Skaparkraft ger levebröd

Den stora klimatskandalen
IPCC:s larmrapporter bygger på manipulerade data
Den 17 november lades ett stort
antal dokument, bland annat mejl
som de tongivande forskarna i
FN:s klimatpanel IPCC skickade
varandra åren 1996–2009, ut på
Internet. Händelsen beskrevs
först som resultat av hackers,
men eftersom dokumenten
är sakkunnigt utvalda är det
enda rimliga att de lagts ut
av en insider, alltså någon i
klimatforskarnas egen krets.
Kärnan av de berörda forskarna är knutna
till klimatforskningsenheten CRU (Climate
Research Unit) vid University of
East Anglia i Norwich, England, och utgör den
inre cirkeln av IPCC-forskarna.
Bland dem som har huvudrollern i mejlen
finns Phil Jones, som är chef för CRU, Keith
Briffa, en av Jones kolleger på CRU, Michael
Mann, numera professor vid University of
Pennsylvania i USA och mest känd som upphovsman
till hockeysticket (det vill säga den
förfalskade kurva som hävdar att den globala
medeltemperaturen under tusen år varit i
stort sätt jämn för att plötsligt stiga kraftigt
under de senaste decennierna) och Tom Wigley,
klimatforskare vid The National Center
for Atmospheric Research i Boulder, Colorado,
USA.
Dokumenten visar att forskarna har manipulerat
data för att få dem att stämma med
deras aktivistiska övertygelse. De har hellre
förstört grunddata än överlämnat dem till det
övriga forskarsamhället. Kvalificerade forskare
har nekats tillgång till IPCC:s data för
att kunna jämföra med sina egna. Forskarna
har systematiskt agerat för att vetenskapliga
tidskrifter inte skulle publicera manus från
forskare med andra data eller slutsatser.
En person i nätverket, en grön aktivist vid
namn William M. Connolley, tog på sin lott
att rensa webbencyklopedin Wikipedia från
allt som kunde störa beskrivningen av en unik
och katastrofal uppvärmning av jorden. Connolley
hann under fem år skriva 5428 Wikipediaartiklar
med ’rätt’ innehåll och lyckades i
kraft av sin ställning som administratör inom
Wikipedia plocka bort omkring 500 artiklar
med oönskat innehåll.
Forskarskandalen fick på Internet omgående
benämningen Climategate och spreds
som en löpeld i bloggvärlden. Inom några
dagar var träffarna vid en Googlesökning på
’Climategate’ uppe i över 20 miljoner. I de
flesta finländska medier passerade saken trots
det obemärkt. I några fall beskrevs händelsen
som ett hackerintrång, och mejlen karakteriserades
som i huvudsak intern oskyldig forskarjargong.
Undantaget inom media var Yles MOTredaktion,
som den 7 december i programmet
Ilmastogate gav flagranta exempel på en forskarkultur
som spårat ur.
’Som krigstillstånd’
University of East Anglia
Phil Jones, chef för klimatforskningsenheten
Climate Research Unit (CRU) vid East Anglia
University. Phil Jones är en av huvudpersonerna i
skandalen, suspenderad medan utredning pågår.
Bland de första att kommentera mejlen i Climategate
var Atte Korhola, professor i klimatförändring
vid Helsingfors universitet och intervjuad
i förra Katternönumret.
På sin egen blogg den 21 november fann han
att CRU-mejlen ”ger bilden av att det råder
krigstillstånd”. Skeptikerna ska bekämpas.
Klimatforskningen är en kontaktsport (kontaktilaji),
säger Korhola, ”där man just inte
skyr några medel för att driva fram det egna
budskapet”.
Atte Korhola finner det ”deprimerande” att
läsa hur de avslöjade forskarna gör överväganden
om vems artikel som ska publiceras och
vems inte och vem som ska ges i uppdrag att
granska manuskript. Och han finner det vara
”motbjudande läsning” när forskarna i mejlen
frågar sig vilka vetenskapliga resultat som kan
vara nyttiga och vems sak de stöder.
”Saken skulle inte vara så allvarlig om skribenterna
skulle vara några B-typer från bakgården
(takapihan taaveja), men här är det
fråga om en grupp klimatforskare som står
främst i ledet i världen”, säger Korhola.
”Mejlen förstärker den synpunkt jag framfört
redan tidigare: att politiseringen av klimatfrågan
är i färd med att göra stor skada i
fråga om de värden och principer som vetenskapen
bygger på: att vetenskapen ska vara
objektiv, uttryck för en kritisk hållning, vara
självkorrigerande och autonom.”
Det är ganska talande, säger Atte Korhola
också, att vissa redaktörer och politiker inte
har sett något anmärkningsvärt med mejlen
– mejlen är tydligen uttryck för en kultur som
de är vana vid. ”Från en naturvetenskaplig
synpunkt är mejlen däremot en skandal: forskaren
har ansvar och skyldighet att beskriva
verkligheten som den är och ska varken lägga
till eller dra ifrån något.”
Finländskt i Climategate
Mejlen i Climategate inkluderar åtminstone
tjugo finländska mejladresser. En av dem går
till medarbetaren i denna tidning Jalle Ahlbeck.
”Jag har genom åren haft en del mejlkontakter
med CRU-chefen Phil Jones, men jag figurerar
inte i några av de mejl som är centrala i
Climategate”, säger Jalle.
”Phil har verkat resonabel och sagt att det
varit bra att höra lite avvikande åsikter. En
gång då Phil deltog i ett möte här i Åbo hade
jag tänkt delta för att träffa honom, men fick
förhinder och fick sedan ett mejl där Phil beklagade
att jag inte hade kommit.”
”Jag är därför förvånad att se aggressiviteten
och de starka känslor som uttrycks i mejlen
mot mig och andra skeptiker. Phil och hans
kolleger agerar som om hela deras värld skulle
vara hotad. Att analysera de här mejlen är nog
mer en sak för en socialpsykolog än för en ingenjör
som mig”, säger Jalle.
Jalle har en egen erfarenhet av att få en artikel
om koldioxidens globala cirkulation refuserad
på i hans eget tycke oklara grunder.
Han hade skickat sitt manus till Journal of
Geographic Research och fick enligt praxis
möjlighet att läsa och kommentera de tre anonyma
referee-granskarnas utlåtanden.
”Ett utlåtande var mycket positivt, ett
mycket negativt och ett tredje lindrigt negativt.
Det som fick mig att reagera var att jag
kände igen en del formuleringar i det mest negativa
utlåtandet från ett annat sammanhang.
Det var exakt exakt samma formuleringar som
professor Siegenthaler [en av IPCC:s centralfigurer]
brukar använda i sina artiklar. Antagligen
var det just Siegenthaler som var denna
sakkunniga för min artikel, där jag motbevisade
– just det – Siegenthalers egna teorier och
beräkningar. Det här luktade mera censur än
vetenskaplig förhandsgranskning.”
’Glädjande nyhet’
Mats Sandström
”Att analysera mejlen är nog i första hand en sak
för en socialpsykolog”, säger Jalle Ahlbeck, docent
i miljövårdsteknik vid Åbo Akademi, som finns med
som adressat i några av mejlen.
Ett av de uppmärksammade mejlen (se här
intill) är det där CRU-chefen Phil Jones kommenterar
ett dödsbesked som förmedlats av
From: Phil Jones
To: mann@xxxxxxxxx.xxx
Subject: Fwd: John L. Daly dead
Date: Thu Jan 29 14:17:01 2004
From: Timo Hämeranta
To:
Subject: John L. Daly dead
Date: Thu, 29 Jan 2004 12:04:28 +0200
X-Mailer: Microsoft Outlook, Build 10.0.4510
Importance: Normal
Mike,
In an odd way this is cheering news ! One other thing about the CC paper - just found
another email - is that McKittrick says it is standard practice in Econometrics journals
to give all the data and codes !! According to legal advice IPR overrides this.
Cheers
Phil
”It is with deep sadness that the Daly Family have to announce the sudden death of John
Daly.Condolences may be sent to John’s email account (daly@xxxxxxxxx.xxx)
”
Reported with great sadness
Timo Hämeranta
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Timo Hämeranta, LL.M.
Moderator, Climatesceptics
Martinlaaksontie 42 B 9
01620 Vantaa
Finland, Member State of the European Union
Timo Hämeranta, finländsk jurist som tidigare
var moderator för en diskussionsgrupp
om klimatfrågorna.
Hämeranta meddelar i mejlet att John L.
Daly, australiensare som författat den klimatskeptiska
boken ’The Greenhouse Trap’,
har avlidit, varvid Jones skickar mejlet vidare
till Michael Mann med tillägget att det var en
glädjande nyhet (’cheering news’).
Som synes hinner Phil Jones i samma korta
mejl kommentera också en annan fråga. Den
kanadensiske professorn Ross McKitrick vill
få tillgång till de grunddata och koder som
CRU-forskarna baserat sina påståenden på
Climategate
och hänvisar till att det är praxis hos de vetenskapliga
tidskrifterna inom ekonometriområdet
att göra sådant grundmaterial tillgängligt.
Jones lugnande besked till Mann är att upphovsrätten
står över informationsfriheten,
enligt den juridiska expertis han konsulterat.
Alltså: Mann ska veta att han enligt detta inte
behöver lämna ut grunddata.
Timo Hämeranta förekommer också i ett
mejl där han benämns ’the mad Finn’ (den tokiga
finnen). Sammanhanget är inte särskilt
smickrande för avsändaren Phil Jones.
26 katternö katternö 27