Skaparkraft ger levebröd

Leva utan väckarklocka är livskvalitet
JÄRNHÅRT. Fjärderhammaren hjälper Kay Vikström att bearbeta hans älskade järn. För 15 år sedan lämnade
Vikström jordbruket och blev yrkessmed.
Kontrasterna är stora i Kay Vikströms
smedja. Vinterdagern är sparsam och
snålblåsten kall, men kring härden är det
bländande ljust och hett. Kays egna hammarslag
avlöses ibland av den väldiga fjäderhammarens
bankande. Ur järnet föds en ljusstake
formad som en kalla. Men omväxling är hans
drivkraft, så det blir också smycken, grindar
och knivar. Kay är mjölkbonden från Purmo
som trodde att smide kunde bli en bra hobby
för honom. 1994 gick han sin första smideskurs
och ett par veckor senare var han igång
med att bygga sin egen smedja.
”Smide var min grej. Jag upptäckte också
ganska snabbt att det gick bra att sälja mina produkter.
Det sporrar en nybörjare”, säger han.
Då Kay började höll smideskonsten på att gå
i graven med en äldre generation. I dag finns
KNIVKONST. Knivar är en specialitet som Kay
Vikström smider då tiden medger. En kniv med slida
tar upp till en vecka minst två dagar, ibland över en
vecka att göra.
det ett trettiotal professionella smeder i Finland,
varav två i Österbotten.
”Smide passar mig på många sätt. Jag har
alltid tyckt om att skapa med händerna och att
kunna leva utan väckarklocka är livskvalitet.”
Med tanke på den kommentaren bör det
klarläggas genast: att leva på hantverk har
inget att göra med att spotta i taket och jobba
då man har lust. Kay blev heltidssmed då hans
barn var små. Han har dragit land och rike runt
på otaliga marknader och hållit smideskurs efter
annan, år efter år, för att marknadsföra sig
och för att skaffa inkomster.
”Konstnärligt är hantverkarlivet nog, åtminstone
när det gäller inkomsterna. De
kommer klumpvis. Men det är knappast en
livsstil jag rekommenderar åt den som är ung
och har huslån.”
Mats Sandström Mats Sandström
NYTT BEN. Med skyltarna har Christer Nynäs hittat en ny snickeriprodukt och med den ny inspiration.
Och marknad finns: en enda vandringsled kan ha hundratals skyltar.
Mats Sandström Mats Sandström
Men ändå: Kay älskar sitt järn som ”håller
att ta i och bjuder lagom mycket motstånd”,
enligt honom själv. I dag åker han inte på
marknader och håller sällan kurser och hans
produkter säljer sig mer eller mindre själva.
Han har också nått utomlands, med smideskurser
och återförsäljare i USA. Men att nå så
långt har tagit 15 år.
”Det gäller att jobba långsiktigt och ta vara
på tillfällen. Det som verkar betydelselöst just
då kan en dag leda till något större.”
I LARSMO HÅLLER Hantverkarlyan på att
spricka. Christer Nynäs’ företag borde hitta ett
större verksamhetsställe än uthuset på den egna
gården. Orsaken är att hans leksakssnickeri
vuxit och blivit också ett skyltsnickeri.
Men för att ta det från början: Christer är
UNIK. Christer Nynäs träleksaker har gjort succé
genom åren. De åker ofta iväg som souvenirer från
Finland.
skogsbruksteknikern som egentligen var
mera intresserad av att snickra och som ville
ha ett kreativt företag. Det blev inte mycket
skogsbrukande för hans del. 1991 föddes
Hantverkarlyan i samarbete med frun Camilla.
Christers egen vurm för gamla träleksaker
fick honom att börja tillverka T-fordar,
flygplan och ”Tippa-Relluna”.
”Det var en principsak för mig att göra allt
för hand. I dag är jag tacksam för det, jag behöver
bara se på en träbit för att kunna bedöma
kvaliteten”, säger han.
I dag är leksakerna sedan länge väletablerade
på marknaden. Christer har ett inarbetat
nätverk av återförsäljare både i Finland och
utomlands som han håller igång genom att
personligen kontakta dem några gånger per år.
Leksakerna som har den rätta, genuina
6 katternö katternö 7