Skaparkraft ger levebröd

”Frågan om hur en relevant marknad ska definieras är jätteviktig. Och den är olöst än.”
Matti Purasjoki har starka rötter till Österbotten
och Åland. Familjen hette fram
till trettiotalet Boström och händelsevis
är advokaten Anders Boström i Jakobstad
Matti Purasjokis småkusin.
Hustrun Benitas släkt kommer från Brändö
på Åland, och i de åländska vattnen har Matti
Purasjoki sedan sjuttiotalet rört sig som inbiten
seglare. Där har paret numera också en
sommarvilla.
Svärsonen kommer från Larsmo och de tre
barnbarnen ger ofta Matti och Benita Purasjoki
anledning att besöka Österbotten.
Fram till pensioneringen för fem år sedan
var Matti Purasjoki den mest profilerade förkämpen
för konkurrens i Finland. Efter tjänst
i unga år på prisregleringsmyndigheten blev
han finländsk ledamot i den nordiska arbetsgrupp
som på åttiotalet beredde väg för det
nya konkurrenstänkandet.
”Det var ett fantastiskt gäng som med stor
samsyn arbetade fram den nordiska konkurrensmodellen”,
säger han.
I Finland blev det sedan Purasjokis sak
att från 1988 leda det nyinrättade Konkurrensverket.
Som duktig kommunikatör syntes
han ofta i media och förklarade fördelarna
med en marknad som drivs av konkurrens.
Purasjokis förkärlek för fluga, i stället för
slips, blev ett favoritämne för satirtecknarna.
De behövde bara antyda en rosett i teckningen,
så förstod läsaren att den syftade på Purasjoki
och hans budskap om värdet av konkurrens.
Tiden mogen
”Mot åttiotalets slut var tiden mer än mogen
för att släppa loss konkurrens i näringslivet”,
säger Matti Purasjoki. ”Vi hade i Finland levt
med prisreglering ända sedan kriget. Efter det
blev en underlig teori rådande om att prisregleringen
behövdes för att hålla inflationen i
schack.”
En särskild myndighet ansvarade för saken.
”Prisregleringen ifrågasattes inte ens av
näringslivet. I praktiken drog företagen nytta
av den, eftersom de slapp konkurrens”, säger
Matti Purasjoki, som drar på munnen åt vissa
minnen från åttiotalet. ”Som när dåvarande
VD:n för ett stort gruvbolag tog kontakt och
undrade om inte möjligen också kopparn
skulle kunna underställas prisregleringen.”
”På prisregeringsmyndigheten upplevde
vi oss som monopolets hjälpkarl, och ingen
av oss gillade det.”
42 katternö
När den nya konkurrenslagstiftningen
kom, anammades den emellertid snabbt.
”Förändringen gick fortare än vi trodde. Vi
trodde på Konkurrensverket att ’imperiet
skulle slå tillbaka’ (så som skedde i den då
aktuella biograffilmen ur Stjärnornas krig),
men det fanns vid det laget en allmän förståelse
för konkurrensens fördelar”, säger Matti
Purasjoki.
Ingen enkel sak
Att skapa regelverk för konkurrens är dock
ingen enkel sak. Den gällande lagen om konkurrensbegränsningar
från 1992 syftar till att
”förhindra beteende som är skadligt för en
fungerande konkurrens mellan företagen” och
till att ”trygga konkurrensstrukturen på mark-
Mikael Nybacka
Finland behöver mer konkurrens inom energiområdet, säger Matti Purasjoki, tidigare chef för Konkurrensverket,
numera pensionär. Framför allt borde bolagen kunna öka sin självförsörjningsgrad av el, för att få
bättre utgångsläge i konkurrensen.
naden” genom att granska företagsförvärv.
Företag får till exempel inte missbruka
sin dominerande ställning, och förfaranden
som begränsar konkurrensen (karteller) är
förbjudna. För den som bryter mot förbuden
kan marknadsdomstolen på framställning av
Konkurrensverket bestämma en påföljdsavgift.
Däremot kan personer i ansvarig ställning
inte ådömas personliga straff.
”Man kan inte tvinga någon att konkurrera”,
säger Matti Purasjoki. ”Men genomsyras
samhället av ett synsätt att konkurrens är
bra, så räcker det långt. Systemet förutsätter
en inneboende vilja att vara bättre än konkurrenten,
och den viljan kan inte en myndighet
tvinga fram.”
Även om karteller är förbjudna, så blir problemet
i praktiken att prestera hållbar bevis-
ning i rätten. ”Om två konkurrenter sitter
över en kaffe på flygplatsen och säger ’I år ger
vi inte rabatter’ eller ’Tar du Sverige, så tar jag
Finland’, så hur bevisar du det?”
Företag säger i princip att de vill ha konkurrens,
men i vardagen vill de gärna undvika
den, är Matti Purasjokis erfarenhet. ”Affärslivet
har blivit så tufft. Om ledningen satt
upp mål som det är svårt för mellancheferna
att nå, så finns förstås en frestelse att försöka
begränsa konkurrensen.”
Ett annat problem hör ihop med graden av
marknadsdominans. ”Den som har den ställningen
vill förståeligt nog fortsätta dra fördel
av den. Men när blir det fråga om missbruk?
Begreppen är elastiska, bedömningen blir lätt
lika subjektiv som när man ger poäng i konståkning”,
säger Matti Purasjoki.
Grundläggande frågor är alltså att definiera
vad ’marknaden ’innebär och att bevisa att det
är fråga om ’missbruk’.
Energisektorn
Vad kan man säga om energisektorn, som liberaliserades
stegvis under nittiotalet?
”Det är bland det finaste som hänt”, säger
Matti Purasjoki. Länge menade man att energisektorn
var ett naturligt monopol. Det
skulle vara orimligt att bygga parallella elledningar,
lika lite som man kunde börja bygga
parallella järnvägsspår.
Men Purasjoki minns hur ”energikillarna
inom OECD” gjorde revolt mot det synsättet.
Först ute var Nya Zeeland och Australien, sedan
följde Sverige, Finland och Norge snabbt.
Bara man trodde att konkurrens var möjlig, så
gick det också att utveckla metoder för den.
Till exempel genom att produktion och distribution
separerades som affärer.
”Det var förstås inte så att vi fick det bästa
systemet från första dagen. Det behöver lappas
på och preciseras för att efterhand fungera
bättre.”
Ett problem som Matti Purasjoki ser med
den nordiska elmarknaden är att överföringskapaciteten
har för mycket flaskhalsar. Det
går inte alltid att få el till de ställen där den behövs.
En strukturell ojämlikhet är att Norge
och Sverige har stora mängder vattenkraft,
medan Finland har bara lite sådan och Danmark
inte alls.
”Har man tillgång till mycket reglerkraft,
där vattenkraften är helt dominerande, kan
man utnyttja systemet. Norge och Sverige
drar därför mest nytta av Nord Pool, medan
Finland och framför allt Danmark är nettobetalare.”
”Man har agerat själviskt i Norge, men utan
Norges vattenkraft skulle vi inte ha fått någon
nordisk elmarknad. De har kunnat bestämma
villkoren”, säger Matti Purasjoki, som tilllägger
att han ”tycker särskilt synd om Danmark”.
Vad gäller den bristande överföringskapaciteten
ger han en känga till Sverige för dess
många ’kråkbon’, som gör att landet i vissa lägen
tvingas överföra el från norr till söder via
grannländerna.
Två frågor att fundera på är de här: Ska man
skylla på dem som sitter på investeringspengarna
för att överföringskapaciteten inte har
byggts ut snabbare? Eller ska man se flaskhalsarna
med åtföljande pristoppar som en
naturlig regleringsmekanism och ett positivt
tecken på att man inte byggt en överkapacitet
i nätet?
När man analyserar frågeställningar av den
här typen, landar man om och om igen i frågan
vad som är en ’relevant’ marknad i sammanhanget,
säger Matti Purasjoki. Är det i det
enskilda fallet till exempel Finland eller hela
Norden?
”Analyser i USA visar tydligt att om ett företag
har tillräckligt stor marknadsdominans,
så tenderar det att missbruka den. I Finland
har givetvis en dominant som Fortum en särställning.
Till exempel under de perioder då
Finland fungerar som ett eget prisområde har
bolaget stora chanser att missbruka sin marknadsdominans”,
säger Matti Purasjoki.
”Frågan om hur en relevant marknad ska
definieras är jätteviktig. Och den är olöst än.”
Kärnkraftens roll
Hur ser Matti Purasjoki på energiförsörjningen
i framtiden?
”Behovet att bygga ut kapaciteten är stort.
Framför allt behöver Finland öka tillgången
på basenergi. Då skulle det också bli lättare att
göra kalkyler över elpriset och vi skulle inte
få ett pris som hoppar så kraftigt upp och ner
hela tiden.”
För basenergin finns bara två alternativ,
säger Matti Purasjoki: ”Kärnkraft och vattenkraft.
De ger den billigaste energin och kan
användas som reglerkraft.”
Matti Purasjoki är en stor vän av småskalig
elproduktion. På sommarstället på Brändö
har han solpaneler och planerar bygga en liten
mölla, som ska kunna ge el för det egna hushållet
under besöken i stugan.
Men vindkraft i större skala tror Matti Purasjoki
inte alls på. Den är på tok för dyr och
opålitlig.
”Mina föräldrar var båda biologer. Jag växte
till stor del upp på Helsingfors universitets
zoologiska station i Tvärminne, där min far
arbetade som marinbiolog. Jag kan inte för
mitt liv begripa hur man vill bygga stora vindmöllor
längs stränderna. Man vill skydda miljön
genom att förstöra miljön!”
”För mig är kärnkraft något man kan tämja,
och nyttan är enorm jämfört med alternativen.
Om man inte vill bygga mycket stora bassänger
för ny vattenkraft, så finns inga andra
alternativ.”
Vem ska få bygga?
Hur många kärnkraftverk behöver Finland
och vem ska bygga dem?
Matti Purasjoki har i olika sammanhang
sagt att marknaden borde få avgöra saken,
inte politikerna. Allra sämsta alternativet
skulle vara att följa Sveriges exempel, att låta
aktörerna själva ’samordna’ kärnkraftproduktionen.
Vad blir det i så fall av konkurrensen?
Matti Purasjokis favorit bland de tre aktuella
konsortier som vill bygga nya kärnkraftverk
i Finland är Fennovoima. ”Det skulle
gynna de finländska konsumenterna mest att
få en ny konkurrent inom kärnkraften. Bakom
Fennovoima finns ett sextiotal olika intressenter
och de representerar en bred skala av
aktörer i branschen.”
Det sistnämnda är ett starkt konkurrensargument
bland annat därför att det skulle öka
bolagens självförsörjningsgrad. ”De flesta
som säjer el i minut måste köpa den någonstans
ifrån. Är de hänvisade främst till elbörsen
har de ett mycket dåligt utgångsläge. För
sunda affärer behöver man ha tillgång till el
som är kostnadsbaserad och inte prissatt genom
spekulation.”
svenolof karlsson
katternö 43