om att prisregleringen 

behövdes för att hålla inflationen i 

schack.” 

En särskild myndighet ansvarade för saken. 

”Prisregleringen ifrågasattes inte ens av 

näringslivet. I praktiken drog företagen nytta 

av den, eftersom de slapp konkurrens”, säger 

Matti Purasjoki, som drar på munnen åt vissa 

minnen från åttiotalet. ”Som när dåvarande 

VD:n för ett stort gruvbolag tog kontakt och 

undrade om inte möjligen också kopparn 

skulle kunna underställas prisregleringen.” 

”På prisregeringsmyndigheten upplevde 

vi oss som monopolets hjälpkarl, och ingen 

av oss gillade det.” 

42 katternö 

När den nya konkurrenslagstiftningen 

kom, anammades den emellertid snabbt. 

”Förändringen gick fortare än vi trodde. Vi 

trodde på Konkurrensverket att ’imperiet 

skulle slå tillbaka’ (så som skedde i den då 

aktuella biograffilmen ur Stjärnornas krig), 

men det fanns vid det laget en allmän förståelse 

för konkurrensens fördelar”, säger Matti 

Purasjoki. 

Ingen enkel sak 

Att skapa regelverk för konkurrens är dock 

ingen enkel sak. Den gällande lagen om konkurrensbegränsningar 

från 1992 syftar till att 

”förhindra beteende som är skadligt för en 

fungerande konkurrens mellan företagen” och 

till att ”trygga konkurrensstrukturen på mark- 


Finland behöver mer konkurrens inom energiområdet, säger Matti Purasjoki, tidigare chef för Konkurrensverket, 

numera pensionär. Framför allt borde bolagen kunna öka sin självförsörjningsgrad av el, för att få 

bättre utgångsläge i konkurrensen. 

naden” genom att granska företagsförvärv. 

Företag får till exempel inte missbruka 

sin dominerande ställning, och förfaranden 

som begränsar konkurrensen (karteller) är 

förbjudna. För den som bryter mot förbuden 

kan marknadsdomstolen på framställning av 

Konkurrensverket bestämma en påföljdsavgift. 

Däremot kan personer i ansvarig ställning 

inte ådömas personliga straff. 

”Man kan inte tvinga någon att konkurrera”, 

säger Matti Purasjoki. ”Men genomsyras 

samhället av ett synsätt att konkurrens är 

bra, så räcker det långt. Systemet förutsätter 

en inneboende vilja att vara bättre än konkurrenten, 

och den viljan kan inte en myndighet 

tvinga fram.” 

Även om karteller är förbjudna, så blir problemet 

i praktiken att prestera hållbar bevis- 

ning i rätten. ”Om två konkurrenter sitter 

över en kaffe på flygplatsen och säger ’I år ger 

vi inte rabatter’ eller ’Tar du Sverige, så tar jag 

Finland’, så hur bevisar du det?” 

Företag säger i princip att de vill ha konkurrens, 

men i vardagen vill de gärna undvika 

den, är Matti Purasjokis erfarenhet. ”Affärslivet 

har blivit så tufft. Om ledningen satt 

upp mål som det är svårt för mellancheferna 

att nå, så finns förstås en frestelse att försöka 

begränsa konkurrensen.” 

Ett annat problem hör ihop med graden av 

marknadsdominans. ”Den som har den ställningen 

vill förståeligt nog fortsätta dra fördel 

av den. Men när blir det fråga om missbruk? 

Begreppen är elastiska, bedömningen blir lätt 

lika subjektiv som när man ger poäng i konståkning”, 

säger Matti Purasjoki. 

Grundläggande frågor är alltså att definiera 

vad ’marknaden ’innebär och att bevisa att det 

är fråga om ’missbruk’. 

Energisektorn 

Vad kan man säga om energisektorn, som liberaliserades 

stegvis under nittiotalet? 

”Det är bland det finaste som hänt”, säger 

Matti Purasjoki. Länge menade man att energisektorn 

var ett naturligt monopol. Det 

skulle vara orimligt att bygga parallella elledningar, 

lika lite som man kunde börja bygga 

parallella järnvägsspår. 

Men Purasjoki minns hur ”energikillarna 

inom OECD” gjorde revolt mot det synsättet. 

Först ute var Nya Zeeland och Australien, sedan 

följde Sverige, Finland och Norge snabbt. 

Bara man trodde att konkurrens var möjlig, så 

gick det också att utveckla metoder för den. 

Till exempel genom att produktion och distribution 

separerades som affärer. 

”Det var förstås inte så att vi fick det bästa 

systemet från första dagen. Det behöver lappas 

på och preciseras för att efterhand fungera 

bättre.” 

Ett problem som Matti Purasjoki ser med 

den nordiska elmarknaden är att överföringskapaciteten 

har för mycket flaskhalsar. Det 

går inte alltid att få el till de ställen där den behövs. 

En strukturell ojämlikhet är att Norge 

och Sverige har stora mängder vattenkraft, 

medan Finland har bara lite sådan och Danmark 

inte alls. 

”Har man tillgång till mycket reglerkraft, 

där vattenkraften är helt dominerande, kan 

man utnyttja systemet. Norge och Sverige 

drar därför mest nytta av Nord Pool, medan 

Finland och framför allt Danmark är nettobetalare.” 

”Man har agerat själviskt i Norge, men utan 

Norges vattenkraft skulle vi inte ha fått någon 

nordisk elmarknad. De har kunnat bestämma 

villkoren”, säger Matti Purasjoki, som tilllägger 

att han ”tycker särskilt synd om Danmark”. 

Vad gäller den bristande överföringskapaciteten 

ger han en känga till Sverige för dess 

många ’kråkbon’, som gör att landet i vissa lägen 

tvingas överföra el från norr till söder via 

grannländerna. 

Två frågor att fundera på är de här: Ska man 

skylla på dem som sitter på investeringspengarna 

för att överföringskapaciteten inte har 

byggts ut snabbare? Eller ska man se flaskhalsarna 

med åtföljande pristoppar som en 

naturlig regleringsmekanism och ett positivt 

tecken på att man inte byggt en överkapacitet 

i nätet? 

När man analyserar frågeställningar av den 

här typen, landar man om och om igen i frågan 

vad som är en ’relevant’ marknad i sammanhanget, 

säger Matti Purasjoki. Är det i det 

enskilda fallet till exempel Finland eller hela 

Norden? 

”Analyser i USA visar tydligt att om ett företag 

har tillräckligt stor marknadsdominans, 

så tenderar det att missbruka den. I Finland 

har givetvis en dominant som Fortum en särställning. 

Till exempel under de perioder då 

Finland fungerar som ett eget prisområde har 

bolaget stora chanser att missbruka sin marknadsdominans”, 

säger Matti Purasjoki. 

”Frågan om hur en relevant marknad ska 

definieras är jätteviktig. Och den är olöst än.” 

Kärnkraftens roll 

Hur ser Matti Purasjoki på energiförsörjningen 

i framtiden? 

”Behovet att bygga ut kapaciteten är stort. 

Framför allt behöver Finland öka tillgången 

på basenergi. Då skulle det också bli lättare att 

göra kalkyler över elpriset och vi skulle inte 

få ett pris som hoppar så kraftigt upp och ner 

hela tiden.” 

För basenergin finns bara två alternativ, 

säger Matti Purasjoki: ”Kärnkraft och vattenkraft. 

De ger den billigaste energin och kan 

användas som reglerkraft.” 

Matti Purasjoki är en stor vän av småskalig 

elproduktion. På sommarstället på Brändö 

har han solpaneler och planerar bygga en liten 

mölla, som ska kunna ge el för det egna hushållet 

under besöken i stugan. 

Men vindkraft i större skala tror Matti Purasjoki 

inte alls på. Den är på tok för dyr och 

opålitlig. 

”Mina föräldrar var båda biologer. Jag växte 

till stor del upp på Helsingfors universitets 

zoologiska station i Tvärminne, där min far 

arbetade som marinbiolog. Jag kan inte för 

mitt liv begripa hur man vill bygga stora vindmöllor 

längs stränderna. Man vill skydda miljön 

genom att förstöra miljön!” 

”För mig är kärnkraft något man kan tämja, 

och nyttan är enorm jämfört med alternativen. 

Om man inte vill bygga mycket stora bassänger 

för ny vattenkraft, så finns inga andra 

alternativ.” 

Vem ska få bygga? 

Hur många kärnkraftverk behöver Finland 

och vem ska bygga dem? 

Matti Purasjoki har i olika sammanhang 

sagt att marknaden borde få avgöra saken, 

inte politikerna. Allra sämsta alternativet 

skulle vara att följa Sveriges exempel, att låta 

aktörerna själva ’samordna’ kärnkraftproduktionen. 

Vad blir det i så fall av konkurrensen? 

Matti Purasjokis favorit bland de tre aktuella 

konsortier som vill bygga nya kärnkraftverk 

i Finland är Fennovoima. ”Det skulle 

gynna de finländska konsumenterna mest att 

få en ny konkurrent inom kärnkraften. Bakom 

Fennovoima finns ett sextiotal olika intressenter 

och de representerar en bred skala av 

aktörer i branschen.” 

Det sistnämnda är ett starkt konkurrensargument 

bland annat därför att det skulle öka 

bolagens självförsörjningsgrad. ”De flesta 

som säjer el i minut måste köpa den någonstans 

ifrån. Är de hänvisade främst till elbörsen 

har de ett mycket dåligt utgångsläge. För 

sunda affärer behöver man ha tillgång till el 

som är kostnadsbaserad och inte prissatt genom 

spekulation.” 


katternö 43

Hur mycket sparar man? 

Hur mycket väremeenergi sparar man genom att 

sänka innetemperaturen? 

Jalle: Det beror på årstiden och vädret. På vintern 

sparar man mest. Som årsmedelvärde sparar man 

kanske 5 procent, om man sänker innetemperaturen 

med en hel grad Celsius. 

Lönar sig motorvärmare? 

Lönar det sig ekonomiskt att förvärma bilmotorn 

med elektricitet trots att det är några plusgrader 

ute? Man får ju högre elräkning. 

Jalle: Det lönar sig absolut. För till exempel 2 kWh 

elvärme får du en ökning på elräkningen i storleksordningen 

20 cent. För det får du ungefär 1,4 

deciliter bensin. Men de första tio kilometrarna du 

kör förbrukar bilen sannolikt över två deciliter mera 

bensin, om motorn är kall. 

Kol, torv eller ved? 

FRÅGA JALLE Vill 

Det diskuteras mycket att städer som eldar med 

kol eller torv borde elda med ved i stället. Hur 

mycket dyrare skulle det bli? 

Jalle: I skrivande stund kostar stenkol 7 euro/MWh 

(megawattimme), medan flis kostar 13 euro/MWh. 

Fördelen med flis och torv är att pengarna stannar 

i landet. Nackdelen är att om samma flis kunde förädlas 

till cellulosa eller papper, skulle flera gånger 

mera pengar omsättas i landet. Man kan inte göra 

papper av torv. 

du ställa frågor till Jalle – gå in på www.katterno.fi 

Larysa Dodz 

J E A Oksa 

Hålls elbilen varm inuti? 

Det talas om att Finland skall övergå till elbilar. Hur hålls elbilen 

varm inuti, om det är minus 20 grader och blåst? 

Jalle: Bilens innandöme kan värmas med förlustenergi från elmotorn. 

Problemet är att den värmemängden är alldeles för liten vid lite kalllare 

väderlek. Elvärme måste därför tas direkt från ackumulatorerna, 

vilket förkortar körsträckan radikalt på vintern. Därför krävs även en 

oljeeldad värmare (som i så fall måste eldas med beskattad dieselolja 

och inte med eldningsolja). 

Hur får man bort etiketterna? 

På vissa glasburkar verkar det omöjligt att få bort etiketten. Vad 

beror det på och har du något tips om hur man får bort etiketterna? 

Jalle: Etiketternas lim har nästan samma kemiska egenskaper som 

så kallat kontaktlim, det vill säga det löser sig inte i diskmedel eller 

alkohol. Däremot borde lackbensin (white spirit) på en tygtrasa fungera. 

Problemet är att det lukar illa och att tygtrasan efteråt borde 

hängas utomhus för att torka. 

Den kluriga slumpen 

n En statistikprofessor i USA bad sina tio elever att ta 

papper och penna och skriva siffran 100 dollars som 

startvärde för en tänkt aktie. Sedan skulle de varje kväll 

singla slant. 

Om det blev krona, skulle de addera 5 dollar till 

föregående dags värde. Om det blev klave, skulle de 

subtrahera 5 dollar från föregående dags värde. De 

skulle hålla på i 60 dagar och sedan presentera resultatet i diagramform för 

sin professor. 

(Du kan själv utföra samma experiment, men göra slantsinglingarna genast 

efter varandra för att spara tid!) 

Professorn renritade och presenterade kurvorna för en berömd börsanalysfirma 

och påstod att det var index för tio verkliga aktier. Två dagar senare kom 

bedömningen: aktierna nummer 4, 6 och 9 var perfekta investeringsobjekt (sic!) 

och värdet på dessa skulle absolut stiga i framtiden. Aktierna 1, 3 och 10 var 

livsfarliga, medan aktierna 2, 5, 7 och 8 var ”neutrala”. 

Fenomenet kallas ”random walk” (slumpgång) och beskriver den väg ett fyllo 

tar längs trottoaren när han vinglar hem från krogen. Hans kropp ”minns” föregående 

plats (jfr gårdagens aktievärde), vilket betyder att hans slumpmässiga 

vinglande inte adderas till eller subtraheras från medelvärdet (trottoarens mitt, 

100 dollar) utan till föregående värde. 

Om addition och subtraktion alltid hade skett till och från medelvärdet, hade 

kurvorna saknat långtidstrender. Sådana kurvor kallas vitt brus (”white noise”). 

Fyllot kan hålla på att gå mot väggen eller mot trottoarkanten en lägre tid, men 

i medeltal hålls han (eller hon) på trottoaren förutsatt att han ser eller känner 

av väggen och trottoarkanten. Långtidsmedelvärdet är trottoarens mitt, även 

om han nästan aldrig finns där. 

Även detta vetenskapliga experiment kan du utföra själv, till exempel genom 

att fästa en flaska som läcker vit färg i byxbenet på vägen hem från en våt fest 

(rekommenderas inte). 

Detta leder till tanken att fina teorier har skapats för att förklara företeelser 

som helt styrs av den kluriga slumpen. Börsanalytikerna är säkert de som tjänat 

mest pengar. Men även inom teknik och naturvetenskap har det alltid skapats 

avancerade teorier som perfekt förklarar ”random walk”-kurvor. 

År 1990 visade den australiensiska statistikern A.H. Gordon att 1900-talets 

globala temperaturkurva enkelt kan reproduceras med en ”random walk”simulator 

bestående av några rader Fortran-programkod. Rapporten tegs ihjäl 

och har sedan dess citerats endast av någon enstaka så kallad klimatskeptiker. 

Kan det vara så att alltför många klimatforskares och miljöbyråkraterns utkomst 

hänger på att dylika kätterska resultat inte får allmän spridning? 


Glenn Nylund 

jarl ahlbeck

TACK FÖR MIG! På Mauritz Nybackas 

avskedskaffe bjöds det på en marsipan 

gristårta. 

Vaktombyte 

i elstolparna 

ESSE ELEKTROKRAFT 

n Veckan innan jul stämplade Mauritz 

Nybacka ut för sista gången, efter 

38 år på Esse Elektro-Kraft, och blev 

en glad pensionär. Han började där 

som elmontör i september 1971 och 

fick se en stor utveckling av elförsörjningen 

under sin karriär. 

”På 1970-talet var elledningarna så 

svaga och transformatorerna så glest 

utplacerade att vi fick rycka ut flera 

gånger i veckan för att fixa strömavbrott”, 

minns Mauritz Nybacka. 

”Men det var inte lika känsligt på 

den tiden jämfört med i dag, när allt 

styrs av datorer”, tillägger han. 

Också elmontörens verktygsback 

har under 38-års tid fått ny utrustning, 

men på en punkt är jobbet sig 

likt genom åren. 

”Det är samma klättrande i stolparna 

nu som då, det har inte ändrat”, 

konstaterar Mauritz Nybacka. 

Hans efterträdare, Dennis Fleen, 

började i december. 

Bert Lindvall Pauli Maaninka 

Kolla elför brukningen 

på nätet 

JAKOBSTADS ENERGIVERK 

n Snart får Jakobstads Energiverks 

abonnenter tillgång till lättbegriplig 

mätdata via nätet över egna hemmets 

elförbrukning. Genom att 

skriva in till exempel mätarnummer 

och kundnummer som lösenord på 

webbplatsen jpenergy.net får man 

mätaravläsningen illustrerad i form 

av stapeldiagram – per dag, månad 

eller på årsnivå. 

”Det här är ett lätt sätt att få en 

överblick över hur olika aktiviteter 

hemma, som bakning och bastubad 

eller annan förbrukning, sätter spår 

på elräkningen”, säger Ole Vikström, 

VD på Jakobstads Energiverk. 

En snabb koll på förra veckans elförbrukning 

ger en klar bild av vilka av 

hemmets apparater som är de största 

elslukarna. 

”Det är svårt för en elkonsument 

att se hur mycket el man sparar genom 

att till exempel byta ut glödlampor 

mot lågenergilampor. Däremot 

blir det lättare när man själv kan se 

kurvan och fundera över varför det 

gick 20 kilowattimmar på måndag 

och 60 kilowattimmar på tisdag.” 

Jakobstads Energiverk har kört 

testprogram som visar att systemet 

fungerar och i början av 2010 öppnas 

tjänsten för abonnenterna. 

FAKTA I FÄRG. Det blir lättare 

för elkunderna att hålla koll på 

hushållets elslukare när den dagliga 

förbrukningen syns i stapelform. 

EL PÅ STUGAN. Kronoby Elverk 

fortsätter arbetet med att dra el till 

sommarstugor för att kunna betjäna 

nya kunder. 

Puuroniemi 

elektrifierat 

KRONOBY ELVERK 

n I slutet på 2009 blev ytterligare ett 

villaområde i Kronoby kommun sammankopplat 

med elnätet. Det handlar 

om tre fritidshus i Puuroniemi, nära 

Gåsjärv i Nedervetil, som nu fick tillgång 

till el. 

”Stugsäsongen blir allt längre 

och eluppvärmning allt vanligare. Vi 

bygger hela tiden ut elnätet till sommarstugor 

för att kunna betjäna nya 

kunder”, säger Ronny Abbors, VD på 

Kronoby Elverk. 

Det finns ännu vita fläckar på elkartan 

i Kronoby, men nya projekt 

planeras. På villaområden tillämpas 

områdesprissättning. 

”Generellt är elförsörjningen väl 

utbredd till sommarstugor i Kronoby, 

med undantag av speciellt holmar.” 

Att dra el till sommarstugeområden 

innebär också en del utmaningar. 

”Det finns ofta markfrågor som 

måste lösas med diplomati. Alla vill 

ju ha el men ingen vill ha stolpar”, 

konstaterar Ronny Abbors. 

Ny logo 

visar bredden 

NYKARLEBY KRAFTVERK 

n Nykarleby Kraftverk byter utseende 

med en ny logo och en förnyad 

webbplats. Med den nya visuella 

identiteten vill Nykarleby Kraftverk 

betona sin lokala förankring och samtidigt 

ta fasta på de tre olika verksamheterna 

som affärsverket bedriver. 

Logon innehåller två redan från tidigare 

kända landmärken i Nykarleby, 

vattenkraftverket och vattentornet 

samt det nyaste tillskottet, fjärrvärmeskorstenen. 

NYTT UTSEENDE. Nykarleby 

Kraftverks nya logo syns här överst. 

Nedanom ser du symbolen i logon i 

förstoring. 

”Logon har tagits fram från den 

vy som man möts av när man närmar 

sig kraftverksdammen söderifrån på 

älvens västra sida”, säger Nykarleby 

Kraftverks VD Tony Eklund om den 

nya logon. 

Den nya visuella identiteten kommer 

gradvis att ta över efter den 

gamla. 

”Vi kör in den nya logon på vårt 

kontorspapper, kläder, på bilar och så 

vidare i takt med att material behöver 

bytas ut. Det är inget som kommer att 

göras över en natt”, säger Tony Eklund. 

Den nya webbplatsen finns på 

samma adress som den gamla, www. 

nykarlebykraftverk.fi. 

Dåligt vattenår 

höjer elprisen 

VETELIN SÄHKÖLAITOS 

n Lågkonjunkturen har sammanfallit 

med låga vattennivåer och i Vetil 

dras svångremmen åt också hos elbolaget 

inför 2010. 

”Det var en förlust för oss att JA-RO 

upphörde med sin fabrik i Vetil och 

elförbrukningen minskade med 2,5 

procent”, säger VD Jouko Kivioja på 

Vetelin Sähkölaitos 

”Det allmänna ekonomiska läget i 

kombination med ett dåligt vattenår 

gör att vi måste höja priserna till våra 

konsumenter.” 

Inga stora investeringar görs i år 

men de projekt som redan klubbats 

av kommer att fullföljas. 

”Vi sköter naturligtvis om underhåll 

och nya anslutningar som vanligt. 

Vi kommer att effektivt röja längs 

elledningarna.” 

Under våren fattar Vetelin sähkölaitos 

beslut om fjärravläsningen av 

mätare, som enligt lagen ska tas i 

bruk senast 31.12.2013. 

MOT STRÖMMEN. Elproduktionen 

i Vetil missgynnades av förra årets 

magra nederbörd, som påverkade 

vattenkraften negativt. 

FEST! Kraftverket i Ylivieska visades 

upp för allmänheten och lockade 

besökare av alla åldrar. 

Öppet hus drog 

folk i Ylivieska 

HERRFORS 

n Folk från när och fjärran passade 

på att på nära håll bekanta sig med 

kraftverket och kontorsutrymmena 

när Herrfors bjöd in till öppet hus i 

Ylivieska i oktober. Besöksantalet 

uppskattades till cirka 1 000 personer, 

vilket var märkbart mer än vid 

tidigare tillfällen. Besökarna fick en 

nostalgisk tågresa i en för tillfället 

inhyrd rälsbuss av 1960-talsmodell. 

Kraftverket eldas med torv och förser 

Ylivieska med fjärrvärme 

Den nya kraftverkschefen vid Ylivieska 

kraftverk Tommi Salo introducerades 

samtidigt för allmänheten. 

Han är 35 år, utbildad VVS-ingenjör 

och har tidigare jobbat på YIT. 

Esse Elektro-Kraft 

n Levererar el till delar av Pedersöre, Kortesjärvi, 

Alahärmä, Nykarleby (Markby) och Kronoby (Jeussen) 

Kunder: 3 500 • Årsleverans: 42 GWh 

Tel. växel: 020 766 1900 

Felanmälningar efter kontorstid: 766 2023 

Kundtjänst: 020 76 6 1912, 020 766 1911 

Fakturafrågor: 020 766 1912, Johanna Stubb VD Ingvar Kulla 

Nya e-postadresser: fornamn.efternamn@eekab.fi 

Herrfors 

n Levererar el till Maxmo, Oravais, 

delar av Pedersöre, Terjärv, Ylivieska och Alavieska 


Tel. växel: 781 5300 (Jakobstad), 

(08) 411 0400 (Ylivieska), 766 7242 (Kållby), 

385 0050 (Oravais), 867 5001 (Terjärv) 

Felanmälan, utanför kontorstid: 723 4521 (Oravais, 

Pedersöre, Terjärv), (08) 426 350/044 781 5375 

(Ylivieska) • Fakturafrågor: 781 5312 (Jakobstad), 

(08) 411 0401 (Ylivieska) • www.katterno.fi 

Jakobstads Energiverk 

n Levererar el till Jakobstad, Larsmo 

och Sandsund i Pedersöre 

Kunder: 14 640 • Årsleverans: 269,5 GWh 

Tel. växel: 785 1111 • Felanmälan: 723 0079 

Fakturafrågor: 785 1448 

www.jpenergy.net 

Kronoby Elverk 

n Levererar el till delar av Kronoby, Pedersöre 

och Karleby • Kunder: 2 800 • Årsleverans: 40 GWh 

Tel. växel: 824 2200 

Felanmälan: 824 2200/0400 126 005 

Fakturafrågor: 824 2200, Å. Hagnäs, M. Käld 

www.kronoby.fi/elverk 

Nykarleby Kraftverk 

n Levererar el inom staden Nykarleby 


Tel. växel: 785 6111 

Felanmälan: 785 6111, kvällstid 722 0050, 723 4520 

Fakturafrågor: 785 6252, 785 6251 

www.nykarlebykraftverk.com 

Vetelin Sähkölaitos 

n Levererar el till Vetil 

(utom Polso, Kivikangas och Nykänen) 

Kunder: omkring 2 000 • Årsleverans: 29,2 GWh 

Tel. växel: 866 3600 • Felanmälan: 866 3600 

Fakturafrågor: 866 3600 / Tarja Naskali 

www.vetelinsahkolaitos.fi 

VD Stefan Storholm 



VD Ole Vikström 

VD Ronny Abbors 

VD Tony Eklund 

VD Jouko Kivioja

Din hembygd, vår hembygd 

En by, en stuga, ett eget hem, 

en stad med kvarter som man känner, 

människor som förstår en, människor man förstår. 

Det är viktigt att trivas i hembygden, 

viktigt att vardagen är trygg och bekväm, 

viktigt med vänner som följer en i livet. 

Vi trivs också här.

Skaparkraft ger levebröd

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?