Skaparkraft ger levebröd

Obekväma sanningar om solen
”Solens inverkan på jorden är mycket större än alla koldioxidutsläpp tillsammans”
Carl Gustav ”Calle” Källman är en
mycket jordnära astronom. Som
pensionerad teoretisk fysiker
tillbringar han en stor del av sin
tid i ett gammalt fähus, som han
tillsammans med hustrun Ulla gjort
om till kulturstugan Akka Talo i
Katternö. Där läser han, tar emot
besökare och underhåller lokala
astronomiföreningen Katternö
Skywatchers utrustning.
”Det har kanske till och med
blivit mitt första hem på senare
tid”, konstaterar han och tittar sig
omkring på fotografierna av stjär­
nor, nebulosor och planeter som
pryder väggarna inne i Akka Talo.
Inom föreningen Katternö Skywatchers
samlas traktens amatörastronomer för
att betrakta och fotografera astronomiska
kroppar med teleskop och kameror.
”Vi är ett trettiotal medlemmar, varav ett
tiotal av oss är heltokiga i rymdfenomen.”
Klubbens mest avlägsna observationer från
Katternöslätten ligger mer än 100 miljoner
ljusår borta och de händelserna inträffade för
obegripliga tidsrymder sedan.
”Det är svårt att få begrepp om avstånden
och omfattningen i rymden, trots att jag är
van att tänka i siffror. Man räknar att det i det
universum som vi kan observera finns 100
miljarder galaxer som var och en har 100 miljarder
stjärnor …”
Lite lättare är det att hantera information
om vårt solsystems egen stjärna, som ligger
på åtta minuters avstånd. Åtta minuter för
ljuset, alltså.
”Solen är i jämförelse en liten och kall stjärna.
Vi kan ganska bra uppskatta hur stark den
var för fyra miljarder år sedan, men modeller
visar att solen har lugnat sig.”
Förhållandet mellan Solen och Tellus är efter
4,6 miljarder år relativt konstant, med viss
variation över seklerna.
”Det är alltid kallare när solfläckarna är få.
Till exempel under andra halvan av 1600-talet
syntes inga solfläckar och då var temperatu-
KRETSAR KRING SOLEN. ”Solens variationer
påverkar klimatet på jorden mer än alla
koldioxidutsläpp tillsammans. Det är alltid
kallare när solfläckarna är få. Till exempel
under andra halvan av 1600­talet syntes
inga solfläckar och då var temperaturerna
lägre i hela världen. För tillfället råder ett
solfläcksmaximum och temperaturerna
är högre”, säger Calle Källman.
rerna lägre på hela planeten. För tillfället råder
ett solfläcksmaximum och temperaturerna på
andra planeter påverkas också de av solen.”
Av våra närmaste grannplaneter har Mars
klart bättre förutsättningar för liv än Venus.
Temperaturen på Venus är över 450 grader,
eftersom planetens täta atmosfär av främst
koldioxid och kväve släpper in solens värme,
men låter den inte stråla ut igen. På Mars ligger
temperaturerna däremot ungefär mellan
–120 grader och 20 grader och det finns vatten
i frusen och förångad form.
”Visst skulle det kunna förekomma liv på
någon annan planet också. Det behöver inte
råda exakt likadana förhållanden som hos oss.
Det har också hänt mycket med jorden på 4
miljarder år. Om man bara tittar tillbaka till
senaste istiden, för 11 000 år sedan, har det
skett en drastisk förändring i våra trakter. Vi
har 4 000 år av skriven historia, men i naturen
syns spår av händelser för miljontals år sedan.
Vi har Lappajärvi och Söderfjärden som exempel
på nära håll.”
Calle Källman är noga med att påpeka att
han är teoretisk fysiker med ett stort intresse
för rymden, inte expert på solen och dess inverkan
på jorden, men allt som han studerar
utgår ifrån en strikt vetenskaplig metodik.
”Vi känner rätt bra till naturlagar. Astrofysikerna
och kosmologerna är ganska eniga om
modeller som förklarar många rymdfenomen,
men modellerna är inte nödvändigtvis absolut
sanning. Jag blir skeptisk när någon säger sig
sitta inne med sanningen.”
I klimatdebatten ställer han sig tveksam till
den tvärsäkra skara som förklarar smältande
Linda Tallroth-Paananen
isberg vid polerna med människans koldioxidutsläpp.
”Modellerna som FN:s panel IPCC ställt
upp för sin rapport från 2007 är naiva och data
har tolkats för att underbygga klimatteorierna.
Nästa rapport väntas komma ut 2014 och
den kommer antagligen att bli mycket olik den
tidigare rapporten.”
Enligt Calle Källman är solens inverkan
på jordens klimatvariationer enormt mycket
större än alla koldioxidutsläpp tillsammans
och därför borde världens politiska ledare ha
ägnat sig åt andra frågor när de samlades i Köpenhamn
i december 2009.
”Människan kan inte påverka klimatet
i någon märkbar utsträckning. En mycket
viktigare fråga handlar om hur vi ska skruva
ner resursanvändningen på jorden, men det
skulle innebära att politikerna inte kunde utlova
ständig procentuell tillväxt, och sådana
budskap får inga röster i val.”
Jordens tillgångar räcker inte till för att göra
konsumtionssamhället till en mänsklig rättighet.
Han är också kritisk till den roll som
medierna tagit på sig i klimatdiskussionen,
vilket gett kärnkraftslobbyn ny luft under
vingarna.
”I dag är cirka 90 procent av den globala
ener giförsörjningen baserad på fossila bränslen
och cirka 6 procent kommer från kärnkraft.
Världens kända urantillgångar räcker
inte för att ersätta fossila bränslen med kärnkraft”,
säger Calle Källman.
I över femtio år har fusionsenergi setts som
den stora energilösningen, men det hoppet
verkar också fåfängt.
”Solen behärskar fusion, men vi människor
klarar inte hela processen. På den första stora
internationella konferensen om fusionsenergi,
som ordnades i Genève 1955, var forskarna
mycket optimistiska. När jag jobbade på Niels
Bohr Institutet i Danmark på 1970-talet rådde
uppfattningen att fusionsenergi funkar om
cirka tjugo år, på 1990-talet. Nu talas det om
att ‘kanske 2050’.”
Calle Källmans recept för planetens bästa är
att generellt dra ner på konsumtionen. Smältande
isflak och höjda havsnivåer är inget vi
kan kontrollera, men slit-och-slängmentaliteten
går att arbeta bort.
”Det enda som är säkert är att förhållandena
på jorden förändras och varje förändring får
inverkningar som vi bara kan gissa oss till. Klimatet
är komplicerat och meteorologerna har
ju svårt att ge en väderprognos som sträcker
sig längre än fem dygn framåt.”
johan svenlin
18 katternö katternö 19