Skaparkraft ger levebröd

’Vi kan kontrollera klimatförändringen’
Det blir svarta jular om vi inte ändrar attityd, förutspår Arto Marjakangas
LEVER SOM HAN LÄR. Vinterekolog Arto Marjakangas
”ekohus” värms upp med bergs värme
och förnybar energi, det vill säga ved.
Mats Sandström
Arto Marjakangas, filosofie doktor
och docent i zoologi, är övertygad
om att klimatet förändras som
en konsekvens av mänskliga
handlingar. Enligt honom är
skadan redan skedd, men vi kan
stävja förändringen om vi ändrar
våra attityder.
Klimatförändringsskeptikerna har på senare
tid lyft fram allt fler åsikter och mätresultat
i sina försök att påpeka att klimatet
förändras på grund av naturlig variation.
Arto Marjakangas, som till vardags är projektchef
på Forststyrelsen, är övertygad om att det
är människan som påverkar. Han sörjer i synnerhet
de förändrade vintrarna.
”Jag har en bakgrund som vinterekolog och
jag har disputerat på orrens vinterekologi i mitten
av 80-talet. Då jag under de åren vandrade
i skogarna väcktes mitt intresse för väder- och
klimatfrågor. Jämfört med idag var vintrarna
fullständigt annorlunda”, säger Marjakangas.
Mats Sandström
ATTITYD. ”Det behövs nödvändigtvis inte ny teknik
för att bromsa klimatförändringen, det räcker med
en attitydförändring”, säger Arto Marjakangas.
Enligt Marjakangas är det alarmerande att
de finska vintrarna har blivit i medeltal en grad
varmare per årtionde sedan 1970-talet.
”Då man beaktar medeltalen är förändringen
svindlande. Och enligt prognoserna
fortsätter utvecklingen i samma riktning då
det gäller vintrarna. Somrarna blir eventuellt
inte varmare i samma grad. Många klimatexperter
har prognosticerat en vinteruppvärmning
på i medeltal 5–7 grader i Finland fram till
århundradets slut, det är tuffa siffror”, säger
Marjakangas.
Enligt honom glömmer man ofta bort den
springande punkten i den offentliga debatten
om klimatförändringen.
”Under ett par hundra år bränner vi upp en
enorm mängd kol, som bundits under tiotals
miljoner år i fossila bränslen. Tidigare frigjordes
det kolet i ett naturligt kretslopp mellan
oceanerna, atmosfären och jorden. Ur ett
geologiskt perspektiv har en otrolig mängd
kol frigjorts. Även om ’kolsänkor’ som oceanerna
och skogarna gör sitt bästa, blir ungefär
hälften av kolet kvar och värmer luften.”
Meteorolog eller grodspåman?
Klimatskeptikerna har tagit avstånd från IP-
CC (den internationella klimatförändringspanelen)
och tvivlar på deras prognoser. Enligt
skeptikerna representerar IPCC endast en
smal skara som inte är villig att bemöta kritisk
granskning. Marjakangas har ingen förståelse
för det. Enligt honom representerar IPCC en
samlad sakkunskap.
”Man måste förhålla sig till IPCC:s rapporter
som till vilken annan expertpanels utlåtanden
som helst. Prognoserna och rapporterna
baserar sig på publicerade och granskade
undersökningar. Man kan ställa en motfråga
till skeptikerna: tror ni mera på meteorologernas
väderrapporter eller på grodspåmännen?”
Men Marjakangas medger att det också
finns goda sidor med kritiken mot IPCC.
”Kritiken är brokig, men en ärlig och vetenskaplig
kritik är nyttig för processen och
tvingar forskarna till att ifrågasätta sina egna
uppfattningar. Det för debatten framåt. På
minussidan har vi ’proffsskeptikerna’, som
till exempel i USA lobbar för oljebolagens räkning
och sprider halvsanningar till beslutsfattarna.”
Marjakangas är också trött på hur klimatskeptikerna
utnyttjar begreppsförvirringen.
”Det verkar som om man medvetet orsakar
förvirring. Man rör till exempel ihop klimat-
och väderbegrepp med varandra då man talar
om temperaturhöjningar. Man kan inte dra
några slutsatser om hur klimatets temperatur
utvecklas på basen av väderobservationer
under kort tid. Till det krävs åratal eller ännu
hellre årtionden eller århundraden”, säger han.
Vissa förfäktar också åsikten att ett varmare
klimat ger större fördelar än nackdelar. Marjakangas
anser det vara mer än lovligt galet.
”Sötvattenkällorna som försörjer någon
miljard människor, alltså bergsglaciärerna,
håller så småningom på att smälta. Till exempel
ett par miljarder asiater är beroende av
vattnet från Himalajas glaciärer och samma
problem finns i Europa om än i mindre skala.
Om någon tvivlar på mätningarna kan det här
bevisas genom oberoende material. Ett annat
tecken som kan leda till att ekosystem kollapsar
är försurningen av världshaven, som sker
då haven tar upp koldioxid. Situationen är
bekymmersam, även om det inte finns anledning
till rädsla eller panik.”
Oro för torka
Ifall man ska tro på IPCC, syns klimatförändringen
ännu mera konkret om 30 år.
”Då är svarta jular i höjd med Ylivieska
mera en regel än ett undantag. Vintrarna blir
regnigare och molnigare och mellan höst och
vinter får vi en femte årstid, full av dystra och
våta dagar.”
Världen över ökar nöden, menar Marjakangas.
Klimatflyktingarna blir allt flera och
i värsta fall inverkar klimatförändringen på
samhällets stabilitet.
”I själva verket finns det redan miljontals
klimatflyktingar, eftersom torka och hetta
driver bort människor från deras hemtrakter.
Inom 50–100 år kommer torkan att bli ett
allt större problem i ekvatorialtrakterna och
den leder oundvikligen till ökenutbredning.
Det påverkar i sin tur livsbetingelserna eller
åtminstone matproduktionen”, säger Marjakangas.
Vad kan vi då göra, för att förhindra sådana
scenarion?
”Vi kan inte längre stoppa klimatförändringen,
men vi kan kontrollera den. Att spara
energi och effektivera energianvändningen
och att avstå från fossila bränslen är förstås
avgörande. Man ringaktar ofta det individen
kan bidra med, men vad skulle hända om två
miljoner finländare lärde sig att stänga av elapparater
i stället för att låta dem stå i stand
by-läge? Redan då skulle vi spara massor av
energi”, säger Marjakangas.
timo kankaanpää
14 katternö katternö 15